Luis Artime: Anfallaren som gjorde över tusen mål

Luis Artime. Han inledde sin karriär i Atlanta och sägs ha gjort över tusen mål under sin aktiva karriär. Luis Artime var en målsskytt av rang och en profilerad målgörare hos samtliga klubbar han representerade.

Luis Artimes pappa var järnvägsarbetare vilket ledde till att familjen flyttade runt en hel del när han var liten. Detta är också anledningen till att han föddes i Mendoza, men växte upp i Junín utanför Buenos Aires.

Som liten grabb supportrade han Racing Club och brukade ta tåget till Avellaneda,  på söndagarna, för att se såväl tredje -, som andra -, och förstalaget spela fotboll.

”Jag reste ifrån Junín till Buenos Aires för att se tredjelaget, reservlaget och laget i Primera Division. Jag tog tåget klockan 04:15 och resan varade i fem timmar. I början gjorde jag resan tillsammans med min pappa, och senare med mina kompisar. Strax innan klockan 11 var vi framme vid arenan och sedan åkte vi inte hem igen förrän klockan 1, natten efter”.

Komiskt nog kom Luis Artime aldrig att spela för Racing Club utan istället för ärkerivalen Independiente. Innan dess hamnade han dock i Atlanta där en viss Osvaldo Zubeldía redan spelade – och hade upptäckt den unge anfallaren.

”Zubeldía var ifrån Junín och kom ifrån samma område som jag. Därmed kände han väl till mig och hade också redan sett mig spela. Därefter sände han mig – och en annan kille – för att provspela med Atlanta och lyckligtvis fick vi stanna”.

Hos Atlanta bodde Artime på klubbens internat. Här blev han rumskamrat med flera andra, så småningom, kända figurer i Hugo Gatti och Carlos Griguol.

”Vi bodde tillsammans i flera år, ända fram tills jag gifte mig. Det var en lång period och vi fick uppleva åtskilliga fina ögonblick tillsammans”.

Det var emellertid verkligen inte någon lyx som rådde på internatet – tvärtom. Spelarna fick mat, men det var knappast något överflöd och den bästa middagen kom efter att dom vunnit en match och därigenom kunnat anförskaffa sig en välbehövlig bonus.

Efter åren med Atlanta gick Artime vidare till storklubben River Plate. Men trots att anfallaren gjorde 70 mål på 80 matcher var inte sejouren med ”Los Millonarios” någon vidare succéartad tid.

Detta var åren då River Plate gick utan en stor titel fram tills 1975. I 18 år misslyckades man gång på gång i såväl ligaspelet som i Copa Libertadores. När sedan Artime skadade hälsenan valde man att sälja honom till Independiente.

Luis Artime under sejouren med River Plate.

”Jag hade precis skadat hälsenan och många trodde nog inte att jag skulle kunna spela fotboll igen. Samtidigt, att komma tvåa gjorde ingen lycklig i River, och jag hade oturen att spela där under den 18-åriga epoken utan några titlar. Då dök plötsligt Independiente upp och jag uttnyttjade den möjligheten. Lyckligtvis fortsatte jag också att göra mål”.

Att Artime skrev på för ärkerivalen, till sin ungdomskärlek Racing, var inte något som han reflekterade över vid tillfället för övergången.

”Jag funderade inte på det eftersom jag redan då var en professionell fotbollsspelare och tänkte endast på att göra mål för den klubben som kontrakterade mig”.

Samtidigt var det en annan tid då rivaliteten, mellan lagen, inte var lika våldsam som den är idag. Supportrarna visste om att Artime hade varit anhängare till Racing som liten, men eftersom han öste in mål för laget, redan ifrån starten, brydde man sig inte nämnvärt.

Med Independiente vann Artime ligan 1967 och fortsatte att göra mycket mål. Året dessförinnan hade han varit med vid världsmästerskapet i England där Argentina nådde ända fram till kvartsfinalen, mot England, innan det plötsligt tog stopp.

Artime gjorde tre mål i världsmästerskapet och med dessa var han Argentinas främste målgörare. Två av målen kom i premiären mot Spanien och det sista kom i den tredje gruppspelsmatchen mot Schweiz. Totalt gjorde Artime 24 mål på 25 landskamper, vilket gör honom till det argentinska landslagets sjunde bästa målgörare någonsin. 

På klubblagsnivå vann han också skytteligan i Argentina vid fyra olika tillfällen. Efter epoken med Independiente skrev Artime på för den brasilianska storklubben Palmeiras. Här fortsatte målproduktionen precis som tidigare och han kom bl.a. tvåa i skytteligan bakom en viss Pelé.

”Men då sköt jag inga straffar. Det gjorde däremot Pelé”.

1969 var Artime med och vann den brasilianska ligan och dessutom blev han omåttligt populär bland klubbens supportrar, vilka uppskattade anfallarens enormt skickliga målsinne.

Efter tiden med Palmeiras gick Artime till Club Nacional i Uruguay och här skulle han ha sin tveklöst bästa tid i karriären. Här vann han ligan fem gånger samt Copa Libertadores – och Interkontinentalcupen en gång. Dessutom var han aldrig med om att förlora ett derby mot ärkerivalen Peñarol.

”Jag var med i det laget som hade en 16-matchers lång svit utan att förlora ett derby mot Peñarol. Det är ett rekord som står sig än idag”.

Luis Artime var framgångsrik under sina år i den uruguayanska storklubben Club Nacional.

Förutom en kort avstickare till Fluminense – i Brasilien – spenderade Artime sina sista år som fotbollsspelare i Club Nacional. Med tanke på hur bra det gick – och hur uppskattad han var – kom det kanske som en chock när han plötsligt en dag bestämde sig för att avsluta karriären.

”Det hade redan gått en period då jag hade upplevt det jobbigt att ta mig upp på morgonen – och gå till träningen. Därför vaknade jag en dag och sa till mig själv; ”imorgon spelar jag min sista match”. Det var mot Olimpia i Copa Libertadores. Vi spelade 1-1 och jag gjorde målet. Efter matchen slängde jag upp min tröja på läktaren – och sen var det över. Det var i februari 1974. Året hade precis börjat och jag hade två år kvar på kontraktet, men där och då tog det slut”.

Det hjälpte inte att klubben försökte övertala Artime om att fortsätta – han hade bestämt sig. Inte heller spelade det någon roll att dom erbjöd honom att få bo i Buenos Aires för att sedan enbart komma till Montevideo på helgerna och spela match.

”Jag gillade inte en sådan särbehandling. Jag hade inte uppskattat det om någon av mina lagkamrater hade fått en sådan deal, och då ville jag inte ha det själv heller”.

Inte ens Pelé kunde locka Artime till New York Cosmos för att tjäna lite extra pengar tillsammans med det ”superlaget” man hade satt ihop.

”Jag hade redan avslutat karriären och tjugo dagar senare ringde Pelé och frågade om jag ville spela i New York. Men jag hade redan meddelat mitt slut på karriären. Om jag inte skulle spela mer i Nacional, skulle jag inte spela någon annanstans heller. Att hålla sitt ord är något som alltid varit väldigt viktigt för mig”.

Istället åkte Artime, efter spelarkarriären, runt och spelade uppvisningsmatcher tillsammans med ett gäng andra f.d. storspelare. Dessutom var han med och grundade klubben ”Club Atlético Renato Cesarini” tillsammans med kompisen Jorge Solari.

”Vi döpte klubben efter Cesarini eftersom han hade betytt mycket för Solari. Samtidigt hade jag inga jättebra minnen ifrån honom, men min känsla har alltid varit att Cesarini var en person som visste väldigt mycket om fotbollen”.

2007 fick Luis Artime en stroke, men överlevde lyckligtvis. Dock fick han vissa problem med sin motorik – och talförmågan.

Under hela sin karriär var Luis Artime en anfallare som öste in mål. Hans namn är för många förknippat med just målgörandet, men vad var egentligen hemligheten bakom samtliga fullträffar?

”Att anlända en sekund före försvararen. Generellt sett så såg jag vart bollen skulle komma och placerade mig initialt på motsats sida. Detta är en viktig detalj. Sedan gick jag väldigt mycket på att tro att försvararen skulle begå ett misstag eller missa bollen. Därmed var jag ofta förberedd på att bollen tillslut skulle komma till mig”.

Uppenbarligen var det ett bra recept för att nå framgång. Men hur var det nu egentligen – gjorde Artime verkligen över tusen mål under sin aktiva karriär?

”Denna statistik satte en uruguayansk kille ihop, men han räknade med allting – precis som i fallet med Pelé. Här i finns nämligen även dom 146 målen som jag gjorde med militärlaget, vilka jag spelade med under en tvåårsperiod. Med detta manskap spelade vi en Copa Internacional mot Pelés motsvarighet”.

Tränarkarriärren blev kort för Artimes del. Han ledde bara Atlanta under en kort period i skarven mellan 70- och 80-talet. Han fasades över hur mycket doping som spelarna tryckte i sig och blev en förespråkare för att dopingtester skulle införas i landet och att ett förbud skulle träda i kraft.

Allt detta ledde dock till att Artime kom på kant med väldigt många inom fotbollsetablissemanget, men även hos militärregimen som styrde landet vid denna tidpunkt.

”Jag blev uppkallad till militärens starke man, Lacoste. Han sa att jag skulle må bäst av att vara tyst framöver. Men jag blev inte rädd, och inte tänkte jag hålla tyst heller”.

Tillsammans med Pelé är Luis Artime en av få spelare som bevisligen gjort över tusen mål under sin aktiva karriär. Han var en profilerad målgörare i såväl det argentinska landslaget – som samtliga klubbar han kom att representera. Det var inte konstigt att han blev uppskattad var han än spelade.