Daniel Passarella: Den kontroversielle mittbacken och världsmästaren

Daniel Passarella. Han var lagkaptenen som ledde sitt Argentina till landets första VM-guld någonsin 1978. Mittbacksklippan som vann allt utom Copa Libertadores med River Plate och som senare blev utlandsproffs i Italien. Men också en person som varit en bespottad förbundskapten, stått för ytterst märkliga uttalanden och förskingrat pengar i egenskap av klubbpresident.

Det finns många åsikter och historier kring Daniel Passarella. Genom hela sin karriär – oavsett om han varit spelare, tränare eller för den delen klubbpresident – har kontroverserna sällan varit långt borta. Han är en sådan personlighet som väcker känslor och Passarella har varit aktiv under så pass många decennier att han hunnit göra sig både vän – och ovän med åtskilliga människor.

Han föddes den 25 maj 1953 i den lilla staden Chacabuco utanför Buenos Aires. Det är också här han helst av allt skulle vilja bli begravd – om han nu måste välja.

”Då skulle jag välja kyrkogården i Chacabuco. På ett ställe där jag har lite morgonsol också”.

Passarella började spela fotboll för Sarmiento Junín och det var när han lirade här, i division 3, som River Plates f.d. mittfältsstjärna Néstor Rossi fick upp ögonen för honom. Han såg något speciellt i den unge Passarella och tog med sig honom till den argentinska storklubben.

Det komiska i allt detta var att Passarella växt upp som supporter till Boca Juniors och hade därför aldrig drömt om att spela för ärkerivalen River. Med åren skulle han dock lära sig att älska sin nya klubb och hela familjen omvandlades, så småningom, också till River-supportrar. Passarellas debut för Los Millonarios kom i ett derby mot just Boca. Néstor Rossi ska, enligt legenden, ha frågat den unge grabben ifall han kände sig redo att spela matchen varpå Passarella ska ha svarat; ”jag är redo att spela matchen, frågan är däremot om du är redo att starta med mig”.

Snabbt tog Passarella en plats i startelvan och hans första mål i River Plate lät inte heller vänta på sig särskilt länge. Hans första fullträff kom i ett möte med Argentinos Juniors den 28 juli 1974. Nästkommande år hade Passarella imponerat så pass mycket att han togs ut i Menottis landslagstrupp för första gången.

På hemmaplan gick det också bra och under ledning av Ángel Labruna, 1975, vann River Plate ligan för första gången på 18 år.  Detta skulle sannerligen inte bli Passarellas sista titel med storklubben. Under denna guldsäsong hade han varit både in – och ut ur startelvan och en stor anledning till detta ska ha varit att Passarella uttryckligen opponerade sig emot att spela vänsterback. Han var emellertid snart tillbaka i mittbackslåset och skulle därefter inte lämna ifrån sig denna plats förrän han bytte klubb.

Passarella gjorde sig känd som en benhård mittback med ett otroligt vasst huvudspel. Diego Maradona ska t.ex. ha sagt att mittbacken förmodligen var den bäste huvudsspelaren han mött under sin karriär. Passarella var också målfarlig och tog gärna hand om lagets straffsparkar. Senare under karriären skulle hans målproduktion väcka ännu större uppmärksamhet.

1975 vann Passarella och River Plate såväl Metropolitana- som Nacional-turneringen i Argentina. Därefter bärgade man även titeln 1977 och kunde trösta sig med denna samtidigt som Boca Juniors vann Copa Libertadores två år i rad (1977 och 78).

Daniel Passarella i River Plates tröja med lagkaptensbindeln runt armen.

1978 var Passarella landslagets ohotade lagkapten när man skulle försöka att utmana om VM-pokalen vid mästerskapet på hemmaplan. Landet skakades samtidigt av politiska svårigheter där en militärjunta tagit makten och inlett den period som skulle bli ihågkommen som den mörkaste i landets historia. Under världsmästerskapet användes det argentinska landslaget som ett propagandainstrument av regimen och ledarna hade en förhoppning om att ett bra resultat skulle få folk att glömma samhällsproblemen.

Argentina inledde mästerskapet med att besegra Ungern med 2-1. Därefter tog man sig an Frankrike och lyckades även besegra dem med samma siffror. I denna match tryckte Passarella dit ledningsmålet efter att domaren dömt en väldigt tveksam straff till Argentina. Passarella spelade samtliga minuter under världsmästerskapet i vilket det argentinska landslaget tog sig hela vägen till guldet efter att ha besegrat Nederländerna i finalen med 3-1.

Passarella lyfte den skimrande VM-pokalen mot skyn och blev en symbol för Argentinas första stora triumf i världens största turnering. Efter mästerskapet fortsatte mittbacken att spela för River och vann ytterligare fyra ligatitlar innan det var dags för världsmästerskapet i Spanien 1982. Nu gällde det för Argentina att försöka försvara sin titel ifrån 1978, men detta skulle bli en uppgift som var allt annat än enkel att genomföra.

Daniel Passarella lyfter pokalen mot skyn efter VM-finalen 1978.

Den briljanta truppen ifrån hemma-VM hade nu adderats med unga stjärnsskott som Diego Maradona och Ramón Díaz. Många har hävdat, i efterhand, att den argentinska truppen till världsmästerskapet 1982 var bättre än den till 1978 och det finns absolut fog för denna åsikt. Dock fick emellertid inte landslaget i närheten av samma utväxling nere på planen i Spanien. 

Argentina hamnade visserligen i en överkomlig grupp med Belgien, Ungern och El Salvador. Dock genomförde man en usel premiärmatch mot belgarna som också överskuggades av att kriget på Falklandsöarna, samtidigt, hade förlorats mot England. I nästa omgång ledde Maradona sitt Argentina till seger mot Ungern genom att göra sina två första mål i ett världsmästerskap. Därefter avfärdade Argentina El Salvador med 2-0 och tog sig vidare till nästa gruppspel. Väl här fungerade ingenting utan Argentina fick se sig slagna – först av Italien med 2-1 – och sedan av Brasilien med 3-1.

Mästerskapet var över och det argentinska landslaget fick ta emot enormt mycket kritik på hemmaplan. För Passarellas vidkommande hade dock mästerskapet varit helt okej. Han hade gjort ett av målen i segermötet med El Salvador och hans prestationer hade nu gett ifrån sig ett renommé, vilket placerade honom i världens bästa liga Serie A. Den toskanska klubben Fiorentina köpt loss honom ifrån River Plate och här blev Passarella, bland annat, lagkamrat med brassen Sócrates.

I Florens och Fiorentina skulle han spendera fyra säsonger och nå bl.a. spel i Uefacupen. I den lila matchtröjan gjorde Passarella nästan 140 matcher på vilka han smällde dit 35 mål. Ett smått otroligt facit sett till positionen han spelade på. Faktum är att Passarellas målproduktion ledde till att han än idag är en av världens mest målfarliga försvarare någonsin.

I Fiorentina blev Passarella bl.a. lagkamrat med brassen Sócrates.

1986 var han uttagen i truppen till världsmästerskapet i Mexiko, men spelade inte en enda minut. Passarella hade varit högst inblandad i målet som tagit Argentina till världsmästerskapet och många inom den inhemska journalistkåren ansåg att han borde vara given i VM-slutspelet.

Passarella fick dock tidigt, efter att landslaget ankommit till Mexiko, problem med magen. Något som förmodligen hade att göra med att han fått i sig av kranvattnet som fortfarande var otjänligt efter jordbävningen – vilken skett tidigare samma år. Denna magbakterie gjorde helt enkelt att Passarella inte kunde spela under världsmästerskapet utan istället tog José Luis Brown hand om hans plats i backlinjen.

Passarella hamnade även i bråk med Maradona inför världsmästerskapet. Diego hade nämligen övertagit lagkaptensbindeln, i landslaget, ifrån just Passarella och detta skavde såklart i den rutinerade mittbacken. Även fast den sistnämnde, som sagt, inte spelade en enda minut i världsmästerskapet blev han ändå den ende spelaren som var uttagen till såväl truppen 1978 – som den 1986.

Efter tiden med Fiorentina blev det två år i Inter innan Passarella vände hem till Argentina igen och River Plate. Här spelade han bara en säsong innan han lade skorna på hyllan under slutskedet av 80-talet. När spelarkarriären väl var över gav sig Passarella in i tränaryrket. Här kom han att bli ännu mer kontroversiell än han varit som spelare. Med River Plate gjorde han bra ifrån sig under inledningen på 90-talet med tre stycken ligatitlar.

Efter det misslyckade världsmästerskapet 1994, för Argentinas vidkommande, där bl.a. Diego Maradona blivit avstängd för doping och landslaget åkt ut mot Rumänien, i åttondelsfinalen, rekryterades Passarella som ny förbundskapten. Här gjorde han sig snabbt impopulär bland åtskilliga spelare.

Den nye förbundskaptenen ville nämligen att spelarna skulle klippa håret för att få lov att vara med i landslaget. Han likställde nämligen långt hår med dålig disciplin. Många spelare – som Pipo Gorosito och Gabriel Batistuta – gick med på detta krav medans spelare som Fernando Redondo och Claudio Caniggia inte gjorde det.

Därutöver gjorde Passarella tydligt klart att han inte tänkte ta ut en enda spelare i landslaget som var homosexuell. Detta ledde bl.a. till att Diego Maradona och Claudio Caniggia firade flera mål i Boca Juniors-tröjan genom att kyssa varandra på munnen. Passarella hade en otrolig förmåga att göra sig impopulär bland väldigt många människor och detta hjälpte sannerligen inte förberedelserna inför VM i Frankrike 1998.

Passarella tillsammans med Batistuta under åren i det argentinska landslaget. Batistuta med en avsevärt kortare frisyr än tidigare.

Visserligen var optimismen ganska stor – på vissa håll – efter att man vunnit Panamerikanska spelen 1995 och kommit tvåa i Atlanta-OS året efter. Men trots detta var många kritiska till Passarella och hans sätt att styra landslaget på. Copa América-turneringen 1995 hade också varit ytterligare en fingervisning på att förbundskaptenen kanske inte var rätt man för jobbet.

Argentina ledde sin grupp, efter två raka segrar mot Bolivia och Chile, när man ställdes mot USA i gruppspelsavslutningen. Då valde Passarella att lufta en rad reserver eftersom Argentina redan var vidare. Dock hade han inte räknat med att amerikanarna skulle krossa det argentinska landslaget med 3-0 och gå förbi dem i gruppen. Detta renderade i att Argentina fick möta Brasilien, istället för Mexiko, i kvartsfinalen. Den matchen förlorade Argentina och givetvis fick Passarella utstå massivt med kritik för sin laguttagning.

När förbundskaptenen sedan dessutom plötsligt – och utan föranvisning tog ut Fernando Redondo i landslaget och denne tackade nej, med hänvisning till Passarellas tidigare uttalanden om långt hår, såg förbundskaptenen närmast ynklig ut i sin roll. Att ha vaskat bort en av Argentinas främsta defensiva mittfältare någonsin, i Fernando Redondo, kommer för alltid att vara ett av Passarellas absolut största misstag i karriären.

VM i Frankrike gick annars, inledningsvis, väldigt bra för Argentinas del. Japan besegrades i premiären med 1-0 och detsamma gjordes med Kroatien i den tredje matchen. Däremellan krossades Jamaica med 5-0 och Argentina tog sig vidare som överlägsen gruppetta med full pott – och inga insläppta mål.

I åttondelsfinalen mot England tog Argentina också tidigt ledningen genom Batistuta, men nästan lika snabbt vände engelsmännen på matchen efter mål av Alan Shearer och Michael Owen. Javier Zanetti kvitterade för Argentina vilket resulterade i att mötet sedan gick till straffar. Väl där vann Argentina och tog sig vidare till kvartsfinalen mot Nederländerna.

Det här mötet stod länge 1-1 innan Dennis Bergkamp avgjorde för Nederländerna i den 90:e matchminuten. Passarella lämnade jobbet som förbundskapten efter världsmästerskapet och ersattes av Marcelo Bielsa. Därefter tränade Passarella det uruguayanska landslaget under en kort period, Parma i Italien och vann ligaguld i Mexiko med Monterrey. 2006 var han återigen tillbaka i River Plate efter 12-års frånvaro.

Detta skulle också bli Passarellas sista uppdrag som huvudtränare. 2009 vann han presidentvalet i River Plate och vakade över denna position under de nästkommande fyra åren. Han var därför således president när storklubben blev degraderade till Primera B 2011. Passarella fick enormt mycket kritik i egenskap av president och senare, efter att han lämnat sitt ämbete, blev han också anklagad för att ha förskingrat pengar ifrån klubben. I denna härva ska det bl.a. ha legat betalningar av biljetter till klubbens Barra och andra tvivelaktiga transaktioner.

Till följd av Passarellas extremt turbulenta tid som president har hans status inom River Plate sjunkit till nivåer där klubben knappt längre uppmärksammar hans födelsedag. Förskingring av pengar och nedflyttningen till Primera B renderade i att Passarella inte längre är ihågkommen – av den breda massan – för de titlarna han vann som spelare, och tränare, för River Plate. Det är såklart förståeligt att hans namn på många sätt svärtats ner av hans egna, mindre genomtänkta, gärningar. Samtidigt vore det historielöst att inte minnas fotbollsspelaren Daniel Passarella.

Han ledde trots allt sitt land till deras första VM-guld någonsin. Vann åtskilliga ligatitlar med River Plate och blev utlandsproffs i Italien. Under slutet av 70- och början av 80-talet var Passarella förmodligen en av världens absolut bästa mittbackar. Att han sedan var en stundtals horribel tränare – och förbundskapten samt en direkt opassande klubbpresident bidrar såklart till helhetsbilden av vem Daniel Passarella är, har varit och för alltid kommer att vara. En kontroversiell figur som få personer inte har en åsikt kring. Passarella kan beskrivas som fotbollsspelaren, lagkaptenen och världmästaren. Men också taktiskt okunnig, homofobisk och socialt inkompetent. Vare sig man gillar honom eller inte, är – och kommer Passarella alltid att vara en vital del av den argentinska fotbollshistorien.