Under sommarmånaderna juni, juli och augusti är min tanke att vi ska ta och göra en liten inblick i min samling av El Gráfico-tidningar. I dagens artikel kommer nummer 1558 att behandlas. Utgiven den 17 juni 1949.
Läs nummer 3103 här.
***
El Gráfico-tidningarna skilde sig en hel del på 40-talet, gentemot 70-talet och senare. Dels utgavs den inte lika ofta och dels var det inte 95% fotboll i tidningarna utan betydligt fler sporter fick utrymme. Med det sagt dominerar ändå fotbollen utrymmet även 1949 – om än inte i lika stor skala som senare.
En annan sak som var lite annorlunda var det faktum att framsidan (la Tapa) nästan aldrig återspeglade det som själva tidningen innehöll. Ofta var den en spelare – eller idrottspersonlighet på framsidan som sedan inte ens nämndes inne i själva tidningen.
Där var inte heller några lockande rubriker på framsidan under 40-talet. På detta nummer – som alltså utgavs i mitten på juni 1949 – är där en heltäckande bild på den dåvarande Gimnasia-spelaren Alberto Rastelli. Hans namn står vid sidan om bilden och sedan står det undertill; ”mittfältsankaret i Gimnasia de La Plata.”
Tidningen kostade 0.50 pesos, vilket idag, i princip, inte är värt någonting med tanke på alla år av inflation i Argentina. Idag är till exempel en svensk krona värd tjugotvå pesos och då är inte direkt den svenska valutan en särskilt stark sådan internationellt.
***
De två första uppslagen i tidningen behandlar först racing och senare rugby. Eftersom detta är en hemsida som handlar om fotboll ska jag bespara dessa artiklar.
Vad man däremot slås av, när man bläddrar igenom de här lite ändre tidnigarna av El Gráfico, är hur enormt mycket reklam det är i de jämfört med senare exemplar.
Bredvid artikeln som behandlar en, till synes, stökig rugymatch, i de östra delarna av Buenos Aires, finns en reklamannons för fotbollar och det är sannerligen inte vilka fotbollar som helst.
”Pelotas Sportlandia” var en ganska stor producent av fotbollar i Argentina under 1900-talets första femtio år. ”Läderkulor” är förmodligen ett bättre begrepp att använda, än fotbollar, då det verkligen handlade om just läderkulor. Dock utan att snörningen var allt för synlig utanpå. En boll ifrån Sportlandia kostade, 1949, någonstans mellan 42 och 59.50 pesos. Allt beroende på vilken storlek man ville ha. Fotbollsfabriken låg f.ö. i Morón, på den här tiden, strax utanför Buenos Aires stadskärna.
***
Givetvis hann tidningen klämma in ett litet bildreportage om den ikoniska racingföraren Juan Manuel Fangio som, på den här tiden, var en av världens främsta. Faktum är att Fangio var en lika stor nationalsymbol som artisten Carlos Gardel och Diego Maradona. De tre, inklusive den forne presidentnen Juan Perón, är fyra personligheter som få argentinare, om ens någon, inte känner till idag.
I reportaget syns hur Fangio, som vid tidpunkten befann sig i Italien för ett lopp, tröstar en liten kille som inte fick tävla mot honom på banan trots att han hade en lite mindre bil med sig.
***
På annonssidan bredvid artikeln syns en fin reklambild för cigaretter och det handlar inte om vilka som helst utan ”Cigarrillos Piloto”. Det här märket svängde sig med följande slogan; ”märket som sätter kursen”. Texten ackompanjeras av en bild på en hästpoloryttare. Något som alltid varit en populär sport i Argentina, men som kanske inte direkt är något man förknippar med just rökning. Nåväl.
***
Vi bläddrar fram ett antal sidor för att hitta det första fotbollsrelaterade reportaget i hela tidningen. På en helsida syns fyra brittiska domare som anlänt till Argentina för att döma i landets högsta division och bilden ackompanjeras av rubriken; ”vänligheten ifrån britterna.”
Att anställa brittiska domare var något som Argentina använde sig av under flera årtionden för att komma till bukt med mutade domare och för att, generellt sett, få upp nivån på landets rättsskipare.
Inför nästan varje säsong, på den här tiden, anslöt nya domare ifrån de brittiska öarna och den här gången handlade det om William Crawford, Arhur Berry och Richard Maddison. Den fjärde domaren som var med, vid tillfället för intervjun, var David Gregory, men han hade anslutit inför den föregående säsongen och var därmed redan en vida känd domare inom den argentinska fotboll.
El Gráfico noterar följande ifrån mötet med de artiga engelsmännen;
”Sanningen är den att de är väldigt sympatiska. Det går inte att märka av den minsta arrogans bland dessa herrar när de visar upp sina akademiska kunskaper och håller undervisning. Nere på planen, och något som supportrarna också har lagt märke till, är att de vet hur man inger respekt utan att för den sakens skull visa upp allt för mycket attityd. Det räcker gott och väl med den regelbok som de innehar och deras aktsamma utbildning.”
Lite längre ner i texten får domarna själv berätta litegrann kring vad deras intryck har varit av den argentinska klubblagsfotbollen;
”Det är alltid ett ordentligt spektakel. Supportrarna kanske är lite för entusiastiska, men det har såklart med deras temperament att göra.”
Vidare slår domarna också fast att de, under inga omständigheter, kommer att tillåta det vårdslösa spel som emellanåt kunde prägla den argentinska ligan. I stället gällde det att främja den vackra fotbollen som landet var erkända för.
Avslutningsvis var domarna rörigt överens kring vilken spelare, i den argentinska ligan, som hade imponerat mest på dem. Det handlade om ingen mindre än River Plates dribbler – och spelgeni Félix Loustau.
***
Såklart hinner vi med ytterligare reklam efter den här artikeln. Vad sägs om en fin cykel med märket Nandu? Den beskrivs i tidningen som; ”lätt, stark och varaktig”. Det låter ju onekligen som ett bra kap, eller hur?
Passande nog följs sedan detta av en artikel kring ett cykellopp. Vi bläddrar emellertid vidare i tidningen.
***
Vi hittar ett intressant matchreferat kring ett möte mellan Estudiantes och Boca Juniors i La Plata. Boca kom till matchen med en seger mot Rosario Central i ryggen, men kanske allra viktigast verkade, åtminstone enligt tidningen, formen och humöret i storklubben peka uppåt.
Därför var det såklart en kalldusch när Estudiantes tog ledningen tidigt i matchen genom den notoriske målskytten Manuel Pelegrina. Estudiantes var det bättre laget genom hela matchen trots att de fick spela med tio man under stora delar av den andra halvleken. Försvararen Juan Violini blev nämligen så pass illa skadad i knäet att han förpassades till anfallet under resterande delen av matchen. På den här tiden tilläts nämligen inga byten.
I slutändan vann Estudiantes med klara 4-2 efter dubbla mål, under den andra halvleken, ifrån Antonio Giosa. La Plata-klubben hade också stor fördel av att de hade lyckats pricka in varsitt, psykologiskt viktigt, mål under inledningen av båda halvlekarna. Boca Juniors däremot hämtade sig aldrig riktigt ifrån den initiala kallduschen.
En intressant detalj i detta reportage är annars att mitt i allt dyker ytterligare en annons fram. Den här gör reklam för en hårkräm som ska ta bort gråa hårstrån. Rubriken talar sitt tydliga språk; ”du är bara gammal om du känner dig gammal.” Allt ackompanjeras av en don-juan-liknande person med en smal tangorabatt ovanför läppen och sitt blanka, kolsvarta, hår. Jag är åtminstone såld.
***
Vi bläddrar förbi ett motorcykelreportage och en reklampelar för blanka skinnskor.
***
Nästa fotbollsreportage handlar om Atlanta som hade inlett säsongen på ett väldigt vägvinnande sätt.
Artikeln är skriven av den historiska skribenten Borocotó som förmodligen är den mest erkända sportjournalisten någonsin i Argentina. Hans sätt att skriva artiklar på blev banbrytande inom landets största sport och hans matchreferat innehöll ofta ett väldigt rikt språk med beskrivningar som aldrig hade hörts förut.
Rubriken till artikeln var kort och koncist; ”Atlanta fick sin fjärde mini-fest.” Mötet var mot Independiente som fortfarande kämpade hårt för att finna formen.
Borocotó beskriver att Atlantas hemmaplan hade tajtare dimensioner än andra planer i Argentina, vilket gjorde att laget oftast satte ett högre värde på försvarsspelet än anfallsspelet. Detta renderade också ofta i att matcherna knappast bjöd på något sprudlande – och fantastiskt spel, utan snarare överraskande resultat.
Med detta sagt ansågs ändå Atlanta ha varit värdiga vinnare i matchen. Borocotó skriver bland annat så här om hemmalagets insats;
”Atlanta vann p.g.a. sitt försvarsspel. Det var bättre sammansatt och mer harmoniskt än Independientes. Dessutom ska det poängteras att hemmalaget var betydligt mer effektiva framför mål och därutöver spelade de inte alls på ett bryskt sätt. Sett ur detta perspektivet var matchen ett föredöme i sportslighet.”
Målvakten Laureano Feliciano lyftes fram som en av matchens förgrundsfigurer med sina fina räddningar, men även de två försvararna, Aldo Ottagio och Jaime Cruz, stod för fina defensiva insatser. Tillställningens enda mål prickades in av Alfredo Runtzer efter drygt sjuttioåtta minuters spel och segern innebar Atlantas fjärde raka i ligaspelet.
Independiente fick däremot inte särskilt goda omdömen för sin insats. Storklubben saknade visserligen några spelar p.g.a. skador, men Borocotó påpekade att de svaga insaterna hade varit en trend under hela inledningen på säsongen för Independientes vidkommande.
Avslutningsvis skriver Borocotó följande; ”det bästa laget vann och framför allt de som hade det överlägsna försvaret.”
Några högst intressanta reklamannonser syntes parallellt med den är artikeln. Eller vad sägs om ytterligare ett schampo för att hjälpa ditt åldrande och trista hår? Eller för den delen en reklamannons för plastikoperationer. Om man inte visste bättre kunde man tror att Argentina, på 40-talet, försökte upprätthålla hela världens skönhetsideal.
***
Vi bläddrar fram till ett väldigt trevligt reportage kring ett möte mellan Dock Sud och All Boys i andradivisionen. Inför matchen hade nämligen hemmalaget Dock Sud vunnit åtta av åtta matcher under säsongsinledningen. En start som, såklart, fick många att höja på ögonbrynen.
Faktum är att de engelska domarna, som vi pratade om lite tidigare i den här artikeln, hade premierat just Dock Sud efter att ha beskådat en av deras matcher. Just därför kände sig också El Gráfico eggade att se vad allt ståhej handlade om.
”Det fattas att poängtera en sak; vi åkte dit för att se Dock Sud, men i slutändan var det All Boys som vi fick se. Laget som förstörde segersviten visade upp beundransvärda kvalitéer. Ifall vi accepterar att resultatet inte var det mest rättvisa – eftersom de inte premierade varken Dock Suds vackra spel eller deras dominans – måste vi ändå lyfta fram att All Boys försvarade sig med frenesi och plikttrogenhet.”
Som ni säkert förstod ifrån den här citatet vann alltså All Boys matchen. Anfallaren Amoriza gjorde mötets enda mål och själva tillställningen som sådan verkar ha varit ganska underhållande, även om domaren missade att ge en ordentlig reprimand, till en All Boys-spelare, under den första halvleken.
***
Vi bläddrar förbi lite fäktning, boxning, brottning, friidrott, ytterligare ett racing-lopp samt några annonser för fina pressade skjortor.
Därefter hittar vi ett matchreferat ifrån River Plates mållösa tillställning mot Tigre. Trots att storklubben hade tillgång till spelare som Ángel Labruna och Alfredo Di Stéfano ville det sig inte. Nyförvärvet Juan Negri hade ingen vidare debut för Los Millonarios och El Gráfico konstaterar att storklubben kommer att få det svårt att ersätta José Manuel Moreno som hade lämnat River.
”Varken Ángel Labruna eller Alfredo Di Stéfano kunde ta tillvara på de chanserna som uppstod.”
Vidare konstaterade tidningen att; ”det var en lugn match som inte innehöll några glada – eller intressanta situationer. Essensen i alltihop var annars att försvaren dominerade, vilket i sin tur brukar bidra till att spektaklet blir berövade sina större känsla.”
Samtidigt premierades Tigre som lyckades spela jämnt med serieledarna.
”Det bästa i matchen var utan tvekan hemmalagets bekväma insats. De kryssade mot serieledarna utan att behöva överprestera. Faktum är att de spelade med lika stora risker i sitt spel som gästerna. Något som indikerar på att Tigre är ett väldigt bra lag.”
***
Vi hinner såklart med annonser för något växtmedel som ska få dina växter att skjuta i höjden, samt ytterligare ett cigarettmärke. Den här gången handlar det om Wilton-cigaretter som tydligen – enligt annonsen – skådespelaren Paul Henried föredrog.
***
Tidningen avslutas med en hyllningskrönika till River Plates f.d. anfallsstjärna Adolfo Pedernera. Han hade därutöver hunnit med att även spela för Atlanta och Huracán innan han, 1949, hade lämnat den argentinska fotbollen, för att spela i den colombianska ligan, och representera Millonarios.
Av just den här anledningen är krönikören ledsen över att argentinsk fotboll nu verkade ha mist en av sina största spelare någonsin.
”För den argentinska fotbollen är nu Adolfo Pedernera ett minne blott och jag tycker att det finns fog för att känna sig nedslagen över detta. Han var unik. Jag tänker inte jämföra honom med någon. Jag tänker varken påstå att han var den bästa, eller för den delen den sämsta. Jag poängterar bara att för mig, som åskådare, var han en spelare olik alla andra.”
Skribenten poängterade också att Pedernera stack ut när det gällde hans uppträdande nere på planen. Hans stil och gentlemanna uppträdande var annorlunda. Han menar på att Pedernera var lite mer än alla andra spelare som han någonsin hade beskådat. Då rabblar skribenten ändå upp stjärnor som Alberto Ohaco, René Pontoni, Fernando Paternoster, Gabino Sosa och Ernesto Lazzatti. Trots detta når ingen upp till minnet av Adolfo Pedernera.
”Trots allt är den Adolfo Pedernera som jag minns något helt annat. Jag vill varken säga mer – eller mindre. Han hade talangen och elegansen. Styrkan och lugnet. Den dominanta rörelsen och den iögonfallande dribblingen. Jag skulle vilja kunna beskriva honom på något sätt. På ett sätt som gör mitt minne rättvist av Adolfo Pedernera. Det är därför denna fras som kommer till mig; i en sport där allt borde handla om bollen, gjorde Pedernera den till något sekundärt.”
Man måste onekligen konstatera att Adolfo Pedernera måste ha gjort ett enormt intryck på skribenten Félix Frascara. Visst var det också en fin hyllning till en av den bästa fotbollspelarna, i Argentina, under den första halvan av 1900-talet?
Titthålsinblick i min El Gráfico-samling: Nummer 1558 – Engelska domare, reklam för cigaretter och hyllning till Adolfo Pedernera
enkoppmate.com 