Antonio Roma. Han vaktade målet under tolv år i Boca Juniors och vann fem ligaguld med storklubben. Dessutom var han Argentinas målvakt vid två världsmästerskap, vann Copa América 1957 och räddade ”den där straffen ifrån Delem 1962.”
Det är förmodligen en av de mest ihågkomna straffsparkarna i hela den argentinska fotbollshistorien. Än idag pratar både supportrarna – och spelarna ifrån matchen om ”den där straffsparken som Roma räddade ifrån Delem.”
Ligaspelet var framme i den näst sista omgången och Boca Juniors delade serieledningen med ärkerivalen River Plate när det var dags för ett rykande hett Superclásico. Boca ledde med 1-0 när domaren Carlos Nai Foino pekade på straffpunkten till Rivers favör. Fram steg anfallaren Delem och hela La Bombonera höll andan. Roma slängde sig åt sitt högra hörn och kunde styra bollen till hörna. Hemmapubliken brast sedan ut i ett unisont glädjevrål som hördes över hela huvudstaden. Samtidigt vällde hundratals supportrarna in på planen i ett glädjefnatt som saknade motstycke. Matchen var avbruten i elva minuter innan den kunde spelas färdigt, men River var redan ett slaget lag. Veckan efter kunde också Boca Juniors krönas till ligamästare för första gången på åtta år.
”DEN DAGEN GRÄT JAG AV LYCKA, LUTANDES MOT EN AV STOLPARNA. DET VAR EN OSLAGBAR KÄNSLA. DET KÄNDES SOM ATT HELA ARENAN SKAKADE. MINA ÖGON BLEV DIMMIGA OCH JAG ÖVERÖSTES AV KRAMAR IFRÅN MINA LAGKAMRATER. HEJAROPEN IFRÅN SUPPORTRARNA GJORDE ATT DET KÄNDES SOM ATT DOM OCKSÅ VILLE KRAMA MIG. DET VAR VÄLDIGT VACKERT. ETT FANTASTISKT MINNE”.
River Plates spelare protesterade högljutt eftersom de ansåg att Roma hade gått alldeles för tidigt, men domaren Nai Foino hade inte mycket till övers för detta. Han svarade bara syrligt, till straffskytten Delem, att; ”en bra slagen straffspark går i mål.”
***
Antonio Roma föddes i området Villa Lugano i Buenos Aires under inledningen på 30-talet. Den första föreningen som han spelade för var Fortín La Loma, men det var i Ferro Carril Oeste som han skulle få sitt stora genombrott. Här debuterade han som 23-åring under mitten på 50-talet och kom att vakta deras mål ända fram till 1959. Vad många inte kunde tänka sig, där och då, var att Roma skulle komma att växa ut till en av Argentinas främsta målvakter någonsin.
Efter åren med Ferro skrev målvakten på för storklubben Boca Juniors och i den här föreningen skulle han snabbt växa ut till något av en publikfavorit. Snabbt fick Roma smeknamnet ”Tarzan” eftersom han kunde svinga sig snabbt ifrån den ena delen av målet till den andra. Under 60-talet skulle han bli en av de viktigaste spelarna i storklubben när Boca Juniors blev ligamästare fem gånger.
Det var också under detta årtionde som Roma utkämpade något av en inofficiell kamp mot River Plates ikoniska målvakt Amadeo Carrizo. Precis som Ubaldo Fillol och Hugo Gatti skulle stångas mot varandra några årtionden senare, kring vem som var den bästa målvakten i landet, gjorde Roma och Carrizo samma sak på 60-talet.
Vid världsmästerskapet i Sverige 1958 hade Argentinas förstemålvakt varit Carrizo. Men efter det enormt stora fiaskot, med storförlusten på Olympia i Helsingborg mot Tjeckoslovakien som toppen på isberget, skulle Roma snart ta över målvaktsposten i landslaget.
De båda var också varandras ytterligheter och gjorde allt vad de kunde för att inte ”härma” den andre. Om Carrizo körde slappa bermudashorts under matcherna valde Roma att köra korta – och väldigt tajta shorts i stället. Carrizo var den förste målvakten i Sydamerika att använda målvaktshandskar och just därför fortsatte Roma att köra oldschool-varianten – dvs. utan handskar. Den ene hade knäskydd, den andre inte. Roma och Carrizo var som ler och långhalm fast raka motsatsen. Om ni förstår vad jag menar.
Det var sedan Roma som vaktade det argentinska målet vid såväl VM 1962 i Chile – som fyra år senare i England när landslaget tog sig till kvartsfinalen mot hemmanationen. Samtidigt skördade målvakten stora framgångar med Boca Juniors på hemmaplan och det blev nästan ett stående radioinslag om söndagar att kommentatorn sa; ”Roma räddar bollen, den far just nu i väg i luften.”
Han blev snabbt en ikon i storklubben och detta hade såklart med titlarna att göra. Men alla vet att det inte räcker med enbart pokaler för att bli en publikfavorit i Argentina. Roma var annorlunda jämfört med många andra spelare som dragit på sig Boca Juniors matchtröja genom åren. Han hade en sådan pondus med sina dryga 180 cm långa kropp och blev en symbol för storklubbens framgångar.
1969 slog han också Carrizos rekord för längst hållna nolla i den argentinska ligan. I ett möte med Vélez Sarsfield i det årets Metropolitana hade Roma bara släppt in två mål under hela säsongen och hade chansen, denna eftermiddag, att slå Carrizos rekord med hållen nolla i 769 minuter. Båda lagen låg på delad förstaplats i tabellen och Boca Juniors gick snabbt upp till en 2-0-ledning efter mål av Ángel Clemente ”Rojitas” Rojas och Rubén Suñé.
När matchen gick in i den andra halvleken började publiken att räkna ner minuterna. När rekordet närmade sig att bli slaget såg man hur flera av Romas lagkamrater började vinka till honom runt om på planen. När rekordet väl var slaget stannade matchen upp en stund och hela La Bombonera hyllade sin målvaktshjälte och dennes nyslagna rekord. Tidningen El Gráfico skrev bl.a. så här om den historiska eftermiddagen.
”Det var näsdukar i luften överallt, Rogel vinkade till Roma ifrån distans. Samma sak med Meléndez. Samma sak när det gällde samtliga spelare egentligen. Det fanns fotografer inne på planen. Antonio lyfte sin högra hand i en hälsning till alla när ovationen – och jublet var som högst.”
Det var sannerligen en minnesvärd afton där Roma blev hyllad som den skickliga målvakten han var under hela sin spelarkarriär. Några minuter senare bröts dessvärre målnollan när Omar Wehbe gjorde mål för Vélez. Efter matchen kramade målskytten om Roma på ett sätt som nästan kändes som att han bad om ursäkt till kvällens huvudperson. Men Bocas målvakt bara log. Ingenting kunde förstöra denna afton.
Antonio Roma avslutade sin karriär 1972. Han lade handskarna på hyllan i den förening som betytt allra mest för honom under hans långa karriär. Boca Juniors tackade av sin ikoniska målvakt som vaktat målet under tolv år, vunnit fem ligatitlar och en cuptitel. Dessutom hade han representerat det argentinska landslaget vid två världsmästerskap och vunnit Copa América 1957. Givetvis ska man inte heller glömma bort att Roma räddade ”den där straffen ifrån Delem 1962” – den kanske mest historiska straffspark som någonsin slagits på en fotbollsplan i Argentina.
enkoppmate.com 