Oscar Más – Född till att göra mål på Boca Juniors

Oscar Más är fortfarande en av Rivers bästa målgörare genom alla tider. Att se honom susa fram på vänsterkanten var en ynnest för alla som fick bevittna det.

1966. Nere på planen står två spelare och kramar om varandra inför ett Superclásico. Den ene bär en Rivertröja och den andre är iklädd Bocas. I ett av världens mest infekterade fotbollsderby som innehåller en av dom mest hatiska rivaliteterna, är detta en syn som man inte ser varje dag. Men då känner man inte till att personerna som kramas är bröder och för ett ögonblick ignorerar dom omvärldens reaktioner.

Oscar Más var född till att representera River Plate – det var inte hans bror. Faktum är att om du googlar Luis Más, som Oscars bror hette, hittar du inte särskilt mycket om honom. I jämförelse med sin bror var han inte ens en blek kopia. Men under en given tidpunkt, vid ett specifikt derby, var dom båda på plan samtidigt och förevigade alltihop med en kram.

I Argentina betyder kramen – el abrazo – mer än bara en omfamning. Förr var det nästan en stygelse att inte fira ett mål med att krama den som spelade fram till målet.

Medan Luis karriär med Boca aldrig riktigt tog fart, blev Oscars motsvarighet i River något utöver det vanliga. Faktum är att det ni skulle finna det väldigt svårt att beskriva River Plates 60- och 70-tal utan att inkludera Oscar Más i ekvationen. På många sätt var han rodret som försökte bära fram Rivers drömmar om att bli bäst i Sydamerika.

Kramen mellan Oscar – och Luis Más.

Men Rivers framgångar under Más första epok i föreningen blev inte särskilt många – inte om räknar det i titlar. Mellan 1957 och 1975 vann River Plate inte en enda ligatitel. Under 60-talets titeltorka blev istället Más ett av få glädjeämnen för storklubben. Med sina finter och våghalsiga spel, gled han fram på vänsterkanten och gjorde det ena vackra målet efter det andra.

Han hade kommit till klubben, i unga år efter att ha, något överraskande, provtränat för Boca Juniors. Men Más har senare berättat att han missade en straff med flit, detta eftersom han helt enkelt inte kunde för må sig själv till att göra mål för Boca.

Istället blev hans vackra mål synonymt med River Plate och hans allra första bicicletamål mot Banfield 1966 var en indikation på vad som komma skulle.

Två år tidigare hade Más gjort sitt allra först derby mot Boca. I en träningsmatch, inför den nya säsongen, spelade dom båda antagonisterna en slätstruken 0-0-match. Men för Más var detta den första, av många, matcher mot Boca Juniors.

”Jag minns att den spelades på en onsdagkväll, veckan innan säsongen skulle dra igång… Tränaren, Fernández Viola, hade sagt till mig att spela lungt, att han hade fullt förtroende för mig och mina medspelare. Denna kväll spelade jag en fantastisk match. Jag markerade Simeone och det gick väldigt. Detta var första gången som Valentím inte gjort mål på oss i ett derby, och som kuriosa kan nämnas att matchen avbröts eftersom vi tillslut inte hade fler bollar. Utöver detta innehöll matchen två utvisningar för Delem och Simeone”.

Det var Más första, men absolut inte sista, derby. Under årens lopp lyckades han göra åtskilliga mål på sina ärkerivaler och det var omöjligt att inte se hur mycket han njöt av att spela just dessa matcher.

”Derbyt mot Boca är väldigt speciellt för samtliga spelare. Det spelar ingen roll att man gjort många derbyn, under veckan som leder fram till matchen är man ändå alltid nervös. En nervositet som givetvis släpper när matchen drar igång. Överlag tycker jag dock att det som var karaktäristiskt för mig, inför derbyna, var självförtroendet och tron som steg inom mig. När du spelat 10-15 derby är du mer erfaren, men trots det känner du av det stora ansvaret inför varje drabbning”.

Totalt gjorde Más 12 mål mot Boca Juniors och med detta är det endast Ángel Labruna som gjort fler (16) i detta derby.

”Jag hade alltid turen att få göra mål mot Boca. Samtidigt brukade jag alltid tänka, samtidigt som jag spelade derbyna, att jag skulle göra mål”.

1966 gjorde Más dubbla mål på Antonio Roma när River vann på La Bombonera med 3-1. Tre år senare skruvade han dit en frispark på Monumental.

”… men det vackraste av dom alla var det jag gjorde samma år i Metropolitana, när vi vann med 2-0 på Monumental. Med det bröt vi dessutom deras obesegrade svit. Vilket sätt att få jubla det målet som avgjorde hela matchen. Jag fick en fin boll av Onega, tog mig förbi Suñé och när Roma kom ut ur målet sköt jag förbi honom med vänstra. Jag jublade med hela min själ, sprang som en galning – förmodligen mer än under hela matchen. Jag sprintade bort och kramade Angel, Tito Onega, Ferreira och hela laget”.

Oscar Más är fortfarande en stor ikon i River Plate.

Más hann med att ställas mot många stora spelare i Boca Juniors genom åren. Han hade återkommande duster med Antonio Rattín och Carmelo Simeone. Más var känd för att vara en humoristisk personlighet som gärna lättade upp stämningen om så krävdes. En gång ska han ha satt eld på tränaren, Ángel Labrunas, dagstidning samtidigt som ledaren satt och läste.

Oscar Más gav också ofta lustfyllda – och brutalt ärliga intervjuer efter matcherna. Det fanns ofta inget filter hos honom som tonade ner hans egna känslor kring matchen. Allt detta bäddade givetvis för lustfyllda möten med rubrikjagande journalister.

1973 blev Más klar för den spanska storklubben Real Madrid. Här spenderade han dock bara en säsong innan han vände hem till River Plate igen. Men trots att tiden i Spanien blev kort hann Más ändå med att bli mästare.

När han åter hade kommit hem till Argentina igen var Más fast besluten om att sätta stopp för Rivers långa titeltorka. Säsongen 1975 kom tillslut den förlösande pokalen. 18 års väntan var över och storklubben kunde återigen titulera sig som Argentinas bästa klubb.

För Más personliga del betydde pokalen extremt mycket. Det var detta som han hade drömt om ända sedan han var liten och något han kämpat för sedan debuten mot Chacarita Juniors, 11 år tidigare.

Året efter ligatiteln var River Plate snubblande nära att lyckas bärga sin allra första Copa Libertadores-pokal. Men i finalen mot Cruzeiro blev ett sent mål, av Joãozinho, förödande.

1977 lämnade Más River för sista gången, han skrev istället på för colombianska América de Cali. Där blev det bara en kortare sejour innan Más återvände till Argentina igen och denna gången för spel i Quilmes.

När det var dags att möta River Plate och Más sköt dit ett mål på sin gamla klubb kunde han ändå inte glädjas. Det spelade ingen roll att t.o.m. Rivers supportrar applåderade honom – att göra mål på laget han älskade var inte någonting som han tänkte fira.

Under sin långa karriär i River Plate cementerade sig Más som en ikonisk pjäs i laget. Hans eleganta dribblingar, vackra mål och passion för klubbmärket etsade sig fast i varje Riversupporters hjärta. Än idag kan man se hans namn på banderoller när Los Millonarios spelar på Estadio Monumental. År, samt säsonger, av glädje och sorg. Men icke att förglömma den gränslösa lyckan över att allt som oftast få göra mål på just Boca Juniors.

”Man får erfarenhet, man känner sig trygg över att spela i Primera Division, man gör mål, blir en ikon, men när man möter Boca är det alltid något speciellt. Vare sig man vill det, eller inte, dyker alltid nervositeten upp inför matchen och även om den försvinner, när domaren blåser igång, finns funderingarna där inför matchen. Just därför ville jag spela Superclásico-mötena ändå tills den dagen då mina ben inte bar mig längre. Tänk så fantastiskt det är att spela mot – och vinna över Boca Juniors”.