Jota Jota López: Kontroversiell, hatad och älskad

Jota Jota López. Det är få personer som ens känner till hans riktiga namn. För dom allra flesta fotbollsentusiaster i Argentina är nämligen Juan José López helt enkelt känd som Jota Jota López.

Har man spelat i både River Plate och Boca Juniors finns det såklart många åsikter kring en. När man sedan är en frispråkig personlighet som dessutom inte hymlar med att han inte känner mer för varken det ena – eller det andra laget blir saker därefter. Här någonstans – i detta spektrumet – hittar vi Jota Jota López.

”Romantiseringen kring fotbollen har jag kvar i mig – eftersom jag älskar fotbollen. Vad jag däremot inte har är kärleken för en specifik tröja – som supportrarna”.

Som liten var Jota Jota López supporter till River Plate. Mycket p.g.a. att han helt enkelt inte hade något val. Hans pappa Sócrates hade alltid sagt att han skulle få en son, som skulle spela för River Plate och som skulle heta Juan José. Det blev också precis på det viset.

”Det blev t.o.m. så att jag dessutom spelade på den positionen som hans (pappans) idol Moreno spelade på. Många pappor peppar sina söner till att uppnå vissa drömmar, men lyckas inte hela vägen fram. Min far däremot lyckades, men dessvärre fick han aldrig se mig bli mästare, då han dog redan 1974″.

Jota Jotas pappa var närmast besatt av den f.d. River Plate-legendaren José Manuel Moreno. Han pratade ofta om vilken fantastisk spelare Moreno varit och hur mycket det lös om dennes ben. Hemligheten ska ha varit att Moreno masserade in vaselin på sina ben istället för att gå och få massage. Denna rutin anammade Jota Jota och behöll under hela sin aktiva karriär.

Ungdomsåren i River Plate blev inte dom bästa för Jota Jotas vidkommande. Han fick sparsamt med speltid och det var egentligen först när han hunnit bli 17 år, och fått Vladislao Cap till tränare, som saker och ting förändrades.

Efter att ha presterat bra under en tid i ungdomslaget valde seniorlagets dåvarande huvudtränare, brasilianaren Didí, att ge Jota Jota chansen under inledningen av 70-talet. Tämligen snabbt lyckades han också integrera sig i storklubbens seniorlag och blev tillslut en betydande del av det laget som vann en enormt efterlängtad ligatitel 1975.

River Plate hade inte vunnit ligan på 18 år och nämnda titel, 1975 (Metropolitana), var en enorm lättnad för samtliga inblandade. Dock kunde inte spelarna fira eftersom en strejkt rådde i hela Buenos Aires.

”Vi var förbannade eftersom facket utlöst en strejk, som jag fortfarande inte vet varför dom gjorde”.

Istället fick River Plate fira lite extra när Nacional-titeln säkrades, lite senare samma säsong, och storklubben lyckades därmed försvara sin ligatitel.

Hos River föll Jota Jota sig till rätta och lärde sig enormt mycket av sin huvudtränare Ángel Labruna. Den f.d. storspelaren i River Plate hade också många egendomliga ritualer – och tix för sig. Bland annat såg Labruna alltid till att Jota Jota gav honom sitt halsband inför matcherna. Vid annat tillfälle blev tränare av med sin favoritslips, vilket skapade panik i spelarbussen.

”När vi skulle spela finalen mot Unión i finalen av Nacional-turneringen 1979 hände en sak med Labrunas slips. Jag fick en slips av Pato som sa att det inte alls var Labrunas favoritslips så jag skickade ut den genom fönstret. Plötsligt ser jag, när vi anlänt till Paraná, hur Labruna börjar röra på sig; ”för helvete skämta inte med min slips, ni vet vad den betyder för mig”. Sicket tumult han startade upp där och då”.

Jota Jota López (t.h) tillsammans med Beto Alonso (i mitten) och Mostaza Merlo (t.v).

Hur det än var kom Jota Jota på, precis när dom skulle ge sig ut på planen, att han skickade ut en slips ur fönstret, lite tidigare på dagen, och tillsammans med tränaren hoppade han in i en taxi för att köra och leta efter den. Lyckligtvis kunde dom hitta slipsen – och i förlängningen vann River Plate också finalen mot Unión.

1982 gick Jota Jota López vidare efter att inte ha fått förlängt med storklubben. Hans egna ord kring alltihop löd att River Plate ”slängde ut honom”. Hursomhelst hamnade mittfältaren hos Talleres i Córdoba som vid denna tidpunkt tränades av en gammal bekant – nämligen Ángel Labruna.

”Tack vare Ángel fann jag den uppskattningen som jag behövde i ett väldigt jobbigt ögonblick. Detta var 1982, efter att jag blivit utslängd ifrån River Plate. Vi (Talleres) gick väldigt starkt i Nacional-turneringen och förlorade semifinalen mot Ferro – som tränades av Griguol och som sedermera blev mästare”

Efter en säsong i Córdoba gjorde Jota Jota den övergången som för väldigt många är en utopi inom den argentinska fotbollen. Har du tidigare representerat någon av River eller Boca så går du inte till den andra under din aktiva karriär. Visserligen var det lite mildrare tider på 80-talet, än vad det är idag, kring en sådan känslig övergång, men givetvis har denna flytt gjort att väldigt många River-supportrar har tudelade känslor kring Jota Jota.

En av dessa är lite otippat en f.d. domare vid namn Pablo Lunati. Han uttalade sig såhär om den förbjudna övergången som definitivt tog död på all idolstatus, för Jota Jota, bland många anhängare till River Plate.

”Jag var bara en liten grabb, 15 år, när han satte på sig Bocas tröja. Jota Jota slutade inte vara någon ikon p.g.a. nedflyttning 2011. Han slutade vara en ikon eftersom han förrådde oss 1983”.

Den f.d. domaren snuddar vid ett annat smärtsamt ämne – nämligen den att att Jota Jota var tränaren för det River Plate som åkte ur Primera Division, för första gången någonsin 2011. Men vi återgår igen till den kontroversiella övergången till Rivers ärkerivaler Boca Juniors 1983. Själv har inte Jota Jota några särskilt starka minnen ifrån perioden med den blågula klubben.

”Det var ett ögonblick under min professionella fotbollskarriär. Inte mer än så. Om jag ångrar mig? Nej. Ödet gör att du tar vissa beslut. Jag kom dit väldigt sårad över vad som hade hänt vid avslutningen med River Plate”.

Jota Jota (t.h) under epoken med Boca Juniors. Övriga på bilden är Pablo Agustín Comelles (t.v) och Carlos José Barisio (i mitten). Samtliga tre hade spelat för River Plate tidigare i sina karriärenr

Det blev bara en säsong i Boca Juniors för Jota Jotas del. Istället lämnade han för ett Argentinos Juniors, vilka befann sig i en väldigt optimistisk framgångsperiod. Här vann Jota Jota ligan såväl 1984 – som 1985, samt Copa Libertadores samma år.

Interkontinentalcupsfinalen mot Juventus, 1985, i ett iskallt Tokyo skulle komma att bli en upplevelse som samtliga spelare sent skulle glömma.

Matchen slutade 2-2, efter förlängningen, och ett straffavgörande väntade. I slutet av förlängningen ropade huvudtränaren José Yudica till Jota Jota att han skulle göra sig redo för ett inhopp. ”Men jag ju är stelfrusen” kommenterade mittfältaren. ”Du ska komma in för att slå en straffspark” svarade huvudtränaren. Jota Jota kom in och slog Argentinos tredje straff, vilken också gick i mål. ”Men allvarligt talat visste jag knappt om jag hade skjutit den – eller inte. Jag hade nämligen ingen känsel i fötterna”.

Argentinos förlorade finalen då Sergio Batista och José Luis Pavoni brände sina straffar samtidigt som Juventus var skoningslösa ifrån elvameterspunkten.

Annars kom Jota Jota bra överens med huvudtränaren Yudica, även om dom båda kunde gå varandra på nerverna ibland. Vistelsen i Argentinos var, överlag, positiv.

”Han gjorde mig galen ibland, men jag tyckte mycket om honom. En gång, mot Vasco Da Gama, ville han sätta in mig i slutskedet av matchen. Men avbytarbänken var bakom ena målet och innan jag hunnit bort till mittlinjen hade domaren blåst av matchen. Jag blev vansinnig”.

En av Jota Jotas största vänner inom fotbollen var Mostaza Merlo. Dom båda delade ofta hotellrum och det var p.g.a. Merlo som Jota Jota fick lära sig att sova med lampan tänd.

”En gång somnade jag innan honom, det stod en TV i mitten på rummet. Plötsligt vaknade han av en mardröm och tog tag i TV:n för att sedan dra den i väggen. Därefter började vi sova med lampan tänd. Än idag, tack vare Merlo, kan jag inte sova om jag inte har lampan tänd. Det går bara inte”.

Med det argentinska landslaget spelade Jota Jota faktiskt bara två landskamper. Den direkta anledningen till detta är svår att svara på, men givetvis var det en plump i mittfältarens karriär att han inte fick spela fler gånger för Argentina.

Istället fortsatte klubbkarriären och efter sejouren med Argentinos Juniors lämnade Jota Jota för spel med Belgrano i Córdoba. Denna nya klubbadress skulle senare komma att bli kontroversiell när huvudpersonen, i egenskap av tränare, skrev på för ärkerivalen Talleres. Jota Jota fick stora bekymmer med att försöka vinna supportrarnas kärlek.

En annan intressant detalj i sammanhanget är att Jota Jota, efter spelarkarriären, även tränat såväl Instituto och Racing de Córdoba. Detta är nästan något som gör honom unik – att ha tränat samtliga stora klubbar i Argentinas näst största stad.

Som tränare vann Jota Jota aldrig någon titel. Istället är han, som tidigare nämnts, mest ihågkommen för att ha varit tränaren som förde River Plate till deras första degradering någonsin 2011. I efterhand har Jota Jota själv jämfört den tumultartade säsongen med en pandemi.

”Att slåss i en nedflyttningsstrid är ungefär som att leva i en pandemi. Alla är livrädda och på sin vakt”.

Jota Jota López tillsammans med sina spelare minuterna efter att klubben degraderats ifrån Primera Division 2011.

Han har också förkunnat att River Plates nedflyttning 2011 var en av få gånger då han gråtit efter en match och att det definitivt var värre för River att bli degraderade än vad det var för Boca Juniors att förlora finalen, av Copa Libertadores, mot just River 2018.

Jota Jota López har alltid varit en speciell figur som snuddat vid kontroversiella uttalanden i stort sett varje gång han öppnat munnen. Att han inte blivit en stor ikon i någon klubb säger också litegrann om honom som person.

Med det sagt finns det såklart många supportrar till River Plate som fortfarande minns tillbaka på dom fina åren, under 70-talet, då Jota Jota López var en av föreningens klart bästa spelare. Att han sedan hamnade hos ärkerivalen Boca Juniors, och var högst ansvarig för degraderingen 2011, har såklart svärtat ner hans namn en aning.

Gilla – eller hata honom. Jota Jota López skiter nog högaktningsfullt i vilket.