Gerardo ”Tata” Martino Del 4: Paraguays landslag, ligaguld med Newell’s, tiden i Barcelona och det argentinska landslaget

Läs del 1 här.
Läs del 2 här.
Läs del 3 här.

Det paraguayanska förbundet hade ersatt chefen för landslagets utformning och in på den här platsen kom en viss Horacio Cartes – Tatas f.d. chef i Libertad. Föga förvånande var Cartes väldigt intresserad av att anställa den argentinske tränaren som förbundskapten för Paraguays landslag.

En initial kontakt togs mellan de båda parterna, men projektet stötte ganska snabbt på ett problem i form av förbundets ordförande Oscar Harrison. Han ansåg nämligen att Tatas löneanspråk var på tok för höga och dessutom var han inte alls lika såld på den argentinske tränaren, som Cartes hade visat sig vara. I ett försök att pressa Tata till att sänka lönekraven gick Harrison ut offentligt med den argentinske tränarens löneanspråk, vilket fick Cartes att bli vansinnig och avgå ifrån sin post. Där och då kände nog Tata själv att chansen att han skulle bli Paraguays näste förbundskapten inte var särskilt höga.

Under tiden som det här utspelade sig bakom kulisserna fortsatte Martino alltjämt att träna Libertad. Plötsligt dök emellertid en potentiell lösning upp vid horisonten. Juan Ángel Napout – som tidigare blivit ersatt av just Cartes – kandiderade nu för att bli förbundets president och stöttades öppet av Libertads f.d. president. Förhoppningen var att bli av med Harrison som de alla ansåg var en bromskloss i förbundets organisation. Ganska snabbt insåg också Harrison själv att slaget var förlorat och i nästa omröstning vann Napout med god marginal. Hans första åtgärd som president, för förbundet, var att återanställa Cartes som i sin tur anställde Tata i rollen som ny förbundskapten.

Att vara förbundskapten blev en helt ny erfarenhet för Martinos vidkommande. Detta är en roll som skiljer sig markant ifrån att vara huvudtränare för ett klubblag. När du leder ett lag på dagliga basis träffar du dina spelare kontinuerligt. Medan en förbundskapten bara ser sina adepter under landslagsuppehållen.

Tata pratade med sin gamle läromästare Marcelo Bielsa – som vid den här tidpunkten precis hade lämnat sitt uppdrag med Argentina och snart skulle bli ny förbundskapten för Chile. Han gav Martino några goda råd – och tips kring hur det var att leda ett landslag och Tata sög åt sig av informationen. Lustigt nog skulle de båda ställas mot varandra, senare i VM-kvalet, och då vann Paraguay borta i Santiago medan Chile vann mötet som utspelade sig i Asunción.

En av Tatas rekryteringar till sin stab var anställningen av Gabriel Wainer. Detta var en speciell herre som agerat spion för det argentinska landslaget, under Marcelo Bielsas ledning, och hade en enormt stor och bred kunskap om samtliga landslag på kontinenten. Dessutom kunde ha prata åtta olika språk, vilket bara det var enormt imponerande.

Under sitt första år, som förbundskapten för Paraguay, blev Tata också utsedd till hela Sydamerikas bäste fotbollstränare av tidningen El País. Han hade visat sig, på samtliga ställen som han varit på, att han kunde anpassa sig exemplariskt utefter sitt spelarmaterial och bygga upp slagkraftiga lag med de spelarna som redan fanns i truppen.

Paraguay kom ifrån ett misslyckat världsmästerskap i Tyskland där det hade blivit respass redan i gruppspelet. Förbundets förhoppning var att Tata kunde lyfta kvalitén på laget och tränarens första test utspelade sig i Copa América-turneringen 2007. Paraguay inledde turneringen starkt och krossade Colombia i premiären med hela 5-0 efter bland annat ett hattrick av Roque Santa Cruz. Landslaget fortsatte därefter med att besegra USA med 3-1 och sedan förlora mot Argentina, i gruppspelsavslutningen, med 1-0.

I kvartsfinalen ställdes Paraguay mot Mexiko och sett till det, överlag, positiva gruppspelet trodde nog de flesta att landslaget skulle ha en god chans att besegra mexikanerna. Det hade de inte. Mexiko fullkomligt demolerade Paraguay med 6-0 och rubrikerna i landet var kolsvarta efteråt. Tidningen ABC Color skrev bland annat att utskåpningen var; ”en otänkbar, smärtsam och väldigt tråkig avslutning på turneringen.”

Efter uttåget ur Copa América riktades i stället fokus om till VM-kvalet inför världsmästerskapet i Sydafrika 2010. Paraguay gick starkt och säkrade sin VM-biljett med tre omgångar kvar i ett möte med Argentina. Nelson Haedo Valdez satte matchens enda mål, i Asunción, och förutom att Paraguay kvalificerade sig, gjorde de dessutom livet surt för Argentina som nu hade ett jobbigt läge för att kunna nå VM-slutspelet. Tata var kritisk mot journalisterna som, under veckorna som ledde fram till matchen, hade insinuerat att Pargauay och Martino skulle lägga sig för att gynna Argentina.

”Det var ni (journalisterna) som genererade den här åsikten som sedan supportrarna absorberade. På det här sättet tappade ni också bort verkligheten att Paraguay behövde vinna för att vi skulle säkra vårt avancemang.”

Tata Martino under perioden med det paraguayska landslaget.

Argentina kvalificerade sig också i slutändan efter att ha besegrat Uruguay i den avslutande omgången med 1-0. Det var på presskonferensen därefter som den argentinske förbundskaptenen Diego Maradona höll sin klassiska monolog där han sa att journalisterna att de; ”kunde suga på den, och försätta att suga.”

Väl framme vid världsmästerskapet i Sydafrika gick det väldigt bra för Paraguay. Landslaget hamnade i samma grupp som Slovakien, Nya Zeeland och Italien. Efter att ha kryssat mot italienarna, i den första matchen, lyckades Paraguay vinna mot Slovakien och därefter spela oavgjort mot nya zeeländarna. Med detta resultat i bagaget toppade Tatas landslag gruppen och fick således en enklare resa i åttondelsfinalen.

Här ställdes landet mot ett energiskt Japan och efter att matchen slutat mållös, gick hela tillställningen till straffar. Paraguay visade sig vara omutbara ifrån straffpunkten och tryckte dit samtliga fem elvameterssparkar på den japanske målvakten Kawashima. Hemma i Paraguay visste glädjen inga gränser och folk samlades ute på gatorna för att fira i tusental.

I kvartsfinalen ställdes sedan Tatas manskap mot de kommande världsmästarna Spanien. Paraguay spelade jämnt mot ett betydligt starkare motstånd och hade också chansen att ta ledningen när Óscar Cardozo ordnade en straffspark. Anfallaren klev själv fram för att slå den, men den spanske målvakten Iker Casillas stod i vägen. I slutskedet avgjorde sedan David Villa för spanjorernas vidkommande.

De flesta var emellertid rörigt överens om att Tatas taktik hade fungerat. Hans inställning hade varit att gå ut och pressa Spanien, vilket också visade sig bära frukt. Vid hemkomsten till Asunción mottogs också det paraguayanska landslaget som hjältar. Supportrarna väntade på de i tusental och sjöng såväl nationalsången som en patriotisk sång vilken kunde härleda ända tillbaka till Chacokriget.

Året efter världsmästerskap var det återigen dags för Copa América att stå för dörren. Paraguay kände sig peppade efter det otroligt fina världsmästerskapet i Sydafrika. Det gick exemplariskt för Tata och hans Paraguay, vilka tog sig hela vägen till finalen mot Uruguay, där de slutligen föll.

På vägen mot finalen besegrades bland annat Brasilien, i kvartsfinalen, efter straffar och efter det här mötet höll Tata en minnesvärd presskonferens. I semin mot Venezuela blev sedan Martino utvisad och på vägen ut släppte han en kommentar som supportrar minns än idag. På väg ner i katakomberna tittade Tata mot den venezuelanske tränaren, César Farías, och sa; ”Bobo a quién te comiste.”

I finalen föll Paraguay mot Uruguay med 3-0 efter dubbla mål av Diego Forlán. Efter matchen meddelade Tata att han tänkte lämna sitt uppdrag som förbundskapten. Det paraguayanska förbundet ville ha kvar honom, men Martino kände att hans epok var över. Han blev nästan kultförklarad i landet och är, än idag, den förbundskapten i Paraguay som suttit längst tid på sin post.

Tata reste hem till Argentina med nya erfarenheter i bagaget och en vilja att ta det lite lugnt ett tag. Omgående blev han, emellertid, kontaktad av Newell’s Old Boys som försökte med alla medel att övertyga honom. Tata tackade dock nej och Rosarioklubben anställd i stället Diego Cagna.

Det gick inget vidare för Newell’s under den här perioden. Prestationerna på planen var dåligt och hotet kring nedflyttning hängde över de. Den breda massans uppfattning var att det enbart var Tata som kunde rädda de ur den här ansträngda situationen. Ett talesätt som florerade vid den här tidpunkten var; ”Newell’s är min mamma och hon ligger just nu på intensiven.” Så pass illa såg det ut för klubben.

Cagna lämnade sin post och den här gången accepterade Tata erbjudandet och skrev omgående på kontraktet. Han proklamerade emellertid tidigt att han, på inget sätt, var någon frälsare utan att det krävdes hårt arbete för att vända på situationen. Han hade faktiskt fått betydligt mer lukrativa erbjudanden – bland annat ifrån Colombias landslag – men valde ändå Newell’s.

Tatas forne lagkamrat, Gustavo Dezotti, var involverade i klubben och agerade som en länk mellan tränarteamet och styrelsen. Omgående gjorde Martino tydligt klart för ledningen i föreningen att de skulle hålla ett visst avstånd till spelartruppen och inte blanda sig i mer än vad nöden krävde. Något som de också accepterade.

Föga förvånande blev Tata, om möjligt, ännu mer populär bland föreningens supportrar efter att han tagit över klubben när den som mest behövde honom. Spelarna uppskattade också snabbt sin nya tränare och gillade att han höll en fungerande medelväg när det gällde disciplin. Martino var inte för sträng – men inte heller alldeles för lössläppt.

Vidare var han också väl medveten om att klubben befann sig i en situation där det inte skulle bli aktuellt med särskilt många nyförvärv. Säsongen dessförinnan hade Newell’s varit det laget som gjort minst antal mål i serien och just av den här anledningen trodde många att Tata skulle förstärka upp anfallet. Det gjorde han inte. I stället köpte han in två försvarare och lyfte upp några spelare ifrån ungdomslaget. Han trodde nämligen stenhårt på den anfallsuppsättning som redan fanns i klubben.

Tata hade en reserverad inställning till journalisterna och tröttnade på att de alltid fokuserade på resultatet – och inte själva prestationen. Att de nästan alltid var mest intresserade av att prata om de matchavgörande detaljerna, snarare än taktiken som lett fram till det hela, gjorde Tata frustrerad. Detta kan kanske ses som ett lite fåfängt sätt att se på situationen, men visst kan man förstå hans poäng?

Tidigt slog han fast till spelatruppen att; ”Uppoffringen som var och en av er utför kommer att bli helt avgörande ifall ni kommer att få spela eller inte.” Samtidigt skapade Tata också en tillhörighet till klubben och en viss föreningskänslan infann sig i spelartruppen. Han försökte också övertyga sina spelare kring att de hade kapaciteten att spela på ett annorlunda sätt, än vad de tidigare hade gjort. Tata låste sig sällan vid en specifik formation, utan såg i stället till vilket spelarmaterial han hade i de olika lagen.

Newell’s inledde säsongen med att kryssa borta mot Estudiantes och därefter besegra Argentinos Juniors på hemmaplan. Tata fick ett varmt mottagande i sin återkomst till Estadio Marcelo Bielsa och efteråt var han ytterst tacksam gentemot supportrarna. Under hans första säsong i Rosarioklubben hamnade laget på en sjätteplats och samlade ihop lika många poäng som de hade gjort på de två tidigare säsongerna tillsammans. Tongångarna runt klubben var nu betydligt mer positiva än tidigare och en framtidstro började infinna sig.

Under uppehållet, inför den kommande säsongen, påverkade också Tatas närvaro i klubben, i allra högsta grad, till att tre hemvändare valde att komma tillbaka till Newell’s. Gabriel Heinze, Ignacio ”Nacho” Scocco och Maxi Rodríguez hade alla haft framgångsrika karriärer utomland och valde nu att komma hem med en oerhörd törst efter titlar med sin moderklubb.

Just i Scoccos fall var Tata helt avgörande för att han kom hem. Spelarens agent, Soldini, sa också att om det inte hade varit för tränaren hade förmodligen inte Scocco spelat i Newell’s vid den här tidpunkten. Tata meddelade sin nye anfallare att han hade letat efter just en sådan avslutare, som Scocco, och att han hade fullt förtroende för dennes kapacitet.

Anfallaren betalde omgående tillbaka och gjorde bland annat ett ordentligt drömmål mot San Martín de San Juan ifrån trettiofem meters håll. Allt som allt stod Scocco tjugofyra mål i ligaspelet, vann skytteligan och gjorde ytterligare sex mål i Copa Libetadores.

”Martino fick mig att känna, nere på planen, på ett sätt som jag inte hade gjort på väldigt länge. På sättet han ledde klubben och förmedlade saker och ting till oss spelare är något otroligt viktigt när man ska försöka få ihop ett slagkraftigt lag.”

Tata har blivit ligamästare med Newell’s både som spelare och tränare.

Förutom att Scocco gjorde många mål var han otroligt lojal – och visade en enorm kämpaglöd. Under större delen av säsongen tog han injektioner för att kunna spela trots att han egentligen var skadad. Han ville helt enkelt inte lämna sitt lag i sticket. Detta visade också på hur mycket Scocco älskade att spela för Newell’s och under sin tränare Tata Martino.

Under tränarens andra säsong gick det ännu bättre för Rosarioklubben. Laget kom tvåa bakom Vélez och känslan var att de kröp närmare och närmare en stor titel. Många supportrar tyckte såklart att det var surt att föreningen missat guldet, men kunde samtidigt erkänna att laget hade spelat en väldigt fin fotboll. Utöver detta hade klubben dessutom kvalificerat sig för nästa års Copa Libertadores.

Tata fick ta emot stora hyllningar och de flesta var rörigt överens om att framgången var tränarens verk. Själv var han också nöjd med lagets prestationer och han kunde se tydligt att spelarna hade tagit till sig av hans idéer. Nu såg framtiden sannerligen ljus ut och spöket kring en nedflyttning var borta – åtminstone för stunden.

Ihärdiga rykten placerade Tata i Boca Juniors, men han tackade nej. Trots detta gav sin inte journalisterna utan en person hävdade t.o.m. på att han hade en källa som sa att tränaren skrivit under ett förhandskontrakt med storklubben. ”Okej” sa Tata, ”men då får du gärna visa mig den signaturen”. Det kunde såklart inte journalisten, eftersom det inte fanns någon. Detta visade, om inget annat, också på att journalisten i fråga hade väldigt dålig koll på tränaren i fråga. Det fanns nämligen inte på kartan att Tata, helt plötsligt, skulle lämna Newell’s för en rival samtidigt som han hade kontrakt med föreningen.

Inför den kommande säsongen slog Tata fast att Newell’s skulle lägga lika mycket fokus på ligan – som på Copa Libertadores. Laget inledde också säsongen starkt när Independiente besegrades på bortaplan med klara 3-0 efter dubbla mål av Scocco. Parallellt flöt det på bra även i Copa Libertadores och laget gick vidare ifrån gruppspelet.

I den inhemska ligan toppade Newell’s länge tabellen och blev också i slutändan mästare. Dock var det på ett lite märkligt sätt som de vann guldet. Lanús var nämligen det närmaste laget, bakom Newell’s, i tabellen och deras match mot Estudiantes hade blivit avbruten till följd av ett stort bråk på läktaren. Den här matchen spelades klart vid ett senare tillfälle och ifall Lanús förlorade, då skulle Newell’s bli mästare.

När mötet i fråga väl skulle spelas färdigt befann sig Tata och hans lag i Chaco för att spela en cupmatch mot Talleres. Spelarna följde Lanús-matchen nere ifrån lobbyn, men Tata stannade kvar på hotellrummet. Under slutskedet promenerade han ner för att sammanstråla med spelarna och fick glädjen att uppleva slutsignalen som förkunnade att Newell’s hade blivit mästare.

Vild glädje utbröt i hotellobbyn och Tata släppte en och annan glädjetår. Nu hade han blivit ligamästare med Newell’s både som spelare – och tränare. ”Vi kramades och grät som några barn” mindes han själv det känslosamma firandet.

Efter cupmötet åkte truppen hem till Rosario med flyg, men Tata valde att ta bilen. På flygplatsen väntade sedan en öppen buss som skulle ta laget på en kortege genom staden. Närmare 300,000 supportrar hade tagit sig ut på stadens gator för att hylla mästarna. Tata reste däremot direkt hem till familjen. Han var nämligen, som bekant, inte särskilt mycket för att stå mitt i strålkastarljuset.

Efter nästa hemmamatch mot Argentinos Juniors väntade ytterligare festligheter. Publiken sjöng; ”Olé olé olé Tata Tata” och huvudpersonen tackade ödmjukt för all kärlek och stöttning. När det sedan var dags för ytterligare en kortege, den här gången ifrån hemmaarenan, valde tränaren återigen att åka hem.

I Copa Libertadores slog laget först ut Vélez Sarsfield, i åttondelen, och sedan Boca Juniors, efter straffar, i kvartsfinalen. Dessvärre tog det sedan stopp i semin mot brasilianska Atlético Mineiro. När säsongen var över valde Tata att lämna sitt uppdrag. Han blev unisont väldigt hyllad av såväl spelarna – som av supportrarna. Några av de sistnämnda promenerade t.o.m. hem till honom och hängde upp en banderoll utanför hans hus där det stod; ”Simplemente gracias.”

Nu var Tata återigen klubblös och precis som vid tidigare tillfällen satte rykteskarusellen i gång omgående. Den här gången skulle den emellertid snurra snabbare än tidigare. Flera klubbar ifrån Spanien ryktades var intresserad av tränaren och en av de som det talades flitigast om var Real Sociedad. Faktum är att representanter för den baskiska klubben hade rest över till Argentina, vid ett flertal tillfällen, för att studera Tata när han tränade Newell’s. De blev imponerade av det de såg och slog fast att Newell’s inte spelade som ett typiskt sydamerikansk lag, utan att de påminde mer om ett europeiskt.

Kontraktsskrivningen med Real Sociedad rann emellertid ut i sanden. Klubben ville inte vänta särskilt långt tid på den argentinske tränaren och därmed stängdes den här dörren. Plötsligt började ett nytt rykte cirkulera och detta var sannerligen något utöver det vanliga. FC Barcelona hade precis förlorat sin huvudtränare Tito Vilanova. Detta då han var tvungen att, självmant, lämna posten p.g.a. en allvarlig sjukdom. Han skulle kort därefter också tragiskt gå bort.

Rykten började därför att placera Tata som ny huvudtränare för den spanska giganten. Själv skrattade emellertid huvudpersonen bara åt ryktet när folk på gatan tog upp det. Barcelonas dåvarande president hette Sandro Rosell och han hade nära förbindelser med Horacio Cartes – som vi, vid det här laget, vet att Tata kände väl till. Han bad den då snart utsedda presidenten för Paraguay (Cartes blev detta i augusti 2013) om Tatas telefonnummer. Rosell ringde upp Martino och sa att tränare kunde förvänta sig ytterligare ett samtal ifrån några av presidentens närmaste män.

Tata må ha varit förvånad över Barcelonas intresse, men en som absolut inte var förbryllad var Gabriel Heinze.

”Det förvånar mig faktiskt inte alls. Tata är en tränare som inte lämnar någonting åt slumpen.”

Under mitten av juli 2013 reste Tata till Barcelona för att skriva på kontraktet med storklubben. På flygplatsen i Spanien möttes han av hundratals Newell’s-supportrar som var bosatta i Katalonien. Omgående stod Tata Martino återigen i blickfånget, men som vanligt behöll han sitt sedvanliga lugn.

Den 2 augusti presenterades han slutligen för Barcelona och samma dag ledde han också laget till seger i försäsongsturneringen Copa Joan Gamper, mot brasilianska Santos, med hela 8-0. Till en början hade Tata det lite svårt att finna sig till rätta i den spanska staden. Hans familj fortsatte att bo i Rosario. Detta eftersom den yngsta sonen fortfarande gick i skolan. Hans fru Angélica reste över Atlanten så ofta hon kunde, men trots detta saknade ändå Tata sin familj något enormt.

Ganska snabbt gick det upp för honom att han nu tillhörde en väldigt stor global klubb som fortfarande levde kvar i eran då Pep Guardiola hade lett Barcelona till åtskilligt många stora pokaler. Samtidigt insåg Tata själv att det skulle bli smått omöjligt att uppnå samma resultat för honom. Sakta, men säkert fann han sig dock till rätta i staden, började gå ut och äta på den argentinska restaurangen Nueve Reinas och lärde sig dessutom ett antal användbara fraser på katalanska – något som var väldigt uppskattat bland den lokala presskåren.

Överlag var det ett otroligt svårt läge att ta över Barcelona i. Presidenten avgick kort därefter, föreningen hade stundtals transferförbud och truppen var åldrande. Barcelona åkte ur Champions League mot Atlético Madrid och förlorade finalen av Copa del Rey mot Real Madrid. I ligaspelet gick det däremot helt okej. Inför den sista omgången stod det mellan Barcelona och Atlético Madrid kring vem som skulle lyckas bärga ligaguldet. De båda möttes också, passande nog, i den avgörande omgången där Barca behövde vinna. Laget tog ledningen, men Atlético vände och vann ligaguldet.

På presskonferensen efteråt meddelade Tata att han, i samförstånd med klubben, hade beslutat att sätta punkt för sin epok i Barcelona. Personligen kände Martino att han hade misslyckats med att uppnå de målen som klubben hade satt upp, inför säsongen, och att han var den yttersta ansvarige för detta. Samtidigt tog han inte över i ett optimalt läge och känsla var att det förmodligen hade varit en tuff uppgift för vilken tränare som helst.

Tata tillsammans med Lionel Messi i FC Barcelona.

Direkt efter att han hade lämnat den spanska storklubben reste Tata hem till Rosario igen. Omgående tog han emot anbud ifrån såväl River Plate – som spanska Malaga. Dock tackade han nej till båda eftersom han kände att det var dags att vila upp sig en smula.

Under världsmästerskapet i Brasilien 2014 ledde förbundskaptenen Alejandro Sabella sitt Argentina hela vägen till finalen mot Tyskland. Väl här förlorade argentinarna efter att Mario Götze avgjort i förlängningen. Ganska snabbt, efter mästerskapets slut, meddelade Sabella att han inte ämnade fortsätta i landslaget och därmed började förbundet att se sig om efter en ersättare.

Föga förvånande hamnade Tatas namn högst upp på listan över potentiella kandidater, men samtidigt fanns det en hel del som talade emot honom. Bland annat hade han, vid tidigare tillfällen, gjort negativa uttalande gentemot det argentinska förbundet – och dess mångåriga president Julio Grondona. Bland annat hade citatet; ”Jag vet inte om det är helt bra för argentinsk fotboll att Grondona suttit så pass länge som han gjort på sin position” återigen hamnat i blickfånget. Det gick t.o.m. rykten om att Grondona inte alls ska ha varit särskilt förtjust i Tata som tränare och därmed borde han väl inte heller vara en aspirant till jobbet?

Dock dök två saker upp som skulle förändra allting. Först tyckte den avgående förbundskaptenen Sabella att Grondona borde anställa Tata Martino som hans efterträdare. Det var sedan tänkt att Sabella och förbundets president skulle hålla en gemensam presskonferens, men kvällen dessförinnan insjuknade plötsligt Grondona och avled samma natt.

Förbundets ordförande sedan 1979 var hastigt borta för all framtid och den nya ledningen ville snabbt få en ny förbundskapten på plats. Luis Segura tog över tills vidare och han hade fått för sig att Grondona föredrog Tata som förbundskapten. Därmed tänkte förbundet, som den forne presidentens sista önskan, att tillsätta Martino som landslagets nye tränare. Om det verkligen var Grondonas önskan att sätta Tata som förbundskapten får vi nog aldrig reda på.

Under Tatas ledning gick Argentina hela vägen till finalen av Copa América 2015. Väl där förlorade de mot Chile efter straffar. Året därefter var det återigen dags för Sydamerikas största landslagsturnering och ännu en gång återupprepade sig historien. Argentina föll mot Chile, efter straffar, och Messi meddelade att han tänkte sluta i landslaget. Något han senare, som bekant, ändrade sig kring.

Tata Martino tackade, även han, för sig men i det här fallet blev det ett bestående beslut. Här någonstans ska vi också lämna Gerardo Martino i den här artikelserien. Tränaren är nämligen fortfarande verksam och nu senast ledde han Mexiko i världsmästerskapen som spelades i Qatar. Efter åren med det argentinska landslaget har han bara representerat Atlanta United i MLS och Mexiko.

Vad vi kan konstatera är att Gerardo ”Tata” Martino var framstående redan som spelare och vann flera ligaguld med sitt älskade Newell’s Old Boys. Som tränare har han nått störst framgångar i Paraguay där ligagulden staplades på hög och där Martino nådde stora bedrifter med landets landslag. Med Newell’s blev han sedan mästare även som tränare och trots att de senaste tio åren har varit betydligt mer tunnsådda, vad det gäller titlar, går det absolut inte att räkna ut Tata Martino som huvudtränare.

Han är en av Argentinas skickligaste tränare någonsin och hans ikonstatus i Newell’s gör att han alltid kommer att ryktas dit när han står utan kontrakt. Till dess får han nöja sig med att äta asados med sina gamla kompisar i Rosario, fika på ”Pan y Manteca” och titta på Newell’s när de spelar hemmamatcher på Estadio Marcelo Bielsa. Det låter inte särskilt pjåkigt det heller om jag ska vara helt ärlig.