Américo Gallego: Mittfältsmotorn vid VM-guldet 1978 och världmästare med River Plate 1986

Américo Gallego. Han var en bärande del under Menottis era som förbundskapten och vann VM-guld 1978. Américo Gallego inledde med Newell’s Old Boys för att sedan vinna allt som gick att vinna med River Plate.

VM-finalen 1978 går in i slutsekunderna när den nederländska anfallaren Rob Rensenbrink glider igenom det argentinska försvaret. I en väl genomförd aktion drar han iväg ett avslut som går förbi målvakten Ubaldo Fillol. De dryga 70,000 åskådarna på läktarna håller andan. Det är som att tiden står stilla och Mario Kempes har beskrivit det som att hans hjärta slutade att slå. Sen tar bollen klockrent i stolpen, studsar ut och Américo Gallego skickar iväg den, för allt vad tyget håller, och upp på läktaren. Kort därefter blåser domaren av matchen som nu går in i en förlängning. Publiken på Monumental kan pusta ut.

Américo Gallego föddes 1955 i staden Morteros, men flyttade redan vid två års ålder till storstaden Rosario. Hit kom han tillsammans med sin mamma och fyra syskon. Pappan hade övergett familjen när Gallego fortfarande var ett spädbarn.

Den framtida landslagsmittfältaren inledde sin fotbollskarriär i Newell’s Old Boys. Här hade han, precis som Ricardo Giusti, Jorge Griffa som tränare i ungdomslaget. Tränaren hade lika stor inverkan på Gallegos karriär, som han hade på Giustis. Spelarna uppskattade Griffas lärdomar kring såväl fotbollen som livet i största allmänhet.

I Newell’s Old Boys blev Gallego också vän med Jorge Valdano och den officiella debuten, för mittfältaren, kom 1972. Gallego skulle komma att spela för Rosarioklubben de nästkommande åtta åren. Det blev inga vunna titlar, men Gallego utmärkte sig ändå så pass mycket att han blev uttagen i det argentinska landslaget.

Efter världsmästerskapet i Västtyskland 1974 anställdes César Luis Menotti som ny förbundskapten och redan året efter gjorde Gallego sina första landskamper för Argentina. Därefter skulle han komma att vara en vital del av landslaget under hela Menottis fortsatta sejour som förbundskapten.

Vid världsmästerskapet i Argentina 1978 var Gallego såklart uttagen i truppen. Mittfältaren startade i samtliga matcher under mästerskapet när Argentina gick hela vägen till finalen mot Nederländerna. Det var här som Gallego gjorde den matchavgörande rensningen i slutminuterna, vilken vi öppnade denna artikel med.

”Jag minns att jag var väldigt stressade i den situationen och jag ville bara skicka iväg bollen med så mycket kraft att den åkte upp på läktaren. Direkt därefter blåste domaren av matchen”.

Gallego under VM-finalen mot Nederländerna 1978.

I förlängningen avgjorde Mario Kempes och Daniel Bertoni för Argentinas del och säkrade landets allra första VM-guld. Gallego minns firandet efteråt och den efterföljande middagen på Sheraton Hotell i Buenos Aires. Därefter begav sig Gallego iväg, tillsammans med Kempes och Daniel Killer, till Rosario för att kunna fira med sina respektive familjer.

”Menottis taktiksnack inför finalen är det jag minns allra mest ifrån världsmästerskapet. Han pratade inte så mycket och var väldigt lugn. Han sa att vi redan hade gjort mycket för landet och om vi bara lyckades med den här sista pushen, den sista kraftansträngningen, så skulle det vara grädden på moset”.

Under inledningen av 80-talet gick Américo Gallego vidare ifrån Newell’s Old Boys och till en början hade han svårt att vinna supportrarnas förtroende. Efter ett tag i storklubben la sig dock detta och han blev en vital del av deras framgångsrika år på 80-talet.

River Plate vann ligan 1985 och året efter satte man tillslut punkt för samtliga misslyckaden i Copa Libertadores när man kunde lyfta pokalen för första gången i historien. Dessutom vann man Interkontinentalcupen samma säsong efter att ha besegrat Steaua Bukarest i finalen med 1-0.

Samma år reste Argentina till Mexiko för att bärga sitt andra VM-guld i historien. Dock var inte Américo Gallego med i truppen. Ända sedan Carlos Bilardo tagit över som förbundskapten, efter Menotti, hade mittfältarens chanser i landslaget försvunnit. Många spelare, som varit förknippade med den kedjerökande förbundskaptenen, fick erfara detta när Bilardo tog över. Ut med det gamla och in med det nya var litegrann inställningen. Trots detta hade inte Gallego något ont att säga om Bilardo.

”Jag visste samtidigt att efter VM 1982 så skulle jag inte spela mer i landslaget. Bilardo hade aldrig mig i sina planer. Samtidigt har jag inget agg mot honom. Han vann VM-guld och kom tvåa 1990. Det är sannerligen inga dåliga resultat”.

Gallego vid monumentet; National Flag Memorial of Rosario.

Året efter Copa Libertadores-triumfen och segern i Interkontinentalcupen valde Américo Gallego att lägga skorna på hyllan. Han var då bara 32 år gammal och många förvånades över att han slutade så pass tidigt.

”Mittfältare springer mest av alla fotbollsspelare och det slet hårt på mig under karriären. Därför går vi i pension mycket tidigare än spelare på andra positioner”.

Efter spelarkarriären gav sig Gallego in i tränarbranschen och det gick faktiskt stundtals riktigt bra. Så pass framgångsrik var Gallego att han satte – eller tangerade flera stycken imponerande rekord för argentinska tränare. Han blev mästare med samtliga av sina fyra första klubbar (River Plate, Independiente, Newell’s Old Boys och Deportivo Toluca). Det gjorde också att han blev mästare med fyra olika lag – ett rekord han delar med Alfredo Di Stéfano. Slutligen blev han mästare med tre olika lag i Argentina – något han delar med José Yudica.

Men den fina starten på tränarkarriären blev senare successivt sämre. De usla resultaten med främst Independiente och Newell’s Old Boys – under inledningen på 2010-talet – satte emellertid punkt för Gallegos tränarkarriär. Åtminstone ser det så ut idag då den forne mittfältaren inte lett ett lag sedan 2015 – med undantag för en kort period med Panamas landslag.

Trots allt sammantaget kan vi konstatera att Américo Gallego hade en väldigt framgångsrik spelarkarriär och en mer än duglig epok som huvudtränare. Han var en krigare såväl på – som vid sidan om planen och lade sällan fingrarna emellan när det vankades en saftig närkamp. Gallego spelade samtliga matcher i VM 1978, blev världsmästare med såväl landslaget som med River Plate. Detta är, trots allt, inte ett särskilt pjåkigt facit.