Fabián Cubero: Lagkaptenen som gjorde flest matcher för Vélez Sarsfield någonsin

Fabián Cubero. Han spelade nästan hela sin karriär för Vélez Sarsfield, gjorde rekordmånga matcher för klubben (633) och vann sex ligatitlar. Få spelare är mer förknippade med Vélez Sarsfield än fanbäraren, skojaren och djurälskaren Fabián Cubero.

I ett bortamöte med Newell’s Old Boys 2012 passerade Fabián Cubero en milstolpe som hette duga. Han gjorde sin 458:e match för Vélez Sarsfield och blev därmed den spelaren som gjort flest matcher för klubben någonsin. Han gick förbi en gammal lagkamrat i Pedro Larraquy som hade gjort 457 matcher under sin långa – och framgångsrika karriär. Dessvärre förlorade Vélez mötet med Newell’s, men i hemmamatchen i omgången därefter, mot Racing Club, var det uppdukat till fest. 

”I den matchen gick det upp för mig och jag blev väldigt känslosam av den inraming som supportrarna genomförde den dagen och över det som mina lagkamrater hade satt ihop. Men den största saken gav tränaren mig när han sa, inför matchen, att detta var en väldigt viktig match för alla, men speciellt för en person och att samtliga spelare skulle hjälpa mig för att vi skulle vinna matchen och att det hela skulle bli en drömkväll för mig. Det var väldigt fina ord.”

För Cubero var detta såklart en milstolpe som var enormt känslosam då han kom att spela, i stort sett, hela sin aktiva karriär för Vélez Sarsfield. 

”Själva upplevelsen (av att ha slått rekordet) var glädje och stolthet över mig själv. För några år sedan hade jag det inte som ett mål, även fast några sa till mig; ’nu måste Larraquy börja bli nervös, du är bara hundra matcher bakom honom’. Jag gav det inte särskilt stor betydelse. Men i takt med att jag närmade mig rekordet började det att gå upp för mig vad det skulle innebära att bli en del av historieböckerna i en klubb som Vélez och ännu mer numera när spelare lämnar sina klubbar väldigt snabbt. Under tidigare epoker stannade spelarna längre. Just det här har gjort att supportrarna har uppmärksammat mig väldigt mycket.”

Cubero föddes i kuststaden Mar del Plata till en medelklassfamilj där hans pappa arbetade på ett kasino. Familjen hade inte brist på pengar, även om det såklart inte fanns något överdådigt kring hela uppväxten. Som liten började han spela fotboll för flera lokala klubbar i Mar del Plata och det största genomslaget fick han i Kimberley. 

När Cubero spelade för den här oansenliga föreningen togs han ut i ett distriktslag, för staden Mar del Plata, som skulle möta Argentinas U17-landslag som vid detta tillfälle tränades av José Pekerman. Förbundskaptenen såg Cubero och blev genast imponerad. Han kallade in den unge talangen till ett nytt provspel och därefter började Cubero också att spela för klubben Renato Cesarini. Pekerman blev så pass imponerad av den unge talangen att han tog ut Cubero till ungdomslandslaget. Här fick han chansen att visa upp sig i U17-VM som skulle spelas i Ecuador samma år. 

Det ena ledde till det andra och plötsligt upptäckte Julio Santella – Carlos Bianchis fystränare i Vélez Sarsfield – Cubero när denne spelade med det argentinska ungdomslandslaget. 

”De hörde av sig till min pappa och frågade om vi var intresserade av ett provspel. Givetvis tackade vi ja till detta. Provspelet skulle äga rum i Necochea där Vélez, under Bianchis ledning, genomförde sin försäsong.”

Detta var under mitten på 90-talet när Vélez Sarsfield genomgick sin storhetstid och spelarna, som Cubero fick träna med, tillhörde kontinentens främsta på klubblagsnivå. Den första måltiden åt han vid samma bord som Zandoná, Gómez och Sotomayor. 

”Jag tränade likadant som dem, men jag var van vid ett helt annat tempo. Vid ett ögonblick tog Santella mig till en läkare som fick ge mig en injektion eftersom mina muskler var helt döda. Allting värkte.”

Fabián Cubero spelade, i princip, hela sin karriär i Vélez Sarsfield.

Cubero övertygad dock emellertid så pass mycket att Bianchi ville kontraktera honom till ungdomslaget. Därefter kom tonåringen att bo på klubbens internat där han delade rum med en jämnårig grabb som hette Ercoli. 

”Det var en fin epok, jag fick lära känna många pojkar och växte samtidigt upp. Vi var 14–15 stycken som bodde på internatet. Denna byggnad hade en lång korridor med ett badrum som låg efter lägenhet nummer nio. På vintern var det lite jobbigt när det blev kallt. Vår vanliga utflykt under dagarna var att gå till köpcentrumet Carrefour som var mittemot arenan. Vi gick dit och sedan tillbaka. Det fanns inte så mycket annat att göra. Shoppingcentrumet i Liniers låg på andra sidan järnvägen och om jag ska vara ärlig gav det mig lite rädsla att gå dit.”

Cubero spelade på flera olika positioner under sin karriär. Han började som central mittfältare, flyttades sedan ner som högerback och avslutade karriären centralt i backlinjen. Trots detta kom han, under större delen av sin karriär, att bära nummer fem.

”I början bar jag nummer 13, men sen fick jag femma och den släppte jag sedan inte ifrån mig. Tabárez var den förste tränaren som flyttade ner mig i backlinjen. Zandoná var på väg att gå i pension och tränaren ville att jag skulle spela som ytterback, trots att jag egentligen var en central mittfältare. I början gillade jag inte min nya position, men med tiden vande jag mig.”

Under alla sina år i Vélez Sarsfield växte Cubero inte bara ut till en klubbikon utan också en vital del av det sociala inom hela klubben. Han var känd för sina upptåg gentemot lagkamraterna och det finns berättelser om hur han bytte ut skinkan i smörgåsarna mot tunna skivor av tvål. Med tiden blev Cubero också lagkapten och en fanbärare för klubben. 

När Vélez vann ligan 2005 var han en av de mest lysande stjärnorna i laget. I den nästsista omgången säkrade Vélez ligatiteln efter att ha besegrat Estudiantes med 3–0 samtidigt som Racing föll mot Banfield. Cubero gjorde ett av målen i denna historiska match som satte stopp för en sjuårig titeltorka. Lagkaptenen hade varit med och vunnit ligan redan 1998 och skulle vinna den även 2009, 2011, 2012 och 2013. Med andra ord blev han ligamästare med Vélez vid sex olika tillfällen. Vad många inte heller vet är att Cubero var med om att vinna U20-VM i Malaysia 1997 med Argentina.

Många har kanske tyckt det varit konstigt att Cubero aldrig lämnade Vélez Sarsfield för utlandet – bortsett ifrån en kort period i Mexiko – utan blev klubben trogen under hela sin karriär. 

”Vid ett tillfälle var Catania ute efter mig, men det blev inte av. Jag hade gillat att gå dit, men det blev ingenting. Samtidigt sa jag aldrig att jag skulle dö för att få spela i Europa och sanningen är den att jag har varit i en klubb där jag fått uppleva fler fina ögonblick än dåliga.”

Det blev aldrig något Europaäventyr för Cubero. Istället vann han sex ligatitlar med Vélez Sarsfield och är den se

Om Cubero själv skulle välja ut en specifik match som han håller lite över de andra, med just Vélez, skulle det bli den som spelades mot Huracán 2009 när klubben återigen vann ligan. 

2008 gifte sig Cubero med modellen Nicole Neumann. De hade träffats på en fotografering för tidningen ”Hombre” två år tidigare. Egentligen var det en ren tillfällighet att Cubero ens gick dit eftersom han först inte hade någon lust överhuvudtaget. 

”Jag var på väg i min bil till Buenos Aires, ifrån Mar del Plata, för att inleda försäsongen 2006 när Beto Meceira, presschefen för Vélez, ringde mig och sa att de ville att jag skulle vara med för en produktion av tidningen Hombre. Jag svarade direkt att jag inte var intresserad. Då svarade Beto att det hade stått mellan mig och ”El Gato” Sessa, men att de föredragit mig. ’Tacka dem, men säga att ja inte är intresserad’ sa jag igen. Då fortsatte han med att jag skulle fotograferas ihop med två andra fotbollsspelare i form av Pavone och Angeleri, men jag var fortfarande inte intresserad. Då släppte han sitt sista kort i rockarmen och sa; ’men modellen Nicole Neumann ska vara med’. Då svarade jag att; ’okej, då gör jag det’. En liten mening förändrade allting.”

Till en början kunde Cubero och Nicole inte träffa varandra eftersom hon fortfarande var gift även om hon tänkte skilja sig. I slutändan löste sig allt, men Cubero och Neumanns relation blev ett hett ämne för de argentinska skvallertidningarna under åren som följde. Till stor del var det också därför som han bestämde sig för att gå till Mexiko och lämna Argentina bakom sig under ett år. 

”På ett fotbollsmässigt plan gav vistelsen i Mexiko ett lugn eftersom det inte fanns någon press, ingen tryckande eufori eller våldsamheter i det dagliga livet och utan några krav på att vinna. På ett sätt var det skönt, men samtidigt började jag sakna adrenalinet. Jag gillade den här upplevelsen, men jag gillade ändå det vi har här hemma mer. Det som jag förvånades mest över i Mexiko var att det fanns lag som åkte ur, men det hände absolut ingenting. Det kanske kom några busvisslingar i slutet av matchen, men inget mer. På ett personligt plan genererade sejouren i Mexiko att jag slapp undan mediahysterin som hade omgärdat mitt förhållande med Nicole.”

Förutom förhållandet med Nicole gjorde sig Cubero ofta känd för att vara en spelare som var väldigt mån om sitt utseende. Han har själv berättat att han genomgick en laserbehandling för att slippa håret på bröstet och hans höga – lite nasala – röst gjorde att många regerade när de träffade honom. 

”Om jag är metrosexuell? Kanske det. I vissa saker är det säkert så, som med borttagandet av brösthåret och att alltid vara väldigt snygg och prydlig. Kanske det.”

Under hela sin karriär kallades Cubero för ”El Poroto” (bönan). Detta var ett smeknamn som hans farmor hade gett honom som liten eftersom han hade en sådan liten näsa. 

”Jag har alltid tyckt om det smeknamnet eftersom det är ett fint minne av min farmor. Numera är det få personer som kallar mig Fabián, nästan alla säger Poroto, inklusive de som träffar mig för första gången.”

I övrigt är det inte många som vet att Cubero är en stor djurvän. Han har alltid älskat att se naturprogram på TV och vid en intervju medgav han att han hade två kaniner, en sköldpadda, två katter, ett par fiskar och sex hundar hemma i sitt hus. 

2019 meddelade Cubero att han tänkte lägga skorna på hyllan. Han hade då representerat Vélez i 23 år – bortsett ifrån en ettårig sejour i Mexiko. Han stannade till slut på 633 matcher i klubbens matchtröja och krossade därmed Pedro Larraquys rekord på 457. Det finns få spelare som är mer förknippade med Vélez Sarsfield än Fabián Cubero. Tillsammans med Carlos Bianchi och José Luis Chilavert tillhör han gräddhyllan när supportrarna ska välja ut sina favoritspelare genom alla tider. Med det i åtanken kan Cubero säkerligen acceptera att det aldrig blev någon karriär i Europa.