José Varacka: Otursgubbe eller missförstådd?

José Varacka. Han kallades för polacken trots att hans förfäder var ifrån Tjeckien. Han kallade för ”mufa” – ett ord som betyder att man för otur med sig – trots att han vann saker ingen annan gjort före honom. Få personer har varit så pass missförstådda, inom den argentinska fotbollen, som José Varacka var.

Få vet varifrån smeknamnet kom, inte ens huvudpersonen själv. Kanske var det helt enkelt så att det räckte med att José Varacka var inblandad i tre av Argentinas största VM-nederlag någonsin?

Som spelare var han en del av det landslaget som gjorde bort sig i Sverige 1958. Den argentinska truppen anlände till Skandinavien med en högfärdig syn på sin egen fotboll. Efter att inte ha varit med i något världsmästerskap sedan 1934 skulle man nu minsann visa européerna hur man spelade fotboll. Det gick käpprätt åt skogen.

Argentina inledde mästerskapet med att förlora mot Västtyskland på Malmö Stadion med 3-1. Eftersom man inte hade tagit med sig något reservställ fick man bära IFK Malmös matchkläder. I nästa gruppspelsmatch vann Argentina visserligen mot ett blek Nordirland, men det var absolut inte på något vidare övertygande sätt.

Trots det levde ändå chansen, om att ta sig vidare ifrån gruppen, ända fram tills den avslutade gruppspelsmatchen mot Tjeckoslovakien. Här skulle Argentinas – och José Varackas VM-drömmar defintivt släckas när tjeckerna fullkomligt demolerade argentinarna med 6-1, nere på Olympias gröna gräsmatta i Helsingborg.

Det argentinska landslaget som reste till Sverige 1958. Ett mästerskap vilket fick smeknamnet; ”El Desastre de Suecia” hemma i Argentina.

Vid hemkomsten till Argentina mottogs, föga förvånande, inte landslaget med några öppna famnar. Spelarna som varit med vid världsmästerskapet 1958 blev delvis svartlistade hos många supportrar och blev påminda om nederlaget i Sverige under resten av sina karriärer. Målvakten Amadeo Carrizo, som än idag anses ha varit en av Argentinas bästa målvakter någonsin, kände det som att han fick ta den största skulden för att man släppt in sex mål mot Tjeckoslovakien.

”Jag fick lida mycket mer än alla andra i laget. Detta eftersom målvakten är den yttersta ansvarige för dom målen som släpps in”.

Men även för försvararna – och övriga i laget var domen ifrån det argentinska folket hård. José Varacka hade inlett sin karriär med Independiente under inledning av 50-talet. Här spenderade han åtta år innan River Plate köpt upp honom.

Varacka hade börjat sin karriär i rollen som en nummer fyra, men utvecklades till en sexa under karriärens gång. Han var ordinarie i samtliga av Argentinas VM-matcher i Sverige 1958. Mästerskapet som argentinarna själva har döpt till ”El desastre de Suecia” – katastrofen i Sverige.

I skarven mellan klubbytet ifrån Independiente till River Plate hann Varacka med att göra en match för det laget som vann ligan 1960. Detta precis innan övergången till Los Millonarios realiserades. I takt med att karriären fortlöpte dök smeknamnet ”mufa” upp gång på gång.

Varacka var på planen när Delem missade den numera historiska straffen mot Bocas Antonio Roma i ett Superclásico. Många ansåg att det var Varackas närvaro som gjort att lagkamraten missade. Domaren Nai Foinos svar till Delem, som protesterade för att Roma gått för tidigt, stämmer nog mer överens med verkligheten.

”En bra straff går i mål. Punkt slut”.

Trots nederlaget, vid världsmästerskapet i Sverige, var Varacka med när landslaget tog revansch året efter och vann Copa América på hemmaplan. Han var även med när Argentina vann Copa de las Naciones – eller lilla världsmästerskapet som det kallades – 1964.

Med River Plate spelade Varacka fem år innan han gick vidare till San Lorenzo. Han hann också med att spela för den chilenske storklubben Colo Colo och Miraflores innan spelarkarriären var till ända.

Därefter gav sig Varacka i kast med rollen som huvudtränare. Dessvärre kunde han inte skaka av sig stämpeln som otursförföljd. Han var assisterande förbundskapten till Adolfo Pedernera när Argentina misslyckades med att kvala in till världsmästerskapet i Mexiko 1970. Samtidigt som Brasilien vann sitt tredje VM-guld var Argentina inte ens med i turneringen.

1974 var Varacka en del av den tränarstab, ihop med Vladislao Cap och Perfecto Rodríguez, som misslyckades vid världsmästerskapet i Västtyskland. Laget tog sig visserligen vidare ifrån gruppspelet, men inte utan mycket möda – och stort besvär. Därefter fick man se sig bli avklädda av ett Nederländerna med Johan Cruyff i spetsen.

Varackas bästa tid som tränare var förmodligen dom fem åren han spenderade ihop med Gimnasia i La Plata. 1981 fick dom dock kämpa för sin överlevnad och i ett avgörande kvalspel, mot San Lorenzo (som leddes av Juan Carlos Lorenzo), gällde endast seger i returen för att Gimnasia skulle hålla sig kvar. Den excentriske Lorenzo spelade ”mufa-kortet” igen och poängterade att San Lorenzo defintivt inte kunde förlora mot otursgubben Varackas lag.

Här fick dock den f.d. landslagsspelaren lite upprättelse. Gimnasia vann med 2-1 och höll sig kvar medan San Lorenzo fick lida en enormt jobbig nedflyttning. Varacka var även tränare för River Plate och den som gav Américo Gallego chansen i startelvan. Dessutom var han en viktig del i att Enzo Francescoli plockades in ifrån uruguayanska Montevideo Wanderers.

José Varacka tar i hand med Enzo Francescoli.

Det finns med andra ord få belägg för att Varacka skulle ha burit otur med sig. Han vann dessutom Junior Barranquillas första ligatitel någonsin i Colombia och under sejouren med Gimnasia vann han på lotteriet med lottnumret 36.718.

Vem som startade smeknamnet är det ingen som vet och det är något som vi förmodligen aldrig kommer att få reda på. Att folk sedan hakade på och spred det vidare gjorde att José Varacka fick leva med detta ok under resten av sitt liv.

Däremot var han aldrig mer otursförföljd än någon annan, han råkade bara ingå i några av dom sämst organiserade landslagen i Argentinas historia. Det kan man knappast beskylla Varacka för.