Sergio ”Manteca” Martínez: Den uruguayanske virvelvinden

Sergio ”Manteca” Martínez. Han kom som en virvelvind ifrån Uruguay och under fem år charmade han publiken på La Bombonera med sin säregna spelstil. Få personer, som kollade på argentinsk fotboll på 90-talet, kunde missa Manteca Martínez framfart i en av landets största föreningar.

Manteca betyder ”smör” eller ”ister” på spanska och det är lite otydligt exakt varför Sergio Martínez fick detta smeknamn. Enligt honom själv var det en av Bocas lagledare som sa det till honom en gång och sedan fastnade det.

Han sa till mig; ”Ey, smöret, gå och väg dig”.

Manteca föddes – och växte upp i Uruguays huvudstad Montevideo. Efter att ha slagit igenom hos Defensor Sporting – där han f.ö. vann ligan 1987 – fortsatte karriären vidare till storklubben Peñarol.

Efter att ha fortsatt att ösa in mål, även här, fick Boca Juniors upp ögonen för den karismatiske anfallaren. Den argentinske storklubben hade inte vunnit någon ligatitel på 11 år när Manteca kritade på för föreningen 1992.

Anfallaren skulle komma att bli fundamental i Bocas bärgning av det efterlängtade ligaguldet samma säsong. Hans mål mot Huracán, River Plate, Racing Club, Deportivo Español och Platense var alla avgörande för hur säsongen tillslut barkade hän. Framförallt var målet mot ärkerivalen River Plate ett minnevärt sådant.

En frispark touchade i motståndarnas mur, men inte bättre än att den letade sig fram till Manteca Martínez som sköt dit 1-0 för Boca Juniors. Anfallarens firande gick sedan till historieböckerna. Han slet av sig tröjan och hoppade upp på staketet, som separerade supportrarna ifrån planen, och jublade för full hals. Här någonstans skrek han också sig hela vägen in i hjärtat hos Bocas supportrar.

Faktum är att Manteca hade för vana att göra många mål mot just River Plate och det vet ju alla att då blir man, per automatik, populär bland Bocas supportrar. 1997 gjorde han två av målen när storklubben gick upp till en 3-0-ledning, på Estadio Monumental, mot River redan under den första halvleken. Dessvärre tappade man såldes detta under den andra halvleken och matchen slutade 3-3.

”Ett mål i Superclásico är värt dubbelt så mycket för supportrarna. Såklart är det inte så att det är värt som två mål i skytteligan, men för supportrarna är det väldigt viktigt. Det är klart att som spelare vill man göra mål mot alla lag – men dessa mål, i derbyna, drömmer man lite extra om”.

Året efter ligatiteln 1992 vann Manteca skytteligan i Aperturan på 12 gjorda mål. Samma bedrift åstadkom han i Clausuran 1997 – den gången på 15 fullträffar.

Manteca Martínez utmärkte sig med en osedvanlig kyla i avslutningslägena och trots att han fick konkurrera med en rad duktiga anfallare genom åren – som t.ex. Claudio Caniggia, Diego Latorre och Sebastián Rambert – hade han inga problem med att ta en startplats i Boca Juniors.

Om man sett några matcher med Manteca är det svårt att föreställa sig att anfallaren, privat, är en ganska tystlåten och timid person.

”Jag hade turen att göra några viktiga mål och just därför minns Bocas supportrar mig med uppskattning”. 

Manteca Martínez firar målet mot River Plate på La Bombonera.

Manteca utgick ofta ifrån högersidan och fungerade bäst i rollen där han kunde bryta in ifrån kanten och sedan avsluta. På lite över hundra matcher, för Boca Juniors, gjorde anfallaren 87 mål. Bland dessa återfanns en stor variation i sättet dom gjordes på. Allt ifrån långskott i krysset, till nickar och inslagna returer fanns bland dessa fullträffar.

”Om jag ska välja något av dessa så får det blir det första jag gjorde mot River, ett jag gjorde mot Estudiantes, där jag rundade målvakten, ett annat mot Independiente som jag tryckte upp i krysset och sen det mot Platense där jag, dessförinnan, hade dribblat av några spelare”.

Det finns en berättelse som nog inte många känner till. Den gör gällande att Juan Román Riquelme hade Manteca Martínez som en av sina stora idoler som liten.

En eftermiddag när en ung Riquelme egentligen skulle göra läxorna, stod han och begrundade en av Boca Juniors träningar. Plötsligt kom en långboll utanför planen varpå den unge grabben sprang för att hämta bollen. När han återvände mot träningsplanen mötte han Manteca som också han hade gått för att leta efter bollen. Anfallaren gav Riquelme en uppmuntrande min och tyckte att pojken skulle ta med sig bollen hem.

Många år senare delade dom båda omklädningsrum, i Boca Juniors, under en kort period innan Manteca lämnade föreningen. Till hans förvåning hade Riquelme en dag med sig samma boll, till träningen, som han en gång i tiden hade fått av anfallaren.

”Manteca började skratta direkt. Han hade först helt glömt bort den historien tills jag påminde honom med hjälp av bollen”.

Manteca Martínez spelade i Boca Juniors fram till slutet av 1997 innan han lämnade för spanska Deportivo La Coruña. Trots att det bara blev två titlar med Boca Juniors – förutom ligan 1992 vann han dessutom Copa de Oro året efter – tog supportrarna honom snabbt till sina hjärtan och minns anfallaren än idag.

Det sägs att Manteca klättrade högt upp i hierarkin bland storklubbens bästa utländska anfallare någonsin. Efter Delfín Benítez Cáceres är också Manteca Martínez den utlänske spelare som gjort flest mål för Boca Juniors någonsin. Högt klättrade han sannerligen. Ungefär lika högt upp som staketet vilket skilde supportrarna ifrån planen.