No llores por mí Inglaterra – målen mot England gjorde Maradona odödlig

Maradonas dubbla mål mot England, för 34 år sedan, kommer aldrig att glömmas bort. Dom gjorde honom odödlig hos det argentinska folket.

VM i Mexiko 1986 skulle bli Maradonas mästerskap. Det hade han sagt – och bestämt redan innan det dragit igång. I en intervju inför världsmästerskapet hade Diego förkunnat att ”detta mästerskap kommer att bli mitt”. Och så rätt han skulle få.

Argentina hade vunnit VM-guldet 1978 på hemmaplan – då utan Maradona. Den förkrossade 17-åringen förlät aldrig förbundskaptenen Luis Menotti för att han inte tagit med honom till hemma-VM. När väl mästerskapet i Mexiko skulle spelas – åtta år senare – hade mycket vatten hunnit rinna under broarna.

Maradona spelade då i Napoli och hade sedan tidpunkten för VM 78 hunnit passera genom Argentinos Juniors, vidare till Boca Juniors, Barcelona och sedan Napoli. Samtidigt hade hemlandet lyckats ta sig ur den jobbigaste, politiska, situationen på många år.

1982 hade militärjuntan kastat in befolkningen i ett meningslös krig mot engelsmännen över Falklandsöarna – eller Las Malvinas, som argentinarna kallar dom.

Tusentals unga argentinare hade gått en hemsk död till mötes, mycket eftersom dom hade haft obefintligt med krigsträning inför det som väntade dom. Kriget förlorades och blev den sista spiken i kistan för juntan som föll samman och demokratin återinfördes i landet.

Sju års terror och skräck var äntligen över. När Argentina och Maradona begav sig till Mexiko 1986 spelade man i mångt och mycket även för dom döda landsmännen i Falklandskriget. Kanske allra mest i kvartsfinalmötet mot just England på Estadio Azteca i Mexiko City.

Menotti hade lämnat som förbundskapten och Carlos Bilardo hade tagit över. Den nye förbundskaptenen hade några år innan mästerskapet hälsat på Maradona, tagit en löprunda med honom och berättat att han ville ha Maradona som sin kapten. Det var kärlek vid första ögonkastet. Diego var såld.

Mötet med England utspelade sig på en varm dag i Mexikos huvudstad. Maradona ledde in sitt Argentina i dom helblåa matchtröjorna. Komiskt nog, med tanke på vad som sedan skedde i matchen, skakade Maradona hand med Peter Shilton innan domaren blåste igång tillställning.

För alla som sett matchen, med den ikoniske kommentatorn Víctor Hugo vid mikrofonen, vet att matchen i sig vibrerade av känslor för argentinarna. När bollen, under den andra halvleken, styrdes bakåt av Steve Hodge dök Maradona upp. Han hoppade högt och styrde in bollen, förbi Peter Shilton, med sin vänstra hand och in i mål.

Den tunisiske domaren Ali Bin Nasser såg inte Maradonas hands, vilket än idag gör engelsmännen vansinniga. Maradona själv sa såhär efter matchens slut.

”Det var lite med Maradonas huvud och lite med guds hand”.

Målet som sedan föll, fyra minuter senare, fick epitetet ”århundradets mål”. Maradona tog emot bollen på egen planhalva och satte sedan fart. Engelsmännen föll ifrån en efter en och när Diego rundat målvaken Shilton la han in bollen i mål.

Víctor Hugo var i extas, som han visserligen varit under stora delar av matchen, och vrålade ut sin glädje i ett klassiskt referat.

”GOOOOOOL! GOOOOOOL! Jag vill gråta. Vilket mål. Diegol Maradona. Det är något att gråta över, ursäkta mig. Maradona i en minnesvärd löpning… vilken planet är du ifrån? Att lämna så många engelsmän bakom sig… Argentina 2, England 0. Diego Armando Maradona. Tack gud för fotbollen, för Maradona och för dessa tårar”.

Víctor Hugo blev ikonisk med detta matchreferat och är sedan dess en väldigt folkkär person hemma i Argentina. Matchen slutade 2-0 och Diego Maradona var namnet på allas läppar.

Den stora sporttidningen El Gráfico skrev som rubrik på sin förstasida: ”No llores por mí Inglaterra” – ”Gråt inte för mig England” och det var såklart en passning till engelsmännens protester efter kvartsfinalen.

Argentina var efter detta ostoppbara och efter att ha besegrat Belgien i semifinalen, fick även Västtyskland kapitulera i finalen. Argentina var återigen världsmästare, Diego lyfte pokalen mot skyn och var lyckligare än han någonsin varit förut.

”Jag hade lovat mamma att ta hem pokalen och det lyckades jag med”.

Matchen mot England gjorde Maradona odödlig hos det argentinska folket. Guldet var sedan kronan på verket. Som en soldat, redo att ge sig ut i strid, hade han lett sitt land till ytterligare ett VM-guld. Detta på en stekhet plan i Mexiko City och med hela världens blickar riktade mot sig.

No llores por mí Inglaterra.