Christian Bassedas: Mittfältsgeneralen under Vélez Sarsfields gyllene epok på 90-talet

Christian Bassedas. Mittfältsgeneralen som vann allting med Vélez Sarsfield på 90-talet och som senare spenderade en kort period i engelska Newcastle och spanska Tenerife.

Det finns få spelare som är mer förknippade med Vélez Sarsfields storhetsperiod på 90-talet än Christian Bassedas. Tillsammans med målvakten José Luis Chilavert och tränare Carlos Bianchi är han förmodligen den profilen som flest supportrar tänker på när de minns tillbaka på Copa Libertadores-titeln 1994 och segern mot Milan i Interkontinentalcupen samma år.

Bassedas spelade nästan hela sin karriär för Vélez. Vad många kanske däremot har glömt bort är att mittfältaren spenderade knappt två år i engelska Newcastle, strax efter millenniumskiftet, samt avslutade sin karriär med Newell’s Old Boys. I den nordengelska klubben fick Bassedas emellertid inte särskilt mycket speltid. Dessutom använde tränaren Bobby Robson honom på fel position.

”Hans högra hand hade studerat mig sedan tidigare, men den personen gav mig ärligt talat intrycket av att han inte hade den blekaste aning om vem jag var. De spelade ett 4-4-2-system och istället för att använda mig centralt, med tanke på min bollbehandling och bristande hastighet, satte de mig på kanten. Samtidigt gillade jag min erfarenhet i England eftersom jag fick lära mig hur det kändes att sitta på bänken. I Vélez hade jag nämligen alltid varit ordinarie. I Newcastle fick jag lära mig att aldrig sluta kriga, att förstå att fotboll är en konstant ansträngning och att uppoffring är något du tränar på. Att om du begår ett misstag och blir irriterad, då förlorar du.”

Det intressanta i sammanhanget är att Bassedas egentligen aldrig borde ha hamnat i Newcastle. Några månader innan övergången hade han varit, mer eller mindre, klar för Boca Juniors, men flytten gick i kras. Istället dök den engelska klubben upp som ett alternativ och samtidigt tjänade Vélez sex miljoner dollar på flytten. Det fanns dessutom fler saker, än bara själva fotbollsupplevelsen, som Bassedas uppskattade med England. Han lärde sig att njuta av att dricka ölen Guinness och var fascinerad över hur mycket hans lagkamrater kunde dricka av den alkoholhaltiga drycken.

”Det var omöjligt att hänga med i samma tempo som dem. Detta måste ha varit några av de finaste minnena jag tog med mig därifrån. Jag kunde dricka fyra pints – dvs. två liter – men de drack dubbelt så mycket. Och dagen efter åkte de till träningen och utförde denna utan några som helst problem. Jag beundrar deras alkoholkultur som de har i det landet.”

Bassedas spelade en kort tid för engelska Newcastle under inledningen på 2000-talet.

Samtidigt medger Bassedas att flera av hans lagkamrater säkerligen inte skulle känt igen honom ifall de träffade varandra idag. Faktum är nämligen att det bara blev lite över tjugo matcher i den svartvita Newcastle-tröjan och till sist valde han att vända hem till Argentina igen.

Om vi därför skruvar tillbaka tiden ytterligare och fokuserar på Bassedas många år med Vélez Sarsfield. Säsonger som, trots allt, var de flesta till antalet och mest framgångsrika i hans karriär. Som liten grabb supportade han inget specifikt lag utan var istället mest fascinerad av Beto Alonso som spelare. Ironiskt nog kom Bassedas själv att skilja sig ganska kraftigt ifrån sin barndomsidol. Om Alonso var en teknisk virtuos på det offensiva mittfältet, var Bassedas en rivig mittfältsgeneral.

Han kom till Vélez ungdomslag som liten och jobbade sig sedan sakteligen uppåt till A-laget. 1991 kom Bassedas till slut upp i seniortruppen och fick som 16-åring göra sin debut i Primera Division. Det var inte direkt under någon vidare enkel period som han kom upp i A-laget. Detta då klubben genomgick en jobbig epok vid den här tidpunkten och hade inte vunnit ligan sedan 1968.

”Jag gick ifrån ungdomslaget till Primera Division som 16-åring. Vet du hur det är att byta en lugn och behaglig tillvaro till att spela om pengar tillsammans med spelare som Falcioni och Gareca? På den här tiden fanns det få ungdomar i A-truppen och de äldre höll en viss distans till oss. Jag öppnade knappt munnen i början.”

Det blev emellertid bättre för såväl Vélez i allmänhet som Bassedas i synnerhet. Carlos Bianchi anställdes som huvudtränare och under åren som följde skördade klubben enorma framgångar. Förutom ligan bärgades även Copa Libertadores samt Interkontinentalcupen mot den italienska storklubben Milan. Finalen spelades i Japan och Vélez gick segrande ur matchen efter att Rubén Trotta och Omar Asad gjort målen. Bassedas var en av de viktigaste nycklarna i det här laget och minns själv att truppen som bärgade de stora titlar under 1994 var det bästa laget någonsin i Vélez långa historia.

”Den årgången var det laget som bäst reflekterade Vélez identitet.”

Samma säsong hade Bassedas också genomfört sin, enligt honom själv, bästa insats i Vélez-tröjan. Denna prestation kom i semifinalen mot colombianska Junior på hemmaplan. Vélez hade förlorat det första mötet, i Barranquilla, med 2–1 och behövde således vinna returen för att gå vidare. Bianchis manskap vann hemmamötet med samma siffror som Juniors vunnit i Colombia efter att Bassedas gjort ett av målet. Därefter gick Vélez vidare efter en dramatisk straffläggning.

”Det var min absolut bästa match och jag gjorde t.o.m. ett av målen.”

Christian Bassedas under sin långa epok med Vélez Sarsfield.

Bassedas har alltid vidhållit att Bianchi var den bäste tränaren som han hade under sin karriär. Den vithårige farbrorn är, än idag, den mest framgångsrika tränaren i Argentina och har vunnit åtskilliga Copa Libertadores-titlar – dock flest med Boca Juniors.

Bassedas spelade vid flera tillfällen för det argentinska landslaget och togs ut redan, för första gången, efter världsmästerskapet i USA 1994. Förbundskaptenen Daniel Passarella verkade ha ett gott öga till mittfältsgeneralen och Bassedas var också med vid OS i Atlanta 1996 när Argentina tog silver. Enligt Bassedas sa Sepp Blatter, efter matchen, till honom att den italienska domaren Collina hade rånat Argentina på segern.

Trots framgångarna på klubblagsnivå – och frekventa uttagningar till landslaget, hamnade till sist Bassedas ändå utanför truppen till VM 1998. Något som han själv menar var en väldigt stor besvikelse.

”Jag anser att jag förtjänade att få följa med till världsmästerskapet. Detta sammanföll nämligen med mina bästa år i karriären. Jag är dock tacksam gentemot Passarella som tog ut mig i landslaget. Detta eftersom det gjorde mig bättre som spelare och jag lärde mig många saker.”

Totalt blev det tjugotvå landskamper för Bassedas del. Efter åren med Vélez kom, som tidigare nämnts, flytten till Newcastle. Härifrån blev han utlånad till spanska Tenerife under en kortare period och här upplevde Bassedas, enligt honom själv, sin värsta match i karriären.

”Vi förlorade mot Barcelona, med 6-0, som hade både Rivaldo och Kluivert i laget. Jag kom hem och sa till min fru; ’ta inte detta på fel sätt, men det är nog bäst att du reser hem till Buenos Aires då jag inte kommer ha någon bra inverkan på dig den närmaste tiden’. Givetvis lyssnade hon inte. Vet du hur jobbigt jag tyckte det var att förlora matcher? Inom fotbollen lider man mycket mer av förlusterna än vad man njuter av vinsterna. Att förlora en match var, för mig, något otroligt smärtsamt. Därför förstår jag inte folk som säger att man ska gå ut på planen och ha roligt – det går inte. Du njuter på stranden eller i en match med polarna, men när du spelar om pengar – och stolthet, då njuter du inte alls.”

Bassedas avrundade, som sagt, sin karriär med Newell’s Old Boys, men faktum är att han aldrig spelade någon officiell match för Rosarioklubben. Efter att ha genomfört försäsongen insåg mittfältaren att han helt enkelt inte hade lust att spela fotboll längre och bestämde sig för att lägga skorna på hyllan, endast trettio år gammal.

”Jag kom tillbaka ifrån England och insåg att fotboll inte längre var någon prioritet för mig. Och på det sättet ville jag, helt enkelt, inte fortsätta.”

Istället gav sig Bassedas in i yrket som sportchef och senare tränare. Han har varit involverad i Vélez Sarsfield i båda rollerna och är en av få personer som kan stoltsera med denna merit samtidigt som han också varit spelare för klubben. Genom detta är såklart Bassedas väldigt förknippad med just Vélez och klubbens gyllene epok på 90-talet. Man ska dock inte glömma bort hans äventyr i Europa, med Newcastle och Tenerife, samt åren med det argentinska landslaget.