Diego Latorre: ”El Gambetita”

Diego Latorre. Han var en frispråkig anfallare under sin aktiva karriär och är mest förknippad med Boca Juniors. Men känslorna kring Latorres tid i storklubben är kluven bland föreningens supportrar och uttalandet, i slutet av 90-talet, att Boca Juniors var en ”kabaré” gjorde att han hamnade mitt i blickfånget för samtliga nyhetskanaler i Argentina.

”Jag tror på mig själv, jag har alltid trott på mig själv i allt jag tagit mig för. Och eftersom jag inte har någon farmor så har jag fått säga dessa ord själv”.

Många undrar fortfarande ifall Diego Latorres karriär hade blivit annorlunda om han hamnat i River Plate istället för Boca Juniors. Detta då den generella uppfattningen alltid varit att anfallarens spelstil passade bättre för ”Los Millonarios” än Boca Juniors.

”Det stämmer. Bocas spelstil är annorlunda och min stil är mer identifierad med River Plates sätt att spela på. Just därför ska man också värdera det jag gjorde med Boca Juniors ännu högre. Samtidigt, jag känner att jag var en väldigt uppskattad spelare i Boca. Nu när supportrarna har hunnit lugna ner sig lite, och kollar på dåtiden med andra ögonen, säger dom att dom värderar det jag åstadkom väldigt mycket”.

Det hade kanske också varit mer logiskt ifall Latorre hamnat hos River Plate med tanke på att hans farfar var en fanatisk supporter till storklubben och tog med den unge Diego till matcherna på Monumental. Samtidigt var Latorres pappa supporter till Racing Club och Diego själv inledde faktiskt sin karriär i Ferro Carill Oeste ungefär samtidigt som klubben hade sin gyllene epok under inledningen på åttiotalet.

”När jag började spela för Ferro var det ungefär samtidigt som deras guldår inleddes. När mina pojkmatcher var färdigspelade brukade jag springa bort till seniorlagets hemmaplan för att kolla på dom. Jag kan återgälda samtliga spelare, ifrån minnet, i Griguols olika lag”.

Latorre lämnade dock Ferro ganska snabbt och gick vidare till Boca Juniors ungdomslag. Även fast den unge anfallaren först inte ville stanna kvar fann han sig snart till rätta och kom överens med sin ungdomstränare om att endast träna en gång i vecka för att sedan spela matcherna på lördagarna.

”Mina lagkamrater brydde sig inte om att jag bara tränade en gång i veckan. Detta eftersom dom visste att dom skulle ha glädje av mig på lördagarna när det var match. Under det första året gjorde jag dessutom 20 mål. Jag kunde inte träna oftare eftersom mina föräldrar inte ville att jag skulle sluta i skolan och jag hade en – och en halv timmes resa ifrån La Paternal till San Justo. Därför föreslog jag att jag skulle träna på torsdagarna och spela matcherna på lördagarna. Vilket dom accepterade”.

Latorre debuterade för Boca Juniors seniorlag i oktober 1987 – 18 år gammal – i ett möte med Platense. Visserligen förlorade laget med 1–3, men Latorre stod för målet och fick därmed kröna sin debut med att göra sitt allra första mål i Primera Division. Det skulle komma att bli ännu fler under åren som följde.

På 80-talet genomgick Boca Juniors en existentiell kris och hade så pass stora ekonomiska problem att det fanns en överhängande risk att storklubben skulle gå i konkurs. I slutändan räddades man dock av den nytänkande presidenten Antonio Alegre. Under årtiondets sista år lyckades man också bärga titeln Supercopa Sudamericana och succesivt började Boca återhämta sig ifrån dom mörka åren.

I början av 90-talet bildade Latorre en väldigt kvalitativ anfallstrio tillsammans med Gabriel Batistuta och Alfredo Graciani. Tillsammans var dom snubblande nära att vinna ligatiteln 1991. Under den avslutande delen på året – Clausuran – gick Boca Juniors obesegrade genom hela säsongen, vann tretton av dom nitton matcherna, och Batistuta gjorde elva mål – medan Latorre smällde dit nio. I finalen mot Newell’s Old Boys saknades dock, dessvärre, såväl Batistuta som Latorre och Boca Juniors föll tillslut efter en dramatisk straffläggning.

Diego Latorre tillsammans med Gabriel Batistuta i Boca Juniors.

”Vi var obesegrade i Clausuran 1991, men dom stal den titeln ifrån oss eftersom dom varken lät mig eller ”Bati” spela. Newell’s saknade Gamboa och Franco, men det går inte att jämföra”.

Latorres bedrifter med Boca Juniors renderade i att han togs ut i det argentinska landslaget och under ett möte med Brasilien, 1991, gjorde han sitt första – och sedermera enda mål för Argentina.

Under den första delen av 1992 vann sedan Latorre skytteligan i Clausuran på nio gjorda mål. Dessvärre räckte inte detta för att Boca Juniors skulle bli mästare utan storklubben slutade på en fjärdeplats. Efter turneringens slut valde anfallaren att lämna för Fiorentina, tillsammans med Antonio Mohamed, och på inrådan ifrån Batistuta som redan befann sig i den italienska klubben.

Dessvärre blev det ingen succéfylld tid i Florens för Latorres vidkommande. Han spenderade bara sex månader i klubben som samtidigt genomgick en stor sportslig kris, vilken sedermera ledde till att dom åkte ur Serie A samma säsong. Latorre spelade faktiskt bara två matcher för Fiorentina innan han lämnade för spanska CD Tenerife. Komiskt nog gick det ännu sämre för Antonio Mohamed som inte ens fick debutera för Florensklubben utan försvann på diverse utlåningar runt om i världen. Batistuta däremot slog sig in i Fiorentina och hjälpte laget upp ifrån Serie B innan han senare lämnade för Roma där han också vann Scudetton i Italien.

På Teneriffa gick det betydligt bättre för Latorres del och hans fina form ifrån den avslutande tiden med Boca Juniors levde vidare. En av hans bästa matcher, enligt honom själv, kom i ett möte med Real Madrid, på bortaplan, där Tenerife vann med 3–0 efter dubbla mål av Latorre.

Under dessa positiva år på den vackra ön, utanför Afrikas kust, trivdes anfallaren väldigt bra. Det var också under dessa år som han själv var övertygad om att han skulle få komma med i det argentinska landslaget till VM i USA 1994. Dessvärre blev det inte så, utan Latorre lämnades utanför den slutgiltiga truppen.

”Inför världsmästerskapet ’94 var jag i mitt bästa momentum under karriären. Jag kom ifrån två fantastiska år med Tenerife och kanske var dom t.o.m. bättre än den avslutande tiden med Boca Juniors. Dom sa att Basile (förbundskaptenen) skulle komma och kolla på mig just den dagen då jag gjorde en fantastisk match mot Real Madrid, men i slutändan kom han aldrig. Jag förväntade mig ett samtal, men det fick jag aldrig. Det var absolut ett nederlag”.

Det finns vissa som tror att en av anledningar till att Latorre lämnades utanför truppen hade att göra med en viss Diego Maradona. Argentinas storstjärna hade nämligen hamnat i ett infekterat ordbråk med Latorre, som i grund och botten byggde på en felcitering i en av Argentinas största sporttidningar. I slutändan blev dom båda goda vänner igen även om Diego – till en tidning – vid ett tillfälle ska ha sagt att han gärna gett Latorre på käften.

Efter några år på Teneriffa och en säsong med Deportivo Salamanca – också det i Spanien – valde Latorre att vända hem till Boca Juniors igen. Men inte heller under denna epok lyckades han bli mästare med storklubben. Dessutom hamnade han i blickfånget efter att ha yppat den klassiska frasen att Boca Juniors var ”en kabaré”.

”Det var under 1998, vi hade haft ett möte inom laget, och tio minuter efteråt hörde jag på radion exakt det vi hade pratat om. Med väldigt specifika detaljer. Jag blev galen, exploderade. Någon inom laget hade berättat allting för journalisten. Jag var aldrig förberedd på att bli förrådd på det sättet och jag hoppade rakt ut. Jag ville egentligen säga att Boca var en enda stor turbulens, men det blev ”kabaré”. Senare samma dag när jag anlände till mitt hus sa min fru att dom hade ringt ifrån samtliga radiostationer i landet. Jag kunde inte tro att det var sant”.

Denna sista epok med Boca Juniors blev inte alls särskilt lyckad för Latorres del. Han hamnade i osämja med klubbens supportrar och när han lämnade 1999 förkunnande anfallaren att; ”det hade varit spektakulärt att spela för River Plate”.

”Man kan säga att jag hade ett öppet sår vad det gällde min relation till Bocas supportrar”.

Latorre själv menar att en av dom största anledningarna till att det skar sig mellan honom, och supportrarna, berodde på att i Argentina är man vana vid att alltid leta efter en syndabock och att anhängarna såg honom som en börda för laget.

”I slutändan behövde jag också en förändring”.

Den förändringen blev att Latorre gick till Racing Club istället. Här spenderade han en säsong och ganska snabbt tog klubbens supportrar honom till sina hjärtan. Samtidigt förkunnade Latorre att Racings anhängare var bättre än Bocas.

”Supportrarna till Racing visade en speciell gest gentemot mig då jag kom ifrån att ha varit en bärande spelare i Boca varpå dom välkomnade mig med öppna armar. Det kommer jag aldrig att glömma”.

Diego Latorre blev väldigt uppskattad bland Racings supportrar.

Diego Latorre älskade genom hela karriären att dribbla. Han hade inte mycket till övers för det taktiska utan tyckte att spelarna ute på planen skulle ges mer individuell frihet att göra det som föll dom in. Ironiskt nog blev han fotbollskommentator efter karriärens slut och har fått, i denna position, ägna sig en hel del åt att förklara just taktiska begrepp för tittarna.

Faktum är att Latorres förkärlek för dribblingar gav honom smeknamnet ”Gambetita” av den kända kommentatorn Víctor Hugo.

”Det reflekterade mina karaktärsdrag väldigt bra. Jag ville aldrig passa bollen till någon och nästan alltid gjorde jag hellre en extra dribbling, i mitten av planen, istället för att vara produktiv framåt”.


Fotnot: Efter tiden med Racing Club gick Latorre vidare till Rosario Central och Chacarita Juniors innan han lämnade för flera år i den mexikanska ligan. I mitten av denna epok hann han också med en kortare tid i Guatemala – där han blev ligamästare.