Luis ”Hacha” Ludueña: Fotbollsguden i Talleres som missade VM 1978 på ett dråpligt sätt

Luis ”Hacha” Ludueña. Han blev en närmast mytomspunnen spelare i Talleres under 70-talet. Luis Ludueña skulle egentligen också ha varit med vid VM-guldet 1978, men en otroligt märklig skada satte stopp för hans medverkan.

På flygplatsen i Zaire – det som numera är Kongo – springer chefen för sportavdelningen på den stora inhemska tidningen ”Elima” ifatt Talleres delegation. Córdobaklubben har varit i landet på en miniturnering och nu vill journalisten prata med den spelare som imponerat allra mest på honom under turneringens gång. Med hjälp av en översättare får han fram sitt budskap;

”Tala om för killen med det långa svara håret att han är en fotbollsgud. Att han har skakat om oss på samma sätt som Pelé en gång gjorde. Jag repeterar, säg till honom att han är fotbollsguden.”

Killen med det långa – och kolsvarta håret var såklart Luis Ludueña. Under sin fotbollskarriär – som sträckte sig över hela 70-talet och in på nästa decennium – genererade han många liknande upplevelser som journalisten i Zaire hade fått beskåda. Ludueña var nämligen en bollbegåvning utan dess like. Ifrån sin mittfältsposition drev han bollen ständigt framåt, dribblade, klackade och bjöd publiken på den typ av fotboll som argentinarna alltid har förknippat sig med.

Luis Ludueña föddes i Argentinas näst största stad Córdoba under mitten av 50-talet. Här skulle han också tillbringa majoriteten av sin karriär och det var i denna stad som han fick sitt stora erkännande. Ludueña inledde sin bana inom fotbollen med att representera den lilla – och oansenliga föreningen San Lorenzo de Córdoba. Denna klubb har alltid stått i skuggan av de tre betydligt större föreningarna Talleres, Belgrano och Instituto. I stället har San Lorenzo gjort sig kända för att producera en rad duktiga spelare genom åren. Det var bl.a. här som Llamil Simes inledde sin karriär, precis som Sebastián Viberti och såklart Luis Ludueña.

Redan som tonåring fick han debutera för San Lorenzo och vann också andradivisionen i regionaligan i staden. Detta var f.ö. också en titel som huvudpersonen själv skulle värdera enormt högt under hela sin karriär. Ludueña köptes av Talleres under mitten av 1973 och här skulle han spendera majoriteten av sin aktiva spelarkarriär, bli en klubbikon och vinna ett flertal regionala titlar.

Tämligen omgående fick Ludueña chansen att visa upp sig inför sin nya hemmapublik och de tog honom snabbt till sina hjärtan. I premiären av Nacional-turneringen 1974 gjorde Ludueña matchens enda mål när Talleres besegrade Gimnasia med 1-0. En roligt detalj ifrån detta möte var att Hugo Gatti – senare ikonisk målvakt med Boca Juniors – vaktade målet för La Plata-klubben.

Åren 1976 och 77 var förmodligen de bästa i såväl Ludueñas karriär som i Talleres historia. Laget presterade bra under tränaren Adolfo Pedernera och i Nacional-turneringen toppade också Ludueña skytteligan tillsammans med två andra spelare på tolv gjorda mål.

Prestationerna på hemmaplan gjorde att Talleres blev inbjudna till att spela utomlands och ett av dessa tillfällen var mini-turneringen i Zaire. Tillsammans med Temperley, också ifrån Argentina, samt Zaires landslag och två lokala klubbar i landet (Itama och Vita) genomfördes turneringen. Talleres vann alltihop och det var efter detta som Ludueña blev omnämnd, av den lokala journalisten på flygplatsen, som en fotbollsgud.

”Jag spelade väldigt bra under turneringen – något som de här journalisterna, som senare benämnde mig som en fotbollsgud, också poängterade. De kallade inte ens Pelé för detta. Men bara det att de jämförde mig med honom var stort. Han var min idol ända fram till dess att jag såg Diego Maradona spela fotboll.”

Ludueña var en exceptionell spelare som charmade publiken i Córdoba.

Ludueña spelade för Talleres ända fram till 1982. Under denna period vann han flera lokala titlar i Córdoba och gjorde laget slagkraftigt även nationellt. I Nacional-turneringen 1977 var föreningen snubblande nära att vinna ligan, men föll på målsnöret i finalen mot Independiente.

70-talet var trots detta, som sagt, ändå ett väldigt positivt årtionde för Talleres och Ludueña. 1976 fick han glädjen att vara närvarande på planen när en 16-årige Diego Maradona gjorde sin debut i Primera Division för Argentinos Juniors. Talleres vann matchen med 1-0 efter mål av just Ludueña. Själv minns han med värme de känslorna som existerade över att ha varit närvarande när tidernas allra bästa fotbollsspelare gjorde sin officiella debut i A-lagssammanhang.

”Jag hade privilegiet att få vara närvarande när Diego gjorde sin debut i Primera Division. Det var en onsdagseftermiddag på Argentinos hemmaplan. Diego kom in under den andra halvleken och vi vann sedan med 1-0 efter att jag gjort matchens enda mål. Det är ett annat härligt minne. Jag minns att Diego gjorde en tunnel på ’Chacho’ Cabrera vid sin första bolltouch. Cabrera blev förbannad och väste att; ’nästa gång ska jag döda dig’. Vi andra bara skrattade åt honom. Hur skulle han kunna göra det när han inte ens lyckades få tag i Diego?”

Lustigt nog var Ludueña även närvarande när Diego Maradona gjorde sin första match för Boca Juniors fem år senare. Den gången, på La Bombonera, satt mittfältaren dock på bänken.

”Man kunde redan då föreställa sig hur bra Diego skulle bli som fotbollsspelare. Han var ostoppbar.”

Ludueñas insatser med Talleres gjorde att han blev uttagen i det argentinska landslaget och var också en av förbundskaptenen Menottis stora favoriter. Först hade Ludueña ingått i det landslag som förbundskaptenen satte upp i inlandet, under mitten av 70-talet, och sedan fick han även chansen i det officiella.

Tanken var också att mittfältare skulle delta i världsmästerskapet 1978 och Ludueña blev uttagen i truppen. Otroligt nog lyckades han dock skada sig dagen innan landslaget skulle samlas i Mar del Plata och han missade således mästerskapet där Argentina blev världsmästare.

”Jag var hemma hos en kompis och badade i hans pool när hans hembiträde plötsligt puttade mig i vattnet utan att jag var beredd på det. Jag blev som galen, slet av mig skorna och tittade på min ena stortå. Jag hade fått ett lite sår som visserligen slutade blöda efter ett tag, men någon dag senare svullnade foten upp och jag kunde inte gå.”

Ludueña träffade landslagets läkare som konstaterade att mittfältaren hade slitit av en sena i sin stortå och att rehabiliteringen skulle ta så pass långt tid att han skulle missa världsmästerskapet.

”Jag grät enormt mycket när jag fick beskedet. Bara gud vet varför jag inte fick spela mästerskapet.”

Mittfältarens insatser i Talleres hade också, förutom att ha gett honom en plats i landslaget, också väckt ett intresse hos större klubbar. Inhemska storklubbar som Boca Juniors, San Lorenzo och Independiente fanns på tapeten som potentiella klubbadresser för Ludueña. Dessutom fanns det ett konkret intresse ifrån den spanska klubben Malaga.

”Jag hade allt klart med Malaga, men valde bort detta p.g.a. det dåliga umgänget som jag hade på den tiden. Dessa personer sa till mig att jag inte skulle komma att trivas i Spanien, att allt skulle förändras och jag lyssnade på dem. Efter detta blev Talleres irriterade eftersom affären hade varit i hamn. Därefter ville de inte sälja mig till någon annan klubb. De straffade mig eftersom övergången till Spanien gick i kras.”

Ludueña hade kunnat hamna i större klubbar än Talleres, men av olika anledningar blev det inte så.

Det dåliga umgänget som Ludueña pratade om hade börjat redan under tiden i Talleres. Mittfältaren omgärdade sig med personer som ville vara hans kompis, men som i själv verket utnyttjade den godtrogne Ludueña och skodde sig på hans kändisskap.

”Pappa brukade alltid säga till mig att jag skulle vara försiktigt och att dessa personer inte vara några riktiga vänner. Att de bara utnyttjade mig. Men jag lyssnade inte på honom. Senare insåg jag att han hade haft rätt hela tiden. Det var ju sant det han sa.”

Ludueña gjorde sig känd som något av en festprisse. Han var ute sent på kvällarna, drack mycket alkohol och besökte såväl stadens mest populära nattklubbar som cabareter. När karriären sedan var över föll Ludueña ner i ett alkoholmissbruk som gjorde att han gick i personlig konkurs. När han sedan bad om hjälp hos de personerna som kallat sig hans vänner fick han plötsligt kalla handen.

”Jag blev bankrutt och behövde pengar. Jag hade nämligen slösat bort stora summor på allt möjligt. Tidigare hade jag, tack vare fotbollen, kunnat köpa mig ett eget hus och gett ett till mina föräldrar. Men plötsligt hade jag ingenting. Och när jag bad mina s.k. vänner om hjälp, fick jag kalla handen.”

Ludueña spelade, som sagt, för Talleres fram till 1982. Därefter såldes han vidare till Estudiantes de Rio Cuarto innan mittfältaren valde att avluta karriären tillsammans med Instituto. Efter åren som fotbollsspelare tog alkoholen sakteligen över hans liv och till sist var Ludueña utblottad. Det gick så pass långt att han t.o.m. funderade på att ta sitt eget liv.

”Det hände att jag funderade på att ta mitt liv när jag var långt nere i alkoholträsket. Lyckligtvis gjorde jag inte det och nu mår jag bra igen. Detta eftersom jag har fantastiska barn och underbara barnbarn.”

Ludueña har nämligen så pass många barnbarn att han har svårt att minnas namnen på alla. Den forne mittfältaren fick själv sex barn med samma kvinna och dessa har i sin tur fått fram sexton barnbarn. Ludueña hade också tur att en lokal journalist lyckades fixa ett arbete till honom, när han mådde som sämst, som kontorsarbetare på kommunen. Tidigare i år firade han också ett ståtligt jubileum då han varit anställd på Córdobas kommun i hela 30 år.

Luis Ludueña var en exceptionell spelare som dribblade sig hela vägen in i Talleres-supportrarnas blåvita hjärtan. En prototyp för hur argentinarna ser på den optimala fotbollsspelaren med sina finter, sorglöshet och uppfinnesrikedom. Talleres har själv uttalat sig på sin hemsida kring Ludueña och hans insatser i föreningen. Så här står det bland annat beskrivet om den virtuosa mittfältaren som en gång i tiden blev utnämnd till att ha varit en fotbollsgud.

”Luis Antonio Ludueña, den mytiska ”Hacha”, var en extraordinär fotbollsspelare, en mittfältare som kunde spela till vänster eller centralt, som hade en utsökt teknik, ett precist – och kraftfullt avslut, en outtröttlig uttrycksform och ett oövervinnerligt hjärta.”