Raúl Belén: Trollkarlen ifrån Roldán

Raúl Belén. Han föddes i den lilla staden Roldán, ungefär 25 km ifrån Rosario, men det var i den stora staden som Raúl Belén skulle slå igenom med dunder och brak.

Belén var faktiskt bara ett år gammal när familjen valde att flytta in till Rosario och lämna småstadsbyggden bakom sig.

”Men ni kan skriva att jag föddes i Roldán. Det kommer säkert göra en del människor där glada. Även om jag lämnade staden i en bil redan under mitt första år på jorden”.

I Rosario kickade en ung Belén boll utanför familjens hus. Han var själv lite skeptisk till ifall han skulle ta sig till området Bella Vista och provspela för favoritlaget Newell’s Old Boys. Det som tillslut fällde avgörandet var när Belén fick reda på att samtliga ungdomsspelare i Newell’s fick fritt inträde till seniorlagets matcher.

Detta var plattformen som Belén behövde för att utvecklas – och senare ta nästa kliv i karriären. Med sin fina teknik och kärlek till sporten tog han sig snabbt igenom ungdomslagen och fick tillslut debutera för seniortruppen. Omgående fick han en speciell samhörighet med supportrarna vilka tog sin egenfostrade spelare till sina hjärtan.

Debuten i Primera Division kom 1951 och under sin första sejour med Newell’s Old Boys spelade Belén huvudrollen i två stycken derbyn mot Rosario Central. Båda gångerna var hans mål direkt avgörande för att Newell’s skulle gå segrande ur mötena.

Det var ingen ovanlig syn att man kunde se Belén promenera hem ifrån matcherna till sitt hus i Rosario samtidigt som folk sjöng – och ropade glädjeyttringar till anfallaren. Oftast kom inte Belén hem förrän långt in på natten.

Anfallaren fick också glädjen att följa med Newell’s Old Boys på deras första turné till Europa. Laget reste till bl.a. Nederländerna och Luxemburg. I Amsterdam bodde man nära huset där Anne Frank hade gömt sig ifrån nazisterna under Andra Världskriget. Det var fortfarande ont om mat i Europa, efter kriget, och priserna var därför höga. Under slutskedet av turnén fick spelarna därför betala maten ur sin egen ficka.

Bristen på ordentlig mat – och det kylslagna vädret gjorde att Belén inte var helt hundra när Newell’s skulle spela en match i femton minusgrader. Fakturan för denna insats kom några dagar senare då Belén fick läggas in på ett sjukhus i 30 dagar. Först trodde man att det bara var en kraftig lunginflammation, men det konstaterades senare att han drabbats av tuberkulos.

Raúl Belén i Newell’s Old Boys.

Det gick ett helt år utan att Belén spelade en enda match då han försökte komma tillbaka efter den svåra sjukdomen. Under denna tid hann han med att gifta sig och bilda familj. När Belén väl var redo för att spela igen valde Newell’s Old Boys att bryta hans kontrakt då man inte ansåg att han höll samma nivå längre.

När Belén plötsligt stod utan klubb dök Racing Club upp som en räddande ängel och öppnade upp sin famn mot honom. I storklubben inledde Belén med att göra några matcher för reservlaget innan hans lovande prestationer ledde honom till en seniorlaget.

Med Racing Club skulle Belén komma att spendera större delen av sin karriär och vinna flest titlar. Här placerades han också på, vad som skulle visa sig vara, hans bästa position. VM-silvermedaljören ifrån 1930, José Della Torre, såg potentialen i att placera Belén på vänterkanten och även om huvudpersonen själv, inledningsvis, var tveksam fogade han sig snabbt i tränarens önskan.

Raúl Belén nådde störst framgång med Racing Club.

1958 blev Racing Club och Raúl Belén mästare i Argentina. Tre år senare var det dags igen och hos storklubben ingick vänsteryttern i en enormt skicklig anfallskedja tillsammans med Omar Corbatta, Juan José Pizzuti, Pedro Mansilla och Marqués Sosa. Mansilla beskrev själv Beléns – och Corbattas dominas på kanterna.

”Så enkelt det var att spela ihop med Corbatta och Belén. Jag behövde bara söka efter bollen i straffområdet för dom tog sig runt på kanten gång på gång och serverade in bollarna rakt på mig. Jag behövde bara sätta fram min fot så var det mål”.

Racing var ett sammansvetsat lag som spelade fotboll för att dom tyckte det var roligt – och älskade att bjuda publiken på det där lilla extra.

”Vi hade roligt när vi spelade. Vi var väldigt offensiva – och vår anfallskedja gjorde flest mål, i samtliga mästerskap, tre år i följd”.

Beléns framgångar på klubbnivå gav honom också möjligheter till att få spela för landslaget. 1959 var han t.ex. med och vann Copa América-turneringen vilken spelades på hemmaplan. I denna turnering blev Belén dessutom utsedd till hela turneringens bäste ytteranfallaren och lovprisades av Pelé. På framsidan till en El Gráfico-tidning 1957 kunde man läsa frågeställningen om Belén möjligtvis var landslagets nye – och självklare nummer elva.

Raúl Belén på omslaget till El Gráfico.

Året efter Copa América-triumfen vann Argentina, med Belén i laget, även Panamericana i Costa Rica. Vänsteryttern var även uttagen – och spelade i världsmästerskapet 1962 som gick av stapeln i Chile. Här hade dock Argentina ingen vidare framgång även om prestationerna var betydligt bättre än vid katastrof-turneringen, i Sverige, fyra år tidigare.

Trots att Belén blivit ratad av Newell’s Old Boys kunde han inte släppa tanken på att återvända till klubben han, trots allt, ändå älskade. Fastän anfallaren var nära att skriva på för en colombiansk klubb valde han ändå att lyssna på Newell’s anbud som dök upp i sista stund. Viljan att vända hem lockade nämligen mer än pengarna i Colombia.

Med Newell’s Old Boys spelade Belén ytterligare två år innan han valde att lägga skorna på hyllan. Därefter var han dels tränare för klubben, men också ledare för föreningens ungdomslag.

Newell’s Old Boys var på många sätt och vis Raúl Beléns största kärlek i livet. Han kunde t.o.m. tänka sig att klippa biljetter vid ingångarna inför matchen om det krävdes. Det viktigaste var att få vara nära klubben han stöttat sedan barnsben.

”Jag såg Belén spela många gånger. Han var den förste trollkarlen inom den argentinska fotbollen. Han spelade som vänsterytter. Han gjorde mål, även om han inte var en utpräglad målskytt, men han briljerade mest med sina framspelningar. Han var en fundamental spelare i den anfallskedjan som också innehöll Corbatta, Pizzuti, Manfredini, Mansilla och Sosa”.

Raúl Belén dog 2010 av en kraftig lunginflammation. Han blev 79 år gammal. Än idag är han fortfarande en ikon hos såväl Newell’s Old Boys som Racing Club.