Enrique Chazarreta: Trefaldig ligamästare med San Lorenzo på 70-talet och en del av Argentinas VM-fiasko 1974

Enrique Chazarreta. Han vann flera ligaguld med San Lorenzo under inledningen på 70-talet och representerade Argentina i världsmästerskapet i Västtyskland 1974.

När den 17-årige talangen springer in planen iklädd Sarmiento de Resistencias matchtröja är det nog få personer på läktaren som känner till honom. Enrique Chazarreta ska dock snart blända de alla med sin enorma fotbollstalang. Han hade fötts i den lilla staden Coronel Du Graty, i provinsen Chaco, under slutskedet av 40-talet. Här började Chazarreta att spela för den lokala klubben Marcelino Ugarte och det var i dessa färger som Sarmiento de Resistencia fick upp ögonen för honom.

Klubben f.d. president, Julio García, minns att en kringresande affärsman hade kommit in i hans pappas affär och börjat prata om en exceptionell talang som han hört talas om i Coronel Du Graty.

”Omgående dök min kusin upp, Lizardo Fernández, som jobbade i affären. Jag sa direkt till honom; ’kom så åker vi’. Vi hoppade in i bilen, åkte dit och plockade med oss Chazarreta hem.”

Som 17-åring debuterade Chazarreta för Sarmiento de Resistencia i regionalligan. Hans debut kom i ett rykande hett derby mot Chaco For Ever den 29 maj 1965. Sarmiento vann matchen med 2-1 och Chazarreta imponerade på sina nya supportrar.

”Enrique (Chazarreta) debuterade denna eftermiddag som innehöll en anekdot ifrån, enligt mig, Argentinas bästa fotbollskommentator Carlos Rodolfo Monti. När han såg att spelarna sprang in på planen utbrast han; ’mina herrar, det är omöjligt att Sarmiento kommer tillåta att en liten ’indiecito’ ska spela i deras färger’. Monti var en f.d. spelare i vår klubb och han var således också en stor supporter till föreningen. Det dröjde inte särskilt lång tid förrän han blev tvungen att lyfta på hatten för en spelare av Chazarretas kaliber.”

Mittfältaren spelade tre år för Sarmiento de Resistencia. Under dessa år var han också med och vann den regionala ligan – Liga Chaqueña – en gång 1967. I klubben spelade han dessutom tillsammans med Eduardo Maglioni som senare skulle bli en väldigt begåvad spelare för Independiente.

Chazarretas insatser började sakteligen att locka till sig ett brett intresse och en av klubbarna som bestämde sig för att göra att värvningsförsök var San Lorenzo. 20 år gammal reste han, tillsammans med Sarmientos president, till huvudstaden för ett provspel. San Lorenzo blev så pass imponerade av den tekniske mittfältaren att de omgående kontrakterade honom.

Tillsammans med storklubben skulle Chazarreta få uppleva några av föreningens största glansdagar i historien. Först blev han dock utlånad en kort period till Argentinos Juniors, men när Chazarreta återigen var tillbaka visade han sig vara ett ordentligt kap för San Lorenzo.

Chazarreta (t.h.) blir klar för San Lorenzo under slutskedet av 60-talet.

Åren mellan 1968 och 1974 klassificeras än idag som ”La Época Dorada” (guldepoken) i storklubbens historia. Under dessa år vann nämligen San Lorenzo ligan fyra gånger. Den första titeln kom 1968 i Metropolitana-turneringen. Den här säsongen gick de obesegrade genom hela turneringen och detta lag fick smeknamnet ”Los Matadores” eftersom det ansågs att spelarna gick ut på planen och ”dödade sina motståndare.”

Chazarreta var inte med vid det första ligaguldet, men skulle få glädjen att uppleva andra triumfer tillsammans med San Lorenzo. 1972 slog storklubben ett argentinskt rekord när de vann båda turneringarna under ett och samma år (Metropolitana och Nacional). Dessutom gick de återigen obesegrade igenom den sistnämnda säsongen.

I San Lorenzo blev Chazarreta lagkamrat med flera historiska spelare i föreningens historia. Bland dessa återfanns bl.a. Rodolfo Fischer, Héctor Scotta och Roberto Telch. 1975 spelade han sin sista match för storklubben innan han valde att testa på ett äventyr i Frankrike. I det sydeuropeiska landet spelade Chazarreta för både Avignon Foot 84 och Olympique Alès. Under fyra år tillbringade mittfältaren sin tillvaro i Frankrike och trivdes bra, även om han ansåg att språket var en aning klurigt att förstå sig på.

När äventyret i Europa väl var över hade Chazarreta hoppats på att få återvända till San Lorenzo och träffade också storklubbens representanter. I slutändan blev det ingenting av det hela utan mittfältaren skrev i stället, något besviken, på för Gimnasia i La Plata. Så här minns han själv den spruckna övergången.

”Jag var i Frankrike i fyra år och när jag kom hem 1979 ville inte San Lorenzo ha mig. Jag hade ett möte med klubbledningen och hela världen trodde nog att det var mer eller mindre klart med en återkomst. Det var det jag också hade hoppats på – att skriva på för tre eller fyra år. Jag kände mig intakt. I stället blev det att jag gick vidare till Gimnasia. Här hade jag inget bra år. Det var många tränarbyten som gjorde alltihop väldigt dåligt. Ironiskt nog hade San Lorenzo knappt några spelare i laget vid den här tidpunkten, men ändå ville de inte ha mig.”

Efter ett år med Gimnasia valde Chazarreta att avsluta sin karriär med Deportivo Morón. Men hur var det då med hans medverkan i det argentinska landslaget? När mittfältaren befann sig på toppen av sin karriär – under åren med San Lorenzo – blev Chazarreta också uttagen i landslaget. Särskilt många chanser blev det dock dessvärre inte i den argentinska landslagsdressen för mittfältaren.

Han blev visserligen uttagen i truppen till världsmästerskapet i Västtyskland 1974, men fick bara göra ett framträdande. Detta kom i den andra gruppspelsmatchen mot Italien och var bara i form av ett kort inhopp på tolv minuter. Argentina blev sedermera också utslagna ur mästerskapet efter att ha åkt ut med dunder och brak i det andra gruppspelet. Majoriteten av spelarna i detta landslag var sedan inte med när VM-guldet bärgades fyra år senare.

Enrique Chazarretas mest framgångsrika period under spelarkarriären var under hans epok med San Lorenzo där han vann tre ligatitlar under inledningen på 70-talet. Hans utlandskarriär i Frankrike blev inte succéfylld, om man räknar det i antalet vunna titlar. Dock trivdes han bra i det sydeuropeiska landet och stannade där under fyra år.

Efter sin aktiva karriär distanserade sig Chazarreta ifrån fotbollen. Han fick inte heller några jobberbjudanden inom idrotten utan började i stället att köra taxi för att få ihop till mat på bordet. Ibland upplevde han lite glädje när någon supporter kände igen honom och började prata om gamla svunna tider.

I slutet av mars förra året gick Enrique Chazarreta bort endast 73 år gammal. Han hade då varit sjuk under en längre tid och San Lorenzo hade dessutom, under en tid, gått ut på sina sociala medier och bett folk att donera blod för att hjälpa den f.d. guldhjälten. Storklubben var också en av de första som gick ut med beskedet att Chazarreta hade lämnat jordelivet.

”Enrique Salvador Chazarreta, flerfaldig mästare med San Lorenzo, VM-spelare för landslaget 1974 och odiskutabel nyckelspelare i vår förenings historia lämnade oss idag 73 år gammal. Vi tänker på din närmaste familj i detta ögonblick av djup smärta. Vi kommer aldrig att glömma dig!”

Chazarreta gjorde ett dussintal landskamper för Argentina. Däribland tolv minuter i VM 1974.

Det var nog få som hade kunnat tro att Chazarreta skulle bli en sådan succé när San Lorenzo värvade honom för fem miljoner pesos 1968. Men han växte ut till en klippa i laget och vann tre ligaguld för klubben. Trots att han hejade på River Plates som liten var det utan tvekan så att tiden i San Lorenzo gjorde honom till en hängiven anhängare av Azulgrana.