Rogelio Domínguez: En av 50-talets absolut bästa målvakter i Argentina som skördade enorma framgångar med Real Madrid

Rogelio Domínguez. Han kom fram i Racing och blev sedan målvakt i ett otroligt stjärnspäckat Real Madrid under skarven mellan 50- och 60-talet. Rogelio Domínguez är vida ansedd som en av Argentinas främsta målvakter någonsin och var en av världens tveklöst bästa målvakter på 50-talet.

Om det är en skröna eller inte förtäljer inte historien. Dock är den nästan för bra för att vara sann. Vi skruvar tillbaka klockan till 1957 och platsen är Estadio Santiago Bernabeú. Real Madrid har precis spelat en träningsmatch mot den oansenliga föreningen Amberes när det har blivit dags för spelarna att äta efter-matchen-middagen. Plötsligt reser sig Reals dåvarande stjärnmålvakt, Juanito Alonso, upp ifrån sin stol för att yttra en besviken suck. Hans fläskfilé har inte kommit in tillräckligt snabbt ifrån köket och den högfärdige stjärnan är besviken på servicen.

Ifrån den andra delen av rummet beskådar Real Madrids dåvarande president, Santiago Bernabeú, hela skeendet och är inte imponerad över sin målvakts högfärdighet. I detta ögonblick sägs det att den spanska storklubben bestämmer sig för att värva in en ny målvakt som kan öka konkurrenssituationen med Alonso. Om detta är en sanningsenlig historia, eller en skröna, är såklart högt oklart men nog är den värd att berätta alla gånger?

Målvakten som Real Madrid sedan spände in sig på var ingen mindre än den nästan 190 centimeter långa, argentinska, Rogelio Domínguez. Han hade fötts i Buenos Aires under inledningen på 30-talet och upptäckts av River Plates scout, Carlos Peucelle, som bestämde sig för att plocka in Domínguez till storklubbens ungdomslag. 14 år gammal var nu den talangfulla målvakten en del av Rivers ungdomsakademi och började sakteligen att jobba sig uppåt.

Plötsligt valde storklubben att lämpa över Domínguez till Dock Sud där han spelade under några säsonger fram tills han var 17 år gammal. Då upptäckte Racings talangscouter honom. Den blåvita storklubben kapade sedan hela affären, köpte in den talangfulle målvakten till föreningen och som ett led i detta bröt River Plate samtliga kontakter med Dock Sud under de kommande åren. Irritationen pyrde hos Los Millonarios över att Racing knipit deras målvakt bakom ryggen på dem.

Efter några säsonger med La Academias ungdomslag fick han chansen i A-laget under inledningen på 50-talet. Debuten kom 1951 då Domínguez bara var 19 år gammal. Han gick rakt in i ett Racing som, vid den här tidpunkten, var en maskin utan dess like. Laget hade redan vunnit två raka ligaguld och skulle addera ett tredje under Domínguez debutsäsong.

Samma år blev han dessutom uttagen i det argentinska landslaget och blev mästare i de Panamerikanska mästerskapen som spelades i Argentina. Landslaget dominerade hela turneringen, vann samtliga matcher och Domínguez fick möjligheten att visa upp sina attribut inför storpublik. Den reslige målvakten visade tidigt upp extraordinära reflexer och med sin längd hade han en räckvidd som hjälpte honom ur de flesta kluriga situationer. Domínguez hade också en fantastisk placeringsförmåga och det kändes ofta som att han konstant ”befann sig på rätt ställe, vid rätt tidpunkt”.

Tillsammans med Racing spelade han ända fram till 1957 då Real Madrid, som sagt, fick upp ögonen för honom. Samma år hade Domínguez redan varit med om att vinna Copa América med Argentina och var, av många, ansedd som hela Sydamerikas bästa målvakt.

Hos Real Madrid fick Domínguez ingå i ett av de mest namnkunniga fotbollslagen någonsin med lagkamrater som Ferenc Puskas, Raymond Kopa och landsmannen Alfredo Di Stéfano (senare spansk landslagsman). Givetvis var det inte någon enkel uppgift att ta en ordinarie plats i detta stjärnspäckade lag, men det skulle inte dröja särskilt lång tid innan Domínguez hade gjort sig ett namn i Spanien.

Han var bland annat ordinarie när Real Madrid bärgade sin fjärde – och femte raka Europacuptitel under skarven mellan 50- och 60-talet. I finalen mot Reims (seger med 2-0) 1959 stod Domínguez i mål och samma sak utspelade sig i finalen mot Eintracht Frankfurt (seger med 7-3) året efter.

Rogelio Domínguez spelade fem år i Real Madrid.

Därutöver spelade han en enormt stor – och avgörande roll när Real Madrid vann tidernas allra första Interkontinentalcupsfinal mot uruguayanska Peñarol 1960. Många anser faktiskt att det första mötet, i Uruguay, kan ha varit Domínguez tveklöst bästa insats i den vita Madridtröjan. Matchen i Montevideo slutade mållöst och en stor del i detta ska den argentinska målvaktens heroiska räddningar ha haft. Returmötet i Madrid vann sedan Real med hela 5-1 och kunde därmed bärga tidernas första Interkontinentalcup.

Domínguez insatser i Real Madrid gjorde att han stundtals jämfördes med den ikoniska målvakten Ricardo Zamora – som hade spelat för storklubben under 30-talet. Domínguez fick också det väldigt talande smeknamnet ”El Magnífico” av den franske journalisten Jean-Philippe Rethacker – som f.ö. skrev för den franska tidningen ”France Football” och som senare grundade priset Ballon d’Or under slutet av 50-talet. Domínguez fick aldrig ta emot den ärofyllda utmärkelsen som världens bästa spelare, men hade åtminstone glädjen att få dela omklädningsrum med några av de spelarna som fick det. Däribland återfanns Alfredo Di Stéfano och Raymond Kopa.

Domínguez representerade Real Madrid ända fram till 1962 då han valde att vända hem till Argentina igen och denna gång för spel i River Plate. Tillsammans med den spanska storklubben hade Domínguez, på fem år, vunnit tre ligatitlar, tre Europacuppokaler, en spanska cuptitel och en Interkontinentalcupstitel. Sannerligen inget blygsamt facit.

Väl hemma i Argentina blev det, som sagt, spel med River Plate där han dessvärre mest fick agera ersättare till Amadeo Carrizo. 1962 blev Domínguez därtill uttagen i den argentinska VM-truppen som reste till mästerskapet i Chile. Under den här turneringen fick Domínguez, återigen, agera back-up. Åtminstone inledningsvis. I de två första matcherna, mot Bulgarien och England, hade nämligen Antonio Roma hand om målvaktspositionen. Dock fick Domínguez till sist chansen i gruppspelsavslutningen mot Ungern och lyckades också hålla nollan. Dessvärre åkte Argentina ändå ur turneringen och fick resa hem alldeles för tidigt.

Samma år gjorde Domínguez också sin allra sista landskamp för Argentina i en seger mot Uruguay i Copa Lipton. Totalt blev det tjugofyra matcher i den ljusblå – och vita landslagsdressen och på dessa släppte han faktiskt bara in nitton mål. På klubblagsnivå blev det spel för Vélez, Cerro och Club Nacional i Uruguay innan Domíngeuz lade skorna på hyllan i brasilianska Flamengo.

Det argentinska landslaget som vann Copa América 1957. Domínguez är trea ifrån vänster på den övre raden.

Omgående, efter spelarkarriären, inledde han sin bana som huvudtränare och hann med att leda en rad stora klubbar i Argentina. Bland dessa återfanns två sejourer med San Lorenzo, två år med Boca Juniors samt två epoker med Racing, som han en gång i tiden också hade spelat för. Med såväl San Lorenzo som Boca Juniors lyckades Domínguez komma två i ligaspelet och med Atlético Tucumán nådde han deras bästa placering någonsin, vid den här tidpunkten, när klubben kom trea i Nacional-turneringen 1979.

Rogelio Domínguez var förmodligen, tillsammans med Amadeo Carrizo, den bästa argentinska målvakten under 50-talet. Hans glansdagar utspelade sig främst med Racing Club och Real Madrid där han skördade enorma framgångar. Många har hyllat målvaktens makalöst fina reflexer – och prestationer genom åren. Däribland skrev Inters historiske tränare, på 60-talet, tillika argentinaren Helenio Herrera i sin självbiografi; ”Mi Vida” att Domínguez var den bästa målvakten han hade sett i hela sitt liv. Det om något är sannerligen ett vittnesmål som få fotbollsspelare kan stoltsera med.