Héctor Baley: Den eviga tvåan i landslagets mål som älskade att fiska och som räddade Maradonas allra första straffspark

Héctor Baley. Han stod konstant i skuggan av Ubaldo Fillol i det argentinska landslaget. I stället är Baley ihågkommen som reservmålvakten, vilken rökte cigaretter med Kempes inför matcherna och tog med Argentinas främste målgörare på en fisketur för att fira avancemanget till VM-finalen.

Det är den 22 februari 1981 och La Bombonera i Buenos Aires är fylld till bristningsgränsen. Över 60,000 förväntansfulla supportrar har tagit sig till Boca Juniors hemmaplan för att se Diego Maradonas debut, i den blågula tröjan, mot Talleres ifrån Córdoba. När spelarna springer in på planen hörs ett dån över hela huvudstaden. Efter att de nittio minuterna har spelats färdigt står hemmalaget som segrare med 4-1 efter att dagens huvudperson gjort två av målen. Vad många den dagen förmodligen knappt ens lade märke till var vem som plockade ut bollarna ur Talleres målbur.

Héctor Baley var Córdobalagets målvakt vid den här tidpunkten. Han gjorde, i sin tur, sin allra första match för sin klubb denna eftermiddag på La Bombonera.

”Det var vackert att spela inför ett slutsålt La Bombonera. Denna eftermiddag debuterade jag för Talleres och Diego gjorde samma sak för Boca. Det var en njutning att ha fått spela mot honom denna eftermiddag. Redan som 17-åring hade han visat upp sina tekniska egenskaper. Vi hade ingen tur den här dagen. Vi förlorade och Diego gjorde två mål på mig.”

Faktum var dock att Diego Maradona och Héctor Baley hade mött varandra tidigare och vid ett av dessa tillfällen hade det gått betydligt bättre för målvakten.

”Det var 1977. Jag spelade för El Globo (Huracán) och hade turen att få lov att rädda Diegos allra första straffspark någonsin. Av ren intuition slängde jag mig åt höger och lyckades rädda. Logiken säger att det kommer väldigt få möjligheter till att rädda straffsparkar. Efter straffen tog Diego även hand om returen, men sköt över ribban. Alltihop skedde väldigt snabbt, det handlade bara om några fåtal sekunder.”

Héctor Baley var målvakten som, genom egentligen hela sin karriär, stod i skuggan av någon annan. Han föddes och växte upp i Ingeniero White utanför Buenos Aires. Baleys farfar hade en gång i tiden emigrerat ifrån Senegal och först hamnat i Brasilien innan familjen slog sig ner i Argentina.

I unga dar spelade Baley, precis som sina bröder, som central anfallare. Dock ville hans pappa väldigt gärna att någon av sönerna skulle bli målvakt och till sist gick Baley med på att alternera mellan denna position, och anfallsplatsen, under matcherna med den lokala klubben Puerto Comercial. Alltihop ledde dock senare till ett provspel med Estudiantes när han var 17 år gammal.

”Jag åkte dit med en kompis som hette Carlos Nani. Ingen av oss ville egentligen gå till klubben och därför kom vi överens om att göra dåligt ifrån oss så att vi inte behövde stanna. Men i stället gick det väldigt bra för mig och det hela slutade med att jag stannade i klubben.”

Med Estudiantes fick Baley precis debutera i A-laget innan han bestämde sig för att lämna för Colón i Santa Fe under inledningen på 70-talet. I ett möte med Racing gjorde han sin debut på exakt samma dag som en viss Ubaldo Fillol gjorde sin allra första match i målet för motståndarlaget. De båda skulle ha all anledning att kännas vid varandra senare under karriären.

Hos Colón spelade Baley fram till 1976 och under denna period blev han också uttagen i landslaget för första gången. Själv tog han dock det hela med ro.

”Detta utspelade sig 1975. Vår tränare i Colón, Miguel Juárez, sa till mig; ’Héctor imorgon måste du ta dig till Defensores de Belgranos hemmaplan för där ska du träna med landslaget.’ Till en början tänkte jag inte så mycket på det, men det skulle visa sig bli den viktigaste dagen i mitt liv. Känslan var att det fanns ett före – och ett efter i min karriär och detta hade med landslaget att göra. De första som fick reda på att jag var uttagen var Enzo Trossero och Hugo Coscia som spelade med mig i Colón och som jag delade bostad med i Santa Fe.”

Héctor Baley i den argentinska landslagströjan.

Baley gjorde sin landslagsdebut i ett möte med USA, i träningsturneringen Copa Ciudad de México, den 21 augusti 1975. Argentina vann matchen med 6-0 och efter denna landskamp var Baley en bestående del av landslaget under åren som följde. Dock inte som nummer ett.

Ska man vara helt krass så var inte Baleys klubbkarriär något att skryta om. Han vann inga stora titlar – bortsett ifrån att han var en del av ligamästarna 1978 med Independiente – och spelade bara för en riktigt stor förening. I stället var det som landslagets målvaktsreserv han gjorde sig känd.

Under världsmästerskapet på hemmaplan 1978 var han reserv till förstemålvakten Ubaldo Fillol. Samme målvakt som han mött i sin första match med Colón. Saken är den också att Baley förmodligen inte ens hade blivit uttagen 1975 om det inte hade varit för just Fillol. Den dåvarande River Plate-målvakten hade nämligen tackat nej till landslagsuttagningen eftersom Los Millonarios samtidigt var mitt uppe i Copa Libertadores.

”Då ringde de mig i stället. Landslaget hade faktiskt aldrig ens slagit mig att jag kunde bli uttagen till, men ibland kommer trollspöet fram och ger dig en välsignelse. Fillol var otroligt viktig för min karriär trots att han bänkade mig i två världsmästerskap, haha.”

I stället för att göra sig ett namn nere på planen, under världsmästerskapet 1978, fick Baley försöka göra skillnad vid sidan om. Han och Mario Kempes hade till exempel en ritual som de höll fast vid under hela mästerskapet och det var att de satte sig längst bak i spelarbussen, på väg till matcherna, och rökte varsin cigarett. Förbundskaptenen Menotti var på det klara över att spelarna gjorde detta, men brydde sig inte eftersom han märkte att det inte påverkade prestationerna nere på planen.

”Menotti gav oss spelare mycket frihet. Vi rökte en cigarett och han brydde sig inte. Samtidigt, hade vi rökt tio stycken hade det såklart blivit problem.”

Såväl Baley som Kempes visste var gränsen gick för förbundskaptenen och så länge spelarna höll sig inom ramen, hade de inga problem med den kedjerökande tränaren. Baley har även berättat om andra förmåner som spelarna hade under Menottis ledning i landslaget.

”Förutom friheten på planen, där han (Menotti) var helt okej med snurrfinter och tunnlar, tillät han t.ex. alkohol vid middagarna på hotellet. Om du är en ansvarsfull person vet du vad du kan göra och inte göra. Det är väldigt enkelt; gör sakerna på ett bra sätt, annars blir du inte uttagen framöver. Drick ett glas vin, men såklart inga överdrivna mängder.”

En annan rolig sak som skedde under världsmästerskapet 1978, och som involverade Baley, skedde dagen efter att Argentina besegrat Peru med 6-0 och därigenom tagit sig till finalen av världsmästerskapet. Målvakten bestämde sig för att han tänkte åka ut på en fisketur och frågade Kempes, Daniel Killer och Ruben Pagnanini om de ville följa med.

”César (Menotti) sa till oss att det var okej, men att vi var tvungna att vara tillbaka klockan tio på morgonen för att kunna delta i träningen. Klockan fem på morgonen väckte jag Mario (Kempes) och även Daniel Killer samt Ruben Pagnanini följde med. Men Kempes var bara med en kort stund innan han åkte tillbaka.”

Talleres var klubben som Baley spenderade längst tid i. 7 år blev det med Córdobaklubben.

Spelarna rodde ut i en liten fiskebåt och njöt av den tidiga morgonluften på Paranáfloden. Med varsin kopp mate i handen fångade de flera fiskar innan det var dags att vända tillbaka till träningsanläggningen. Väl där lämnade de över fångsten till kockarna inne i köket och till lunch fick sällskapet avnjuta den gode fisken.

Att fiska har alltid varit något som Baley älskat vid sidan om fotbollen. Han har också alltid gillat basket och detta fortsätter att vara en sport som han uppskattar mycket även efter att fotbollskarriären har tagit slut. Faktum är att han hellre ser en basketmatch – eller för den delen ett Formel 1-lopp än en fotbollsmatch. Basketen hjälpte också Baley i hans roll som målvakt då spänsten gjorde honom till en mångfacetterad burväktare.

Den längsta tiden som han spenderade i en och samma klubb var i Talleres. Här spelade Baley i sju år och han avslutade också karriären i Córdobaklubben. Plötsligt en dag kände han inte längre för att åka till träningsplanen utan bestämde sig i stället för att sluta. Dock skulle tiden efter detta beslut komma att bli dyster. Baley föll ner i en djup depression som tog lång tid att ta sig ur.

”Jag spenderade ett och ett halvt år inlåst i mitt hem utan att gå ut. Jag gick ner tjugo kilo under den här perioden. Det var otroligt svårt att hantera tillvaron med att ha gått i pension. Vi fotbollsspelare är inte förberedda på hur det är att lämna fotbollen. Aldrig mer kommer du att spendera tid i ett omklädningsrum, ta emot applåder eller ta bilder för ett reportage. Allt det som du vant dig vid under tjugo år är plötsligt slut ifrån en dag till den andre. Det slutade med att jag föll ner i en väldigt djup depression.”

Sedan några år tillbaka mår lyckligtvis Baley bättre och en stor del i detta är hans barnbarn Guadalupe som han spendera väldigt mycket tid tillsammans med.

”Hennes födelse hjälpte mig enormt mycket. Jag mådde inte alls bra, men slutade att röka och fick opererat mitt knä som tidigare hade blivit framskjutet.”

Numera är fotbollen mest ett minne för Baley. Han tittar sällan på matcherna och om han gör det blir det hemifrån. Han besöker aldrig fotbollsarenorna längre i landet. Diego Maradonas bortgång för två år sedan tog hårt på Baley. Han hade lärt känna Diego under världsmästerskapet i Spanien 1982.

”Jag hade glädjen att lära känna honom såväl inför VM 1978 som under VM 1982. Jag lärde känna honom som en respekterad vän och lagkamrat. Hela hans liv förändrades efter att han gick till Barcelona. Han började umgås med personer som sa att de tyckte om honom, men det stämde inte. De förstörde hans liv och övergav honom. Maradona dog i sitt hem alldeles ensam. Man blir förbannad när man tänker på det. Att se honom gå bort på det sättet var hemskt.”

Under världsmästerskapet 1982 minns Baley att han pratade fiske med den unge Diego och att den kommande världsstjärnan verkade intresserad.

”Vi köpte t.o.m. några fiskespön i Spanien.”

Héctor Baley spenderade stora delar av sin karriär i skuggan av Ubaldo Fillol. Trots detta fick han ändå uppleva två världsmästerskap med Argentina och var med i truppen som vann VM-guld 1978. Dessutom bidrog han till att stämningen inom truppen var god genom att ta en cigarett tillsammans med Kempes, åka ut och fiska när tillfälle gavs och att ständigt finnas där som en god lagkamrat. Klubbkarriären bjöd inte på något extravagant, men samtidigt var aldrig Baley en sådan person.

”När du konkurrerar med de bästa spelarna är detta såklart det bästa som kan hända dig. Det är klart att jag hade velat vara Argentinas nummer ett, men jag är nöjd med allt som jag åstadkom under min karriär.”