1971. Aldo Poy och tidernas mest firade mål

1971. Ett mål som gjorde honom känd för all framtid. Några fåtal sekunder av överläggning innan han instinktivt slängde sig fram mot bollen. Där och då föddes ”La Palomita”. För Aldo Poy blev livet aldrig detsamma igen.

Att gifta sig är, för många människor, ett av livets största ögonblick, vilket man gärna delar med sina nära och kära. Aldo Poy firade sin bröllopsdag med halva Rosario.

Poy föddes i staden i juli 1945. Ganska omgående började han spela fotboll i Rosario Central. Där blev han kvar resten av sin karriär – detta trots att Central ville göra sig av med honom vid ett tillfälle pga. svaga prestationer. Poy fick nys om detta och valde att gömma sig på en öde ö i Paraná-floden. När han väl kom tillbaka avslog han förslaget – och stannade istället kvar hos klubben han älskade.

1971 vann Poy sin första titel med Central. Det var i det årets semifinalspel som Palomita-målet, mot ärkerivalen Newell’s Old Boys, kom. Den 19:e december 1971 var en varm dag på Estadio Monumental i Buenos Aires. Få som var där den dagen kunde ana att dom skulle få uppleva ett mål vilket senare blev inskrivet i Guinessrekordbok som ”det mest firade målet i världshistorien”.

Ett inlägg ifrån höger hamnade framför pannan på Poy och med en elegant slängnick fixade anfallaren segermålet. ”Palomita” betyder slängnick på spanska och i det ögonblicket blev Poy en kultspelare för samtliga Central-supportrar. Annars var semifinalen även speciell i ett annat sammanhang. Det var såklart under en helt annan tid, men över 40,000 supportrar, till dom båda lagen, hade rest ifrån Rosario till huvudstaden utan att någon incident hade skett. Det fanns redan då en rivalitet mellan dom båda klubbarna, men våldet som senare kommit att prägla argentinsk fotboll existerade inte på samma sätt.

Efter kvällen på Monumental flippade, i stort sett, allting ut när det gällde saker som involverade Poy. Från att ha varit ifrågasatt – och stundtals utdömd av supportrarna var han nu istället en hjälte. En levande legendar som levde sin dröm.

Segern över Newell’s Old Boys ledde till att Central tog sig vidare till finalen där man slutligen besegrade San Lorenzo på Estadio Marcelo Bielsa i Rosario*. Det var Centrals första ligatitel någonsin och Poy firade med att klättra högst upp på stängslet, som avgränsade läktaren ifrån planen, och därifrån ledde han sångerna tillsammans med tusentals överlyckliga supportrar.

Två år senare blev Central mästare igen. Även denna gång med Poy i rollen som nyckelspelare. Samma säsong såg även världen en annan framtida stjärna glittra till. Mario Kempes gjorde sin första säsong med Instituto och smällde in elva mål. Året efter blev också dessa båda herrar lagkamrater i Rosario Central. Poy fick erbjudanden ifrån såväl PSG i Frankrike som spanska Celta Vigo, men tackade nej – han ville stanna i Rosario.

Under 1974 kom tillslut dagen då Aldo Poy och hans fru skulle gifte sig i den centralt belägna kyrkan Perpetuo Socorro i Rosario. Tusentals supportar hade samlats utanför – och inne i kyrkan för att se sin hjälte säga ja till sin älskade maka.

Aldo Poys bröllop blev kaosartat och välbesökt.

Prästen blev nervös över den stora folkmassan och sa ganska omgående att han tänkte köra en snabbvariant av vigseln, som bara tog fem minuter, annars var han rädd att kyrkan skulle rasa. Där var till och med flera olika radiostationer som sände live inifrån kyrkan.

Bröllopet 1974.

Sedan den där dagen, strax innan julafton 1971, har Aldo Poys slängnick återskapats på årsdagen, år efter år. Främst i Rosario, men även i andra delar av världen. Efter karriären blev Aldo Poy politiker och har aldrig varit särskilt aktiv igen inom någonting som har med fotboll att göra. Varför skulle han? Han hade ju redan gjort det mest firade målet i världshistorien.

”Tröjan som jag gjorde Palomita-målet i har jag här hemma. Folk har föreslagit många gånger att jag ska sälja den, men den har inget pris. Det är en relik som jag har hopvikt och gömd i ett kassaskåp”.

* Fotnot: Estadio Marcelo Bielsa hette inte detta på 70-talet utan bytte namn först 2009. Innan dess gick den, kort och gott, under namnet ”El Coloso del Parque”. Detta som en hänvisning till att den ligger i den stora parken ”Parque del la Independencia” i Rosario. Detta är stadens äldsta park och invigdes så tidigt som 1902.