1912: När en fotbollsmatch skulle undvika ett krig mellan Brasilien och Argentina

1912. För 110 år sedan var det nära att ett krig bröt ut mellan Argentina och Brasilien. Fotbollen kom därför till undsättning, men höll i slutändan på att omkullkasta alla fredsplaner.  

Idag kanske det kan ses närmast som en utopi att Brasilien och Argentina skulle förklara krig mot varandra, men under inledningen på det förra seklet fanns det en överhängande risk. 1912 var spänningarna mellan de båda länderna kraftigare än någonsin tidigare och därför bestämde sig Argentinas dåvarande president, Roque Sáenz Peña, för att skicka en av sina närmaste män, den tidigare militären och president, Julio Argentino Roca till Brasilien.

Den högt uppsatte Roca hade utmärkt sig under Argentinas kamp för självständighet under 1800-talet och hade, som sagt, varit president vid två tidigare tillfällen. Hans insatser under självständighetskriget hade gett honom smeknamnet ”Zorro”, men det fanns också en mörkare sida av Roca. Han ska ha varit yttersta ansvarig för erövringen av stora delar av det som är dagens Patagonien – i de södra delarna av landet – och under dessa bataljer mördat stora delar av Argentinas ursprungsbefolkning.

Hursomhelst var Rocas uppgift att försöka medla med Brasilien 1912 och förhoppningsvis undvika ett krig med grannlandet. Han reste till Rio de Janeiro med en fullmakt och hade fått fria tyglar att försöka ingå ett avtal där båda länderna förband sig till att inte köpa in fler krigsfartyg.

Den 7 september anlände Roca till Rio och tanken var att han, förutom att medla i konflikten, också skulle delta i 90-årsfirandet för Brasiliens självständighet. Samtidigt fick den forne presidenten en snilleblixt. Vore det inte bra tillfälle att spela en fotbollsmatch mellan de båda länderna och därigenom använda sporten för att slipa till ojämnheterna mellan grannländerna?

Sagt och gjort, Roca lyckades snabbt få i ordning att ett kombinerat lag, ifrån den inhemska ligan i Argentina, skulle samlas och åka på en liten turné till först São Paulo och sedan Rio. I förlängningen blev detta så nära ett landslag man kunde komma.

Matchen mot Brasiliens motsvarighet skulle spelas den 15 september på Fluminenses hemmaplan Estadio das Laranjeiras i Rio de Janeiro – som f.ö. var Brasiliens huvudstad på den här tiden. Ungefär sjutusen supportrar fyllde upp arenan och hälsade de båda lagen välkomna med såväl brasilianska – som argentinska flaggor.

Argentinas lag var oerhört namnkunnigt och innehöll många av de spelarna som tillhörde landets främste vid den här tidpunkten. Här fanns de tre bröderna Jorge, Juan och Ernesto Brown. Målvakten Carlos Wilson var likaså han given i startelvan, precis som Rosario Centrals målspruta Juan Hayes och Racings storstjärna Alberto Ohaco.

Roca satte sig på honnörsplatserna tillsammans Brasiliens motsvarighet Hermes Rodrigues da Fonseca. Härifrån dessa platser blev det, ganska snabbt, uppenbart att det argentinska laget var avsevärt bättre än sina motståndare. När Hayes gav argentinarna ledningen, efter sjutton minuters spel, applåderades han av hemmasupportrarna. Kort därefter fyllde Maximiliano Susan på till 2–0 innan Hayes även gjorde trean. Nu jublade inte längre de brasilianska supportrarna och man började skönja en viss förändring i deras humör.

Uppe på honnörsläktaren satt Roca och skruvade på sig. Han började obönhörligen känna att denna förnedring, som det höll på att bli, kanske bara skulle kasta ännu mer bensin på brasan snarare än att stilla upprördheten mellan de båda länderna. Nervositeten över just detta ledde till att Roca tog några språng ner ifrån läktaren i halvtid för att besöka det argentinska laget inne i deras omklädningsrum.

Väl därinne gratulerade Roca till en fin halvlek, men sa samtidigt till Argentinas lagkapten, Jorge Brown, att; ”Brasilien är en fest idag, ni måste förlora i den andra halvleken. Gör det för vårt land.”

Under den andra halvleken fyllde Hayes på med ytterligare två mål vilket renderade i en förödande 5–0-seger för Argentina. Enligt legenden gick Roca ut på planen efteråt. Promenerade fram till Brown och poängterade irriterat att laget borde ha släppt foten ifrån gaspedalen under den andra halvleken. Lagkaptenen tittade på den forne presidenten och sa sedan iskallt; ”Jag är ledsen, men fotboll är inte politik.”

Lyckligtvis blev inte Da Fonseca upprörd över slutresultatet. Istället skrev de båda länderna under ett avtal, dagen efter matchen, där de kom överens om att bibehålla freden. Risken att Argentina och Brasilien skulle hamna i krig med varandra har förmodligen aldrig varit större än 1912. En fotbollsmatch höll sedan på att omkullkasta alla fredsplaner, men lyckligtvis stördes inte Brasilien av Juan Hayes fyra fullträffar.