Ramón Centurión. Det finns ett antal spelare som gått direkt ifrån River till Boca, eller vice versa, genom åren. Bland de lite mer än sjuttio spelarna som gjort den här förbjudna övergången sticker emellertid onekligen Ramón Centurión ut lite extra. Han är nämligen ensam om att ha genomfört övergången efter att ha firat med obscena gester framför sina forna hemmasupportrar.
Det är den 15 december 1985. Stämningen på La Bombonera är uppretad bland de supportrarna som tagit sig till Boca Juniors hemmaplan den här eftermiddagen. Läktarna är bara fyllda till ungefär trettio procent, men irritationen ligger betydligt högre upp än så. Storklubben har inte alls presterat bra den senaste tiden och ligger på en högst blygsam tiondeplats i tabellen. Dagens möte är mot Gimnasia och i takt med att den mållösa matchen fortskrider hörs ilskna skrik ifrån läktaren; ”Bocas tröja måste man svettas i.”
När allting pekar på matchen ska sluta 0-0 dyker plötsligt ett läge upp ifrån ingenstans. En av spelarna som varit utsatt för de kanske allra mest vassa förolämpningarna, ifrån läktarhåll, är Ramón Centurión. Detta är inte den första gången som han har fått ta emot supportrarnas missnöje på nära håll och anfallarens bägare börjar därför sakteligen att rinna över.
När han tar emot bollen i höjd med straffområdet, och drar på ett avslut som letar sig upp i det ena krysset, kan han inte hålla sig längre. Han springer bort mot läktarsektionen där Bocas Barra La Doce befinner sig och greppar instinktivt tag om sitt könsorgan i en obscen gest mot storklubbens mest hängivna – och våldsamma supportrar. Vad Centurión, i den sekunden, inte är medveten om är att målet har vinkats bort för offside och i samma ögonblick har han också spelat sin sista match i Boca Juniors matchtröja.
Ramón Centurión var en hetlevrad anfallare på 80-talet som flög högt under toppen på sin karriär, men som snabbt kraschade ner och försvann ifrån radarn. Han hade fötts i Santa Fe under inledningen på 60-talet och logiskt nog började också Centurión att spela för en av stadens allra största klubbar.
Hos Unión slog han igenom ordentligt och från slutet av 70-talet, till mitten på det nästkommande årtiondet, utvecklades Centurión till en av den argentinska ligans mest pålitliga målskyttar. 1984 hade han sin absolut bästa säsong, tillsammans med Santa Fe-klubben, och Centurión kom femma i skytteligan. När han inledde Nacional-turneringen, under inledningen på 1985, med att göra fyra mål på Gimnasia kändes det som en tidsfråga innan han skulle krita på för en av landets största klubbar.
Faktum är att Centurión gjorde mål i de tre inledande omgångarna av 1985-års Nacional-turnering. Denna målform övertygade Boca Juniors om att de borde värva in den skottglade anfallaren. Sanningen var emellertid att Centurión köptes av ett företag som hette Puma Internacional och som ägdes av finansmannen José Luis Rodríguez. Detta företag lånade sedan i sin tur ut honom till Boca Juniors. Det här var absolut ingen ovanlig lösning i 80-talets Argentina. Ytterligare två spelare i storklubben ägdes, även dem, av samma företag vid den här tidpunkten.
Sin debut för Boca Juniors gjorde Centurión i en träningsmatch mot Juventud Antoniana i maj månad 1985. Ganska snabbt fann han sig till rätta i storklubben. Eller åtminstone var detta intrycket som gavs utåt. Känslan var att Centurión, mer eller mindre, var född till att spela för Boca Juniors. Redan den 28 juli – i ett möte med Gimnasia – stod anfallaren för ett praktfullt hattrick när Boca vann med överlägsna 6-0. Dock skulle snart den initiala glädje bytas mot något helt annat. När Centurións tid i storklubben summerades, några månader senare, gav han snarare ett intryck av att han varit en spelare som; ”dansade en sommar.”
Efter hattricket mot Gimnasia gjorde han nämligen bara ytterligare fyra mål i Bocas matchtröja. När året började lida mot sitt slut hade i stället Centurión gjort sig känd som en notorisk straffsumpare och Bocas supportrar var allt annat än nöjda med varken hans – eller lagets prestationer i stort.
Detta ledde, i sin tur, fram till den ödesmättade dagen i december mot Gimnasia. Efter att Centurión firat vilt framför Bocas supportrar – och gjort sina obscena gester – blåste domaren av matchen. Ett besviket dimmoln lade sig över La Bombonerna samtidigt som supportrarnas dom, gentemot Centurión, hördes långa vägar. ”Hijooooo de Puta, Hijooooo de Puta” ekade mellan bänkraderna samtidigt som en besviken anfallaren tog sig ner mot spelargången. Väl där stötte han ihop med Bocas dåvarande president, Antonio Alegre, som försökte lugna sin spelare.
”Bry dig inte om vad de skriker åt dig” uppmanade presidenten, varpå Centurión svarade uppgivet; ”Tack, men jag känner mig faktiskt väldigt smärtad just nu.”
Alegre fortsatte att banka in narrativet att Centurión bara skulle skaka det hela av sig. Innerst inne insåg han nog emellertid att anfallarens tid i storklubben redan led mot sitt ofrånkomliga slut. Det dröjde nämligen inte särskilt lång tid innan en reaktion på hela händelsen kom ifrån La Doce. Gruppens dåvarande ledare, José Barritta – även kallad el Abuelo – gjorde tydligt klart för klubbledningen att Centurión, under inga omständigheter, kunde fortsätta att spela för storklubben. Mycket riktigt skulle också detta bli den ofrånkomliga följden efter händelserna under mötet med Gimnasia.
Tre dagar efter nämnda match ställdes Boca Juniors mot Deportivo Español på bortaplan. Centurión fanns inte ens med i truppen och bara någon vecka senare skulle anfallaren lämna klubben. Hans obscena gester fördömdes i diverse tidningar och en av dessa var Solo Fútbol.
”En grotesk – och otrevlig gest. Ramón Centurión, överväldigad av skriken ifrån Bocas supportrar, sprang fram emot hemmalagets läktarsektion och greppade tag om sitt könsorgan.”
Att Centurións dagar i Boca var räknade, var de flesta rörigt överens om. Hans nästa klubbadress blev emellertid en överraskning för majoriteten av alla fotbollsentusiaster i landet. Den 8 januari 1986 blev det nämligen officiellt att Centurión hade skrivit på för Bocas ärkerivaler River Plate. Under flera dagar var denna övergång på förstasidorna på de flesta tidningarna i landet. Rubrikerna avlöste varandra kring den här väldigt infekterade övergången mellan Argentinas två största klubbar.
Centurión uttalade sig kring att; ”i Boca Juniors visste de inte hur de skulle få ut maximalt av min potential”, medan hans forna lagkamrater var betydligt mer kritiska mot huvudpersonen själv; ”Det ända problemet som har funnits är han själv.”
Att Centurión fortfarande ägdes, formellt, av företaget Puma Internacional och egentligen bara hade blivit utlånad till River, i stället för Boca, var en formalitet som inte särskilt många tog notering kring. Att lämna den ena storklubben för den andra var en övergång som man bara inte gjorde. Ett år dessförinnan hade Ricardo Gareca och Oscar Ruggeri gjort samma övergång, vilket renderat i stor irritation bland Bocas anhängare.
Lustigt nog ställdes River Plate mot just Boca Juniors i ett Superclásico – visserligen träningsmatch – endast tre dagar efter att Centurións övergång hade blivit officiell. Anfallaren reste visserligen till Mar del Plata med sina nya lagkamrater, men blev inte uttagen i matchtruppen. När han fick frågan ifall han skulle ha velat möta sin forna klubb svarade han bara; ”det hade kanske inte varit det mest passande i dagsläget.”
Trots att Centurión, åtminstone delvis, gav en något nertonat intryck, efter övergången till River Plate, fortsatte han bestämt att hävda att lagkamraterna i Boca Juniors inte visste hur de skulle utnyttja honom på bästa möjliga sätt. Detta var, enligt anfallaren själv, den enskilt största anledningen till att sejouren i Boca inte hade blivit mer succéfylld än vad den i slutändan blev.
Samtidigt var inte domen nådig ifrån hans tidigare lagkamrater. Roberto Passucci sa bland annat att; ”det var det bästa som han kunde göra, att lämna klubben. Supportrarna skulle ändå aldrig kunna förlåta de gesterna som han gjorde gentemot dem.” Claudio Dykstra fyllde på med sin kritik mot Centurión; ”Om det inte gick bra för honom i Boca berodde det på att han aldrig försökte och om det går dåligt även i River vore nog det bästa att han aldrig mer spelar fotboll utan återvänder till Santa Fe. Det han gjorde mot våra supportrar var oförlåtligt. Framför allt med tanke på hur de hade stöttat honom dessförinnan.”
Sin debut i River Plates matchtröja kom i ett möte med Racing – också detta i kuststaden Mar del Plata. Sitt första Superclásico mot Boca Juniors gjorde Centurión också detta i kuststaden och han blev sannerligen ordentligt tilltryckt av sina forna lagkamrater. River vann emellertid derbyt med 1-0 efter att Roberto Fornés gjort matchens enda mål.
Inledningsvis blev Centurión avbytare till Enzo Francescoli och Luis Amuchástegui, men när dessa båda lämnade, under inledningen på det nya året, fick anfallaren sin chans.
Tillsammans med ett annat nyförvärv, Antonio Alzamendi, skulle Centurión bli vital i River Plates jakt på sin allra första titel någonsin i Copa Libertadores. Ifall man påstår att Centurión nådde som allra högst under sin aktiva karriär, rent personligt, med just River Plate är det absolut ingen överdrift. Det var här som anfallaren kom till sin rätt och blommade ut till den toppspelare som skulle bli en viktig del i Héctor Veiras lagbygge.
I 1986-års upplaga av Copa Libertadores stod Centurión för sju mål när River Plate gick hela vägen och vann den efterlängtade pokalen. Med detta var han lagets bäste målgörare och hans mål mot Peñarol (tre stycken), Wanderers och Barcelona SC (tre stycken) bidrog i allra högsta grad till storklubbens titel.
Dessvärre avslutades inte året på bästa sätt för Centurión. Efter ett möte med Temperley, i ligaspelet, testades han positivt för metamfetamin och stängdes av ifrån ligafotbollen under den resterande delen av året. Däremot kunde han fortsätta att spela i Copa Libertadores eftersom denna turnering ännu inte hade infört dopingkontroller.
Några dagar efter mötet med Temperley återfanns därför Centurión nere på planen när River tog sig an Argentinos Juniors i Copa Libertadores. Publiken sjöng hans namn, men själv var han extremt förtegen kring dopningsanklagelserna.
”Jag vill inte prata mer om detta. Jag har sagt det jag har sagt och folk kommer ändå inte att tro mig. Jag har helt enkelt ingen tur – allt går dåligt för mig.”
Centurión har alltid hävdat sin oskuld kring det positiva dopningsresultatet. Även i intervjuer som gjorts flera decennier senare har han svurit på att han aldrig tagit någon amfetamin. I stället har han lagt fram tesen att någon ifrån River, medvetet, ska ha lagt det i hans vatten för att få honom avstängd. Detta eftersom storklubben precis hade gjort en profilerad – och dyr värvning i form av Juan Gilberto Funes.
”Kanske ville de sätta in en annan spelare på min position. Jag misstänker att någon gav mig något före matchen, eller under densamma, i vattnet. Något sådant tror jag hände. Jag var inte ifrån River utan var på lån ifrån Puma Internacional. Samtidigt hade River köpt en annan anfallare (Funes) för 500,000 dollar. Därför misstänker jag att de kände att han borde spela i stället för mig.”
Centurións anklagelser saknar bevis och således är hans teori enbart spekulationer. Dock ger det en liten inblick i hurdan anfallarens karaktär var under den aktiva karriären. Det var alltid någon annans fel till att det gick som det gick. Själv stod han utan skuld.
Centurión missade dubbelmötet i finalen av Copa Libertadores, mot colombianska América de Cali, som River vann med sammanlagt 3-1 efter bland annat dubbla mål av hans ersättare Funes. Samtidigt som Centurión försvann bort allt mer i periferin blev i stället den nye anfallaren Funes den stora hjälten i River Plates succé. Det var också han som avgjorde Interkontinentalcupen mot Steaua Bukarest, i december, samtidigt som Centurión satt på läktaren.
Anfallaren började det nya året med inställningen att ta en plats i River Plate. Héctor Veira hade lämnat som tränare och in hade i stället Carlos Griguol kommit. Han och Centurión kom inte alls överens och efter ett utbrott på en träning förpassades anfallaren, under en tid, till reservlaget.
Centurión skulle emellertid komm att spela för River under resterande delen av 80-talet. Han var dessutom avgörande i kvalspelet till Copa Libertadores 1989 när han gjorde ett av målen i River Plates seger över Boca Juniors. Den gången valde dock anfallaren inte att fira lika vilt framför Bocas supportrar. I stället sprang han bort till Rivers anhängare och knöt näven i en betydligt mer sansad gest än den mot Gimnasia några år dessförinnan.
enkoppmate.com 