Pedro Manfredini. Han blev en hyllad spelare såväl i Argentina – som i den italienska storklubben Roma. Pojken som växte upp på gränsen till Andernas klippiga berg besteg ännu större höjder under sin aktiva spelarkarriär.
När han anlände till Italien för att skriva på för Roma, under slutskedet av 50-talet, möttes han av en italiensk journalist som synade Manfredini ifrån topp till tå. Det var emellertid just det sistnämnda som fångade hans uppmärksamhet. Journalisten tyckte nämligen att den argentinska anfallaren hade otroligt stora fötter. På omslaget till kommande nummer av Corriere dello Sport – en av Italiens största sporttidningar – fanns en bild på Manfredini med rubriken; ”E arribatto Il Piedone” – vilket betyder; ”Storfoten har anlänt.”
Pedro Manfredini föddes, under september månad 1935, i staden Russel utanför Maipú – som ligger nära Anderna och bara en liten bit ifrån gränsen till Chile. Han började spela för en av provinsens större klubbar Deportivo Maipú och efter att ha gjort elva mål, i en och samma match med ungdomslaget, lyfte A-lagets dåvarande tränare upp honom till seniortruppen. Han som var huvudtränare för Maipú, på den här tiden, var ingen mindre än Raimundo Orsi. En otroligt speciell personlighet som själv hade varit en exemplarisk yttermittfältare, vunnit Copa América med Argentina och sedan lämnat för italienska Serie A. I sitt nya hemland blev Orsi därefter världsmästare 1934.
Han hade, hursomhelst, sett en blommande potential i den unge Manfredini och insåg att anfallaren skulle kunna göra stor skillnad i Deportivo Maipús A-lag. På den här tiden kallades den unge Manfredini för ”El Panadero” (bagaren), detta då han arbetade extra, i sin ungdom, med att leverera bröd med hjälp av sin cykel.
Omgående började Manfredini att visa sin klass i A-laget och han fullkomligt öste in mål framåt. Redan under säsongen 1956 – i den lokala ligan i Mendoza – gjorde han smått otroliga trettiosju mål. Dessa fina prestationer ledde till att Racing blev intresserade av hans namnteckning. Det sägs att River Plate, och deras dåvarande tränare Renato Cesarini, också ville köpa in den unge anfallaren, men att Orsi vann en vadslagning med Cesarini och det därför, i slutändan, blev Racing. Övergångssumman landade på 300,000 pesos och förväntningarna var skyhöga på Manfredini.
Han debuterade för La Academia den femte maj 1957 i en 2-2-match mot San Lorenzo. En vecka senare gjorde Manfredini sitt första mål för klubben när Rosario Central besegrades. Racing hade ett formidabelt lag under slutskedet av 50-talet och Manfredini fick glädjen att bilda en anfallskvintett med spelare som Omar Corbatta, Juan José Pizzuti, Rubén Sosa och Raúl Belén.
1958 vann Racing ligan tre poäng före San Lorenzo och Manfredini blev lagets främste målgörare med sina nitton fullträffar. Detta år skulle dock emellertid markera slutet på anfallarens tid i den argentinska storklubben. Sin sista match gjorde nämligen Manfredini mot San Lorenzo under slutskedet av december månad. Hans statistik i Racing var inget annat än strålande. På trettionio matcher gjorde Manfredini imponerande tjugoåtta mål.
Det var dock inte enbart nere på planen som han fångade folks intresse, även diverse företag var intresserade av anfallarens tjänster. Bland annat ville ”Vinos Andía” – en lokal vintillverkare ifrån hans hemtrakter – ha Manfredini som reklampelare för deras produkter. Han ansågs ha varit en otroligt ståtlig – och lång herre, med blont hår och blåa ögon.
Innan han lämnade Argentina för Europa hann Manfredini med att spela Copa América, på hemmaplan, 1959. Det argentinska landslaget genomförde en väldigt fin turnering och vann hela mästerskapet efter att ha spelat 1-1 mot Brasilien i den avslutande matchen. I premiären mot Chile hade Manfredini fått visa upp sina spetsegenskaper när han tryckte dit dubbla mål i 6-1-segern.
I juni samma år var det, äntligen, dags att göra resan över Atlanten och skriva på för den italienska storklubben Roma. De hade betalat den, på den här tiden, hiskeliga summan 9,000,000 pesos för Manfredinis underskrift. Detta var faktiskt den näst dyraste övergången ifrån Argentina någonsin – endast Omar Sívoris transfer till Juventus, några år tidigare, hade varit högre. Debuten gjorde Manfredini den elfte oktober mot Fiorentina och det dröjde bara fem minuter innan han hade gjort sitt första mål för klubben.
Åren med Roma skulle bli en enda lång framgångssaga för den argentinske anfallaren. Han stortrivdes i världens, på den här tiden, allra bästa – och mest välbetalda liga. Det blev sammanlagt sex säsonger i den italienska storklubben för Manfredinis vidkommande. På lite över 160 matcher gjorde han 104 mål och hade ett målsnitt på 0.571 mål per match – något som var bland de bästa i hela Serie A på den här tiden.
Manfredini vann aldrig ligan med Roma, men lyckades likväl med att vinna skytteligan säsongen 1962-63. Det här året delade han skytteligasegern med dansken Harald Nielsen. I Roma hade Manfredini flera skickliga medspelare och här återfanns bland annat landsmannen Antonio Angelillo som serverade honom många fina passningar. Manfredini gjorde nio hattrick under sina år med Roma, vilket var en väldigt hög siffra i Serie A-sammanhang. En annan duktig lagkamrat, som hjälpte den argentinske anfallarens målproduktion, var svensken Arne Selmosson.
Inter, och deras dåvarande tränare Helenio Herrera, imponerades så pass mycket av Manfredini att de köpte loss honom under mitten av 60-talet. Hos Milanoklubben skulle han emellertid inte bli särskilt långvarig. Herrera var en krävande personlighet och de båda kom inte alls överens. Manfredini blev i stället såld till Brescia, men vid det här laget var hans stjärna på väg att dala. Det blev bara åtta matcher i den blåvita klubben och ett mål framåt. Därefter testade Manfredini på två säsonger med Venezia, men hade dessvärre oturen att bli degraderad redan under det första året.
Efter en säsong i Serie B vände den argentinska anfallaren hem till Sydamerika igen och valde att avsluta sin spelarkarriär i chilenska La Serena.
Det finns många saker, vilka samtliga bekräftar det eftermäle som Manfredini lämnade genom sitt fotbollsspelande. Bland annat har han förevigats i två filmer. 2010 släpptes en film med namnet; ”El secreto de sus ojos” – som f.ö. vann en Oscar för det årets bästa utländska film. I en av filmsekvenser säger en av huvudpersonerna, till en brottsmisstänkt, följande; ”du kan vara lugn, när det gäller detta är jag som Manfredini och inte som Bavastro.” Referenser anspelar på Julio Alberto Bavastro som fick den otacksamma uppgiften att ersätta just Manfredini i Racing. Bavastro gjorde inte särskilt bra ifrån sig, spelade bara några fåtal matcher för Racing och gjorde inga mål.
Manfredini nämns även i en gammal klassisk film ifrån 1963 som heter; ”Los monstruos”. I en av scenerna syns en av huvudpersonerna jubla över ett mål som Manfredini gör, varpå han därefter skriker; ”Grande Piedone”.
Pedro Manfredini lyckades med bedriften att bli en stor spelare både hemma i Argentina – och på den andra sidan av Atlanten. Hans tid i Roma gjorde honom till en legendar i klubben och folk i Italiens huvudstad minns honom starkt än idag. Detta, vill åtminstone jag påstå, berodde inte på de stora fötterna, utan på en exemplarisk fotbollsbegåvning.
enkoppmate.com 