Ricardo Giusti: Städgumman i VM-guldlaget ifrån 1986

Ricardo Giusti. Han spelade fem stora mästerskap för Argentina, vann VM-guld och silver samt vann Copa Libertadores med Independiente. Ricardo Giusti var städgumman i Carlos Bilardos landslag och den spelare som kanske minst antal människor kommer ihåg ifrån VM-guldlaget 1986.

Ricardo Giusti föddes och växte upp i den lilla staden Albarellos i det argentinska inlandet. Staden har i många decennier förlitat sig på jordbruket och detta var något som man redan gjorde när Giusti växte upp i staden. I unga år supportade han Newell’s Old Boys, detta då hans pappa var en hängiven anhängare till klubben. Här skulle också Giusti komma att spela under inledningen av sin karriär.

Storebrodern till Giusti spelade nämligen för Rosarioklubben och det var han som fixade provspelet med Newell’s. Från 14-års ålder tog Giusti tåget ifrån Abarellos till Rosario för att träna – och spela matcher.

”Jag minns fortfarande när tränare Griffa sa till mig; ”Giusti, kom så ska vi skriva under kontraktet”.

En dröm hade gått i uppfyllelse och med Jorge Bernardo Griffa som sin tränare i ungdomslaget pekade utvecklingen spikrakt uppåt. Just Griffa framhöll också Giusti som en av de bästa tränarna han haft under hela sin karriär.

”Han lärde mig massvis med saker, men inte bara saker som rörde fotbollen. Även värderingar i livet. Griffas ”fotbollssöner” var jag och (Américo) Gallego och många gånger åkte vi med honom till träningarna i hans Ford Farlaine. Då brukade han prata om vad fotbollen stod för och hur den fick en att må bra inombords. Han slog alltid fast vikten av familjen och ens vänner i livet”.

Efter två år i ungdomslaget började Giusti få problem med sin rygg. Han gick på diverse behandlingar, men ingenting hjälpte. Tillslut tog han sig till en helare som kunde lösa knuten och efter det fungerade ryggen igen. Under åren med Newell’s ungdomslag hade Giusti även Bielsa som tränare, som han beskrev som en väldigt speciell figur.

Giusti fick också chansen i Newell’s seniorlag, men där blev det ingen vidare succé. Mittfältaren fick det inte alls att stämma och supportrarna buade också ut honom vid ett flertal tillfällen. Detta renderade i att Giusti gick vidare för att spela i Argentinos Juniors. Här blev han lagkamrat med Diego Maradona och minns än idag de fantastiska sakerna som Diego kunde göra ute på en fotbollsplan.

”Den Diego som jag såg i Argentinos var den bäste Diego av de alla. Kom då ihåg att jag var lagkamrat med honom i VM 86 och vi spelade mer än 60 landskamper ihop. Internmatcherna på torsdagarna var barbariska. Diegos lag vann alltid med 8–10 måls differens. Han var inte bara skicklig och hade ett bra avslut, han var fysiskt sett ett monster. El Zurdo López (fystränaren) hade oss till att hoppa över ett rep, men den ende som klarade testet var Diego. Han hade en enorm potential i sina ben. Diego var komplett”.

Det blev två säsonger med Argentinos Juniors innan Giusti gick vidare till Independiente. Här skulle han komma att spela under större delen av sin karriär och också vinna de största klubblagstitlarna i Sydamerika. Independiente hade ett väldigt spelskickligt mittfält, på den tiden, med bl.a. Jorge Burruchaga och Ricardo Bochini. Detta gjorde att Giusti fick uppgiften att agera något av en städgumma – en position som han trivdes i under hela sin karriär.

1983 vann han sin första titel med Independiente när ligatiteln i Metropolitana säkrades. Denna titel var extra speciell då ärkerivalen Racing Club åkte ur ligan samma säsong och faktum är att lagen möttes i den sista omgången där Independiente vann med 2-0. Det blev med andra ord dubbel glädje för supportrarna.

”Men vi firade såklart mer att vi vunnit ligan den dagen än att vi skickat ner Racing i andradivisionen”.

Ricardo Giusti under sin långa epok med Independiente.

Tack vare guldet blev Independiente också kvalificerade för nästa års upplaga av Copa Libertadores. Här gick man hela vägen efter att ha besegrat brasilianska Grêmio i finaldubbelmötet med 1–0. Detta var också den matchen vilken Giusti ansåg var den bästa han spelat i hela sin karriär.

”Vi vann med 1–0 i Porto Alegre, men vi gav dom faktiskt en rejäl upprullning”.

Samma säsong vann Independiente också Interkontinentalcupen efter att ha besegrat Liverpool i finalen med 1–0. Mötet hade omgärdats av en hel del skriverier inför, detta med tanke på Falklandskriget som härjat några år dessförinnan.

Med det argentinska landslaget skulle Giusti ha en lång – och framgångsrik relation. Mittfältaren var med redan i Copa América-turneringen 1983 och skulle komma att spela ytterligare två mästerskap i Sydamerikas största turnering. Men de största berömmelserna kom i världsmästerskapen. Vid VM 1986 ansåg förbundskaptenen Carlos BIlardo att Giusti var en av lagets viktigaste kuggar. Den centrala mittfältaren fungerade som en bollvinnare bakom betydligt mer kreativa spelare i Burruchaga och Maradona på det argentinska mittfältet.

Giusti har berättat att relationen till Bilardo var speciell. Förbundskaptenen var nämligen raka motsatsen till tränaren som Giusti hade i Independiente, Pastoriza, som inte alls fokuserade särskilt mycket på det taktiska utan framhöll mer lagsammanhållningen i gruppen.

”Carlos (Bilardo) kunde liksom ringa mig mitt i natten eftersom tiden inte existerade i hans värld. Sen frågade han mig; ”vad gör du?”, jag sover svarade jag, vad trodde han jag gjorde liksom? Han ville att jag skulle studera några matcher och sedan återkoppla vid morgondagens träning. Ibland ringde han även till min fru, när vi inte hade landslagssamlingar, för att kolla hur det var med mig, om jag åt ordentligt osv. Sen kunde han säga; ”meddela honom att han ska komma ner till träningsanläggningen och kolla på tre timmars videofilmer av fotbollsmatcher”.

Ricardo Giusti i det argentinska landslaget.

Giusti spelade samtliga minuter av världsmästerskapet när Argentina gick hela vägen och blev världsmästare. Han hade bl.a. fått en speciell uppgift av Bilardo och det var att förhindra motståndarna ifrån att göra avspark, efter att Argentina gjort mål, innan hela laget hade hunnit positionera sig ordentligt.

”Vi som var mittfältare och försvarare fick ju inte heller fira målen för Bilardo. Allt för att spara energi i den mexikanska hettan”.

Faktum är att Bilardo inte ens tyckte att spelarna skulle träna under mästerskapets gång. Energin behövdes i matcherna, men samtidigt började spelarna att klättra på väggarna mellan matcherna då det inte fanns särskilt mycket att göra.

”Maradona ville spela fotbollstennis och fick tillslut ett godkännande ifrån Bilardo”.

Argentinska spelare har alltid, genom alla årtionden, haft olika ”cábala” för sig – dvs. ritualer för att få tur. I premiären mot Sydkorea hade spelarna fått en karamell ifrån lagläkaren eftersom man var oroliga att spelarna skulle bli snabbt torra i halsen. Giusti spottade omgående ut tabletten på marken, men eftersom Argentina vann matchen kände han sig nödgad att göra det även inför de resterande matcherna av turneringen.

”Planerna var därefter fyllda med karameller, haha”.

Det argentinska landslaget vid VM 1986.

Vid världsmästerskapet i Italien 1990 var Giusti återigen med på planen när Argentina tog sig hela vägen till finalen mot Västtyskland – där man slutligen föll med 1–0. Mittfältaren missade dock emellertid finalen eftersom han blev utvisad i semifinalen mot Italien. Giusti gick in alldeles för hårt mot den italienska storstjärnan Roberto Baggio varpå den franske domaren, Michel Vautrot, drog fram det röda kortet. Straffsparksläggningen såg sedan Giusti nere ifrån katakomberna på San Paolo i Neapel.

”Jag hittade en monitor därnere som en kille stod och kollade på. Jag försökte hålla mig lugn, men när Goycochea räddade straffarna vrålade jag ut; ”Vamos Argentina, carajo” och sprang tillbaka till omklädningsrummet där jag sedan väntade på mina lagkamrater. Då slog det mig igen att jag skulle missa finalen och det gjorde mig såklart besviken. Denna semifinal mot Italien skulle visa sig bli min sista landskamp med Argentina”.

Ricardo Giusti stoltserar däremot med ett väldigt fint facit i VM-slutspel. Precis som Julio Olarticoechea förlorade han inte en enda av sina matcher i världsmästerskapen. På elva matcher blev det ingen förlust, detta då Giusti missade premiären mot Kamerun, i VM 90, p.g.a. en skada och var sedan, som sagt, avstängd i finalen mot Västtyskland.

Själva finalen beskådade Giusti ifrån avbytarbänken sittandes bredvid Carlos Bilardo. Det var här som han blev varse om hur mycket förbundskaptenen kunde om fotboll.

”Man tror att man som spelare ibland vet det mesta om fotboll, men sanningen är att man inte vet någonting jämfört med tränare som t.ex. Bilardo. Han såg saker ifrån sidlinjen som jag aldrig skulle ha lagt märke till. Det var ganska imponerande”.

Landslagskarriären tog, som sagt, slut efter VM-finalen 1990 för Ricardo Giusti. Kort därefter lämnade han dessutom Independiente för att spela i Santa Fe-klubben Unión. Här blev det dock bara en kort sejour – vilken innehöll en tung nedflyttning – innan mittfältaren valde att lägga skorna på hyllan och avsluta sin karriär.

Ifall de flesta fotbollsentusiaster på denna jord ska nämna spelarna i det argentinska landslaget, ifrån 1986, finns det förmodligen en stor risk att Ricardo Giusti kommer att nämnas bland de sista. Han var nämligen den spelaren som gjorde grovjobbet i det tysta, vann bollar som senare distribuerades till dom mer tekniska spelarna i laget. Dessutom spelade Giusti aldrig utanför de argentinska gränserna på klubblagsnivå. Trots detta vann han såväl VM (Interkontinentalcupen) för klubb som landslag och blev en omåttligt populär figur bland Independientes supportrar. Därför förtjänar han givetvis all uppmärksamhet han kan få.