Mario Kempes Del 2: Rosario Central, VM 1974 och drömmar om Europa

Mario Kempes. Läs del 1 här.

Hemma i Instituto igen. Prestationerna i Nacional-turneringen 1973 imponerade på många i Argentina. Kempes gjorde bl.a. mål mot River Plate på Estadio Monumental – hans första mål i en officiell argentinsk turnering. Eftersom många av matcherna spelades i Buenos Aires blev det enormt mycket resande för Kempes och hans Instituto. Men detta var något som bara svetsade samman truppen ännu mer och skapade en sammanhållning som bar frukt.

Kempes gjorde åtta mål och kom trea i skytteligan. Intresset för honom växte och det mest konkreta kom ifrån dom blågula delarna av Rosario. Instituto var först inte intresserade av att sälja sin guldklimp, till Rosario Central, men när Kempes pappa hotade med att antingen sålde dom sonen – eller också skulle han lägga skorna på hyllan – drog klubben öronen åt sig.

Rosario Central hade seglat upp som den största intressenten till Kempes namnteckning. En stor del i detta hade Aldo Poy haft. Kempes rumskamrat under den oangenäma vistelsen i Bolivia hade talat gott om anfallaren och klubbens president valde att slå till. Central tränades vid denna tidpunkt av Carlos Griguol och han kom att bli en väldigt viktig person i Kempes vidare utveckling.

Som en del i övergången arrangerades en träningsmatch mellan Central och Instituto. Denna match blev ingen höjdare för Kempes. Han spelade riktigt risigt och fick många glåpord slängda efter sig. ”Hej spinkis. Är du Mario Kempes son eller pappa?” hördes bl.a. annat ifrån läktarna.

Under inledningen av sin tid i Rosario bodde Kempes hemma hos Aldo Poy och dennes fästmö. Dock kände han sig snabbt som en inkräktare i huset och valde att flytta in på Hotel Savoy innan Kempes pappa ordnade med en egen lägenhet till sonen.

Under sin första träning med laget gjorde Kempes dubbla tunnlar på Daniel Killer varpå denne blev fullkomligt skogstokig och väste i örat på anfallaren att han skulle knäcka benen på honom. Så blev lyckligtvis inte fallet utan istället kom Kempes och Killer att bli väldigt goda vänner.

Överhuvudtaget var sammanhållningen i Rosario Central väldigt bra. Laget anordnade asados tillsammans och ibland gick dessutom Kempes, och hans lagkamrater, ut på någon av stadens många nattklubbar. Det första målet, för Kempes del, i sin nya klubb föll i ligans sjätte omgång mot Atlanta. Kempes första derby mot Newell’s Old Boys blev däremot ingen höjdare. Laget förlorade och motståndarnas supportrar sjöng nidramsor om anfallaren. Annars skulle just mötet med Newell’s komma att bli en favorit för Kempes under åren som följde.

I Copa Libertadores åkte Central ut redan i gruppspelet efter att ha fått stora problem med ett briljant Huracán, som innehöll flera landslagsspelare. Dessutom missade Kempes slutet av säsongen eftersom han var i full fart med förberedelserna inför världsmästerskapet i Västtyskland 1974. Trots detta hade ändå den första säsongen var positiv för Kempes del och nu väntade hans största utmaning, hittills, i karriären.

Vladislao Cap var ny förbundskapten i Argentina efter att Omar Sívori lämnat skutan efter kvalspelet. Egentligen delade Cap uppdraget med ytterligare två tränare, men det har ändå kommit att bli vedertaget att den f.d. landslagsspelaren var den som höll i trådarna. Kempes var inte alls säker på att han ville fortsätta i landslaget när han blev inkallad till förberedelserna inför VM 1974. Trots allt hade upplevelsen med ”Selección Fantasma” satt sina spår och han kände sig skeptisk.

Efter att ha gjort resan ifrån Rosario, till huvudstaden, för att ansluta till truppen bestämde sig Kempes för att ställa ett motkrav för sin medverkan. Antingen garanterade dom honom speltid i VM-slutspelet, eller också skulle han inte vara med. Dom garantierna fick såklart inte den 19-årige – och orutinerade anfallaren. Därför vände Kempes på klacken och började hemresan till Rosario igen. Men personen han reste med lyckades övertala honom om att återvända, att inte sumpa en chans i landslaget och Kempes gjorde en helomvändning.

Lyckligtvis var inte tränarna långsinta och Kempes anslut till truppen. Under veckorna i mars och april tränade Kempes med landslaget och åkte hem på helgerna för att spela matcher med Central. En av träningsmatcherna inför VM-slutspelet var mellan landslaget och ett kombinerat Rosario-lag. Kempes spelade för Rosariolaget som fullkomligt körde över landslaget under den första halvleken. Rosario ledde med 3–0 och Vladislao Cap bad motståndarna att lugna sig inför den andra halvleken. Detta var onekligen en fingervisning om var landslaget stod i denna stund.

Den 22 april, precis innan avresan till Europa, mötte landslaget Rumänien på hemmaplan. Argentina vann med 2–0 och Kempes fick göra sitt allra första mål i landslaget. Därefter bar det av över Atlanten och första stoppet blev i Paris där Argentina ställdes mot Frankrikes landslag. Även denna match vann Argentina och Kempes stod för mötets enda fullträff.

Under hela mästerskapet – och matcherna dessförinnan, delade Kempes rum med sina gamle vän Aldo Poy. Resan gick, efter Frankrike, vidare till England för ett möte med deras landslag på anrika Wembley. England, som missat att kvalificera sig till det stundande världsmästerskapet, gick upp till en 2–0-ledning efter mål av Mick Channon och Frank Worthington. Argentina kom dock tillbaka efter dubbla mål av Mario Kempes.

Kempes tillsammans med lagkamraten – och vännen Aldo Poy.

Som sista förberedelse inför världsmästerskapet ställdes landslaget mot Nederländerna i Amsterdam. Här genomlevde Argentina en fruktansvärd match där det orangea motståndarlaget fullkomligt demolerade dom och vann med 4–1. Argentinarna hade ingenting att sätta emot det enormt spelskickliga och tekniska Nederländerna.

Under världsmästerskapet hade det argentinska landslaget sin bas lite söder om Stuttgart i en stad som hette Sindelfingen. Det Kempes minns allra starkast var att det nästan regnade hela tiden och att det var väldigt kallt på kvällarna trots att det var sommar. Däremot gillade Kempes, och dom andra spelarna, maten som serverades. Med tanke på dom mindre angenäma upplevelserna med ”Fantasma” var servicen i Västtyskland snudd på lyxig.

Kempes kände sig överväldigad kring att bli uttagen i premiärelvan mot Polen. Nervositeten kom krypandes kvällen innan, men rumskamraten Poy peppade honom.

”Han var nästan mer exalterad över att jag skulle starta än vad jag själv var”.

Argentina förlorade premiären mot Polen och Kempes brände ett gyllene läge redan efter trettio sekunders spel. Trots detta gick Argentina vidare efter att ha kryssat mot Italien och besegrat Haiti. I nästa gruppspel gick det däremot katastrofalt och Argentina åkte ut med hull och hår.

Först förlorade man mot Nederländerna – denna gång med 4–0 – för att sedan även kamma noll mot Brasilien och avsluta med en oavgjord match mot Östtyskland. Argentina åkte hem med svansen mellan benen och endast tre spelare, ifrån detta landslag, skulle vara med vid VM på hemmaplan 1978.

Hem till Rosario Central igen kom Kempes utan att knappt ha hunnit vila. Landets president Juan Perón hade avlidit under slutskedet av världsmästerskapet och därför döptes den här säsongens Nacional-turnering om i hans ära. Nu var det dags för Kempes att explodera rent målmässigt. 19 mål på 18 matcher i grundserien var ett otroligt imponerande facit och ytterligare sju fullträffar i slutspelet gjorde att Kempes vann skytteligan. Central spelade en vass kontringsfotboll och slutade tvåa, den här säsongen, bakom San Lorenzo.

Under ett möte med Unión blev Kempes punktmarkerad av Alcides Merlo. Santa Fe-klubben tränades av Juan Carlos Lorenzo och denne hade gett tydliga instruktioner till sin försvarare. ”Du kommer inte spela, men inte han heller” fick Merlo upprepa gång på gång. Lorenzo ringde t.o.m. och väckte den stackars försvararen mitt i natten för att få honom att upprepa detta mantra. När väl matchen började följde han, mycket riktigt, Kempes som en hök över hela planen och inte ens när han gick ut vid sidlinjen för att dricka släppte Merlo honom med blicken.

Kempes fick sitt smeknamn ”El Matador” av en kommentator efter att gjort fyra mål mot Banfield. Kommentatorn hade lovat att ge honom ett smeknamn ifall Kempes smällde dit minst två mål mot Banfield – vilket han alltså gjorde. Central tog sig också vidare i Copa Libertadores efter att ha besegrat Newell’s med 1–0 efter mål av Kempes.

I samma veva var anfallaren tvungen att raka av sig håret för att göra militärtjänsten. Detta renderade i att knappt någon kände igen honom när det var dags att spela för Rosario Central i Metropolitana. I Copa Libertadores var Central snubblande nära att nå finalen, men i det andra gruppspelet gick Independiente vidare på bättre målskillnad. I ligaspelet slutade Central sjua och Kempes gjorde 22 mål.

Inför Nacional-turneringen 1975 hade Carlos Griguol lämnat tränarposten vilket Kempes tog hårt då han sett tränaren som extra pappa och uppskattat samtalen runt fotbollen skarpt. Kempes inledde säsongen med att smälla dit ett hattrick på Newell’s Old Boys. Trots detta slutade säsongen med en blek femteplats samtidigt som River Plate blev mästare och satte stopp för en 18-årig titeltorka. I Metropolitanan 1976 vann Kempes skytteligan igen på 21 mål och ryktena började, återigen, cirkulera runt honom. Drömmarna om Europa skulle bli verklighet.

***

Läs fortsättningen i del 3 som kommer under morgondagen.