Un día como hoy: Rivers uppflyttning 2012

Det var knäckande på alla sätt och vis att åka ur den argentinska högstadivisionen för en storklubb som River Plate. När sedan återkomsten säkrades, ganska exakt ett år senare, var euforin kolossal.

Att River åkte ur Primera Division 2011 var ett praktfiasko och ett resultat av en misskött klubb, som svävade på konkurrsens ravin, under många år. När nedflyttningen blev definitiv efter hemmamatchen mot Belgrano bröt kravaller ut i Buenos Aires. Rivers besvikna supportrar satte eld på Monumental, kastade in saker mot spelarna och slogs med polisen utanför. Det var dags att börja om och bygga nytt.

Matías Almeyda hade varit med nere på planen i den där bedrövliga tillställningen mot Belgrano. När laget sprang ut för sin debut i B Nacional, några månader senare, var han huvudtränare för River. Almeyda hade fått uppdraget att leda storklubben tillbaks till finrummet igen och han hade ett gediget lag att styra över.

En spelare många nog aldrig trodde att dom skulle få se i River Plate var nu en viktig del av laget. David Trezeguet hade vunnit VM-guld med Frankrike och åtskilliga titlar med italienske Juventus, men anfallarens största dröm i livet var att spela för River Plate. Som liten växte Trezeguet upp i Buenos Aires eftersom hans pappa var en argentinsk fotbollsspelare som bl.a. spelade för Chacarita Juniors, Almagro och Deportivo Español.

”Att få komma hit och spela i denna föreningen med allt vad River symboliserar, det är en unik känsla”.

Rivers resa i B Nacional började också bra. Ett mål ifrån Juan Manuel Díaz säkrade segern i debuten mot Chacarita Juniors. Vägen upp var knappast spikrak men när den sista omgången skulle spelas, den 23 juni 2012, var River i förarsätet.

I den sista matchen tog man sig an Almirante Brown, som f.ö. tränades av den förre Boca-spelaren Blas Giunta, på Estadio Monumental i Buenos Aires. Trezeguet bildade anfall med klubbikonen Fernando Cavenaghi. Stämningen var på topp när spelarna sprang in på planen för avgörandet.

Efter 26 minuter dök Rivers första stora chans upp. En förlupen boll hamnade framför fötterna på Trezeguet som förgäves försökte forcera in bollen förbi målvakten i Almirante Brown. Känslan inledningsvis var att River-spelarna kände av pressen och var lite tagna av stundens allvar. Almirante var långtifrån ofarliga, även om dom inte direkt skapade någon farlig målchans.

Trezeguet och Ponzio presenteras för River Plate.

Rivers tränare Almeyda kände att han behövde göra förändringar inför den andra halvleken och bytte in Rogelio Funes Mori istället för Cavenaghi. Det var också han som skarvade fram bollen till Trezeguet bara några få minuter efter halvtidspausen. Fransmannen tvekade inte utan tryckte på för kung och fosterland. Almirantes målvakt var chanslös när bollen borrade sig ner i det vänstra hörnet. Jublet steg mot himlen och Trezeguet vrålade ut sin glädje.

Bara några få minuter in i den andra halvleken kom dessutom ett mål i en av dom andra matcherna, som spelades parallellt, och även detta var till Rivers fördel. Ferro tog ledningen borta mot Instituto och tack vare det målet fick Los Millonarios än mer ro i toppen av tabellen.

Alejandro Domínguez byttes ut med kvarten kvar, han möttes av våldsamma applåder ifrån supportrarna. När ”Chori” hade fått reda på att River åkt ur högstadivisionen sa han till sin dåvarande klubb Valencia att dom var tvungna att fixa en utlåning tillbaks till klubben han älskade. Gesten blev väldigt uppskattad bland Rivers supportrar som för all framtid hade en speciell plats i sina hjärtan för Domínguez.

Trezeguet blev tvåmålsskytt i den avgörande matchen mot Almirante Brown.

Med lite drygt fem minuter kvar brände Trezeguet en straffspark och en djup suck ekade över hela Monumental. Men i slutändan spelade det mindre roll, fransmannen skulle ändå få det sista ordet denna solig eftermiddag. I matchens absoluta slutskede tryckte han dit 2-0 för hemmalaget. Domaren blåste av – det var äntligen över.

River var klara för Primera Division igen, nästan exakt på dagen, ett år efter den nedsliga nedflyttningen. Presidenten Daniel Passarella andades ut och utbrast ”nu har vi vaknat upp ifrån denna mardröm”. Nedflyttningen var en otroligt traumatisk upplevelse för storklubben. Men trots allt hade återkomsten blivit något av en saga. Med Trezeguet i laget, hemvändare i form av Leonardo Ponzio och Alejandro Domínguez samt en pånyttfödd Cavenaghi blev tiden i B Nacional kortvarig.

Trezeguet själv njöt av varje sekund på planen och fastslog att det han upplevde i Argentina var toppen på en exemplarisk karriär.

”Jag känner saker som jag aldrig känt förut. Inte med Juventus, inte i Monaco och inte ens med landslaget. Att vara en supporter till River och se passionen som finns kring laget, alla dess människor och den pressen på klubben som finns, jag har mer adrenalin nu i kroppen än jag någonsin haft förut”.