Carlos Isola. Han var Argentinas självklare etta i målet, under en period på 1910-talet, och tillbringade hela sin aktiva karriär i storklubben River Plate. Carlos Isola började karriären som anfallare – men blev med tiden Argentinas bäste på målvakt för nästan 110 år sedan.
Det finns inte jättemånga fotbollsspelare som började i rollen som anfallare, spelade på den här positionen ända upp i tonåren för att sedan omskola sig helt och därefter bli landets främsta målvakt under en period.
Att det blev just målvaktspositionen som föll på Carlos Isolas axlar var faktiskt av en ren slump. Laget han spelade för i unga år hade nämligen, vid ett tillfälle, sin ordinarie målvakt skadad och därför föreslogs det att Isola skulle hoppa in i stället. Han gjorde så pass gediget ifrån sig att han fick spela för ett kombinerat lag, i de norra delarna av Buenos Aires, som skulle ställas mot den engelska klubben Exeter City, vilka var på turné i Argentina. Isolas insats var utomordentlig och han insåg, där och då, att målvaktpositionen var hans kall i livet.
Det är såklart svårt för oss, som aldrig fick se Isola spela i verkligheten, att beskriva exakt hur hans målvaktsspel gav sig uttryck nere på fotbollsplanen. Vi får helt enkelt förlita oss på de ögonskildringarna som existerar och om man ska tro dessa var han sannerligen något utöver det vanliga. I tidningen El Gráfico gick det bland annat att läsa följande hyllning till den flinka – och akrobatiske målvakten.
”Det har aldrig tidigare funnits någon som Carlos Isola. Han var artist i målet. Han genomförde de mest fantastiska showerna i akrobatisk elegans och hade en underbar elasticitet. I sina rörelser hade han en enorm formbarhet som var beundransvärd. Bara han ensam var ett stort spektakel nere på fotbollsplanen. Ett exceptionellt fall av blick och skicklighet, en skarp känslan av att vara en virtuos i en enad effektivitet. Carlos Isola var en konstant distraktion för allas ögon och för supportrarna, under hans epok, en säkerhetsgaranti i målet.”
Under hela sin karriär representerade Isola storklubben River Plate. Det är definitivt ingen överdrift att beskriva honom som föreningens första riktigt stora fotbollsmålvakt och en karaktär som krattade manegen för ännu större målvakter därefter.
På 1910-talet hann han med att vinna Copa de Competencia Jockey Club. Detta var en nationell turnering med vissa undantag. Lagen var nämligen tvungna att antingen tillhöra det Argentinska fotbollsförbundet – vilket på den här tiden främst utgjordes av lagen i Buenos Aires – eller det lokala förbundet i Rosario. Detta renderade, föga förvånande, i att de flesta mästarna, under turneringens dryga tjugofem år (den förlöpte mellan 1907–1933), kom ifrån just huvudstaden.
I 1914-års upplaga deltog femton lag varav fjorton kom ifrån Buenos Aires-provinsen och ett ifrån Rosario. Detta lag var Newell’s Old Boys och de gjorde det faktiskt riktigt bra då laget tog sig hela vägen till finalen, men föll dessvärre i slutändan mot Isolas River Plate med hela 4-0.
Tack vare segern i den här turneringen kvalificerade sig River för Copa Tie Competition, vilken alltid spelades mellan vinnaren i Copa Competencia Jockey Club och en likartad motsvarighet i Uruguay. Turneringen hade delvis blivit inspirerad av den engelska FA-cupen och han som donerade pokalen var det argentinska fotbollsförbundets dåvarande president – en engelsman vid namn Sir Francis Hepburn Chevallier-Boutell. Han hade även varit inblandad i det omfattande järnvägsbyggandet i Argentina under slutet av 1800-talet. I finalen 1914 besegrade River Plate den uruguayanska klubben, med det väldigt brittiska namnet Bristol Football Club, med 1-0.
Nästa stora titel som Isola bärgade med River Plate kom sedan 1920 då den blivande storklubben vann Primera Division för första gången någonsin. Laget vann serien två poäng före Racing och förlorade faktiskt bara tre matcher på hela säsongen. Isola, och hans försvar, släppte bara in tjugotvå mål på trettiofyra omgångar.
Målvaktens fina insatser med River Plate förärade honom också med en plats i det argentinska landslag. Redan under 1916 hade Isola utmärkt sig i den argentinska målvaktsdressen. När Argentina ställdes mot Uruguay – i Copa Honor – räddade han en straffspark ifrån den uruguayanska storstjärnan Carlos Scarone, vilket i sin tur ledde till att Argentina vann matchen, med 1-0, efter att den 17-årige Atilio Badalini gjort mötets enda mål. Den här räddningen gjorde Isola känd även utanför Argentinas gränser och det fanns de supportrarna som stannade honom på gatan och sa; ”Det är du som är fenomenet som räddade den där straffen ifrån Scarone. Vilken trollkarl du är kompis!”
Förutom sin fina elasticitet – vilket bland annat förärade Isola med smeknamnet; ”el hombre de goma” (gummimannen) – var han också otroligt skicklig med fötterna. Det hände ofta att Isola brukade skicka upp en passning till en av sina medspelare varpå denne direkt passade tillbaka, utan att fört ta emot den och målvakten, med en exemplarisk spänst, plockade ner den igen till publikens jubel. Detta lilla spektakel genomfördes ofta och nästan alltid enbart för att ingjuta mod i sina medspelare och bygga upp ett självförtroende i laget.
”Mina lagkamrater ser mig allt gå ut, ur målet, med samma entusiasm, med samma säkerheter och detta gör att de blir peppade.”
Mellan 1916 och 1919 var Carlos Isola landslagets självklare etta i målet. Han stod därför vid tidernas allra första Copa América-turnering 1916 och sedan även vid mästerskapen 1917 och 1919. Vid två av tillfällena kom Argentina på en andraplats, medan vid turneringen 1919 hamnade landslaget på en neslig tredjeplats. Med tanke på att endast fyra nationer deltog, på den här tiden, räknades allt under en andraplats som en stor missräkning.
Carlos Isolas fotbollskarriär blev inte jättelång. Han avslutade den redan 1925 när han bara var tjugoåtta år gammal. Trettiotvå år senare, och som nybliven sextioåring, deltog han i avskeds – och hyllningsmatchen till en viss Ángel Labruna. Isola spelade de första tio minuterna innan han byttes ut mot en annan gigantisk målvakt i Argentinas – och River Plates historia, nämligen Amadeo Carrizo.
Det skulle absolut inte vara någon överdrift att påstå att Isola stakade ut vägen för många målvakter efter honom. Han satte, på många sätt, en trend inom River Plates mål som har levt vidare i generationerna därefter. Storklubben har nästan alltid haft skickliga målvakter och varje enskild av dessa – allt ifrån Amadeo Carrizo till Ubaldo Fillol – har definierat en era inom föreningen. Carlos Isola gjorde också detta på sitt alldeles egna – och väldigt speciella sätt.
enkoppmate.com 