Ernesto Brown: Fotbollspionjären med rötterna i Skottland

Ernesto Brown. Som en av fotbollens pionjärer i Argentina förkroppsligade Ernesto Brown en epok som sedan länge har passerat.

Ernesto Brown tillhörde en fotbollstokig familj. Tillsammans med sina bröder Alfredo, Carlos, Eliseo, Jorge, Diego och Tomás var dom fotbollens frontfigurer i Argentina kring skiftet mellan 18 – och 1900-talet.

Om man läser lite om just Ernesto, kan man konstatera att han presterade väldigt bra i skolan och tog seriöst på sin skolgång.

Precis som många andra barn, med brittiskt (i detta fall skotsk) påbrå, gick Ernesto och hans bröder på English High School i Buenos Aires. Skolan hade grundats av den skottske herren Alexander Watson Hutton. Även om Ernesto var bra i dom flesta ämnena stack han ut lite extra i ritning. Han kunde skissa upp kartor vilka såg ut som att dom var tryckta ur en maskin.

Ernestos bedrifter i skolan inskränkte inte sig enbart till själva skolarbetet. När det kom till fysisk aktivitet – och idrott var han ofta en av dom som utmärkte sig allra mest. Folk som stod honom nära har beskrivit den unge Ernesto som en stor och kraftfull person med ett sällsynt lugn.

Tillsammans med sina bröder började han spela för föreningen Club Atlético Alumni, vilken var direkt kopplad till skolan dom gick på. Även denna förening var ett verk av Watson Hutton som sedermera även skulle grunda det argentinska fotbollsförbundet.

Alumni blev extremt framgångsrika under slutet av 1800-talet, och dom första 10 åren på 1900-talet, där man vann dom flesta ligatitlarna i Argentina. Förutom bröderna Brown hade Alumni även en annan släkting, ifrån samma familj, i Juan Domingo. Han var kusin med bröderna Brown.

Ernesto spelade nästan uteslutande som vänsterback under hela sin karriär och gjorde sig känd som en stenhård – men rättvis spelare. Alumnis största konkurrent, under denna epok, var föreningen Lomas. Även dom var associerad till en skola och hade grundats av britter. Här var det istället bröderna Sinclair som utgjorde stommen i laget och mötena mellan dessa båda klubbar brukade bli heta sammandrabbningar, vilka lockade till sig stora publikskaror i den argentinska huvudstaden.

Det sägs att Ernesto, redan som 6-åring, hade en väldigt säregen personlighet. Han var svår att tygla i den meningen att hans egen övertygelse, om hur saker och ting skulle vara, triumferade över lärarnas motsvarighet.

Denna beskrivning av Ernestos personlighet och spelstil på fotbollsplanen är tämligen talande.

”Han var ett monster. Harmonin mellan hans fysisk och charm var så pass påtaglig att om den ena skulle fallera, vilket aldrig skedde, skulle hans kärlek till sig själv alltid ha räddat upp situationen”.

Bröderna Brown visste att dom var duktig på fotboll och fann ingen anledning till att hymla med det. Ernestos uppgift var ofta, när Alumni mötte Lomas, att markera sin motsvarighet – dvs. den störste – i Lomas.

Detta var en av bröderna Sinclair och det hände ofta att dessa båda gick en hård dust med varandra. Många gånger kunde man höra hur benflisorna for iväg i samband med en tackling dessa båda emellan.

Dom här dusterna till trots fick ändå Ernesto smeknamnet ”El Pacífico” – den lugne, som en följd av hans alltid, till synes, orubbliga återhållsamhet i dom flesta situationer. Ofta nöjde han sig, dessutom, med att fira en seger – eller ett mål med endast en knuten näven.

Precis som sin bror Eliseo sköt Ernesto bäst med sin vänsterfot. Något som utmärkte dom båda jämfört med resten av brödraskaran. Det finns en berättelse vilken beskriver Ernestos spelstil och vinnarskalle på fotbollsplanen bättre än någon annan.

I en match med det argentinska landslaget, mot Uruguay, skadade sig Ernesto efter att ha fått en apelsin, inkastad ifrån publiken, i ansiktet. Kort därefter skadade sig även hans bror Alfredo – och Weis. Detta gjorde att Argentina var reducerade till åtta man. Jorge skrek då till sin bror Ernesto att han kunde väl försöka spela trots allt.

Ernesto sprang in på planen igen och täckte även områdena för dom två övriga skadade spelarna. Han var överallt och bidrog starkt till att Argentina kunde besegra Uruguay med 2-0.

Ernesto Brown var en idrottsman sedan födseln – och utvecklades, tillsammans med sina bröder, till en av fotbollens pionjärer i Argentina under inledningen av 1900-talet. Han var stor – och stenhård på planen, men en gentleman utanför som representerade sin förening Alumni – och det argentinska landslaget med bravur.

Totalt vann Ernesto Brown och Alumni 10 ligtitlar mellan 1900 – och 1911. Två år senare lades klubben ner, men då hade Alumni redan hunnit sätta ett stort avtryck inom den argentinska fotbollen.