Alejandro Sabella: En mångfacetterad fotbollsfarbror som även var en bollskicklig mittfältare

Alejandro Sabella. Som spelare var han en bollskicklig mittfältare och som tränare en metodisk taktiker. Alejandro Sabella var en mångfacetterad fotbollspersonlighet som hann med otroligt mycket under sitt liv.

Bland många fotbollsentusiaster i Europa är förmodligen Alejandro Sabella mest förknippad med det argentinska landslaget. Det var nämligen i egenskap av förbundskapten som han ledde landet till deras bästa VM-placering på 24 år under mästerskapet i Brasilien 2014. Men Alejandro Sabella var en betydligt mer mångbottnad fotbollspersonlighet än så.

Han föddes i Buenos Aires och växte upp i en medelklassfamilj där fadern var agronom och mamman arbetade som lärare. Som liten spelade Sabella fotboll i området där han bodde och blev vid 4-års ålder medlem i GEBA (Gimnasia y Esgrima de Buenos Aires). Här spelade han i flera turneringar som föreningen anordnade. Under den här perioden gick Sabellas pojklag fem år utan att förlora en enda match och hela hans familj var engagerade i föreningen.

”Med min familj åkte vi varje lördag – och söndag till klubben. Det var nästan religiöst. När vi var färdiga och hade duschat var alltid mamma den som tagit längst tid på sig. Jag, min bror och min pappa satt i bilen och väntade, men ofta gick vi ut och spelade ännu mer fotboll. Pappa brukade tända upp planen i mörkret med bilens framlyktor, därefter spelade vi tre. En stod i mål, en slog inlägg och en sköt på mål. När vi kom tillbaka till huset var vi tvungna att gå och duscha igen.”

En av papporna till en av Sabellas lagkamrater hade kontakter inom River Plate och han anordnade med ett provspel för den unge grabben med föreningens ungdomslag. Sabella själv var dock tveksam eftersom han inte alls var övertygad om att han var tillräckligt bra, men övertalades ändå.

”När de frågade mig hur gammal jag var hade den här pappan sagt till mig att jag skulle säga att jag var född 1955. Detta eftersom jag var så pass liten till växten och så jag sa detta trots att jag var född 54.”

Provspelet gick bra och Sabella fick reda på att han skulle komma tillbaka för det slutgiltiga testet i slutet av året. Nu var han dock ännu mer ointresserad av provspelet. Lögnen om åldern gjorde Sabella nervös och han var rädd för hur reaktionen skulle bli när han väl berättade sanningen.

”Jag åkte ändå dit och en delegat frågade hur gammal jag var. Jag sa att jag var född 54 och de dödade mig nästan. Ändå plockade de in mig till ungdomslaget. Bruno Rodolfi var han som testade mig – en historisk nummer fem i River.”

I unga år studerade Sabella även till advokat. Detta trots att han hade föredragit att plugga till läkare. Dock var studierna till advokat lättare att kombinera med fotbollen.

”Om sanningen sak fram gillade jag mer tanken på att plugga medicin, men det blev advokatstudier eftersom dessa kunde jag plugga hemifrån. Med läkarstudierna var det betydligt svårare eftersom där var det så pass mycket praktik.”

I River Plates ungdomslag träffade Sabella på Daniel Passarella och de båda blev goda vänner. Deras relation skulle sedan sträcka sig genom hela karriären och vidare under resterande delen av livet.

”Vi började tillsammans i River, debuterade båda två 1974, och när vi bodde ihop blev vi goda vänner. Sedan höll vi kvar kontakten även fast vi befann oss på olika ställen och vår relation utvecklades ännu mer när vi arbetade ihop som tränare.”

Daniel Passarella och Alejandro Sabella i River Plate.

Sabella var vänsterfotad och utmärkte sig ordentligt i River Plates ungdomslag. När han väl tog klivet upp till A-laget skulle han dock få konkurrera, om platsen som nummer tio, med en till synes omöjlig motståndare i Norberto Alonso. En annan typ av personlighet hade förmodligen blivit förbannad över den bristande speltiden, men inte Sabella. Han höll alltid en låg profil genom hela sitt yrkesmässiga liv.

”Det är klart att man alltid vill spela, men samtidigt måste du vara storsint och acceptera när en annan spelare är bättre.”

Trots detta gjorde ändå Sabella över hundra matcher för River Plate. Han visade ofta upp en teknisk briljans som många var överens om tillhörde toppskiktet i landet. Det var bara otur att han slog igenom ungefär samtidigt som en spelare av Alonsos kaliber gjorde samma sak. Tillsammans med storklubben vann Sabella ligan tre gånger under 70-talet.

Den kanske märkligaste titeln av de alla kom i Metropolitana 1975. River Plate hade gått 18 år utan att bli mästare och när väl allting skulle avgöras utlystes en spelarstrejk i hela ligan. Samtliga professionella spelare gick ut i strejk och River Plate fick således ställa upp med ungdomslaget i den avgörande, näst sista, omgången mot Argentinos Juniors. River vann efter att Rubén Norberto Bruno gjort det matchvinnande målet, men Sabella minns att hela känslan kring titeln var märklig.

”Själva festen var veckan efter mot Racing på Rivers hemmaplan då vi redan var mästare. Detta var något väldigt storslaget. Matchen avbröts i halvtid eftersom publiken var på väg in på planen. Den andra halvleken spelades aldrig färdigt. River hade blivit mästare fyra dagar tidigare med ungdomslaget p.g.a. strejken. Därför fanns det dubbla känslor kring alltihop för de som hade spelat under resterande delen av säsongen. Jag hade varit med i några matcher, men jag kände också av samma känsla. Stor glädje över att ha vunnit ligan för första gången på 18 år, men samtidigt frustrationen över att inte ha fått spela i den avgörande matchen.”

Året efter förlorade River Plate sedan finalen av Copa Libertadores mot Cruzeiro. Detta efter att tre möten hade behövts för att utkristallisera en vinnare. Sabella skulle dock emellertid få sin revansch mot den brasilianska klubben.

Under slutet av 70-talet försökte Sheffield United att värva en ung Diego Maradona, men misslyckades. I stället fick de nys om att Sabella kanske skulle kunna gå att locka över till de brittiska öarna. Sagt och gjort gick övergången igenom och folket på plats i England var enormt imponerade över sin nya värvning.

”De spelade i andradivisionen, men jag blev ändå intresserad eftersom jag inte spelade särskilt mycket i River. Vi spelade en match mot Boca Juniors, om en plats i Copa Libertadores, när engelsmännen kom för att se mig spela. Jag gjorde bra ifrån mig och tidningen El Gráfico skrev t.o.m.; ”Sabella förtjänade inte att förlora.” Den dagen kom vi överens om ett kontrakt och jag flyttade till England.”

Med Sheffield United gick det, på ett personligt plan, bra för Sabella även om det gick betydligt sämre för laget. Klubben åkte ner i tredjedivisionen och argentinaren lämnade därefter. Trots detta såg han själv ändå ljust tillbaka på sin tid i Sheffield.

”Det skulle ha kunnat gå bättre än vad det gjorde. Med Sheffield åkte vi ner i tredjedivisionen, men för egen del gick det bra och jag höll en, individuellt sätt, bra nivå. När de (Sheffield United) skulle utse 1900-talets lag var jag med i detta.”

Sabella spelade två år i Sheffield United.

Sabella gick vidare till Leeds United som spelade i landets högsta division. Här blev det dock bara en säsong. Tränaren som köpt Sabella lämnade nämligen redan efter fem matcher.

”Den nye som kom in älskade att fotboll på one-touch. Träningarna var allihop med en touch i alla moment och detta dödade mig eftersom jag älskade att hålla i bollen. Det var ingen kritik gentemot honom som tränare, men det gick rakt i motsats mot min spelstil. Av den anledningen spelade jag inte heller särskilt mycket.”

När det gällde vissa andra aspekter hade Sabella också svårt att acklimatisera sig till tillvaron i England. Till exempel var han inte mycket för att dricka öl och drack inte heller en enda droppen under hela sin period i landet.

Efter tre år på de brittiska öarna dök möjligheten att vända hem till Argentina upp. Estudiantes tränare Carlos Bilardo var sugen på att få in Sabella till sitt lagbygge och han gjorde en kraftansträngning för att få hem mittfältaren. Trots att Estudiantes hade sparsamt med pengar lyckades ändå Bilardo övertyga Leeds ägare om att det bästa vore att sälja Sabella. Den argentinske tränaren hade nämligen föreslagit att de skulle träffas på en söndag för att diskutera affären. Detta eftersom han visste att ägarna, på denna veckodag, var mest sugna på att gå ut och äta middag med sina respektive fruar, vilket gjorde de otåliga och därigenom kunde kanske en affär ros i land.

Med Estudiantes vann Sabella ligan två gånger under inledningen på 80-talet, men kanske mest fundamentalt föddes en ömsesidig kärlek som skulle vara livet ut. För La Plata-klubben spelade mittfältaren ända fram till 1987, bortsett ifrån en kort utlåning till den brasilianska klubben Grêmio under mitten av 80-talet.

”Jag lämnade som 30-åring och tänkte; ’äntligen ska jag få träna mindre och bara roa mig’. Men jag har aldrig tränat så mycket i hela mitt liv som under tiden i Grêmio. Det var dubbla pass varenda dag. Innan den andra matchen fick jag krypa upp för trapporna på träningsanläggningen. Jag var helt slut.”

Sabella avslutade sin aktiva spelarkarriär med att representera Ferro och slutligen Irapuato i Mexiko. Efter den avslutade karriären som spelare gick han omgående en tränarutbildning och fick sedan jobb i River Plates ungdomsakademi som ledare för klubbens reservlag. Här tränade han en rad skickliga spelare och bland dessa återfanns flera som skulle komma att nå långt i sina respektive karriärer.

”Där fanns många duktiga spelare, men om jag ska stressas fram till ett svar på namn så väljer jag Ortega och Gallardo. Ortega eftersom han är ren och skär Potrero, en spegel för alla unga barn som tittar på matcherna. Gallardo var dock den som överraskade mig allra mest. Han gav mig en glädje att åka till träningarna. Han var en Encyclopedia vad det gällde fotbollen. Han hade fotboll konstant i huvudet, var väldigt dynamisk och hade en fin teknik. Samtidigt kände jag mig väldigt identifierad med hans sätt att spela på. Jag kände igen mig i det här spelsättet eftersom det påminde om hurdan jag själv varit som spelare.”

Efter fyra år som tränare för River Plates reservlag blev Sabella assisterande till sin gamla kompis Passarella i det argentinska landslaget. Den nye förbundskaptenen tog över efter världsmästerskapet i USA 1994 och Sabella gjorde honom sällskap. De båda ledde landslaget fram till efter VM 1998 i Frankrike och därefter ackompanjerade Sabella Passarella i en rad andra klubbar.

Det var först 2009, när Sabella tog över Estudiantes, som han bröt sig loss och inledde sin bana som huvudtränare. La Plata-klubben hade blivit som en gammal tonårskärlek för den åldrande Sabella och när föreningen ringde kunde inte han tacka nej. Här tog han över en trupp som innehöll väldigt mycket kvalité och där en hemvändande Juan Sebastián Verón ledde skutan framåt.

”Jag hade ingen konkret innan detta jobb lades fram. Eftersom Daniel (Passarella) hade bestämt sig för att kandidera till att bli president i River hade jag redan börjat fokusera på att träna på egen hand. Jag var klar över att Estudiantes var ett alternativ, dels p.g.a. mitt förflutna som spelare, dels eftersom när Bilardo lämnade 2004 hade de ringt mig.”

Det blev omgående succé för Sabella i Estudiantes. Klubben vann såväl ligan – som Copa Libertadores under hans första år som huvudtränare och därigenom skrev han definitivt in sig i föreningens historieböcker. Just segern i Copa Libertadores var såklart extra betydelsefull. Detta var första gången sedan 1970 som Estudiantes vunnit kontinentens största klubblagsturnering och på sättet man gjorde det tilltalade också supportrarna.

I finalen mot Cruzeiro blev det första mötet, i Argentina, mållöst vilket bäddade för en rafflande uppgörelse i Belo Horizonte. Inför nästan 65,000 åskådare tog också Cruzeiro ledningen på hemmaplan och hela arenan skakade. Estudiantes tog sig dock samman, höll huvudena kalla och vände på matchen efter att Gastón Fernández först kvitterat och sedan Mauro Boselli gjort segermålet med knappa tjugo minuter kvar på matchklockan.

”Det hade stor inverkan det som truppen hade upplevt den föregående säsongen när de hade åkt till Porto Alegre och vänt borta mot Internacional under nittio minuters spel. Detta hade säkerligen sin påverkan i deras huvuden under finalen mot Cruzeiro.”

Vid hemkomsten till Argentina möttes laget upp av tusentals supportrar på flygplatsen Ezeiza utanför Buenos Aires.

”Det var det som berörde mig allra mest. Karavanen och sedan torget med alla supportrar. Många bilar som körde i motsatt riktning till La Plata – och där det satt supportrar till andra lag – tutade också och vinkade åt oss. Detta erkännande för ett lag som hade spelat en väldigt fin fotboll, vunnit en final i Brasilien och vänt på matchen gjorde mig väldigt känslosam.”

Som tränare vann han Copa Libertadores med River Plate och VM-silver med Argentina.

Estudiantes har av många personer beskrivits som en väldigt speciell förening. Det är en storklubb, men i ett litet format. Trots alla framgångar, och med tanke på hur mycket supportrar föreningen besitter, har de aldrig tappat den där familjära känslan runt hela institutionen.

Tack vare segern i Copa Libertadores fick Estudiantes också chansen att spela i VM för klubblag – det som tidigare hette Interkontinentalcupen. Här ställdes laget i finalen mot ett suveränt FC Barcelona och gjorde en väldigt fin insats. Faktum är att Sabellas manskap var ruskigt nära att vinna finalen efter att Mauro Boselli gett laget ledningen under den första halvleken. Det dröjde sedan ända till den 89:e spelminuten innan Pedro kunde kvittera för Barcelona och i förlängningen avgjorde Lionel Messi.

”Vi gjorde en extraordinär match och vann respekten ifrån hela världen.”

2011 skrev Sabella först på ett kontrakt med Al-Jazira i Förenade Arabemiraten, men hann aldrig leda de i någon match förrän ett samtal ifrån det argentinska fotbollsförbundet kom emellan. De ville ha honom som ersättare till den sparkade tränaren Sergio Batista och Sabella tog över landslaget i början av augusti samma år.

Under hans ledning kvalificerade sig Argentina till världsmästerskapet i Brasilien 2014 och under den här turneringens gång tog sig landslaget hela vägen till finalen där de slutligen föll mot Tyskland. Sabella blev enormt hyllad för sina insatser med det argentinska landslaget och för att han lett landet till deras största framgång, i ett världsmästerskap, sedan 1990. Argentina vann samtliga matcher i gruppspelet mot Bosnien, Iran och Nigeria innan Schweiz, Belgien och Nederländerna avfärdades på vägen mot finalen.

Argentina spelade kanske inte den mest underhållande fotbollen under mästerskapets gång, men lyckades försvara sig väldigt kompakt och hade sedan kvalité i de avgörande offensiva situationerna. Efter världsmästerskapet tackade Sabella för sig och blev ersatt av Gerardo Martino i rollen som Argentinas förbundskapten.

Efter jobbet i det argentinska landslaget hade inte Sabella fler uppdrag som huvudtränare. Den åttonde december 2020 – 13 dagar efter att Diego Maradona gått bort – somnade Sabella in 66 år gammal. Han hade blivit internerad samma dag som Maradona gått bort med vad som sades vara ett förstorat hjärta.

Alejandro Sabella är förmodligen mest ihågkommen för sina gärningar som huvudtränare, men det skulle vara fel att inte lyfta fram hans triumfer i egenskap av såväl spelare – som hjälptränare.

Under hela sitt liv höll Sabella en låg profil och ogillade att stå i centrum. I stället lät han sina prestationer inom fotbollen tala sitt tydliga språk. Dessa sa att han var en otroligt teknisk – och spelskicklig mittfältare som hade framgångar med båda River Plate och Estudiantes samt blev utlandsproffs i England.

Som tränare blev han en historisk sådan för sitt älskade Estudiantes där han vann Copa Libertadores 2009 för att sedan kröna hela sin fotbollsgärning med att vinna VM-silver med Argentina 2014 i Brasilien. Sabella var en otroligt uppskattad fotbollspersonlighet var han än befann sig och kommer att bli ihågkommen så länge fotbollen fortsätter att rulla på Argentinas gröna gräsmattor.