Edgardo Bauza. Läs del 1 här.
När spelarkarriären var över bestämde sig Bauza för att hans framtid låg inom tränaryrket. Detta hade stått klart för honom redan under hans tid som spelare då han uppskattade att analysera de matcherna som han själv deltagit i.
”Som spelare intresserade det alltid mig att bli bättre – båda jag som spelare, men även hela laget. Detta hade jag fått av tränaren (Carlos) Griguol sedan jag var ung och ifrån att ha varit lagkamrat med spelare som Oscar Craiyacich. 1983, när jag spelade för Junior, köpte jag en video och spelade in mina matcher för att sedan kolla på dem. Jag ville dö när jag såg de felpassningar som jag gjorde. På detta sätt började jag att förstå spelet ännu mer och med tiden gjorde detta mig säkrare på planen och jag kunde läsa matcherna bättre. Det här var en av anledningarna som fick mig till att slutligen bli tränare.”
Under mitten av 90-talet tog Bauza först över Rosario Centrals ungdomsakademi och reformerade denna ifrån grunden. Därefter blev han huvudtränare för A-laget och kunde skörda frukterna av arbetet som han lagt ner på ungdomslagen.
”Sanningen är den att vi ändrade hela ungdomsakademin och det slutade med att flera av ungdomarna fick vi sedan leda i seniorlaget. Supportrarna är fortfarande tacksamma över den här tiden. Vi slogs om Copas och ligatiteln under tre år och klubben sålde spelare för flera miljoner.”
I Aperturan 1999 var Central snubblande nära att bli mästare, men föll precis på målsnöret och hamnade en poäng bakom segrande River Plate. I Copa Libertadores 2001 tog sig laget hela vägen till semifinalen där de till sist föll mot mexikanska Cruz Azul.
”I båda dessa turneringar kändes det som att vi hade kunnat blivit mästare. I Aperturan 99 gjorde vi en fantastisk säsong, samlade ihop 43 poäng, men River fick 44. Vad fanns det att göra? I Copan 2001 presterade laget mer än vad som egentligen var möjligt. Det var p.g.a. kärleken som de kände till klubben, men också kvalitén som fanns i laget.”
Enligt Edgardo Bauza själv fanns det mycket snack kring avslutningen av Aperturan 1999 och att River Plate, som mötte San Lorenzo i den avgörande omgången, hade bestämt sinsemellan att de skulle bli mästare.
”Det enda jag kan berätta för er är att på matchdagens morgon fick jag ett samtal ifrån en person inom Boca som sa; ”Patón, glöm guldet. Det är redan ordnat.”
Efter åren med Rosario Central kom en kort – och mindre lyckad sejour med Vélez Sarsfield under inledningen på 00-talet. Här blev det ingen succé för Bauza och han lämnade klubben ganska snabbt. Dessutom hamnade han på kant med klubbens dåvarande president som bara några månader senare blev ersatt av Raúl Gámez. Tiden med Vélez följdes upp med några säsonger i Colón innan Bauza gav sig på ett uppdrag som skulle bli väldigt framgångsrikt.
2006 skrev den argentinske tränaren nämligen på ett kontrakt med den ecuadorianska klubben Liga de Quito. Under den första säsongen kom laget trea och kvalificerade sig för Copa Libertadores. Men året därefter inleddes inte särskilt lovande. Resultaten i ligaspelet var inledningsvis knackiga och Bauza fick utstå mycket kritik. Men i ett möte med presidenten övertygade han denne om att han skulle lyckas vända på trenden och fick fortsatt förtroende. Detta skulle visa sig bli ett lyckat drag.
Laget började få ordning på spelet och i slutet av året kunde de också krönas till mästare av den inhemska ligan. Maskineriet hade börjat rulla igång ordentligt och nu var det dags för Bauza att ta sikte på nästa stora utmaning med klubben – nämligen Copa Libertadores. 2008 spelade Quito en väldigt fin fotboll under hela turneringen och drog nytta av den höga höjden i huvudstaden.
Efter att ha tagit sig igenom gruppspelet avfärdade de flera argentinska lag på vägen mot finalen. Först försvann Estudiantes och därefter besegrades San Lorenzo efter straffar i kvartsfinalen. Mexikanska Club América utmanövrerades i semifinalen och väl framme i finalen ställdes Quito mot den brasilianska storklubben Fluminense. Det första mötet, som spelades i Ecuador, dominerade hemmalaget totalt. När den första halvleken var över ledde Bauzas manskap med hela 4-1 och dubbelmötet kändes nästan avgjort.
”Där begick jag ett misstag. Istället för att stänga matchen och vinna med 4-1, vilket hade gjort att finalen var avgjord, fortsatte vi som vanligt och Fluminense reducerade till 2-4.”
Returen i Brasilien blev sedan en nervkittlande sådan. Ett fullsatt Estadio Maracaná tog emot lagen, men trots att atmosfären var elektrisk kände inte Bauza någon fruktan för hela omgivningen.
”Absolut inte. Om det är något som är karaktäristiskt för oss argentinare är det att ju högljuddare motståndet är, desto mer taggad är vi över att stänga igen deras munnar.”
Trots att Quito tog ledningen genom Luis Bolaños, redan efter sex minuters spel, vände Fluminense på steken efter ett hattrick av Thiago Neves och tvingade således fram ett straffavgörande. Väl där var Quito mer resoluta och kunde vinna pokalen. På innerplan grät Bauza okontrollerat och känslorna var, till synes, utanpå skinnet hos tränaren.
”Gråten kommer av sig själv. Det är den mest genuina känslan som finns. Därefter hade jag viljan att hoppa, springa – vad vet jag? När jag väl kunde tänka igen befann jag mig nere i omklädningsrummet igen. Jag grät eftersom jag tänkte på min mamma som nyligen hade gått bort. Jag minns att nära Boca vann Copa Libertadores 2001 kollade jag på matchen tillsammans med henne och då sa hon till mig; ’ta det lugnt, du kommer att vinna den du också’. Jag och min pappa tittade på varandra och tänkte nog ”hon förstår ingenting”. Men det gjorde hon.”
Bauza spenderade två sejourer som tränare för Quito och blev oerhört omtyckt i den ecuadorianska klubben. 2010 ledde han också laget till segern i Recopa Sudamericana. Tre år senare tog Bauza över San Lorenzo och här skulle han bli historisk. 2014 ledde han nämligen den argentinska storklubben till deras allra första Copa Libertadores-titel någonsin.
San Lorenzo hade ett fantastiskt lag på den här tiden med spelare som Héctor Villalba, Ignacio Piatti, Leandro Romagnoli och Ángel Correa. I finalen ställdes man mot paraguayanska Nacional och det första mötet i Asunción slutade 1-1. Returmatchen blev sedan en minnesvärd sådan.
Nästan 44,000 åskådare fyllde upp San Lorenzos hemmaplan Estadio Pedro Bidegain – i folkmun kallad Nuevo Gasómetro – och hejade fram sitt lag till titeln. Matchens enda mål gjordes av Néstor Ortigoza ifrån straffpunkten i den 35:e spelminuten. Mittfältaren tog sin karaktäristiskt långa ansats och tryckte sedan dit det som blev guldmålet. För Bauzas del var detta hans andra titel i Sydamerikas största turnering.
Två år senare lämnade han San Lorenzo för brasilianska São Paulo. Det här blev dock bara en kort – och inte särskilt framgångsrik visit. Inte heller de fåtal månaderna som förbundskapten för det argentinska landslaget var något som adderade triumfer till Bauzas meritlista. Faktum är att han blev sparkad redan efter 8 månader på posten till följd av de svaga resultaten. Under åren som följde blev framgångarna allt färre samtidigt som uppdragen mindre iögonfallande för Bauzas vidkommande. Plötsligt var han dock tillbaka där allting en gång började – i Rosario Central. Vid sin presentation slog han fast följande.
”Jag känner inte till någon annan målsättning än att bli mästare med Central.”
Sex månader senare lyckades Bauza med just detta när han fick lyfte pokalen i Copa Argentina. I finalen, som spelades den 6 december 2018 i Mendoza, besegrade Central Gimnasia efter en dramatisk straffläggning där Rosarioklubbens målvakt, Jeremías Ledesma, blev stor matchhjälte med en utsökt målvaktsräddning. Efteråt var Bauza återigen tårögd och förkunnade att denna titel värderade han otroligt högt eftersom; ”den här vann jag med Central”.
På senare år har Edgardo Bauza dragit sig tillbaka ifrån fotbollen helt och hållet. Detta har såklart sin anledning och det är en väldigt ledsam sådan. Den historiske spelaren – och tränaren har nämligen drabbats av sjukdomen Alzheimer och enligt hans son är sjukdomen långt gången på fadern.
Att Bauza varit en uppskattad personlighet inom den argentinska fotbollen råder det sannerligen ingen tvekan om. Så sent som i augusti i år avtäckte Rosario Central en byst föreställande honom och som står i anslutning till klubbens hemmaarena. På denna går det att läsa; ”Edgardo ”Patón” Bauza. Mästare som spelare. Mästare som tränare. Den försvararen med flest gjorda mål och den meste målgöraren i derbyt mot Newell’s”.
Edgardo Bauza var framgångsrik både som fotbollsspelare och tränare. Han bärgade titlar utanför landets gränser, men värderade alltid de pokalerna som han bärgade med sitt älskade Central lite högre än övriga. Bauza gillade att citera den argentinske folklore artisten Jorge Cafrune och använde ofta detta citat som han ska ha myntat vid något tillfälle.
”Framgång är en lånad häst. Vid något tillfälle måste du kliva av den.”
enkoppmate.com 