Bernabé Ferreyra: Nationalskalden som aldrig slutade att göra mål

Bernabé Ferreyra. Han är den ende spelaren i den argentinska fotbollshistorien som gjort fler mål än matcher. Ändå spelade aldrig Bernabé Ferreyra något världsmästerskap för sitt landslag.

Född och uppväxt i den lilla staden Rufino, utanför Santa Fe, började Bernabé sin fotbollsskolning på gatan. Redan som elvaåring kom hans mamma på honom med att skolka ifrån skolan för att istället spela fotboll. Som straff fick han åka och bo hos sin farbror som var betydligt striktare i sin uppfostran.

Vid 14-års ålder gjorde Ferreyra debut för den lokala klubben Jorge Newbery. Här smällde han dit 24 mål på 22 matcher och visade tidigt upp sin målfarlighet. Hos Newbery spelade Ferreyra fram till sin artonårsdag då han tog steget vidare till Club Atlético Buenos Aires de Pacífico. Han flyttade tillsammans med sin bror till staden Junín utanför Buenos Aires. Detta då brodern fått arbete här och Ferreyra själv började också arbeta på en tågfabrik som målare.

Klubben han spelade för hade nämligen grundats av järnvägsarbetare på Buenos Aires and Pacific Railway. Här var Ferreyra med och vann stadsmästerskapet efter att ha besegrat Sarmiento i finalen.

1926 skrev Ferreyra på för Newell’s Old Boys, men det var med Tigre i Buenos Aires som hans karriär defintivt skulle ta fart. Alberto Monge var en talangscout som letade efter nya rekryteringar till Tigre och en dag hade han sett Ferreyra spela. Han föreslog anfallaren ett kontrakt, men inledningsvis tvekade Ferreyra. Hans bror lyckades dock emellertid övertala honom och det skulle visa sig bli ett lyckat drag.

Med Tigre gjorde Ferreyra sin första match 1929 och vann omgående supportrarnas kärlek efter att ha smällt dit fyra mål i sin debut. Under sin tid med Tigre utvecklades Ferreyra till en av landets mest eftertraktade – och fruktade anfallare. På den tiden var det ganska vanligt att föreningar lånade ut en spelare till ett annat inhemskt lag ifall dessa skulle ge sig iväg på en turné.

På omslaget till El Gráfico under sin sejour i Tigre.

Det var exakt detta som skedde när Huracán fick låna in Ferreyra till en turné i Brasilien. Anfallaren tackade för möjligheten och smällde in elva mål på åtta framträdande. Senare åkte Ferreyra även iväg med Vélez Sarsfield på en turné över hela den amerikanska kontinenten(till såväl Syd – Central – som Nordamerika). I en match mot ett peruanskt lag sköt anfallaren ett så pass hårt skott, som träffade målvakten i huvudet, att denne tuppade av och fick föras till sjukhuset.

Ferreyra hälsade på den skadade målvakten som inte alls var arg på anfallaren. Tvärtom. Däremot hade han en önskan; ”om vi möts igen kan du väl föravisera innan du tänker skjuta så att jag är beredd”. Det var i samband med denna incident som Ferreyra fick ett av sina smeknamn – ”el mortero de Rufino”. Lagen möttes faktiskt ytterligare än gång under turnén, men denna gång valde Ferreyra att avisera målvakten innan skottet kom. Det hjälpte dock föga då det blev mål ändå.

Ferreyra glänste stundtals i Tigre och öste in mål för klubben. Tillslut fick han chansen i det argentinska landslaget. Mötet med Uruguay i Copa Newton, den 25 maj 1930, skulle avgöra vilka spelare som skulle få komma med till tidernas första världsmästerskap i Uruguay. För Ferreyras del gällde det att bevisa att han var bättre än dom som varit med under 20-talet – och visat sin briljans i bl.a. Copa América, men även i samband med dom olympiska spelen.

Den chansen tog han dessvärre inte. Ferreyra blev ordentligt sågad i pressen och man skrädde inte orden när anfallarens insats beskrevs.

”Ferreyras insats var så pass katastrofal att den i förlängningen bidrog till att det argentinska landslaget inte kunde nå en högst välförtjänt seger”.

Såväl Ferreyra som hans lagkamrat i Tigre, Alberto Cuello, lämnades utanför truppen. Istället satsade man på spelare som Guillermo Stábile, Adolfo Zumulzú och Manuel Ferreira.

Bernabé Ferreyra hade dock inte glömt bort tidningarnas sågning och han kände sig förödmjukad av pressen. Den 1 juli mötte Tigre Platense i ligaspelet. Efteråt tog Ferreyra – och lagkamraten Cuello ut sin ilska på journalisterna när man tog sig in i deras pressrum och startade ett slagsmål som slutade med flera skadade personer.

Ferreyra hade fått ta ut sin ilska över att ha missat världsmästerskapet och kunde nu återigen fokusera på Tigre och ligaspelet. 1932 knackade River Plate på dörren och när en storklubb av den digniteten hör av sig – då lyssnar man. Bernabé Ferreyra köptes loss för rekordsumman 35.000 pesos vilket slog Carlos Peucelle tidigare rekord som den dyraste spelaren i Argentina. Smeknamnet ”Los Millonarios” var nu ett definitivt faktum som River Plate skulle få lära sig att leva med. 

Bernabé Ferreyra öste in mål för River Plate.

Med den argentinska storklubben skulle Ferreyra komma att bli en ikonisk spelare och en av klubbens största legendarer någonsin. Precis som i debuten för Tigre gjorde Ferreyra omgående ett avtryck även hos River Plate. I det första framträdandet mot Chacarita Juniors smällde han dit två mål och därefter slutade Ferreyra aldrig att göra mål.

Redan under den första säsongen gjorde han 44 mål på 33 matcher och det var bokstavligt talat en målgaranti så länge Ferreyra fanns med på planen. Målen hjälpte också River Plate till att vinna deras första ligatitel sedan profesionalismens intåg i landet.

Ferreyra blev en nationalskald vilken supportrarna vallfärdades för att få lov att se en skymt av. Redan under hans första säsong i River Plate utlovade den stora tidningen Crítica en ansenlig belöning till den – eller dom målvakterna som kunde se till att Ferreyra inte gjorde mål. Endast två stycken lyckades med denna bedrift.

Mellan 1932 och 1939 gjorde Bernabé Ferreyra 201 mål på 185 matcher för River Plate. Ett målsnitt på 1,04 per match. Han vann dessutom två ligatitlar, fyra inhemska cuptitlar och ytterligare två kontinentala titlar. Med sin imponerande målskörd är han, än idag, den argentinska ligans nionde bäste målgörare någonsin.

River Plate på 30-talet. Bernabé Ferreyra står trea ifrån vänster på övre raden.

Ferreyra blev så pass populär att filmregissörer involverade honom som en karaktär i deras filmer. Tangokompositörer skrev låtar om honom och det fanns nästan inte en enda levande person i Argentina som inte visste vem Bernabé Ferreyra var.

1934 lyckades han med konststycket att återigen skada en målvakt med sina knallhårda skott. Independientes målvakt, Fernando Bello, lyckades visserligen rädda en straff ifrån Ferreyra, men inte bättre än att han bröt båda handlederna och svimmade av smärtan. Ferreyra fick även smeknamnet ”La Fiera” – vilddjuret – för sina stenhårda skott. Han älskade att spela fotboll när det hade regnat för då blev bollen ännu hårdare. Dom gångerna det inte hade regnat såg han själv till att läderkulan fylldes med vatten på något annat sätt.

Genom hela sin karriär höll Bernabé Ferreyra en tämligen låg profil. Han hade svårt att ta till sig alla lovord och tyckte själv inte att han var särskilt mycket bättre än någon annan. En gång träffade han den kände tangoartisten Carlos Gardel som var väldigt fotbollsintresserad. Han frågade Ferreyra ifall han verkligen var ”ett vilddjur”. Nej det är jag inte svarade Ferreyra, det är du som är det när du sjunger.

Ferreyras karriär tog slut tidigare än vad som förmodligen varit tanken. Redan 1939 lade han skorna på hyllan då alla tacklingar genom åren hade slitit på hans kropp. Tillslut orkade han helt enkelt inte ta sig ut på planen. Efter karriär tog han hand om – och vårdade fotbollsplanen inne på Estadio Monumental.

Bernabé Ferreyra i sin sista match mot Newell’s Old Boys 1939.

Den 22 maj 1972 dog Bernabé Ferreyra i sina gamla hemstad Rufino. Hans aska ställdes ut på River Plates hemmaplan under några dagar innan han begravdes på kyrkogården hemma i Rufino.

Bernabé Ferreyra är den enda argentinska fotbollsspelaren genom historien som gjort fler mål än matcher. Tillsammans med brassen Arthur Friedenreich och peruanen Valeriano López är han också ensam om detta i hela Sydamerika.

Ferreyra var en målgörare som inte slutade göra mål förrän karriären var över. Han drog stora skaror med publik till matcherna endbart pga. att han själv spelade. Han blev en nationalskald som kunde mäta sig med populariteten vilken tangoartisten Carlos Gardel också hade införskaffat sig. Det var inte illa gjort av pojken ifrån Rufino.