Llamil Simes: Racings tredje bästa målgörare genom tiderna

Llamil Simes. Han gjorde det första målet någonsin på Racings nuvarande arena och vann tre ligaguld i rad med storklubben. Dessutom är han fortfarande Racings tredje främsta målgörare genom alla tider. Trots detta fick han aldrig spela i landslaget och få personer vet idag vem Llamil Simes var.

Han föddes i Córdoba, men slog igenom som allra mest med Huracán i Buenos Aires. Här spelade Simes mellan 1943 och 1947 innan han gick vidare till Racing Club.

Med storklubben kom han att bli en stor förgrundsfigur under 40- och 50-talet. Faktum är att få spelare – endast två stycken – har gjort fler mål för Racing än vad Simes gjorde.

Tillsammans med Racing vann han ligan tre år i rad mellan 1949 och 1951. Simes bildade en väldigt framgångsrik anfallskvintett tillsammans med Mario Boye, Norberto ”Tucho” Méndez, Ezra Sued och Rubén Bravo.

Med sina 106 fullträffar är Simes Racings tredje bästa målgörare genom tiderna och han gjorde faktiskt även det allra första målet på El Cilindro – Racings nuvarande hemmaplan – när arenan invigdes 1950.

”Det målet kommer jag aldrig att glömma. Med detta mål satte vi stopp för den dåliga trend vi var inne i med flera usla söndagar i sträck, och efter detta kunde vi komma in på en bra väg igen. Hela Racing gjorde det där första målet. Supportrarna tillsammans med spelarna var dom som tryckte in bollen i mål”.

Bland Simes många fullträffar existerar en som sticker ut lite extra. Efter en hård natts festande, där mycket whisky hade hällts ner i Simes torra strupe kände han sig, minst sagt, risig när det var dags för matchen under söndagen.

Lite smått illamående staplade ändå Simes in på planen och placerade sig på sin sedvanliga plats i anfallet. Plötsligt kom ett av dom där patenterade inläggen ifrån Mario Boye, vilka alltid var stenhårt slagna.

Simes gjorde sig redo för att nicka, frynte med pannan för att mildra smällen ifrån bollen och kastade sig framåt handlöst. Anfallaren lyckades med en klockren slängnick som letade sig in i det bortre krysset. Själv var nog Simes knappt medveten om vad han åstadkommit och när spelarna begav sig till omklädningsrummet, vid matchens slut, lovande han heligt att han skulle skärpa sig framöver.

Dagen efter slog Simes upp tidningen och var rädd för att hans insats skulle ha skapat negativa omdömena bland journalisterna. Till sin förvåning möttes han istället av rubriken; ”Enbart en person med den klass – och blick för spelet som Simes har, skulle kunna göra ett lika extraordinärt mål som detta”. Själv konstaterade han att det förmodligen var hans mest komiska mål i hela karriären.

Under samtliga tre säsonger, där Racing vann liga i följd, blev också Simes lagets bäste målgörare. Han var också – och är fortfarande den Racing-spelare som gjort flest fullträffar i derbyt mot Independiente. Simes har beskrivits som en extremt duktig nickare och en fantastisk målgörare.

Hos Racing stannade han till 1955 då han valde att lämna för Tigre vilket också blev platsen där Simes avslutade sin karriär.

Man kan förmodligen ställa sig väldigt frågande till varför Llamil Simes aldrig fick chansen i det argentinska landslaget. En stor del i detta var såklart att såväl 40 – som 50-talet var årtionden då Argentina hade ett överflöd av duktiga anfallare. Eller vad sägs om Ángel Labruna, Adolfo Pedernera, José Manuel Moreno, René Portoni och Tucho Méndez?

Istället nådde Llamil Simes enorma höjder på klubblagsnivå och ingen kan bortse ifrån hans bedrifter med Racing Club vilka, än idag, är svåröverträffade.