Alumni Athletic Club: Argentinas första storklubb

”Det var inte våra anfallare som vann matchen mot Sydafrika. Det var Laforia – vår målvakt – som inte tillät en förlust eller oavgjort. Han var oslagbar, extraordinär. Sydafrikas spelare spelade bättre än vad vi gjorde. Jag gjorde inte mycket mer än tog till vara på den fina passningen som Weiss slog. Det enda jag behövde göra vara att sätta dit foten. Jag lurade målvakten att jag skulle skjuta med högerfoten”.

Citatet ovan kommer ifrån Alfredo Brown. En av dom första fotbollsstjärnorna i Argentina under slutet av 1800-talet. Matchen i fråga var en träningsmatch mellan Alumni Athletic Club och det sydafrikanska landslaget. Men detta är inte historien om Alfredo Brown eller för den delen någon av hans flera bröder som också spelade i Alumni. Nej detta är istället berättelsen om fotbollsklubben som blev Argentinas mest framgångsrika i början av 1900-talet för att sedan helt försvinna. Detta är historien om Alumni Athletic Club.

Det är den 25:e februari 1882 – en skotsk lärare vid namn Alexander Watson Hutton kliver i land i Buenos Aires hamn efter att ha tillbringat dom senaste veckorna på en Atlantenångare. Med sig på båten har han sina viktigaste ägodelar. Han skulle ta över som direktör för Saint Andrew’s Scots School i den argentinska huvudstaden. Men när han stötte på motstånd mot fysisk aktivitet i skolan avgick Watson Hutton med omedelbar verkan.

Istället grundade han sin egen skola. 1884 – två år efter att han tagit sina första steg i Argentina öppnade skolan för allmänheten. Idén att eleverna skulle praktisera fotboll i skolmiljö var Watsons men till sin hjälp anställde han en annan skotte, William Watters. Det ska ha varit Watters som tog med sig dom allra första fotbollarna till Argentina och han blev skolans officiella tränare för fotbollslaget.

Under dom första åren som den argentinska ligan spelades, första säsongen spelades 1891 och gör därmed den argentinska ligan till Sydamerikas äldsta, så spelade klubben under sitt skolnamn – Buenos Aires English High School. Det var även så för dom flesta lagen som deltog vid denna tidpunkt. De flesta klubbarna var lag skapade av skolor.

Lagfoto på Alumni Athletic Club. Samtliga Brown-bröder, och Watson Huttons son Arnold, finns med på bilden.

1898 kom ett politiskt beslut i Argentina där man beslutade att samtliga skolor skulle ha obligatorisk fysisk aktivitet i utbildningen. Man var också tvungen att skapa en idrottsförening som skulle utgöras av både nuvarande – men även tidigare elever. Strax efter sekelskiftet så beslöts det också att klubbarna inte fick heta som skolorna utan skulle ha sitt eget namn. Det var vid denna tidpunkt som Watson Huttons lag fick namnet Alumni. Under detta namn vann man ligan 1901, 1902 och 1903.

Under säsongen 1901 vann man samtliga sina matcher och släppte bara in ett enda mål. 1902 gick man också igenom säsongen utan att förlora en enda match medan 1903 endast innehöll en förlust. Klubben utgjordes under dessa år också av fem bröder. Jorge, Alfredo, Carlos, Eliseo och Ernesto Brown spelade allihop i Alumni. Dessutom var deras kusin Juan också med på ett hörn. Samtliga sex blev också landslagsmän för Argentina där Jorge dessutom var lagkapten. Det är också han som anses ha varit den främste av dessa bröder.

Totalt var Brown tolv bröder men alla kom inte att spela för Alumni. Ernesto var kanske den mest framstående efter Jorge. Han ska ha börjat på Alexander Watson Huttons skola i unga år och tidigt visat framfötterna i såväl skolarbetet som inom diverse idrotter. Han var atletisk och smidig i kroppen. Samtidigt var han enormt kraftfull och vid varje match mot Lomas, ett annat lag grundat av britter,  hamnade Ernesto ofta i dueller med den ena brodern Sinclair. Vid ett tillfälle ska publiken ha hört hur ett ben brutits i Ernestos fot varpå han fortsatte spela obehindrat.

”Han var gjord av sten. Han hade en sådan harmoni mellan sin fysisk och sin charm att även om den skulle ha svikit honom vid något tillfällen, vilket aldrig skedde, hade hans självförtroende gett honom ny energi”.

Men framgångarna steg också Ernesto en aning över huvudet. Åtminstone om man ska tro hans äldre bror Jorge som, i egenskap av lagkapten och storebror, fick ta sin lillebror i örat vid några tillfällen. En klassisk historia är när, i en match med Argentina, Ernesto fick en apelsin slängd i ansiktet på sig av någon i publiken. I protest valde han att sätta sig ner på planen och inte delta mer I matchen. Inte förrän två spelare i Argentina hade blivit skadade och Jorge lyckats överyga honom reste Ernesto sig upp igen. Argentina, med två man mindre, vann matchen med 2-0.

Jorge Gibson och Juan Brown spelar en välgörenhetsmatch på 20-talet iklädda Alumnis matchställ. Detta ungefär ett decennium efter att deras tidigare klubb lagts ner.

Men den kanske största fördelen med att ha sina närmaste familjemedlemmar i laget sägs att varit sammanhållningen. Alumni hade en sällsynt bra laganda där alla trivdes med varandra.

”Hemligheten bakom Alumnis succé var vänskapen och gemenskapen som fanns mellan spelarna i laget. Detta hade mycket större del i framgången än skickligheten på plan. I fotbollens värld så kan ett bråk infektera ett helt lag. Det hände aldrig i Alumni – mycket tack vare brödernas temperament. Kanske allra mest Jorge, han tillät inte att detta skulle ske”.

Detta minns Carlos Lett som var en framstående spelare i Alumni och det argentinska landslaget under många år. Kanske var det så enkelt att sammanhållningen och gemenskapen gjorde att laget vann ytterligare sex ligatitlar mellan 1905 och 1911.

Just säsongen 1911 skulle bli klubbens sista – detta trots att man var registrerade för nästkommande säsong. Men under inledningen utav den säsongen så lämnade man w/o i sina två inledande matcher varpå fotbollsförbundet diskvalificerade dom. Den största anledningen till att Alumni beslutade sig för att lägga ner klubben låg i det finansiella. Klubben gick back ansenligt stora summor då man hade som praxis att donera stora delar av sitt överskott från hemmamatcherna till välgörenhet.

Den 24 april 1913 kom så det slutgiltiga beslutet att lägga ner klubben efter att ha haft det sista medlemsmötet. Pengarna som fanns kvar efter nedläggningen donerades i sann Alumni-anda till diverse institutioner. Bland annat skänktes pengarna till flertalet sjukhus runt om i Buenos Aires-distriktet.

Några intressanta saker som hände på slutet var bland annat att Watson Huttons son, Arnold, spelade några år i Alumni och hann dessutom med att bli lagets bäste målskytt under säsongen 1910 med tretton gjords mål. Precis som sin far så brann han för fotbollen. För Arnolds del och dom flesta andra spelarna i laget så väntade en framtid i andra klubbar efter att Alumni lagt ner klubben– då främst i Belgrano Athletic och Quilmes.

Efter nedläggningen så drog sig Alexander Watson Hutton tillbaka. Ungefär tjugo år senare så dog Argentinas största fotbollspionjär och en av grundarna till fotbollsförbundet. Watson Hutton blev 82 år gammal och hade hunnit med att sätta ett avtryck i ett land som idag är ett av världens mest fotbollstokiga. Idag bär det argentinska fotbollsförbundets bibliotek hans namn. Själv vilar han på den brittiska kyrkogården i centrala Buenos Aires. Nöjd över att ha satt avtryck i historien.