30 år sedan vändningen av VM 1990

Idag är det exakt 30 år sedan som Argentina gick ut för att spela den andra gruppspelsmatchen mot Sovjetunionen i VM 1990 med kniven mot strupen. Man visste att det enda som räknades, efter förlusten i premiären mot Kamerun, var att vinna matchen. 

Dagarna efter den snöpliga förlusten mot Kamerun i premiären var stämningen spänd i det argentinska laget. Flertalet spelare var allt annat än nöjda med att ha hamnat utanför startelva och en av dessa var Claudio Caniggia.

”Jag har aldrig, och kommer aldrig, känna mig som en avbytare”.

Det behövdes in med ny energi i laget och alla visste vad som stod på spel. Förbundskaptenen Carlos Bilardo ändrade om i startelvan och valde att formera sig med en 3-5-2-uppställning för första gången i mästerskapet. Caniggia gick in i startelva och en annan spelare som också gjorde sin första match ifrån start var Julio Olarticoechea. Han minns nerverna inför denna ödesmättade match.

”Det var en final. Om vi hade förlorat, då hade vi åkt ut. Detsamma gällde egentligen även om vi hade kryssat”.

Matchen spelades på Stadio San Paolo i Neapel och det märktes under matchen. Flertalet gånger hörde man dom italienska supportrarna sjunga ”Diego Diego Olé Olé Olé Diego”. Till skillnad ifrån premiärmatchen mot Kamerun kunde man också höra nationalsången utan att den dränktes av busvisslingar. Man kunde också skönja en viss nervositet i dom argentinska spelarnas ögon medan musiken ljöd i högtalarna. 

Elva minuter in i drabbningen fick Argentinas målvakt, Nery Pumpido, kliva av efter att ha brutit sitt ben. In istället kom Sergio Goycochea, som senare i turneringen skulle spela en av huvudrollerna. I den 27:e matchminuten skickade Olarticoechea in ett perfekt inlägg som Pedro Troglio nickade in till 1–0 för Argentina. 

Argentinarna dominerade spelet – Maradona styrde och ställde samtidigt som Caniggia orsakade stora problemen med sina djupledslöpningar. 

Argentina fortsatte att kontrollera matchen men sovjeterna var knappast ofarliga. Därför kom Burruchagas 2–0-mål med mindre än tio minuter kvar som en lättnadens suck för alla argentinare. Målet tillkom efter ett fatalt misstag ifrån en av dom sovjetiska backarna som glidtacklade fram bollen till en framstormande Burruchaga. Argentinaren var sedan iskall när han rullade in bollen mellan benen på Aleksandr Uvarov i det sovjetiska målet. 

Efter matchen åkte Nery Pumpido till sjukhuset för att röntgas. Med honom följde den förre landslagsmittbacken José Luis Brown som ett stöd. Brown ringde upp övriga i laget senare på kvällen för att berätta om hur det hade gått för Pumpido. Skämtsam som Brown alltid var drog han givetvis en vals med sina medspelare.

”Han är okej grabbar. Jag räddade honom. Det var inte enkelt men jag lyckades. Italienarna ville skjuta honom men jag lyckades övertala dom att inte göra det”.

I sin självbiografi berättar Maradona om skämtet och att det livade upp stämningen en aning i laget. Detta mästerskap hade varit, och skulle fortsätta, att vara olycksdrabbat för det argentinska landslaget. Även Pumpido uppskattade Browns humor i en jobbig stund. Trots allt hade Argentina vunnit och drömmen om ett nytt VM-guld levde vidare. 

(Maradonas Instagram-post idag om matchen mot Sovjetunionen 1990)