Alfredo Carricaberry: En av amatörepokens bästa spelare och en frekvent gäst på innestället Café Dante i Boedo

Alfredo Carricaberry. Han har beskrivits som en av amatörerans bästa spelare i Argentina och skördade stora framgångar med San Lorenzo under 1920-talet. Därutöver var Alfredo Carricaberry en viktig del av det argentinska landslagets inledande framgångar i historien.

I stadsdelen Boedo fanns det tidigare ett ställe som, under inledningen på 1900-talet, var områdets självklara mittpunkt. På Café Dante samlades några av landets mest intellektuella människor och samtalade om diverse olika ämnen. Här brukade litterära skapare som Álvaro Yunque, Lubrano Zas, Gustavo Riccio och Roberto Arlt sitta och dricka en kopp kaffe. Det spelades tangomusik, det röktes fina cigaretter och samtalen kunde handla om allt ifrån politik till kultur och fotboll.

Faktum är att i Caféets byggnad hade fotbollsklubben San Lorenzo de Almagro, under inledningen av sin existens, ett kontor på övervåningen. Med detta i åtanken, och med tanke på att San Lorenzo var områdets stora dragplåster, är det såklart inte konstigt att några av klubbens dåvarande storstjärnor ibland gick att finna på Boedos allra mest attraktiva samlingspunkt, Café Dante.

En av de spelarna som ofta satt här och drack en kopp kaffe på eftermiddagen, samt rökte några cigaretter av det finare märket, var en herre vid namn Alfredo Carricaberry. Han hade fötts i staden Colón, i provinsen Entré Rios, men familjen hade tidigt flyttat till huvudstaden Buenos Aires. Här inledde den unge Carricaberry sin fotbollskarriär tillsammans med Club Floresta innan han gick vidare till Estudiantil Porteño. Det var dock i storklubben San Lorenzo som han skulle spela under majoriteten av sin aktiva karriär.

De som såg honom spela har beskrivit Carricaberry som en otroligt snabb – och tekniskt skicklig högerytteranfallare. Han spelade nämligen nästan alltid ute på högerkanten i ett femmannaanfall och utmärkte sig med sin förmåga att ta sig förbi motståndaren, innan han levererade precisa inspel till sina medspelare. Med detta sagt var Carricaberry dock även en otroligt skicklig målgörare och kom att ha ett målsnitt på nästan ett mål i var tredje match för San Lorenzo.

Under 20-talet tog fotbollen i Argentina ordentlig fart och blev en otroligt älskad sport som drog stora publikmassor till arenorna. Många har beskrivit Carricaberry som en av amatörernas kanske allra viktigaste – och främsta spelare i Argentina. Han anlände till San Lorenzo 1919 och kom sedan att spela för klubben under mer än ett decennium. Under dessa år skapade Carricaberry en nära relation med storklubbens anhängare och det var ofta som han tog några koppar med kaffe tillsammans med supportrarna, på Café Dante, efter matcherna.

Under hans långa epok i San Lorenzo vann också Carricaberry flera stora titlar. 1923 bärgade klubben sitt första ligaguld någonsin när de slutade tre poäng ovanför Independiente i tabellen. Ett år senare försvarade de sin titel och blev återigen mästare. Carricaberry bildade ett väldigt fint samarbete med mittfältaren Luis Monti och var, redan under den första mästarsäsongen, lagets främste målgörare med sina sju gjorda mål. Året efter gjorda Carricaberry tio mål när San Lorenzo kom två poäng före Gimnasia i tabellen. På den här tiden spelades två parallella högsta divisioner i Argentina. En som löd under det argentinska fotbollsförbundet – och en amatörliga med de lagen som hade brutit sig loss. San Lorenzo tillhörde den sistnämnda.

1924 bärgade San Lorenzo även sin allra första kontinentala titel när uruguayanska Wanderers (de Montevideo) besegrades med 1-0 i turneringen Copa Río de la Plata (även känd som Copa Aldao). Carricaberry var spelaren som gjorde mötets enda mål och blev unisont hyllad efteråt.

Under de nästföljande två säsongerna slutade San Lorenzo tvåa i ligatabellen och fick därmed vänta till 1927 innan de kunde titulera sig mästare i Argentina igen. Den här gången var det jämnt ända in på målsnöret och i slutändan kom San Lorenzo bara en enda poäng före Boca Juniors. Carricaberry stod för nitton mål och var storklubbens främste målgörare. Detta var f.ö. också den första säsongen där de båda ligorna återigen hade slagits ihop sig till en gemensam.

Carricaberry fick även chansen i det argentinska landslaget och gjorde sin debut redan 1922 i träningsmatch mot Uruguay i Montevideo. Vid det här tillfället gjorde anfallaren också mål, men dessvärre föll Argentina med 2-1. 1927 var han uttagen för att spela i Copa América-turneringen som hölls i den peruanska huvudstaden Lima. Argentina gick hela vägen och blev mästare samtidigt som Carricaberry, tillsammans med landsmannen Segundo Luna samt tre uruguayanska spelare, slutade i toppen av skytteligan på tre gjorda mål.

Året efter var Carricaberry även med när det argentinska landslaget deltog vid de olympiska spelen i Amsterdam. Argentina kom tvåa, efter att ha förlorat finalen mot Uruguay, och högerytteranfallaren spelade i samtliga matcher. 1930 blev Carricaberry den förste spelaren ifrån San Lorenzo att hamna på framsidan av den, redan då, prestigefyllda tidningen El Gráfico. Anfallarens utsökta insats mot Independiente hade förärat honom en plats på omslaget och samtidigt gick det att läsa följande hyllning, till den snabbe ytteranfallaren, inuti tidningen.

”I söndags stod han återigen för en av de mest imponerande sportsliga insatser i hans karriär. Detta gjorde han som lagkapten för sitt San Lorenzo när han äntrade planen mot Independiente.”

Man kan onekligen säga att Carricaberry stod på toppen av sin karriär, men i Argentina började förändringarnas vindar att blåsa. Den inhemska fotbollen bestämde sig, under inledningen på 30-talet, att ta klivet mot att bli professionell och därmed lämna amatöreran bakom sig. 1931 bröt sig arton klubbar loss ifrån det argentinska fotbollsförbundet och skapade sin egen proffsliga. Återigen blev resultatet att två Primera Division spelades parallellt med varandra, under några år, innan de slogs samman och professionalismen var ett bestående faktum.

Carricaberry hade, precis som många andra spelare ifrån hans era, svårt att anpassa sig till den nya verkligheten. Han lämnade San Lorenzo och började i stället att spela för klubbens ärkerival Huracán. På den här tiden var dock inte rivaliteten lika hätsk som den skulle bli några årtionden senare. I San Lorenzo hade han spelat över trehundra matcher (femte flest i historien) och gjort etthundrasex mål. Men det blev sedan ingen succé för Carricaberry i ”El Globo”. Han spelade bara runt femton matcher och mäktade bara med ett enda mål för klubben. Anfallaren hann även med att representera Estudiantil Porteño och Argentinos Juniors innan karriären var över.

Carricaberry fortsatte att vara en prominent figur i Boedo även efter sin karriär. Han besökte frekvent Café Dante hela vägen fram till sin alldeles för tidiga bortgång under inledningen på 40-talet. I samband med att han klev av buss nummer hundra, i huvudstaden, fick den f.d. landslagsspelaren en hjärtinfarkt och dog på platsen. Han var då endast 41 år gammal.

Carricaberrys fotbollskarriär utspelade sin nästa uteslutande under amatörerans sista årtionde – 20-talet. Här utvecklades han till landets kanske främsta fotbollsspelare och vann flera stora titlar tillsammans med San Lorenzo. Han var kulturellt belevad och umgicks med dåtidens intellektuella elit. Carricaberry intensiva rökande, på Café Dante, bidrog till en alldeles för tidig död, men hans närvaro på innestället genererade också att han blev en mytomspunnen figur som lever vidare i folks medvetande än idag.

Café Dante stängdes runt millenniumskiftet och i samband med detta gick en lång era i graven. Efter Carricaberrys bortgång skrevs en tangosång till hans ära, av Roberto Torres och Anselmo Aieta, vilken bar samma namn som huvudpersonen själv. En av fraserna i denna går enligt följande och beskriver på ett fint sätt vilken typ av spelare som San Lorenzo-ikonen var.

”Carricaberry sos el vasquito (Carricaberry du är el vasquito*)
Que a nuestro football haces honor (Som har ärat vår fotboll)
Te veneramos por tu gran juego (Vi vördar dig för ditt fina spel)
Mucho apreciamos tu gran valor (Vi uppskattar mycket ditt stora värde)
De San Lorenzo sos wing derecho (I San Lorenzo är du högerytter)
Al gran orgullo de nuestro sport (Den stora stoltheten i vår sport)
Sos de la cancha el mas temido (Du är den mest timida spelaren på planen)
Sos sin disputa buen jugador (Du är utan tvekan en bra spelare)”

***

Fotnot: Carricaberry kallades för Vasco – vilket många personer som kommer ifrån Entre Ríos gör. Med ”Vasquito” menades; ”den lilla grabben ifrån Entre Ríos”.