Cesáreo Onzari. Många har försökt ta åt sig äran över att ha varit den första fotbollsspelaren någonsin som slagit en höra direkt i mål, men det är bara Cesáreo Onzari som kan göra det med gott samvete.
Det är svårt att tänka sig idag, men det fanns faktiskt en tid då det inte var tillåtet, inom fotbollen, att slå en hörnspark direkt i mål. Regeln ändrades faktiskt först 1924 och det var bara några månader senare som det första målet kom ifrån hörnflaggan.
Under 20-talets inledning hade Uruguay seglat upp som en av världens förnämsta länder inom fotbollsvärlden. Landslaget vann ofta de sydamerikanska mästerskapen och 1924 blev de det första landet ifrån kontinenten att vinna de olympiska spelen. Under en tidsepok innan världsmästerskapen i fotboll hade börjat rulla var OS det närmaste man kom ett VM-slutspel. Vann man denna turnering var man, enligt många tyckare, bäst i världen.
Det har alltid funnits en antagonism mellan Uruguay och Argentina. Rivaliteten kan härledas, inom fotbollen, till de inledande åren på 1900-talet. När Argentina blev varse om att grannlandet vunnit OS ville de såklart utmana Uruguay på en träningsmatch. Det kanske såg oskyldigt ut på ytan, men faktum är att Argentina ville bevisa att de var bättre än grannlandet.
Den 28 september 1924 var tanken att träningsmatchen mellan de båda länderna skulle gå av stapeln. Så blev det dock inte. Läktarna på Estadio Sportivo Barracas i Buenos Aires blev översvämmade av argentinska supportrar och redan efter fyra minuters spel var läget ohållbart. Domaren avbröt matchen precis innan supportrarna vällde in på planen. De uruguayanska spelarna gömde sig nere i omklädningsrummet medan argentinarna smet ut bakvägen. Bland de 50,000 åskådarna som dykt upp fanns ett flertal skadade och det förekom också sammandrabbningar med polisen. Ordningsmakten lyckades visserligen att fösa tillbaka supportrarna upp på läktarna igen, men skadan var redan skedd.
Matchen sköts upp till den 2 oktober, men det uruguayanska landslaget ställde ett krav på argentinarna. Om arrangören kunde sätta upp ett stängsel, som avskärmade publiken ifrån planen, gick Uruguay med på att spela matchen. Annars inte. Argentina biföll önskemålet och för första gången någonsin fanns det ett stängsel runt en fotbollsarena i landet. Något som dock med åren skulle bli vardagsmat i Argentina.
Även returmatchen blev stökig och trots att den officiella publiksiffran uppgav 35,000 åskådare, var de flesta överens om att där var över 50,000 åskådare. Några välte biljettkioskerna när de blev nekade biljetter och andra försökte förstöra läktarna. Trots detta drog matchen i gång och i denna skulle åskådarna bli vittne till ett av de mest historiska målen någonsin inom världsfotbollen.
Redan efter femton minuters spel fick Argentina en hörna. Cesáreo Onzari klev fram och skruvade en perfekt boll som letade sig över Uruguays målvakt och in i mål. Målet blev det första någonsin som slogs direkt i mål ifrån en hörna och fick smeknamnet; ”Gol Olímpico”. Som tidigare nämnts hade regeln trätt i kraft bara några månader tidigare och faktum är att nyheten om regeländringen anlände till Argentina enbart några dagar innan matchen. Trots detta var domaren välinformerad och dömde 1-0 till Argentina.
Uruguay kvitterade senare genom Pedro Cea innan Domingo Tarasconi kunde göra det avgörande målet för Argentina som i slutändan vann matchen med 2-1. Mötet fick dock avbrytas med några enstaka minuter kvar efter att publiken börjat kasta in flaskor på de uruguayanska spelarna efter att deras anfallare skadat just Cesáreo Onzari.
Vem var då denne historiske målskytt som gjorde detta klassiska hörnmål?
Cesáreo Onzari föddes den förste februari 1903 i Buenos Aires. Han började spela fotboll för Sportivo Boedo och senare Mitre, men när den sistnämnda klubben lades ner gick Onzari vidare till Huracáns ungdomsakademi. Här skulle han komma att spela under resterande delen av sin karriär och skörda stora framgångar.
Redan 1921 blev Onzari en del av A-laget och var med när Huracán bärgade sin första ligatitel under decenniet som, bland deras supportrar, fick smeknamnet; ”La década de oro” – Gulddecenniet. Nästkommande säsong etablerade sig Onzari definitivt i Huracáns startelva och tog hand om ytteranfallspositionen till vänster i femmannaanfallet.
Det sägs att Onzari var en otroligt bollskicklig anfallare som var oerhört teknisk och besatt en ruskig snabbhet. Hans förkärlek för ”gambetas” genererade ofta att han blev nersparkad av sina frustrerade motståndare. Onzari var dock emellertid inte en spelare som gnällde på den bryska behandlingen. Han skakade av sig skiten, reste sig igen och satte i gång bollen. Enligt källor som såg honom spela var det inte ovanligt att Onzari snittade över tio lyckade dribblingar per match – ett väldigt imponerande snitt.
1923 hamnade Boca Juniors och Huracán på samma poäng i ligaspelet, vilket tvingade fram en avgörande match mellan lagen som Boca i slutändan gick segrande ur. På den här tiden hade redan Onzari fått sina första chanser i det argentinska landslaget och var bl.a. med och tog silver vid de sydamerikanska mästerskapen samma kalenderår. Året efter kom, som bekant, det där historiska målet mot Uruguay och 1925 vann Onzari, tillsammans med Argentina, de sydamerikanska mästerskapen på hemmaplan.
Det klassiska mötet med Uruguay 1924 var historiskt, inte enbart p.g.a. Onzaris hörnmål. Det var nämligen också första gången någonsin, i Argentina, som en match sändes live via radio. Kommentator var Horacio Martínez Seeber och han berättade hur matchen fortlöpte, dock utan, av någon oförklarlig anledning, att nämna spelarna vid namn. I stället beskrev han var någonstans på planen spelarna befann sig med hjälp av ett avancerat diagram som hade publicerats i dagstidningarna, under dagarna dessförinnan, så att lyssnarna bättre skulle kunna visualisera var någonstans på planen bollen befann sig. Det sägs att det här sättet att kommentera matcher på blev ett gängse sätt i Argentina under årtiondena som följde och det finns också rykten som säger att den kände artisten, Carlos Gardel, sjöng i pauserna. Det här sista ryktet är dock emellertid obekräftade uppgifter.
En annan lustig detalj kring matchen var att som linjedomare agerade Boca Juniors-anfallaren Pedro Calomino. Lustigt nog hade han ingen domartröja utan bar en gammal tröja ifrån den då redan nerlagda föreningen Alumni.
1925 vann Huracán återigen ligan med Onzari i laget. Detta efter att ha spelat en avgörande match om guldet mot Nueva Chicago. Samma år fick anfallaren dessutom chansen att följa med Boca Juniors när de åkte på en historisk turné till Europa. Detta var första gången som ett argentinskt lag hade rest över Atlanten för att möta europeiskt motstånd och här ställdes de mot storlag som Real Madrid, Bayern München och Atlético Madrid. Facit ifrån turnén var också väldigt imponerande. Av de nitton matcher som Boca spelade vann de femton och förlorade bara tre. Vid hemkomsten blev de hyllade som förtjänstfulla ambassadörer för hela Argentina och föreningen fick priset ”Campeón de Honor” av regeringen.
Tre år senare bärgade Onzari sin sista titel med Huracán. Landets fotboll var på väg in i professionalismen som skulle rycka tag i landets nationalsport under 30-talet. Onzari däremot valde att lägga skorna på hyllan 1932. Han tränade föreningens ungdomslag under några säsonger, men valde sedan att hålla sig borta ifrån fotbollen ända fram till sin död 1964. Totalt spelade han över tvåhundra matcher för ”El Globo” och gjorde på dessa sextiosju mål. När Cesáreo Onzari hade gått bort gick denna beskrivning av honom, som idrottsman och fotbollsspelare, att läsa i diverse nyhetstidningar.
”Onzari var en fullkomlig idrottsman. Han kan vara ansedd att ha varit en av prototyperna för amatörfotbollen. Han var vänsterytter i det kända Huracán-laget under 20-talet. En ytter i anfallskedjan tillsammans med Loizo, Chiessa, Stábile och Spósito. Han var en så pass viktig del, av detta lag, att han blev landslagsman, men trots detta bibehöll han en ödmjuk attityd. Han var ingen stjärna, eftersom han inte ville vara det. Detta hade nämligen förhindrat hans riktigt karaktär som person. Men den som ville se honom spela blev omtumlad av hans fantastiska kvalitéer på planen. Han hittade alltid det där elementet inom sig att vara kapabel att spela med samma effektivitet i hundra raka matcher. Med samma ointresse av att visa upp sig, i samtliga matcher, och med det enda intresset av en önskan att spela fotboll.”
enkoppmate.com 