Luis Islas: Den bråkiga målvakten

Luis Islas. Vissa spelare förknippas mest med sina prestationer nere på planen, andra med det sin personlighet och vissa med sitt temperament. Luis Islas var onekligen en karaktär som hette duga och som aldrig backade ifrån att säga vad han tyckte om saker och ting.

Vad många kanske inte vet är att Luis Islas faktiskt alltid har varit en hängiven supporter till Huracán. Det är i och för sig inte särskilt konstigt att folk inte vet detta då målvakten spelade majoriteten av sin karriär för Independiente.

Islas inledde sin karriär med Chacarita Juniors och det var med dessa som han debuterade redan vid 16-års ålder i Primera B. Ganska snabbt fick andra klubbar upp ögonen för målvaktens kvalifikationer och ett år efter debuten värvade Estudiantes in honom.

Här vann målvakten ligan redan under sin första säsong och ganska snabbt tog publiken honom till sina hjärtan. Som spelare var Islas en väldigt uttrycksfull målvakt, med ett oerhört lynnigt temperament – något som gjorde att han fick smeknamnet ”El loco”. Hans enorma hårsvall bidrog också till att skapa ett speciellt – och iögonfallande karaktärsdrag.

Under debutsäsongen, där Estudiantes blev mästare, alternerade Islas i målet med Carlos Bertero. Efter fyra år med La Plata-klubben gick Islas vidare till Independiente med vilka han skulle komma att spela för under tre olika epoker. Den första sejouren varade i två år och innehöll dessvärre inga titlar.

En ung Luis Islas med sitt karaktäristiska hårsvall.

1988 skrev Islas på för den spanska storklubben Atlético Madrid, men i huvudstaden blev det ingen succé. Faktum är att han inte spelade en enda match för den rödvita klubben utan rörde ganska omgående på sig till CD Logroñés.

Tillsammans med den lilla – och ansenlig klubben blev Islas utsedd till den spanska ligans bästa målvakt lagom tills Carlos Bilardo skulle göra sin uttagning till världsmästerskapet i Italien 1990.

Förbundskaptenen ville ha med Islas, som även varit med vid VM 1986 i egenskap av reservmålvakt, men denna gång ville Islas ha en garanti på att han skulle bli förstemålvakt – vilket han inte fick – och valde därför att tacka nej.

”Jag ångrar inte det beslutet. Jag tog det eftersom jag inte fick samma möjligheter som dom gav till Pumpido”.

Komiskt nog hade Islas förmodligen fått spela i VM 1990 om han accepterat att spela andrafiol. Detta eftersom Pumpido skadade sig i den andra gruppspelsmatchen mot Ryssland och ersattes av Sergio Goycochea.

”Jag hade inte kalkylerat med att detta kunde ske”.

Istället kom Islas med till VM 1994 i USA och trots att förbundskaptenen Alfio Basile mest hade använt Sergio Goycochea, under kvalspelet, valde han att använda sig av Islas i världsmästerskapet.

Argentina kom till turneringen med en väldigt stark trupp och en pånyttfödd Maradona i laget. Startelvan präglades också, genomgående, av namnkunniga spelare vilka spelade avgörande roller i sina respektive klubblag.

Världsmästerskapet inleddes också på bästa möjliga sätt för Argentinas del. I premiären krossades Grekland med 4-0 och stundtals spelade Argentina ut sina motståndare efter noter. Även den andra gruppspelsmatchen vanns av argentinarna efter att Nigeria, med viss möda, besegrats med 2-1. Efter drabbningen kom dock en smäll som landslaget inte skulle återhämta sig ifrån under den pågående turneringen.

Diego Maradona testade positivt för doping och stängdes av ifrån all fotboll. Detta renderade i att Argentina tappade sin lagkapten – och största stjärna vilket sopade undan mattan för övriga spelare i truppen.

”Vi kom ifrån att ha besegrat Grekland med 4-0 och Nigeria med 2-1. Vi var i omklädningsrummet – firade, sjöng och njöt av det vi hade åstadkommit. Sen började ryktena att florera, enbart rykten till en början. Under ett möte några timmar senare, vid soluppgången, samlade Coco (Basile) oss och då var det redan officiellt (med Diegos avstängning). Det var som att hela vår struktur inom laget modifierades. Allt bra som vi åstadkommit försvann. Dom hade tagit bort vår ledare, Diego Armando Maradona”.

Argentina i VM-premiären i USA, mot Grekland, 1994. Luis Islas står i mitten på den översta raden.

I den avslutande gruppspelsmatchen mot Bulgarien var Argentina inte alls med på noterna och kändes nästan paralyserade, samtidigt som bulgarerna briljerade. Argentina förlorade med 2-0 och tog sig vidare till åttondelsfinal som grupptrea. Väl där väntade ett suveränt Rumänien vilka onekligen hade en gyllene generation med Gheorghe Hagi och Ilie Dumitrescu.

Den sistnämnda stod också för ett praktfullt frisparksmål, vilket öppnade målskyttet i åttondelsfinalen, och många skulle nog ha klassificera Islas ingripande – eller brist på densamma – som en målvaktstavla.

”Det skottet tycker jag att jag borde ha tagit. Men det var det enda tveksamma ingripandet ifrån min sida under världsmästerskapet. Jag anser att jag gjorde ett bra gruppspel. Sen kom det med Diego (avstängningen)…”

På klubblagsnivå hade Islas återvänt till Independiente under inledningen på 90-talet för sin andra sejour i klubben. Här var han en bärande pjäs när storklubben knep ligatiteln – i Clausuran – 1994. I en klassisk match på La Bombonera 1992 räddade han allting som hemmalaget öste på mot målvakten och efteråt fick Islas stående ovationer av publiken.

Under 90-talets andra hälft var Islas runt i en rad klubbar utan att göra något längre – och djupt avtryck. Newell’s Old Boys, Platense, Toluca i Mexiko, Huracán och Tigre fick alla glädjen att ha målvakten i sitt lag under en handfull matcher. Under hela sin karriär stack Luis Islas ut med sina färgglada och en aning udda målvaktsdräkter. Dessa hade en historia bakom sig.

”Jag har aldrig kunnat spela i kläder som jag inte varit bekväm i. Adidas gav mig möjligheten att designa mina egna tröjor och det är jag tacksam över”.

Förutom sina färgglada målvaktströjor var ett annat karaktärsdrag runt Luis Islas att han ofta hamnade i osämja med såväl medspelare – som motståndare. Han började t.ex. nästan slåss med Miguel Ángel Russo, under en match på 80-talet, och på frågan varför han ofta hamnade i bråk svarade Islas kort och koncist.

”Eftersom jag säger vad jag tycker face-to-face samtidigt som jag ser dom i ögonen. Det finns så mycket korruption överallt att när någon då är ärlig – och tar bladet ifrån munnen så blir han utdömd”.

Islas hade förhoppningar om att få vara med vid världsmästerskapet i Frankrike – 1998 – men istället valde förbundskaptenen Daniel Passarella att satsa på Mallorcas Carlos Roa.

2003 var Islas tillbaka i Independiente igen för en tredje – och avslutande sejour med storklubben. Kort därefter lade han handskarna på hyllan och kunde se tillbaka på en karriär vilken innehållit många glädjestunder. Independiente var klubben han var starkast förknippad med och trots att Huracán var laget hjärtat, var ändå ”El Rojo” klubben han helst av allt ville spela för.

”Jag ville spela hela livet för Independiente. Det har jag alltid sagt, och det står jag fast vid”.