Imre ”Emérico” Hirschl: Ungraren som tog Argentina med storm

Imre ”Emérico” Hirschl. Han växte upp i Ungern, långtifrån Argentinas fullsmockade – och passionerade fotbollsläktare. Det var dock i detta land, på andra sidan Atlanten, som gåtan Imre Hirschl vaknade till liv och blev en av Argentinas mest inflytningsrika tränare någonsin.

Apostag i Ungern strax efter det Första Världskriget var knappast en pulserande stad. Det hade den visserligen aldrig varit, men nu var det mindre rörelse och liv än tidigare. Här föddes Imre Hirschl precis efter millenniumskiftet 1900 och med ett invånarantal på knappt 2500 kände de flest personer till varandra väl.

Hela livet som Hirschl gav sig in på är något av en gåta. Det finns få fotbollspersonligheter, genom århundraden, som är svårare att veta exakt vad dom hade för sig, vid ett specifikt årtal, än just Hirschl. En stor anledning till detta är såklart han själv. I åtskilliga intervjuer som han gjort med argentinska tidningen genom åren finns det påståenden – och uppgifter som helt enkelt inte går att styrka. Vissa är dessutom direkt falska och känslan kring Hirschl är att man aldrig riktigt är säker på var man har honom.

Vad vi vet med nästan hundraprocentig säkerheten är att han krigade i Palestina under det Första Världskriget. Här ska han ha fejkat sin ålder för att bli antagen till armén – detta då han bara var 14 år – och krigade mot det ottomanska riket. Hirschl ska ha fått dels en granatskada i höften, men också en skottskada i vristen – något som gjorde att han bar på ärr efter dessa traumatiska minnen under resten av sitt liv. Under kriget ska även hans bror, Adolf, ha gått bort under stridigheterna.

När kriget väl var över flyttade Hirschl till Budapest och enligt honom själv ska han ha studerat på universitetet i staden. Under denna epok spelade han också fotboll och, enligt egen utsago, fick han smak för tränaryrket redan på den tiden. Hirschls mamma hade två bröder som bytte efternamn till Kozma och öppnade upp ett slakteri i staden. När tjugotalet led mot sitt slut ska bröderna ha ägt fem stycken slakteriaffärer i Budapest och dessutom dyker Hirschls namn upp som en av delägarna. Den ekonomiska kollapsen som följde efter börskraschen på Wall Street, under slutet av decenniet, gjorde dock att affärerna började dala och ifrån företagets bokslut kan man se att det började bli knapert.

Året efter, 1929, reste Hirschl för första gången över Atlanten till Sydamerika. Anledningen till detta är oklar – framförallt med tanke på att han lämnade efter sig frun Erzsébet och sonen Peter – men en rimlig gissning är att han försökte hitta affärsmöjligheter då Sydamerika fortsatt var en kontinent på frammarsch och där det var relativt enkelt att sätta upp nya företag i de olika länderna.

Hirschl ankom till São Paulos hamn, Santos, och checkade sedermera in på ett hotell där han registrerade sig som ”katolik” och ”slaktare”. Att han valde att dölja det faktum att han var jude var kanske inte särskilt konstigt eftersom antisemitismen redan på 20-talet var ganska utbredd. Däremot var det lite märkligt att Hirschl valde att uppge sig som slaktare istället för fotbollsspelare – eller för den delen tränare.

Här någonstans är det extremt svårt att veta exakt vad som skedde härnäst. Enligt Hirschls dotter Gabriella, som föddes långt senare (1953) pratade aldrig hennes pappa om att han varit slaktare. Detta skulle kunna vara sant med tanke på att han, trots allt, bara varit delägare i företaget och kanske därför, per se, inte var slaktare i den bemärkelsen att han styckade upp köttet.

I argentinsk media har det var gängse att Hirschl tillhörde Ferencváros och spelade för dessa när de var på turné i Sydamerika under slutet av 20-talet. Dock finns han inte med i en enda historiebok – eller register hos nämnda klubb. Inte heller finns det någon spelare ifrån den tiden som någonsin har pratat om att de var lagkamrat med honom. Hirschl själv har också berättat hur han spelat för klubbar i såväl Tjeckoslovakien – som Frankrike. Påståenden som inte heller dessa går att styrka i form av klubbarnas register.

Enligt Belá Guttmann, en av Ungern främste tränare någonsin, träffade han Hirschl i São Paulo när denne var på turné med laget Hakoah New York vid skarven mellan 20- och 30-talet. Hirschl ska då ha uppträtt desperat och erbjudit sig att följa med truppen som massör. Guttmann testade, enligt honom själv, sin landsman omgående och enligt den ungerska tränaren ”gav han mig en sjuhelsikes massage”. Tydligen ska Hirschl ha tränat Palestra Italia (senare Palmeiras) under en kort period, men därefter varit utan jobb – något som skulle kunna förklara hans desperation vid mötet med Guttmann. Hirschl följde med på turnén, men när denna nådde fram till sin slutstation i Buenos Aires tog samarbetet slut.

Hirschl blev en framstående tränare i Argentina.

Därefter finns det uppgifter på att Hirschl återvände till Brasilien under en kort period, men var snabbt tillbaka i Argentina igen. Här strosade han runt, från förening till förening, och letade efter ströjobb. Tillslut hamnade han i La Plata och när han såg att dessa letade efter en tränare tänkte han testa sin lycka. Det intressanta var att Hirschl aldrig någonsin hade tränat något lag sedan tidigare och det är också högst troligt att han överdrev sina kvalifikationer, men hursomhelst fick han jobbet.

Gimnasia hade visserligen blivit mästare 1929 – f.ö. deras enda ligatitel någonsin – men generellt sett var man ett kroniskt mittenlag och när Hirschl tog över låg man elva i tabellen. Förmodligen kände klubbledningen att man inte hade särskilt mycket att förlora och tog en chansning. Enligt Guttmanns utsago var Hirschls enda tanke med jobbet att han skulle göra dåligt ifrån sig, få sparken och med pengarna ifrån avgångsvederlaget se till så att han kunde finansiera båtbiljetterna för sin son och fru över Atlanten. Detta är förmodligen inte en sann berättelse. Hirschl ville säkerligen tjäna ihop pengar för att få över sin familj – vilka också kom med båten över Atlanten 1933 – men att han skulle medvetet ha försökt att få sparken känns orealistiskt.

Istället implementerade han den då populära formationen WM som slagit rot i England och som man i Centraleuropa – då framförallt i Ungern – hade finjusterat och gjort ännu bättre. Som huvudtränare för Gimnasia gjorde Hirschl en genomgående utrensning av spelare han inte längre tyckte passade in i hans sätt att spela utan lyfte istället upp en hel drös med spelare ifrån ungdomslaget. En genomgående sak för Hirschls tränarkarriär skulle bli att han ofta hade en fallenhet för att satsa på unga förmågor. Förmodligen eftersom han ansåg att de lättare skulle ta till sig av hans nytänkande idéer vilka ännu inte var inrotade i det argentinska sättet att spela fotboll på.

”Han tog över i maj och vad den här mannen sedan har gjort med detta lag är extraordinärt. Hur han fått detta lag som bestod av halvfulla café-drällande spelare att anamma en sportig livsstil och delta i regelbundna träningssejourer ses fortfarande som ett mirakel. Men en sak är säker, idag leder den här långe och vältaliga mannen detta lag utan några som helst problem”.

I Gimnasia hade Hirschl en pålitlig målgörare i Arturo Naón, som än idag är klubbens främste målgörare någonsin. Men hans kanske allra viktigaste spelare var José María Minella. Han hade börjat som central anfallare, men efter att ha fått vikariera för en skadade medspelare, som mittfältare, kom Minella aldrig mer att spela som anfallare igen. Tillsammans med Oscar Montañez och Ángel Miguens bildade Minella ett berömt mittfält, i Gimnasia, som fick smeknamnet – ”las tres M:s”.

De första månaderna var jobbiga för Hirschl eftersom han fick kämpa för att implementera disciplin i sina spelare. Han ska ha berättat, många år senare, för sin dotter Gabriella hur han gick runt på kvällarna, ifrån bar till bar, och skotade hem sina spelare innan dom hade blivit allt för berusade. Hirschl introducerade även svensk gymnastik – och rörlighet i träningen som de argentinska spelarna aldrig tidigare hade upplevt.

Med nio matcher kvar på säsongen ledde Gimansia serien med två poäng när man ställdes mot tvåan Boca Juniors på bortaplan. Gästerna ledde i halvtid med 2–1, men under den andra halvleken kom Boca tillbaka. Först efter att ha fått en väldigt tveksam straff med sig och sedan efter att ha gjort ett mål som Gimnasias spelare menade var tydligt offside. Om domsluten var korrekta, eller inte, är såklart svårt att svara på eftersom det inte finns några inspelningar ifrån matchen i fråga. Dock kan vi konstatera att domaren stängdes av, efter matchen, av det argentinska fotbollsförbundet.

Veckan efter besegrade Gimnasia Independiente, men sedan kom en kontroversiell match mot San Lorenzo. Gimnasia låg under med 2–1 när domaren först gav dem en straff, men sedan ändrade sig till en frispark. Därefter dömde domaren ett mål för San Lorenzo trots att hela bollen inte hade passerat mållinjen. I protest satte sig Gimnasias spelare ner på planen och vägrade spela något mer. San Lorenzo gjorde ytterligare fyra mål innan domaren blåste av matchen i förtid. San Lorenzo vann sedermera titeln – fyra poäng före Gimnasia – och den breda uppfattningen i Argentina var att de största klubbarna gjorde lite som de ville och kunde få domarna till att döma åt deras fördel.

Den finns ytterligare en anekdot om Hirschl som Guttmann har varit generös att berätta. Enligt honom lät Hirschl sina spelare, i Gimansia, träna med en engelsk fotboll som var extra hård. På den tiden var det gängse i Argentina att man spelade första halvlek med hemmalagets boll och den andra halvleken med gästernas boll. Hirschl gav sedan en nål till sin målvakt som sedermera punkterade gästernas boll, vilket gjorde att matchen blev tvungen att spelas med Gimansias boll under den resterande delen av matchen. Om detta är sant eller inte går såklart inte med säkerhet att säga, men det finns en liknande historia kring Hirschl, när han tränade River Plate, och anfallaren Bernabé Ferreyra blev notoriskt erkänd för sina knallhårda avslut.

1934 köpte River Plate in Hirschl ifrån Gimnasia och genast började han formera om storklubben. Det sägs att den ungerske tränaren implementerade M-försvaret omgående. Han drog visserligen tillbaka en av mittfältarna i planen – men inte så att denne blev en extra försvarare utan mer som en väldigt defensiv mittfältare.

Under åren med River Plate gjorde han sig känd för att, även där, lyfta upp ungdomar ifrån föreningens akademi. Året efter att Hirschl tagit över rodret i River Plate lät han Adolfo Pedernera göra debut redan som 16-åring – han skulle komma att bli en av klubbens främsta spelare någonsin. Hirschl såg också till att den 18-årige José Manuel Moreno blev ordinarie i startelvan och började arbetet på det laget som senare skulle få smeknamnet ”La Máquina”.

Med River Plate vann Hirschl ligan två gånger samt Copa de Oro (Supercupen) en gång och Copa Ibarguren ytterligare en gång. Han lämnade ett enormt avtryck och blev omåttligt populär bland storklubben supportrar. Laget spelade en mera rak – och offensiv fotboll än vad supportrarna tidigare varit vana vid och detta var definitivt en del i Hirschls taktiska planer. När de vann liga 1937 gjorde River Plate smått otroligt 106 mål där Bernabé Ferreyra stod för 25 fullträffar och José Manuel Moreno gjorde 32.

Emérico Hirschl i River Plate på 30-talet.

Tidningen El Gráfico slog fast att; ”Inget annat lag gick ut på planen med lika tydliga förberedelser som utmärkte River Plate. Ingen annan kunde matcha deras fysiska träning”. 1938 lämnade Hirschl River för att återgå till Gimnasia, under en kort period, innan han gick vidare till Rosario Central. När dessa fick stryk av River Plate med 6–0 konstaterade Hirschl kallt att; ”jag har personligen kommit för att skörda frukterna av mitt eget arbete. Samtliga sex mål gjordes av mina pojkar”.

Därefter flyttade Hirschl vidare till San Lorenzo, Banfield och sedan San Lorenzo igen innan hans tid inom den argentinska fotbollen fick ett abrupt slut. Det argentinska fotbollsförbundet hade nämligen uppdagat att Banfields dåvarande president, Florencio Sola, hade försökt muta Ferro Carrils målvakt Sebastián Gualco med hjälp av Hirschl. Den ungerska tränare ska också ha erbjudit målvakten 2000 pesos. Hirschl var en av nio personer som dömdes i denna muthärva och domen blev en avstängning ifrån all fotbollsverksamhet framöver. Denna dom drogs, visserligen, senare tillbaka, men det fanns ett visst stigma kvar runt hela härvan.

Imre Hirschl gick under hela sin vistelse i Sydamerika under namnet Emérico – helt enkelt för att det föll lättare i de sydamerikanska munnarna än Imre. Han revolutionerade taktiken i landet och frukterna av hans jobb går att skönja än idag. Hirschl fortsatte vidare, efter tiden i Argentina, till Brasilien och senare Uruguay där han också blev väldigt succéfylld med storklubben Peñarol.

I Argentina lade han grunden för La Máquina och lyfte fram flera spelare som under decennierna som följde skulle tillhöra landets främsta. Precis som extremt många andra ungrare såg han till att revolutionera världsfotbollen under 1900-talets första hälft. Argentina har honom att tacka för mycket och detta trots att vi kanske inte alltid är helt säkra på vad som varit sant – eller vad som tillhörde mytbildningen kring en av Sydamerikas främsta fotbollstränare någonsin.