José Ramos Delgado: Spelade dubbla världsmästerskap för Argentina och blev hyllad i den brasilianska storklubben Santos

José Ramos Delgado. Han representerade klubbar som Lanús och River Plate på hemmaplan och blev en hyllad försvarare i brasilianska Santos. Dessutom representerade José Ramos Delgado det argentinska landslaget, i två raka världsmästerskap, och gjorde Pelé till gudfar till en av hans döttrar.

Den stora hamnen Mindelo, på Kap Verdes syskonön São Vicente, var en viktig handelsplats ifrån 1500-talet och framåt. Överhuvudtaget var Kap Verde ett ställe där handelsresande personer stannade till under sina långa sjöfartsresor. Fram tills 1800-talet var det många skepp med slavar som stannade till här, men när slaveriet äntligen blev förbjudet i USA, under århundradets andra hälft, dök Kap Verde ner i en ekonomisk kris. Överhuvudtaget led ögruppen, som var koloniserad av Portugal på den här tiden, av flera stora konflikter under skarven mellan 18 – och 1900-talet.

Det var här som en familj överräckte en liten pojke vid namn Faustino till en sjökapten i hopp om att denne skulle ta med sig grabben över Atlanten och till ett bättre liv på andra sidan världshavet. Skeppet landsteg sedan i Argentina och Faustino lämnades av i Quilmes där han fick bo hos en fosterfamilj. Här växte han upp, gifte sig med en siciliansk emigrant och den 26 augusti 1935 föddes en son som fick namnet José Manuel Ramos Delgado.

Det är sannerligen en raffinerande och spännande historia kring hur den blivande argentinska landslagsmannen Delgados förfäder kom till Argentina för första gången. Som 6-åring började Delgado att spela fotboll i kvarterslaget Botafogo och senare i Club Alsina. Hans första arbete var som sekreterare för ett arbetarsyndikat till jobbarna på den stora ölfabriken i Quilmes. Staden är erkända för sitt ölmärke – med samma namn – och detta har genomsyrat dess historia.

Efter Alsina blev det spel med Azpiolea och därefter Quilmes. Denna förening kom Delgado att representera ända tills den dagen då han blev professionell. Hans pappa Faustino bodde, i ung ålder, granne med fotbollsspelaren Vicente Zito som kom att bli en populär figur i Racing Club under 30-talet. Zito blev något av en idol för den unge Delgado och under sin tid med Azpiolea fick han chansen att möta Zito i en uppvisningsmatch och lärde sig, i denna, en speciell dribbling som han sedan bar med sig under den resterande delen av sin karriär.

Delgado spelade även basket som, under inledningen på 1900-talet, började öka i popularitet i Argentina. Till sist lyckades emellertid hans bröder få till ett provspel i Lanús, för Delgados vidkommande, då dessa redan spelade för klubben. Det var dock sannerligen en lång resväg för den unge grabben att ta sig ifrån Quilmes till Lanús fotbollsplaner. Tåget gick, på den här tiden, nämligen bara till Avellaneda och därifrån fick Delgado byta till ytterligare ett tåg för att ta sig hela vägen till Lanús. Efter detta krävdes en rask promenad för att komma till träningsanläggningen.

Väl framme, och efter att ha kommit för sent, var först tränaren Giancristoforo lite skeptisk till 15-åringen som inte hade anlänt i tid. Han mjuknade dock emellertid upp en aning när han fick reda på Delgados omständliga resväg. Efter att ha kastat i väg en boll till ynglingen tog denne emot bollen på bröstet, gjorde några dribblingar och sköt ett stenhårt skott som målvakten inte hade en chans på. Provspelet varade bara i tio minuter – det räckte nämligen för att den gode Giancristoforo skulle vara övertygad om att Delgado hade vad som krävdes.

Faktum är dock att Delgado funderade kort på att testspela även för Banfield, men eftersom hans bröder redan spelade i Lanús och med tanke på att Giancristoforo hade gett ett sådant gensvar, på provspelet, föll valet ändå på den vinröda klubben. Efter några säsonger i ungdomsakademin tog Delgado klivet upp i A-truppen och gjorde sin efterlängtade debut i Primera Divsion som 20-åring. Hans insats var så pass bra att Delgado hamnade på omslaget till El Gráficos nästa nummer – något som knappast var en bedrift att fnysa åt. På den här tiden var det alla unga pojkars dröm att någon gång i livet hamna på ”La Tapa” (omslaget) till Argentinas största sporttidning.

Eftersom han anlänt till A-truppen under 1956 fick Delgado glädjen att delvis få vara en del av det historiska laget ”Los Globetrotters”. Lanús kom tvåa den här säsongen och fick smeknamnet som en liten blinkning till det amerikanska basketlaget med samma smeknamn. Delgado var långt ifrån ordinarie under den här säsongen, men fick göra sin debut och succesivt började han, under de kommande åren, att slå sig in i startelvan.

Delgado i Lanús matchtröja på omslaget till El Gráfico.

Delgado var under hela sin karriär en stenhård försvarare som utmärkte sig med sin enastående teknik och briljanta spelförståelse. Hans insatser med Lanús gjorde också att han kom med i den argentinska VM-truppen som reste till Sverige 1958 för att spela VM. Det här var f.ö. Argentinas första deltagande i ett världsmästerskap sedan 1934 och den här turneringen skulle sannerligen inte bli någon minnesvärd sådan för landslaget.

Delgado spelade varken i premiären mot Västtyskland – eller i någon av de andra två gruppspelsmatcherna mot Nordirland och Tjeckoslovakien. I stället var det Pedro Dellacha och Federico Vairo som hade hand om försvarsplatserna i det argentinska landslaget under turneringen. Argentina föll mot både Västtyskland och Tjeckoslovaken – de sistnämnda med hela 6-1 – och fick lämna mästerskapet med svansen mellan benen.

Många av truppens spelare återkom sedan inte, fyra år senare, när världsmästerskapet skulle spelas i Chile. Ett av undantagen var dock Delgado. Han startade inte i de två första mötena med Bulgarien och England utan fick sin första chans i gruppspelsavslutningen mot Ungern. Argentina lyckades dock bara krama ur en oavgjord 0-0-match mot ungrarna och åkte därmed, återigen, ut i gruppspelet. Faktum är att Delgado också blev uttagen till världsmästerskapet 1966, i England, men skadade sig dessvärre två dagar innan avresan. Därmed blev han berövad på sitt tredje raka världsmästerskap.

När han hade återvänt ifrån VM i Sverige 1958 hade River Plate redan köpt Delgado. På den här tiden hade spelarna inga representanter, eller rådgivare, utan den som gav honom råd var ingen mindre än hans egen far. ”Tro aldrig för mycket om dig själv” ska han ha sagt till sin son. ”Tror inte att du är ett fenomen utan gå ut varje söndag och inse att du står inför en ny examen”. Pappans uppmaning kan kanske ha verkat lite hård, men det var samtidigt ganska ovanligt, på den här tiden, att föräldrar lät sina söner sväva i väg allt för mycket. Många ansåg också fortfarande att fotbollen inte var ett seriöst karriärsval i livet.

Delgado spelade för River Plate under i sex år och under den här period var han med om att vinna ”det lilla världsmästerskapet” (El mundialito) tillsammans med Argentina 1964. Detta var en improviserad turnering, vilken Argentina gick segrande ur efter att ha besegrat Brasilien med 3-0, England med 1-0 och Portugal med 2-0.

Delgados eleganta spelstil gjorde att den brasilianska klubben Santos fick upp ögonen för honom. 1967 gjorde de slag i saken och kontrakterade den argentinske försvararen efter att han hade spenderat en säsong med Banfield. Delgado reste till landet tillsammans med sin fru och dotter. I Santos spelade försvararen sex säsonger och blev god vän med lagets storstjärna Pelé. Så pass goda vänner att den brasilianska anfallaren blev gudfar till en av Delgados döttrar.

Delgado tillsammans med Pelé i Santos.

Under åren med Santos vann han Rios delstadsmästerskap (Paulista) fyra gånger och blev en otroligt populär figur bland klubbens supportrar. Förutom alla titlar som bärgades var Delgado också närvarande i den matchen mot Vasco Da Gama där Pelé gjorde sitt tusende mål i karriären. Delgado lade skorna på hylla under mitten av 70-talet och satsade sedan på en karriär som huvudtränare med blandade resultat. Han tog också en utbildning i journalistik och var expertkommentator under några år på 90-talet. 2010 lämnade han jordelivet efter att ha kämpat mot den hemska sjukdomen Alzheimers under några år.

José Ramos Delgado hade en otroligt spännande livshistoria. Hans pappa emigrerade ifrån Kap Verde som liten och han själv växte upp i öl-metropolen Quilmes. Via ”Los Globetrotters” i Lanús kom Delgado att spela för River Plate och sedermera bli en enormt hyllad försvarare i den brasilianska storklubben Santos. Därutöver kom han att representera Argentina vid två raka världsmästerskap och vinna ”El mundialito” 1964. På det hela taget får man nog konstatera att Delgados karriär var allt annat än medelmåttig.