Sergio Goycochea: Straffräddaren vars liv förändrades över en natt

Sergio Goycochea. Han gick ifrån en tämligen anonym tillvaro till att bli världskänd över en natt. Straffräddningarna under världsmästerskapet i Italien 1990 gjorde Sergio Goycochea till en odödlig karaktär i det argentinska landslaget.

Sergio Goycochea föddes i staden Lima utanför Buenos Aires. Här växte han upp och supportrade, i unga dar, Independiente p.g.a. sin pappa. Men medan fadern hade Ricardo Bochini som sin favoritspelare, hade den unge Goycochea en helt annan.

”Jag beundrade också Bochini, men min store idol var ”Pato” Fillol”.

Faktum är att Ubaldo Fillol gav Sergio Goycochea ett par handskar som han sedermera skulle bära när han gjorde sin debut med det argentinska landslaget.

Men långt innan Goycochea ens hade en tanke på det argentinska landslaget började han spela för den lokala kvartersklubben i Lima. Redan i skolan ritade en ung Goycochea målburar och fullsatta arenor istället för att koncentrera sig på matematiken eller språkundervisningen.

Ifrån Lima gick han sedan vidare och spelade för Defensores Unidos i Primera C.

”Allt skedde väldigt fort. Jag hade bara spelat tre månader för Limas förstalag när jag plötsligt fick ett anbud ifrån Defensores Unidos i Primera C och började spela där. På den tiden var Primera C tredjedivisionen, då fanns inte B Nacional och jag tjänade vad som idag skulle ha varit 1000 pesos i månaden. Det är inte vem som helst som blir professionell fotbollsspelare redan som 16-åring”.

Det var dock inte helt enkelt att spela i Primera C på den tiden. Planerna var ofta i uselt skick och det spelades en väldigt fysisk fotboll. Goycocheas prestationer med Defensores Unidos lockade till sig ett intresse och tillslut plockade storklubben River Plate upp honom. Här fick han tidigt en läromästare i Américo ”Tolo” Gallego som hjälpte Goycochea att komma till rätta i huvudstaden.

”Jag kom ensam till storstaden och han tog hand om mig. Han skjutsade mig till – och från träningarna, jag fick äta middag hemma hos honom och han pratade mycket med mig. ”Tolo” var redan världsmästare och den här lugna personligheten, som han hade, inte bara hjälpte mig utan han överväldigade mig faktiskt med hjälp. Han fanns där alltid som en förebild”.

Goycochea anlände till River Plate 1983 och skulle komma att stanna i klubben under dom nästkommande fem åren. I början agerade han backup till landslagsmålvakten Nery Pumpido, men fick efterhand fler och fler chanser.

När River Plate gick hela vägen i Copa Libertadores 1986 fick visserligen inte Goycochea stå i denna prestigefyllda turneringen, men däremot spelade han i ligaspelet och gjorde bra ifrån sig. Dock kunde han aldrig själv ens föreställa sig att han en dag skulle stå i det argentinska landslaget.

En karikatyr av Goycochea under åren med River Plate.

”När Argentina vann VM-guld i Mexiko 1986 firade jag guldet på gatorna i Lima. Jag stötte ihop med en granne som sa; ”I nästa VM kommer vi att vinna igen, för då kommer du att stå i mål”. Jag bara skrattade åt honom. Vi blev visserligen inte mästare 1990, men jag fastnade i folks minnen för alltid”.

1988 började ett rykte kring att Goycochea hade AIDS att cirkulera runt bland landets tidningar. Anledningen till detta var för att målvakten fått en annorlunda ledinflammation som gjorde honom indisponibel från att spela fotboll under en period.

Tidningen El Gráfico hade rubriken ”Goycocheas märkliga sjukdom”, vilket enbart spädde på ryktesspridningen. Det gick så pass långt att t.o.m. målvaktens pappa var tvungen att försäkra sig om att hans son inte hade AIDS.

”Pappa ringde och grät i telefonen. Då brast det för mig, jag åkte hem till Lima direkt och stängde ute allting. Utan att vara det minsta respektlös så var inte folk särskilt öppna, på den tiden, kring dom här frågorna. Att säga att någon hade AIDS var samma sak som att säga att någon var drogmissbrukare och homosexuell. Jag åkte hem till pappa och förklarade alltihop”.

Hela soppan renderade i att Goycochea lämnade River Plate. Detta ihop med att tränaren Menotti tagit in en annan målvakt i Ángel Comizzo och valde att satsa på denne istället.

Goycochea hamnade således i Colombia och Millonarios. Här spelade han i två säsonger innan tiden i landet fick ett abrupt slut.

”En linjedomare blev dödad p.g.a. olaglig vadslagning. Independiente Medellín hade spelat mot América de Cali och det verkar som att linjedomaren inte hade dömt korrekt gentemot Independiente. Veckan efter skulle han döma en ny match och när han lämnade hotellet dök en minibuss upp och sköt ihjäl honom. Givetvis ställdes hela säsongen in och efter det återvände jag aldrig dit igen. Detta var i slutet av 1989 och jag behövde dessutom ansluta till landslaget”.

Vid världsmästerskapet i Italien 1990 stod Goycochea listad som spelare i Millonarios, men i realiteten hade han alltså redan lämnat. Nästa klubbadress skulle bli Racing Club, hemma i Argentina, men innan dess tog ett världsmästerskap vid som skulle komma att förändra Goycocheas liv för all framtid.

Till turneringen i Italien var han med enbart som backup till förstemålvakten Nery Pumpido. Chansen att ens få spela några minuter var, i det närmaste, obefintliga och det enda som kunde öppna upp en dörr var ifall Pumpido skulle skada sig.

I mästerskapets första match mot Kamerun stod mycket riktigt också Pumpido mellan stolparna när dom regerande världsmästarna Argentina, chockartat, föll mot Kamerun med 1-0 på San Siro i Milano.

Trots att Goycochea inte var med och spelade i den matchen, minns han ändå med förfäran dom dystra dagarna efter förlusten mot Kamerun.

”Dagarna mellan mötet med Kamerun och Sovjetunionen är dom värsta jag upplevt under en lagsamling”.

Till den andra gruppspelsmatchen var Argentina piskade att besegra Sovjetunionen – något man också lyckades med efter att Pedro Troglio och Jorge Burruchaga gjort matchens båda mål. Innan dess hade dock hela världsmästerskapet förändrats för Goycocheas vidkommande.

I den elfte spelminuten var olyckan framme. Julio Olarticoechea krockade med en utrusande Pumpido varpå målvakten bröt sitt skenben. VM-slutspelet var över för Pumpidos del och Carlos Bilardo kallade omgående till sig Goycochea.

”Jag hann inte varken tänka – eller känna efter när jag skulle hoppa in. Jag var betydligt mer nervös inför den nästkommande matchen. Då hade jag nämligen haft tre dagar på mig att fundera över ansvaret som nu vilade på mina axlar”.

Efter segern mot Sovjetunionen började Goycochea gråta i omklädningsrummet. Det var en cocktail av känslor som rann över målvakten efter att ha fått göra en oväntad mästerskapsdebut.

”Det var en blandning av känslor. Glädje för min egen skull, men också nedstämdhet för Pumpido som skadat sig”.

I gruppspelsavslutningen mötte Argentina Rumänien och efter att ha spelat 1-1 mot dessa slutade man på en tredjeplats i gruppen – vilket renderade i en tuff motståndare i åttondelsfinalen. Här väntade nämligen ett stjärnspäckade Brasilien.

Argentina fick också kämpa enormt mycket under denna match. Redan i den första spelminuten ställdes Goycochea inför sitt första friläge, att deala med, och detta skulle komma att bli en svettig eftermiddag mellan stolparna.

”Redan efter tio sekunder hade dom sitt första friläge. Men ska man se till målchanser så hade jag en match mot Newell’s, med River, som var ännu värre än denna. Mötet med Brasilien hade såklart en enorm tyngd eftersom det var ett världsmästerskap, men ser man bara till målsituationer var mötet med Newell’s månresor värre”.

Goycochea tillsammans med Diego Maradona i det argentinska landslaget.

Det går dock inte att förneka det faktum att Goycochea fick jobba för traktamentet den här dagen. Brasilien tokdominerade framförallt den första halvleken och träffade målramen vid ett flertalet tillfällen. I slutändan vann Argentina efter en briljant, individuell, prestation ifrån Maradona. Den argentinske lagkaptenen dribblade förbi några brasilianska spelare innan han lade fram en passning till Caniggia. Anfallaren rundade sedan Taffarel och satte dit segermålet.

Väl framme i kvartfinalen, mot Jugoslavien, skulle Sergio Goycochea för första gången spela en direkt avgörande roll. Matchen slutade mållöst och fick istället avgöras ifrån elvameterspunkten. Precis innan straffläggningen hade Goycochea kissat i straffområdet, något som senare blev en ritual han inte kunde låta bli att genomföra.

”Regelmässigt fick ingen spelare lämna planen under matchens gång. Den dagen var det galet varmt och man var tvungen att dricka mycket. Jag blev enormt kissnödig, men kunde ju inte gå till omklädningsrummet. Så mina lagkamrater ställde sig runt mig, jag satte mig ner och kissade. Detta blev sedan en ritual som följde med in i Coco Basiles era som förbundskapten”.

Goycochea räddade Jugoslavernas två avslutande straffsparkar och blev stor matchhjälte. I semifinalen mot Italien var det sedan återigen dags för målvakten att iklä sig hjälterollen.

Precis som i mötet med Jugoslavien gick matchen till straffläggning och väl där visade Goycochea återigen upp sin enorma kvalité mellan stolparna. Målvakten räddade ännu en gång dom två avslutande straffsparkarna och blev därigenom stor matchvinnare.

Dessa båda hjälteinsatser hade lett till att Goycochea gick ifrån en relativt anonym tillvaro till att bli världskänd över en natt. Han har flera gånger beskrivit hela upplevelsen som ”överväldigande” och att det stundtals kändes som att huvudet skulle explodera.

Sergio Goycochea blev stor hjälte under VM 1990 med sina straffräddningar.

”Ingen är förberedd på att bli känd. Helt enkelt för att ingen får känna på det förrän man är det. Det förändrade inte vem jag var som person, men jag kände att det rörde om saker och ting inom mig”.

I VM-finalen mot Västtyskland förlorade Argentina med 1-0 efter att Andreas Brehme gjort matchens enda mål ifrån straffpunkten. Olikt tidigare under mästerskapet kunde inte Goycochea rädda Argentina den här gången.

”Det finns inga hemligheter kring hur man bäst räddar en straff. Det är en oförklarlig mix av det mentala, psykologiska och tekniska”.

Efter mästerskapet spelade Goycochea en säsong för Racing innan han testade på spel i franska Brest. Dock var han tämligen snabbt tillbaka i Sydamerika igen.

Nu väntade två efterföljande sejourer hos lika många paraguayanska storklubbar. Först blev det ett år med Cerro Porteño innan Goycochea flyttade vidare till Olimpia. Här fick målvakten smeknamnet ”Rambo” och på ett personligt plan trivdes han utmärkt i huvudstaden Asunción.

”Det var en spektakulär tid med Olimpia. Jag njöt av att bo i Asunción och det reflekterades också ute på planen. Vi kom tvåa i Copa CONMEBOL, gick bra i Supercopa och var nära att vinna ligan. Dessutom fick jag många vänner som jag besöker än idag”.

Såväl 1991 – som 1993 var Goycochea med och vann Copa América tillsammans med det argentinska landslaget. Inför världsmästerskapet i USA 1994 var Argentina ruskigt illa ute i kvalspelet och blev tvungna att spela ett dubbelmöte, med Australien, om en plats i VM-slutspelet.

”Jag har aldrig spelat i en lika spänd match som returmötet med Australien i Buenos Aires. Tidningar sa att om vi kvalificerade oss så var det med nöd och näppe. Föreställ dig då ifall vi hade missat det. Jag kände mer press den dagen än vad jag gjorde i VM-finalen”.

Argentina nådde, emellertid, världsmästerskapet efter att ha besegrat Australien med 1-0 på Estadio Monumental. Australiensaren Alex Tobin blev olycklig när han gjorde matchen enda mål i form av ett självmål.

Trots att Goycochea stått i målet under kvalspelet, valde ändå förbundskaptenen Coco Basile att satsa på Luis Islas under världsmästerskapet. Goycochea fick istället sitta på bänken och upplevde, ifrån första parkett, hur luften gick ur laget när Diego Maradona blev avstängd, för doping, efter mötet med Nigeria.

”Jag kommer aldrig att glömma hur mycket Diego grät inne på sitt hotellrum. Hela alltet var som en likvaka. Mot Bulgarien (i gruppspelsavslutningen) hade vi våra huvuden på annat håll. Vi åkte ifrån Boston till Dallas med enbart kortbyxor och ett ombyte. Vi var övertygade om att vi skulle komma etta eller tvåa i gruppen och därigen få återvända till Boston för åttondelsfinalen. Ingen hade en tanke på att vi skulle komma trea och bli tvugna att spela i San Francisco. Mot Rumänien, i åttondelsfinalen, reste vi oss litegrann, men vi var en skugga av vårt forna jag. Det var som en knockout på oss alla”.

Argentina åkte ut mot Rumänien och fick istället se Brasilien vinna VM-guld. Efter sejouren med Olimpia vände Goycochea hem till Argentina och River Plate. Här blev han dock ganska snabbt ovän med tränare Daniel Passarella och valde att gå vidare till Deportivo Mandiyu. Klubben var dock dessvärre i total kaos och detta blev således ingen angenäm upplevelse för den f.d. landslagsmålvakten.

Karriären var nu på sluttampen och efter att ha testat på spel med brasilianska Internacional kom den slutgiltiga stöten, i Goycocheas fotbollskista, hos Vélez Sarsfield. Målvakten gick till klubben med förhoppningen om att få spela, men trots att det sades att Chilavert skulle lämna blev målvakten kvar, vilket renderade i att Goycochea hamnade utanför laget.

Målvaktens sista klubb var Newell’s Old Boys innan han bestämde sig för att avsluta sin karriär under slutet av 90-talet. Sergio Goycochea är mest ihågkommen för sina straffräddningar under världsmästerskapet i Italien 1990.

Förmodligen hade målvakten aldrig nått den höga status, som han i slutändan gjorde, om det inte vore för Nery Pumpidos skada. Ibland är ödet till ens fördel. För Goycocheas del förändrade det hans liv för all framtid.