Silvio Marzolini: Argentinas bäste ytterback någonsin som vann fem ligaguld med Boca Juniors

Silvio Marzolini. Han representerade Argentina i två världsmästerskapet, kom med i världslaget och vann fem ligaguld med Boca Juniors. Dessutom tränade Silvio Marzolini storklubben 1981, med en viss Diego Maradona i laget, och ledde dem till titeln samma säsong. Därutöver sov Marzolini, under många år, i Bobby Charltons matchtröja.

Känd som en av Argentinas främsta ytterbackar, genom alla tider, var kanske Silvio Marzolini en av de bästa spelarna som spelat mer än ett VM-slutspel, men som aldrig vunnit själva turneringen.
 
Han föddes i området Barracas i huvudstaden Buenos Aires till föräldrar som hade italienska rötter. Pappa Eligio arbetade som snickare medan mamma Emilia var hemmafru. Marzolini började spela fotboll för Deportivo Italiano samtidigt som han arbetade med att göra skisser för ett företag som var associerade med biljätten Fiat. Här tjänade Marzolini ganska bra med pengar och företagets ledning var förbryllade över att han hellre ville spela fotboll, där lönen inte alls var lika garanterad, än att fortsätta att göra ritningar.

”Jag tjänade väldigt bra på mitt arbete, därför förstod inte företaget att jag hellre ville spela fotboll och börja om ifrån noll. De ansåg att min framtid låg i att göra ritningar och skisser, vilket jag var väldigt bra på. När jag berättade för dem att mitt provspel hade gått bra och att jag tänkte börja spela sa de att jag skulle komma att ångra mig.”

Efter en tid med Deportivo Italiano gick Marzolini vidare till Ferro, där han ene bror redan spelade, och anslöt sig omgående till deras ungdomsakademi. Under denna epok pushade Marzolini på för att han skulle få spela mer – övertygad om sina egna kvalitéer – något som fick Ferro att bli förbannade och i vrede stänga av honom under två år. Denna avstängning hävdes dock snabbt när laget behövde en ny ytterback och plötsligt fick Marzolini chansen i seniorlaget där han debuterade 1959 mot Boca Juniors.

Några omgångar senare åkte han på en avstängning, vilken varade ända fram tills det var dags att, på nytt, ställas mot Boca Juniors. Ferro vann matchen och Marzolini raderade fullkomligt ut motståndarens anfallare Nardiello. Fina prestationer ledde honom sedan till just Boca Juniors. 1960 anlände Marzolini till klubben tillsammans med målvakten Antonio Roma. Detta skulle visa sig bli inledningen på ett årtionde där Boca skördade stora framgångar. Presidenten Alberto J. Armando hade bestämt sig för att satsa rejält på spelartruppen och värvade in klasspelare ifrån såväl Uruguay – som Brasilien.

Med den argentinska storklubben kom Marzolini att vinna liga fyra gånger på 60-talet och en gång på 70-talet. Dessutom var han med när Boca tog sig hela vägen till finalen av Copa Libertadores 1963 mot den brasilianska storklubben Santos. Här föll de dock dessvärre mot Sydamerikas, på den tiden, tveklöst bästa lag.

”Boca var det första laget i Argentina som tog Copa Libertadores på allvar (turneringen hade invigts 1960). Vi tog oss till finalen där vi ställdes mot Santos som var ett fantastiskt lag. De spelade väldigt bra. Jag anser att Nederländerna 1974 var är det laget som fungerat bäst ihop, rent lagmässigt, men Santos var fantastiska rent individuellt. Vi kunde inte besegra dem i Buenos Aires och därmed missade vi också chansen till att bli mästare.”

Silvio Marzolini blev en stor ikon med Boca Juniors.

Marzolini hade många duktiga tränare under åren med Boca Juniors. Bernando Gandulla var en av dessa, men även Alfredo Di Stéfano och José María Silvero gjorde ett intryck på ytterbacken som blev bestående.

Ligatiteln som Boca Juniors vann 1969 blev väldigt uppmärksammad – och firad bland supportrarna. Detta hade till stor del att göra med att de mötte River Plate i den avslutande omgången på Estadio Monumental. Boca hade två poängs försprång i tabellen, till just River, inför den avslutande omgången och gick också upp till en 2-0-ledning efter dubbla mål av Norberto Madurga. Men River kom tillbaka och kvitterade, vilket bidrog till några nervkittlande slutminuter. När slutsignalen ljöd startades sprinklersystemet i gräsmattan, men detta bekom inte Marzolini. Han firade ändå för fullt bland vattenmassorna.

Under åren med Boca Juniors var Marzolini även lagkapten vid ett flertal tillfällen. Bland annat var han lagets kapten när den fruktansvärda läktarkatastrofen ”La Puerta 12” skedde 1968 mot River Plate.

”Jag var lagkapten i den matchen, men vi märkte ingenting under mötets gång. Det var inga problem under matchen, utan vi fick reda på vad som hänt först när vi kom tillbaka till omklädningsrummet. Det var en katastrof, som aldrig någonsin får hända igen. Jag mådde väldigt dåligt över alltihop under en hel vecka efteråt, eftersom vi pratade om det sinsemellan inom laget.”

Marzolini kände sig aldrig riktigt tillfreds med sina prestationer nere på planen och inte heller blev avskedet ifrån Boca Juniors det bästa. Efter att ha deltagit aktivt i spelarstrejken 1971 hamnade han på kant med klubbens president Armando. Det blev ingen kontraktförnyelse, men storklubben lät honom inte heller lämna för den franska ligan. Istället blev Marzolini kontraktslös 1972, men med förutsättningen att han bara skulle spela för någon obetydlig klubb i inlandet. Han valde då istället att lägga skorna på hyllan. Han hade då gjort över 350 matcher i Boca Juniors matchtröja.

”Jag föredrog att lämna på det viset, med anseendet intakt. Jag gav mycket till fotbollen, men anser samtidigt att fotbollen har gav mig ännu mer tillbaka. Jag känner mig väldigt tacksam.”

Marzolini fick många anbud ifrån större klubbar i Europa, men valde alltid att stanna hos Boca Juniors där han kom att bli en ikon. Genom hela sin spelarkarriär höll Marzolini en låg profil. Han var ansedd som en stilig person i unga år, men var ständigt självkritisk och hans största fokus var att prestera på fotbollsplanen.
 
Till VM 1962 var han uttagen i den argentinska truppen. Argentina hade gjort ett uselt VM i Sverige 1958 och förväntningarna på en bättre turnering i Chile var höga. Återigen fick dock Argentina se sig utslagna i gruppspelet efter att ha kryssat mot Ungern, fått stryk av England och besegrat Bulgarien. Fyra år senare skulle världsmästerskapet hållas i England och där var Argentina en av favoriterna efter att ha plöjt igenom kvalet utan en enda förlust. Det skulle också visa sig bli det bästa VM:et för Argentina sen 1930. Gruppspelet flöt på bra och efter segrar mot Spanien och Schweiz tog sig Argentina, tillsammans med Västtyskland, vidare till kvartsfinal.

Väl där tog dock det roliga slut mot värdnationen – och sedermera världsmästarna England i en match som skulle bli ihågkommen som en väldigt brutal sådan. Marzolini blev dock utsedd till turneringens bäste ytterback och tog en plats i världslaget tillsammans med bland annat Bobby Moore, Franz Beckenbauer, Bobby Charlton och Eusébio. Just Bobby Charlton hade han bytt tröja med efter deras möte i kvartsfinalen. Denna använde Marzolini sedan, under många år, som pyjamas innan han tillslut bestämde sig för att skicka in den till ett museum.
 
Marzolini gick från att vara en ”vanlig” ytterback, med den tidens mått mätt,btill att bli en offensiv ytterback. Den största förändringen kom när Boca, 1962, värvade Alberto González.

Marzolini gjorde två världsmästerskap för Argentina (1962 och 1966).

”González hade nummer 11 på ryggen men sanningen var att han inte spelade som en nummer 11, han var mer en mittfältare. Jag upptäckte därmed att den vänstra delen av planen var ledig. Det uppmuntrade mig till att gå framåt och det var på det viset som jag senare spelade under såväl VM 1962 – som 1966.”

I denna kategorin, som en modern wingback, sällade han sig till brassen Nilton Santos och italienaren Giacinto Facchetti. Marzolini besatt en fin teknik och hade dessutom en elegant passningsfot som kom väl till pass när han avancerade längs sin vänsterkant. Ihop med Roberto Mouzo är han den spelaren som gjort flest Superclásico någonsin – 29 stycken.

Efter spelarkarriären gav sig Marzolini in i tränaryrket där han bland annat ledde Boca Juniors – med Diego Maradona i laget – till ett ligaguld 1981.

”Vi gjorde en fantastisk säsong där vi vann samtliga matcher mot de största lagen. Jag gav mest värde till 3-0-segern mot River Plate på La Bombonera eftersom de hade ett lag med åtta landslagsmän och att då vinna med en så pass stor differens var enormt. Jag gav nästan mer värde till det resultatet än till själva ligaguldet.”

Silvio Marzolini ihop med Diego Maradona.

Silvio Marzolini tillhör fortfarande en av de bästa ytterbackarna som Argentina någonsin fått fram. Supportrar ifrån 60-talet minns att människor gick runt med de gamla Boca-tröjorna, utan reklam, och med nummer tre på ryggen. Han må alltid ha varit skeptisk mot sina egna prestationer, men hos den breda massan är Silvio Marzolini – som dessvärre gick bort 2020 – en av de största spelarna som någonsin gått ut på en fotbollsplan i Argentina.