Juan Carlos Oleniak: Var med vid VM-fiaskot 1962, men blev mästare i såväl Argentina som i Chile

Juan Carlos Oleniak. Han utmärkte sig som en snabb anfallare under 60-talet i både Argentina och Chile. Juan Carlos Oleniak var bara tjugo år gammal när han sedan blev uttagen i den argentinska VM-truppen till världsmästerskapet i Chile 1962.

”Jag svär att med tanke på hur mycket det regnade, var jag ännu blötare än Oleniak den där gången.”

Följande citat kommer ifrån den argentinska filmen; ”El secreto de sus ojos” som gjordes 2009 av Juan José Campanella. ”Den där gången” som citatet åsyftar handlar om ett tillfälle då Juan Carlos Oleniak föll ner i dräneringsdiket, på San Lorenzos gamla matcharena och iklädd Racings matchtröja, varpå han blev dyblöt.

Det finns egentligen inte särskilt många historier om Oleniak. Precis som många av hans kollegor ifrån den argentinska VM-truppen 1962 har han på något vis delvis försvunnit ur historieböckerna.

Oleniak föddes i Valentín Alsino, utanför Buenos Aires, under inledningen av 40-talet. Han började spela fotboll kvartersklubben Victoriano Arenas – vilket f.ö. var samma förening som senare producerade en viss Norberto Outes. Oleniak anlände till Racing Club under slutskedet av 50-talet och här fick han göra debut i Primera Division under 1960. Året efter lyckades han bärgade ligaguldet tillsammans med storklubben på ett imponerande sätt. Racings mästarlag 1961 innehöll många profiler och lagets bäste målgörare var ingen mindre än Juan José Pizzuti, med sina femton mål, och han skulle senare bli en viktig tränare för storklubben under den andra hälften av årtiondet.

”Där jag växte upp, under inledningen på 40-talet, var ett område byggt för fabriker med rök som vällde ut ur skorstenarna.”

I Racings guldlag 1961 fanns också spelare som Omar Corbatta, Raúl Belén och såklart vår huvudperson Oleniak. Det ska dock poängteras att han inte var den mest frekventa startspelaren utan led en hel del av den tuffa konkurrensen i laget. Detta var en av huvudanledningar till att han valde att lämna klubben, på lån, för Argentinos Juniors 1962.

Tidigt hade Oleniak emellertid utmärkt sig inom de argentinska ungdomslandslagen och spelade nästan för samtliga åldersklasser under 50 – och inledningen på 60-talet.

”Jag var nästan med i samtliga ungdomslandslag som den oförglömlige Ernesto Duchini satte ihop under 50- och 60-talet. Jag var med i Panamerikanska spelen 1959 i Chicago, när jag bara var 17 år gammal, och sedan i OS i Rom året efter.”

Oleniak spelade flera mästerskap för det argentinska landslaget – däribland världsmästerskapet i Chile 1962.

I de Panamerikanska spelen gick Argentina obesegrade genom hela turneringen och vann sex av sina elva matcher. Starkast motstånd bjöd Brasilien på och mötet mellan länderna slutade 1-1. Dock hade brassarna inkasserat en ödesdiger förlust mot USA och därmed blev Argentina mästare.

Boca Juniors 19-årige anfallare, Miguel Ángel Basílico, utmärkte sig mest då han var landslagets främste målgörare med sina sju fullträffar. Oleniak gjorde också bra ifrån sig och hamnade i målprotokollet mot såväl USA som Kuba.

Året därefter var det dags för de olympiska spelen i Rom och här skulle Oleniak vara en av de största stjärnorna i det argentinska landslaget. Formatet var ett gruppspel, med fyra grupper, och där endast segrarna gick vidare till semifinal. Detta skulle visa sig bli ett ödesdigert format för Argentina som förlorade sin premiär mot Danmark med 3-2. Därefter besegrades visserligen såväl Tunisien med 2-1 – efter dubbla mål av Oleniak – och sedan Polen med 2-0. Detta hjälpte dock föga eftersom Danmark gick rent och vann samtliga sina matcher.

Turneringen hade dock varit en succé för Oleniak som gjort fyra av landslagets totala målskörd på sex. I slutändan vann Jugoslavien OS-guld efter att ha övermannat Danmark i finalen med 3-1.

”När vi spelade i Rom reste vi dit med ett fantastiskt lag. Där fanns Carlos Bilardo, Alberto Rendo, Hugo Marco Zarich, Raúl Pérez och Roberto Blanco.”

Oleniak gjorde sig tidigt i karriären känd som en otroligt snabb anfallare. Tidningen El Gráfico slog fast, redan 1960, att han förmodligen hade blivit en väldigt duktig sprinter ifall han valt den idrottsgrenen i stället. Det fanns, med andra ord, få fotbollsspelare på den här tiden som kunde matcha Oleniaks hastighet på hundra meter.

Efter att ha anlänt till Argentinos Juniors 1962 blev anfallaren uttagen i den argentinska VM-truppen, till turneringen i Chile, samma sommar. Detta var en historisk uttagning då den markerade den förste spelaren ifrån Argentinos Juniors som tagits ut i en argentinsk VM-trupp. Överhuvudtaget var det, på den här tiden, överraskande när en spelare ifrån en mindre klubb togs ut i landslaget. Om man tittar på den argentinske truppen till 1962-års mästerskap var det faktiskt bara Oleniak och Rafael Albrecht (Estudiantes) som inte kom ifrån någon av de fem största klubbarna i landet. Dessutom var Oleniak den yngste i hela truppen med sina tjugo kalenderår i passet.

Det gick dessvärre inget vidare för Argentina under världsmästerskapet i Chile. Oleniak startade inte i premiären mot Bulgarien – som Argentina förvisso vann med 1-0 – men var sedan med mot såväl engelsmännen som ungrarna. Dock blev det förlust mot England med 3-1 och sedan spelades en ganska slätstruken 0-0-match mot Ungern. Landslaget bodde enormt spartanskt i Chile och rent allmänt rådde det stort kaos runt hela delegationen.

”Vi bodde under hela mästerskapet på ett vandrarhem i O’Higgins. Det var dubbelrum och såklart ingen vidare lyx.”

Därutöver fick spelarna ta med sig sina egna träningskläder i en liten kappsäck. Dessa överräckte de sedan till materialförvaltaren som åtminstone tvättade dem åt spelarna. Förbundet tillhandahöll nämligen inga kläder alls till spelarna förutom matchtröjorna.

”Man såg desorganisationen under t.ex. träningarna. Vi tränade uppe i bergen i Chile. Vi sprang upp och ner, men fick ta med oss träningskläderna själva i en liten kappsäck som vi köpte på supermarknaden. Därefter gav vi de till materialförvaltaren som tvättade dem åt oss.”

Varken det argentinska landslaget i stort – eller Oleniak gjorde något vidare avtryck i Chile. Detta markerade också slutet på hans landslagskarriär.

”Jag anser att inför matchen mot England gjordes det alldeles för många byten och uppenbarligen blev det inte lyckat. Men när vi ställdes mot Ungern gjorde vi ingen dålig match och det var helt otroligt hur många räddningar som deras målvakt lyckades göra. Hela erfarenheten av ett världsmästerskap var dock fantastisk. Detta eftersom jag var väldigt ung vid tillfället och med årens lopp samlade man på sig erfarenhet som kanske hade gjort saker och ting bättre ute på planen. Men det var ett landslag med spelare på den absolut högsta nivån och jag är tacksam gentemot gud att jag fick spela för Argentina. Jag spelade som bekant även mycket i ungdomslandslaget.”

Inte heller tjänade spelarna någonting under världsmästerskapets gång. Truppen hade gjort en deal med förbundet om att ifall de gick vidare ifrån gruppen skulle de få en bonus, men eftersom det blev respass redan i gruppspelet åkte spelarna hem tomhänta.

”Vi fick några slantar till hemresan, men i övrigt var det enda jag tog med mig hem, ifrån mästerskapet, min matchtröja med nummer tjugo på ryggen som jag hade använt i mötet med Ungern. Jag gav den sedan till mitt ena barnbarn. Sen såklart var det en fantastisk erfarenhet att ha fått spela ett VM. Det var det mest underbara som skedde i min karriär.”

På klubblagsnivå var Oleniak tillbaka i Racing efter sin ettåriga utlåning till Argentinos Juniors. Här spelade han ytterligare en säsong innan det bar i väg över Anderna och till den chilenska storklubben Universidad de Chile. Här hade Oleniak kanske sina allra bästa år i karriären och lyckligtvis sammanstrålade dessa med den chilenska storklubbens mest framgångsrika årtionde. Under 60-talet vann nämligen Universidad den inhemska ligan sex gånger och Oleniak var med vid två av dessa tillfällen. Flera av det chilenska landslagets bästa spelare huserade i storklubben och detta bidrog såklart till den otroligt höga nivån i laget.

Juan Carlos Oleniak i Universidad de Chiles matchtröja.

Oleniak hann även med att spela två år tillsammans med Santiago Wanderers – där han återigen vann ligan – innan det blev dags att lämna Chile för spel i Uruguay och Huracán Buceo. Anfallaren valde sedan att lägga skorna på hyllan i den anspråkslösa klubben San Martín de Mendoza hemma i Argentina.

Precis som många av sina lagkamrater, ifrån världsmästerskapet i Chile 1962, har Juan Carlos Oleniaks spelarkarriär fallit i glömska. När han deltog i ett lokalt radioprogram för några år sedan tackade han hjärtligt för inbjudan och sa att det var den första mediekanalen som hört av sig på över tjugo år.

Många har poängterat genom åren att argentinare, rent generellt sett, är otroligt resultatinriktade. Vinner du inte är det ett fiasko och som ett resultat glöms du snabbt bort. Oleniak och stora delar av landslagstruppen 1962 fick erfara detta alldeles för tydligt. Dock förtjänar de givetvis sin plats i historien. De representerade alla Argentina i ett världsmästerskap vilket inte är något att fnysa åt oavsett hur det hela slutade.

Juan Carlos Oleniak var en snabb och målfarlig anfallare som fick spela VM redan som 20-åring. Han vann den argentinska ligan med Racing och blev mästare i Chile med såväl Universidad (de Chile) som Santiago Wanderers. Han kanske inte tillhörde den mest framgångsrika generationen av argentinska fotbollsspelare, men oavsett vore det direkt oförsvarligt att glömma bort honom.