Pedro Pasculli: Världsmästaren ifrån 1986 och sjuårig målgörare för italienska Lecce

Pedro Pasculli. Han avgjorde åttondelsfinalen av VM 1986, mot Uruguay, och utmärkte sig såväl i Argentinos Juniors som hos den italienska klubben Lecce.

Pedro Pasculli föddes i Santa Fe och började spela för en av de största klubbarna i staden, Colón, men det var inte här som anfallaren skulle nå störst framgångar under sin karriär. Visserligen var det här som han fick debutera i Primera Division och det var i Colón som han tillbringade sina tre första år i landets högsta division. Men det var i den nästkommande klubben som Pasculli skulle placera sig själv på den argentinska fotbollskartan.

1980 skrev han på för Argentinos Juniors och blev med detta också omgående lagkamrat med Diego Maradona. Den kommande storstjärnan var, vid det här tillfället, redan en etablerad spelare i Primera Division. Detta trots att han bara hunnit fylla tjugo år. Pasculli minns den underbara känslan av att ha fått spela tillsammans med Diego i Argentinos.

”Det var en lycka som var ifrån en annan värld. Det var en galen sak. Vid den åldern var det bara att sätta sig vid sidan och beskåda honom när han spelade. Att lära sig av honom. Han hade redan då en stor personlighet och var en ledare i laget. Han hade alla kvalitéer för att bli nummer ett i världen, vilket han senare också visade. Diego var en enkel – och väldigt jordnära person.”

Pedro Pasculli slog igenom i Argentinos Juniors där han vann dubbla ligaguld under 80-talet.

Pasculli tillbringade sex säsonger i Argentinos Juniors och vann under dessa år ligan vid två tillfällen. Dessa titlar var f.ö. klubbens två första ligaguld i historien, vilket såklart bidrog till att göra alltsammans extra speciellt.

På ett personligt plan gick det också bra för Pasculli. Efter en något trevande start, med åtta mål under debutsäsongen och fem mål säsongen efteråt, lossnade det rejält under 1982 när han smällde dit tjugoen mål på fyrtionio matcher. Därefter blev det femton mål under 1983 och sedan toppnoteringen på trettio fullträffar under året 1984. Det året kom Pasculli tvåa i skytteligan i Metropolitana-turneringen, bakom Enzo Francescoli, och vann skytteligan i Nacional-turneringen. Det är med andra ord ingen överdrift att slå fast att anfallaren snabbt utmärkte sig som en av landets främsta målgörare.

Pascullis insatser i den inhemska ligan gjorde att chansen dök upp om att få spela i det argentinska landslaget. 1984 gjorde han sin debut i landslagströjan under förbundskaptenen Carlos Bilardos ledning. Anfallaren kom sedan att bli en vital del av laget som kvalificerade sig för världsmästerskapet i Mexiko 1986. Under kvalspelet gjorde Pasculli mål mot såväl Colombia – som i den avgörande matchen mot Peru.

Därefter väntade själv huvudturneringen i Mexiko och här kom anfallaren med i Bilardos 22-manna starka VM-trupp.

”Vi spelare hade en fantastisk relation med Carlos Bilardo. Han var en i mängden. Han pratade alltid med oss spelare såväl utanför – som på planen. Han förmedlade passion, krigarkänsla och vilja. Allt egentligen. Vi var som en stor familj.”

Under mästerskapets gång fick Pasculli den angenäma uppgiften att dela rum med Diego Maradona. Detta var inte något som spelarna själva hade fått välja utan det hade förbundskaptenen bestämt.

”Jag kände ju Diego redan ifrån tiden i Argentinos Juniors. Vi möttes även i Italien när jag spelade för Lecce och han för Napoli. Därutöver delade vi rum i landslaget. Han var en extraordinär person och väldigt lugn. Diego lärde mig en massa saker och lugnade mig när han såg att mina nerver gjorde sig påminda. Bland oss spelare i truppen var han inte Maradona, utan Diego. Ytterligen en person i gruppen.”

Pedro Pasculli i den argentinska landslagströjan.

Pasculli startade i premiären mot Sydkorea, där Argentina vann med 3-1, och fick sedan inte spela igen förrän det var dags för åttondelsfinalen mot grannlandet – och ärkerivalen Uruguay. Dessa hade ett väldigt bra lag och var, precis som de alltid varit, ett tufft motstånd för Argentina.

Matchens stod och vägde ända fram till den fyrtioandra spelminuten när Maradona vände och vred centralt i banan. Till sist hittade bollen ut på kanten till Jorge Burruchaga som spelade snett inåt bakåt. Bollen passerade Jorge Valdano, som missade den, och ytterligare några försvarare innan den hamnade framför fötterna på en helt fristående Pasculli. Med en enkel bredsida kunde han ge sitt Argentina ledningen med 1-0 och detta skulle sedermera också bli slutresultatet.

”Jag gjorde det avgörande målet som var nödvändigt för att vinna matchen. Det viktiga var att göra mål. Det var en svår och komplicerad match. Uruguay var en av favoriterna till att vinna hela världsmästerskapet och hade ett sjuhelsikes bra lag. Jag hade turen att få lov att göra det avgörande målet och segern var väldigt viktig för oss såväl fotbollsmässigt som för självförtroendet.”

Pasculli blev matchhjälten som skickade Argentina vidare till kvartsfinalen mot England. Med detta i åtanken blev förmodligen en hel del människor ganska förvånade när Bilardo valde att sätta honom på bänken i den efterföljande matchen.

”Jag blev riktigt arg över det bytet. Bilardo berättade aldrig i förväg om man skulle spela eller inte. Det var inte enkelt att smälta det faktum att jag gått ifrån att vara startspelare till att sitta på bänken. Jag sov ju med Maradona och han såg att jag var lite frustrerad eftersom jag hade gjort mål mot Uruguay och sedan inte fick spela mot England. Han pratade med mig och lärde mig hur jag skulle hantera detta. Han fick mig att förstå hela situationen. Därefter vann vi matchen och min ilska försvann. Om du är en del av landslaget måste du vara förberedd på allting.”

Pasculli satt därför på bänken när Maradona gjorde sina två oförglömliga mål mot engelsmännen. Det andra målet, där han dribblade igenom hela det engelska försvaret, följde Pasculli noggrant ifrån sidlinjen.

”När Enrique gav Diego bollen vid mittlinjen och han sedan började dribbla sig förbi deras försvarare, började vi på bänken att resa oss upp. Litegrann efter att ha passerat den förste spelaren, sedan ytterligare lite mer efter den andra, och ännu mer efter den tredje då vi visste vid det här laget att han skulle gå för att göra mål. Vi blev alla som galna ute på bänken – t.o.m. Bilardo. Även vissa engelska supportrar inne på arenan applåderade honom. Det var ett av de bästa målen under hela århundradet.”

Argentina besegrade sedan Belgien i semifinalen med 2-0 och avslutningsvis Västtyskland i finalen med 3-2. Pasculli spelade inte någonting i någon av dessa båda matcher utan fick följa upplösningen ifrån bänken. Trots detta är ändå VM-guldet någonting som han håller väldigt varmt om hjärtat än idag.

”Det är inte alla som får spela ett världsmästerskap och att dessutom vinna turneringen är det största för vilken spelare som helst i världen.”

Pedro Pasculli jublar, tillsammans med Diego Maradona, över VM-guldet 1986.

1985 hade Pasculli gått vidare i karriären och skrivit på för Lecce i Italien. Här skulle han stanna i sju år och bli den italienska klubbens främsta utländska målgöraren någonsin (den näst bästa alla kategorier).

”Jag kom till Italien och Lecce 1985 och blev välkomnad av dessa fantastiska – och varmhjärtade människor i staden. Jag hade haft en bra säsong med Argentinos Juniors och presidenten hade sagt till mig att det fanns intresse ifrån såväl Spanien, i form av Atlético Madrid, som Italien. Dock sa de inte vilket italienskt lag som var intresserade, men jag valde ändå Italien. Jag slöt mina ögon och när jag öppnade de fick jag veta att jag skulle gå till Lecce. Jag visste ingenting om staden. De enda italienska städerna som jag kände till var Florens, Milano och Rom. När jag anlände till Lecce var det som att jag fick en stor kram ifrån hela staden.”

Pascullis första mål för den italienska klubben kom redan i den andra omgången mot Verona på bortaplan. Lecce var sedan med om att spela bort Roma ifrån ligaguldet, men dessvärre kunde de inte hålla sig kvar i Serie A utan åkte ur.

”Två år senare lyckades vi komma tillbaka till Serie A med Mazzone på tränarbänken.”

Det sista året i Serie B gjorde Pasculli tolv mål på trettiosex matcher när Lecce tog klivet tillbaka upp i finrummet. Under de resterande fyra säsongerna i klubben spelade laget samtliga år i Serie A. Pasculli lyckades dock inte toppa noteringen på tolv gjorde mål utan gjorde som mest nio fullträffar under säsongen 1989-90.

”Mina viktigaste mål, i Lecces tröja, kom i derbyna mot Bari. Det var alltid över 45,000 åskådare på läktarna och en fantastisk stämning. Men även målet jag gjorde i 3-1-segern mot Parma, som såg till att vi tog klivet upp till Serie A igen, var otroligt viktigt.”

Kärlek till staden Lecce och dess fotbollslag växte sig starkare för varje år som gick. Pasculli rotade sig i det italienska samhället och trots att han fick anbud ifrån andra klubbar i landet, valde han ändå att stanna.

”Det är möjligt att jag missade någon möjlighet att spela för ett större lag, men samtidigt är jag inte missnöjd över någonting. Gud ville att det skulle bli så här och jag är glad över att jag stannade i Lecce i sju år. Här träffade jag dessutom min fru som är ifrån staden och efter karriären var det här jag bosatte mig.”

Pasculli representerade Lecce ända fram till 1992 då han bestämde sig för att vända hem till Argentina igen och spela för Newell’s Old Boys. Här blev det dock emellertid bara en handfull matcher och inga gjorda mål. I stället tog anfallaren en tur till den japanska ligan, som lyckades locka till sig en rad argentinska spelare under 90-talet. Pasculli spelade en säsong för Sagan Tosu och gjorde imponerande sjutton mål på tjugonio matcher.

Tillvaron i Japan skilde sig dock en hel del ifrån vad Pasculli var van vid och han valde att lämna. Nu gick flyttlasset tillbaka till Italien och klubben Casertana FC innan anfallaren valde att avsluta karriären med indonesiska Pelita Jaya. Komiskt nog var detta samma klubb som Mario Kempes spelade för några år tidigare.

Efter spelarkarriär gav sig Pasculli in i tränaryrket och här har den f.d. världsmästaren tränat en rad högst annorlunda klubbar. Bland annat har Pasculli lett Dinamo Tirana i Albanien samt walesiska Bangor City F.C. Han har också varit involverad i sin gamla klubb Lecce.

Pedro Pasculli är förmodligen mest förknippad med målet som han gjorde mot Uruguay i VM 1986 och som gav Argentina en positiv känsla inför avslutningen på mästerskapet. Men han var såklart mer än detta. Pasculli var en otroligt skicklig anfallare som gjorde många mål med såväl Argentinos Juniors – som under sin sju år med Lecce. Han blev en otroligt populär spelare i Italien och är än idag ihågkommen av klubbens supportrar.


Varför Pasculli inte fick spela något mer i VM 1986, efter sitt avgörande mot Uruguay, kan förmodligen bara förbundskaptenen Bilado svara på. Hursomhelst är det såklart svårt att ifrågasätta beslutet när Argentina gick hela vägen och blev världsmästare. Men lite nyfiken är man allt. I vilket fall som helst kan ingen ta ifrån anfallaren att han var en betydande del av det historiska VM-guldet.