Roberto Sensini: Alltiallo som representerade Argentina i tre VM-slutspel och spelade 16 år i Italien

Roberto Sensini. Han spelade tre raka världsmästerskap med Argentina och tillbringade nästan sjutton år inom den italienska klubblagsfotbollen med spel för Udinese, Parma och Lazio. Roberto Sensini blev något av en alltiallo i det argentinska landslaget under över ett decennium.

Som ungdomsspelare, för Newell’s Old Boys, var Sensini ganska kort i rocken och insåg tidigt att om han skulle ta sig någonstans i fotbollsvärlden behövde han utveckla andra egenskaper. Han slipade omgående på sin teknik och blev erkänd som en skicklig försvarare, vilken kunde spela sig ur de mest kniviga situationerna som kan uppstå nere på en fotbollsplan.

Sensini jobbade sig succesivt uppåt i hierarkin tills han nådde A-laget. Faktum är att han faktiskt hade en viss Marcelo Bielsa som tränare, i Newell’s ungdomslag, innan han blev uppflyttad.

”Bielsa var en helt otrolig personlighet och det finns en anledning till att de kallat honom för ”el Loco” ända sedan han var ung.”

Väl uppe i Newell’s A-lag fick Sensini glädjen att tränas av såväl Jorge Solari som José Yudica. Det var dock den sistnämnda som gav den unge talangfulle försvararen en startplats i Rosarioklubben. 1987-88 vann laget – och Sensini ligan. Detta var ett oerhört uppmärksammat ligaguld med tanke på att samtliga spelare i truppen hade fostrats i Newell’s ungdomsakademi. Året därefter tog sig laget hela vägen till finalen av Copa Libertadores där de slutligen föll mot uruguayanska Club Nacional.

Sensinis relation med det argentinska landslaget hade redan inletts vid den här tidpunkten. När han fortfarande spelade för Newell’s ungdomsakademi blev han en dag inkallad till A-lagets huvudtränare Solari. Sensini trodde först att han skulle få bli uppflyttad till seniortruppen, men den här eftermiddagens ämne var något helt annat.

”Han kallade in både mig och Marcelo Grioni, varpå jag började drömma om att jag skulle få debutera i Primera Division. Men det rörde sig om något helt annat. Han sa till oss att där var en inbjudan kring att vi skulle bli en del av klubben Renato Cesarinis ungdomslag. Dessa skulle nämligen resa med landslaget till VM i Mexiko 1986 och agera sparring-motståndare till A-laget under turneringen.”

Till en början var Sensini skeptisk till inbjudan eftersom han var allra mest intresserad av att stanna kvar på hemmaplan och kanske få debutera i Primera Division.

”Men ganska snabbt insåg jag att det var en enorm möjlighet. Detta var en unik erfarenhet som jag fick uppleva när jag bara var 18 år gammal. Det var fantastiskt och helt otroligt. Att få träna ihop med spelare som Passarella och Maradona var magiskt. Varje dag ville vi få med oss så många – och så bra erfarenhet (och minnen) som möjligt. Däribland foton, som t.ex. den enda bilden jag har på mig tillsammans med Diego.”

Sensini och övriga i sparring-laget stannade kvar under hela världsmästerskapet och fick en unik upplevelse av att spendera ett flertal veckor tillsammans med de blivande världsmästarna. Väl hemma igen vann, som sagt, Sensini ligan med Newell’s Old Boys och kom tvåa i Copa Libertadores året efter. 1987 blev han uttagen för första gången i Carlos Bilardos landslagstrupp. Därefter väntade Sensinis allra första stora turnering med Argentina, i Copa América, två år senare.

”Bilardo tog med mig till Copa América-turneringen som spelades i Brasilien. Det var här som representanterna ifrån Udinese såg mig spela. Omgående genomförde jag transfern, trots de riskerna som fanns på den här tiden. Jag hade nämligen inte den blekaste aning om hur bra Udinese var, men jag visste samtidigt att jag ville spela i Serie A som, på den här tiden, var världens bästa liga.”

Copa América 1989 blev dock ingen höjdare för Argentinas vidkommande. Visserligen vann landslaget sin grupp i imponerande stil, men när turneringen skulle avslutas med ett avgörande gruppspel stod man sig släta gentemot såväl Uruguay – som de stundande mästarna Brasilien. Redan på den här tiden hade Romário och Bebeto hittat varandra i det brasilianska landslaget och det var dessa två som stod för målen när Brasilien besegrade Argentina med 2-0. Revanschen skulle emellertid komma ett år senare i VM.

Sensini i Newell’s Old Boys där karriären inleddes under 80-talet.

Sensini anlände till ett Udinese som knappast var ett lag som skulle komma att slåss om topplaceringarna av ligan. Redan under sin första säsong i klubben åkte laget ner i Serie B och, där och då, var det nog många som trodde att Sensini skulle lämna den italienska klubben. Särskilt efter det fina världsmästerskapet som försvaren precis gjort med Argentina.

Sensini kom med till VM-slutspelet i Italien av många anledningar. Dels tillhörde han en av landets bästa försvarare, och var utlandsproffs i Serie A, men kanske allra mest var han en enormt användbar spelare som kunde spela på flera olika positioner i laget.

”Carlos (Bilardo) hade följt mina insatser och tog därför ut mig i VM-truppen 1990 där jag blev en del av en grupp som hade en ojämförbar kraft – och styrka. Detta var förmodligen den bästa egenskapen i det här laget. Det var detta som gjorde att vi tog oss hela vägen till finalen och övermannade samtliga hinder som kom i vår väg.”

I premiären mot Kamerun ställde Bilardo upp med ett något annorlunda spelsystem. Han använde sig av en fyrbackslinje, men där Juan Simón kompletterade försvarslinjen i rollen som libero strax bakom. Sensini spelade vänsterback – hans mest frekventa position under karriären – och var dessvärre högst inblandad i matchen enda mål.

En förlupen boll kom in i Argentinas straffområde där Sensini försökte backa för att sedan nicka bort bollen. Vad han dock dessvärre inte hade koll på var att den kamerunska anfallaren, Oman Biyik, kom bakifrån och med hjälp av Sensinis rygg nådde han högst upp och kunde skicka i väg en nick, som först inte såg särskilt farlig ut, men som målvakten Nery Pumpido på något vänster ändå lyckades släppa in under sig.

”Vi förlorade med 1-0 efter ett mycket märkligt mål. Efter en frispark gick bollen upp i luften varpå jag ville gå bakåt för att kunna hoppa upp och nicka undan den. Oman Biyik kom i full fart bakifrån och tryckte sig uppåt, där hans ena knä t.o.m. forcerades sig in i min ena axel. Han lyckades dock inte nicka särskilt bra, men fick till en märklig bollbana som gick i mål. Därefter visste vi att vi inte kunde göra fler misstag. Vi tog oss vidare ifrån gruppen nätt och jämnt. Allteftersom fick vi mer och mer självförtroende efter varje match som gick och efter att vi hade slagit ut titelkandidater som Brasilien och Italien. Men vi led dock en hel del. Framför allt med tanke på hur dålig Diegos ena ankel var. Den enda anledningen till att han spelade överhuvudtaget var för att det var Diego och han hade den viljan inom sig.”

Sensini blev sedan utbytt strax efter Kameruns ledningsmål. In kom i stället mittfältaren Gabriel Calderón för att försöka vaska fram en kvittering som dessvärre aldrig kom. Därefter spelade inte Sensini något mer förrän i finalen mot Västtyskland. I den här matchen saknade Argentina flera viktiga spelare p.g.a. avstängningar.

Återigen blev Sensini involverad i en avgörande situation. Den här gången under slutskedet av matchen när huvuddomaren, Edgardo Codesal, valde att blåsa en straffspark till tyskarna efter att Sensini gjort ner Rudi Völler i straffområdet. Argentinarna anser, än idag, att straffen var feldömd och vår huvudperson är inne på samma sak.

”Jag skulle tro att ifall VAR hade existerat på den här tiden hade vi fortfarande suttit och analyserat situationen. Så pass kontroversiell var den. Jag kände mig dock lugn med min insats. Vi hade gett allt, under turneringens gång, och detta var också något som supportrarna också uppmärksammade vid hemkomsten när vi tog emot dem vid Casa Rosada (presidentbyggnaden).”

Sensini själv menar också på att han lärde sig enormt mycket under åren i landslaget tillsammans med Carlos Bilardo.

”Han var före sin tid. Han lärde mig att spela på flera olika positioner och detta var något som fastnade hos mig under resten av min karriär. Bortsett ifrån målvakt tror jag nästan att jag spelade på samtliga positioner. Jag var mittback, ytterback, libero, central mittfältare osv. Jag lärde mig hur man skulle acklimatisera sig till flera olika typer av situationer.”

Sensini spelade kvar i Udinese under de tre nästföljande säsongerna och hjälpte klubben tillbaka till Serie A. Dock lyckades inte laget särskilt bra i sin återkomst, varpå den argentinske försvararen så smått började känna att han ville röra på sig. Parma, som höll på att bygga upp ett slagkraftigt lag, hörde av sig och Sensini valde att hoppa på anbudet.

”Jag hade trivts ganska bra i Udinese eftersom det var en stad som tillät dig att växa både som person och spelare. Det var en lugn och skön stad där det endast bodde runt hundratusen invånare – vilket såklart också hjälpte till.”

I Parma blev det dock en helt annan verklighet. Klubben hade sin storhetstid under 90-talet och började nå stora framgångar tack vare pengarna som pumpades in av mejeriföretaget Paramalat. Här skulle också Sensini få glädjen att vinna flera stora titlar som alla bidrog till att fylla upp hans prisskåp. Här lärde han sig också att spela i en trebackslinje tillsammans med storstjärnor som Lilian Thuram och Fabio Cannavaro.

Med Parma vann Sensini den europeiska supercupen 1993 och sedan Uefacupen två år senare. I den sistnämnda besegrades Juventus i finalen, över två matcher, med sammanlagt 1-0. Under den första finalen, på Estadio Ennio Tardini, i Parma spelade Sensini som vänsterytter och gjorde det på ett väldigt fint sätt.

Roberto Sensini i Parmas matchtröja.

1994 var det dags för försvararen att återigen vara med om ett världsmästerskap och den här gången utspelade sig turneringen i USA. Den mångsidige Sensini hade nu hunnit samla på sig rejält med rutin och ansågs vara en av de mer rutinerade pjäserna i laget. Argentina hade fått in en ny förbundskapten i Coco Basile, men han hade inte, till en början, använt sig särskilt frekvent av Sensini under kvalspelet.

”Coco hade börjat spana in andra spelare och jag blev egentligen först uttagen under slutskedet av kvalspelet och då i rollen som högerback – vilket var en position som jag bara hade spelat, väldigt sporadiskt, på i Parma. Mina karaktärsdrag var också ganska olika de som var prototypen för den här positionen och som t.ex. spelare som Javier Zanetti och Fabián Basualdo hade. Dessa två hade också varit mer frekventa under Cocos inledning som förbundskapten.”

Mycket riktigt spelade också Sensini som högerback under mästerskapets gång. I premiären mot Grekland bildade han en fyrbackslinje tillsammans med Fernando Cáceres, Oscar Ruggeri och José Chamot. Dessa fyra spelade sedan ihop ända fram tills den avslutande gruppspelsmatchen mot Bulgarien då Sensini plötsligt ersättes av Hernán Díaz.

Argentina vann såväl premiären mot Grekland (4-0) som den andra gruppspelsmatchen mot Nigeria (2-1). Efter den sistnämnda skedde dock den ödesdigra dopingkontrollen i vilken Diego Maradona åkte fast och därmed hade spelat sin allra sista landskamp för Argentina.

”Det som hände Diego påverkade truppen enormt mycket. Vi lyckades inte skaka av oss detta, vilket kostade oss mot Bulgarien. Vi förlorade matchen och som ett led i detta blev vi trea i gruppen och fick därför Rumänien i åttondelsfinalen. Detta var sedan en otroligt märklig match, i vilken vi missade många målchanser.”

Sensini spelade sedan även sitt tredje världsmästerskap i Frankrike 1998. Under detta mästerskap hade Argentina, återigen, en ny förbundskapten i form av Daniel Passarella. Dessutom var det också, såklart, dags för Sensini att spela på en ny position i laget. Den här gången som mittback tillsammans med Roberto Ayala.

”Det första samtalet som jag hade med Daniel (Passarella) var när han kom till Italien och hade sett mig spela i en trebackslinje, i en oförglömlig defensiv, med Buffón i målet och en försvarslinje med Thuram, Cannavaro och mig. Passarella sa att han ville spela på samma sätt i landslaget med Ayala som siste man i försvaret.”

Sensini startade i de två inledande matcherna mot Japan och Jamaica, men blev sedan undanskuffad till förmån för först Pablo Paz och sedan Nelson Vivas. Argentina tog sig till kvartsfinalen mot Nederländerna och då var plötsligt Sensini tillbaka i startelvan. Det argentinska landslaget gjorde en fin insats mot holländarna, men ett sent mål ifrån Dennis Bergkamp avgjorde hela tillställningen och skickade hem Argentina tomhänta.

”Nederländarna spelade bra, men vi skapade flera målchanser vid ställningen 1-1 – som t.ex. Batistutas minnesvärda stolpträff. Därefter hittade de ett segermål ur ingenting.”

Sensini spelade tre raka världsmästerskap för Argentina; 1990, 1994 och 1998.

Sensini spelade för Parma ända fram till 1999 då han valde att gå vidare till Lazio. Precis innan den här övergången gick igenom hann han dock med att vinna Coppa Italia.

Precis som när han anlände till Parma kom Sensini nu till ett otroligt starkt lag i form av Lazio. Den ljusblåa klubben hade en slagkraftig trupp kring millenniumskiftet och under säsongen 1999-00 lyckades de vinna dubbeln i Italien – dvs. såväl Serie A som Coppa Italia. Sensini spelade i tjugotre av de trettiofyra omgångarna, men hade trots detta ändå svårt att finna sig helt till rätta i Romklubben.

”Som 32-åring dök chansen att få spela för Lazio upp. Det var en fantastisk säsong på det sättet att vi lyckades vinna Serie A – vilket var första gången som klubben åstadkom detta på över två decennier. Samtidigt vann vi också Coppa Italia och Supercopan under loppet av bara två säsonger. Men eftersom jag fick spela allt mindre, under det andra året, sökte jag mig bort. Detta då jag ville fortsätta att vara aktiv. Jag ringde därför till Parma och återvände således dit. Under de nästkommande två säsongerna vann jag återigen Coppa Italia.”

Succesivt började emellertid nya vindar att blåsa i Parma och klubben ville förnya spelartruppen. Detta renderade i att Sensini återigen sökte sig bort. Den här gången hamnade han i den italienska föreningen som varit först med att ta emot honom, över ett decennium tidigare – nämligen Udinese.

”Jag hade en fanatisk relation med klubbledningen och spelade faktiskt där tills att jag nästan var 40 år gammal. Under den här perioden fick jag t.o.m. chansen att spela i Champions League.”

Sensini avslutade sin spelarkarriär i Udinese under mitten av 00-talet. Han hade då spelat professionell fotboll i nästan tjugo år. Det var faktiskt nära att försvararen hade kommit med till VM i Sydkorea/Japan 2002, men en skada tätt inpå mästerskapet satte stopp för drömmen att få spela sitt fjärde raka VM-slutspel.

Roberto Sensini var en otroligt mångfacetterad fotbollsspelare som kunde spela på flera olika positioner. Under över ett decennium var han landslagets alltiallo och kom att spela tre världsmästerskap för Argentina. På klubblagsnivå vann Sensini ligan med ett historiskt Newell’s Old Boys innan han satte kurs mot Italien och spelade sexton år i landet med stora framgångar som följd.

Med nästan fyrahundra matcher i Serie A är Sensini en av de argentinska fotbollsspelarna med flest matcher i Italiens prestigefyllda högstadivision. Hans erfarenheter gav honom det italienska smeknamnet ”nonno” – vilket betyder farfar – och det ger onekligen en hint kring hur länge Sensini spelade i det sydeuropeiska landet och vilket avtryck han satte.