Alberto Poletti: Estudiantes brutale målvakt som hamnade i fängelse i 30 dagar efter Interkontinentalcupen mot Milan 1969

Alberto Poletti. Han är mest ihågkommen för att ha varit en del av det Estudiantes-lag vilket, än idag, klassificeras som ett av dom mest brutala någonsin i Argentinas fotbollshistoria. Själv hamnade Alberto Poletti i fängelse i 30 dagar efter att ha sänkt Milan-spelaren Combín.

”Om folk känner igen mig p.g.a. av våldsamheterna på planen – då gör dom det. Om dom minns mig för att jag var en bra fotbollsspelare – då är det fantastiskt. Men jag kan inte spendera mina dagar med att förklara för människor hurdan jag är som person”.

Alberto Poletti inledde sin karriär som fotbollsmålvakt i Club Atlético Atlantas ungdomslag. Här jobbade han sig sakteligen uppåt och drömde om att få debutera för seniorlaget i föreningen han supportrade.

Denna dröm blev dock inte verklighet för Poletti utan han plockades istället upp av Estudiantes där han skulle komma att skörda stora framgångar. Till en början värvades han inte till tredjelaget och med dessa vann målvakten också ett ligaguld. Det årets konstellation fick smeknamnet ”La Tercera que mata” – vilket kan översättas till ”tredjelaget som dödar”. En tydlig indikation på vad som komma skulle.

1965 – ungefär ett år efter att Poletti anlänt till La Plata-klubben – skrev Osvaldo Zubeldía på som föreningens nye seniortränare. Zubeldía kom ifrån en sejour med just Atlanta, men var relativt okänd för den breda massan och rekryteringen väckte, till en början, inte särskilt mycket uppståndelse i den argentinska pressen.

Bland det första som Zubeldía gjorde, i egenskap av ny tränare för Estudiantes, var att lyfta upp en hel drös med spelare ifrån klubbens ungdomslag. Bland dessa återfanns, förutom Poletti, bl.a. Malbernat, Pachamé och Juan Ramón Verón. Samtliga skulle komma att spela en avgörande roll för Estudiantes framgångar under dom kommande åren.

Osvaldo Zubeldía revolutionerade Estudiantes rent taktiskt och var en av dom första pionjärerna inom den argentinska fotbollen när det kom till just taktiska förberedelser. Många spelare, ifrån detta Estudiantes, har verifierat tränarens många metoder för att mata in ett helt nytt tankesätt i sina spelare.

”Vi spelade med offside-fälla och slog inlägg med fel fot. Allt detta med mycket träning bakom. Det är väldigt enkelt att säga; ‘gör detta, eller gör det där’, men man måste träna på det, för att det sedan ska fungera under matcherna”.

Estudiantes historiska lag under slutet av 60-talet. Alberto Poletti syns bakom Carlos Bilardo i mitten.

När det gällde Polettis position lade Zubeldía stor vikt vid att han skulle träna på uppspelen och sina utrusningar.

Den excentriske tränarens idéer sträckte sig dock långt förbi fotbollsplanen och även ut i det civila livet. Bland annat lät han spelarna följa med till en tågstation, tidigt på morgonen, för att dom skulle titta på arbetarna vilka slet dag ut och dag in på sina jobb. Sen vände sig Zubeldía till sina spelare och sa; ”ni gör det ni älskar och får betalt för det. Dessa människor går till jobbet eftersom dom måste. I jämförelse med dom är era uppoffringar ingenting”.

Estudiantes blev snabbt ett lag att räkna med under Zubeldías ledning. Nu kunde den, i jämförelse med Boca och River, lilla klubben ifrån La Plata konkurrera med dom stora bjäsarna om ligatiteln.

Det finns många myter och historier om detta historiska Estudiantes-lag. Vissa är dock bara myter. Det stämmer t.ex. inte att man tog med sig nålar ut på planen för att sticka motståndaren i ryggen vid fasta situationer. Inte heller att man lade kräkmedel i vattenflaskor i förhoppningen om att motståndaren skulle dricka av dom.

Däremot spelade man hårt – och resolut. Dessutom gick man som tåget i ligan och vann Metropolitana 1967. I turneringen direkt efteråt vann man igen och dessa bedrifter renderade i att man kvalificerade sig för Copa Libertadores.

Samma år hade Racing Club blivit mästare i Sydamerikas största turnering. Detta efter att man besegrat skottska Celtic i finalen med 1-0. Året därpå var det dags för Estudiantes att bära den argentinska fanan vidare.

Under dom kommande tre åren skulle Estudiantes vinna samtliga tre titlar i Copa Libertadores och dessutom Interkontinentalcupen, vid ett tillfälle, efter att ha besegrat suveräna Manchester United med sammanlagt 2-1.

”I det laget spelade ju Charlton, Best och Law… vi besegrade dom på hemmaplan med 1-0 efter ett hörnmål och att göra detta, under den epoken, mot ett engelskt lag ansågs nästan som ett mirakel. Dom var väldigt självsäkra inför returen i England. Spelbolagen sa att Manchester United skulle vinna med 4-1 eller 5-0. När vi anlände till
Manchester var atmosfären väldigt uppeldad. Det kändes att det skulle bli en tuff match”.

I Interkontinentalcupen 1969, mot Milan, var atmosfären nere på planen än mer uppeldad. Poletti blev utvisad, avstängd i 7 månader och hamnade i fängelse i 30 dagar efter att ha lappat till italienaren Gianni Rivera och sparkat dennes lagkamrat Néstor Combin.

”Fotbollen på den tiden var våldsam. Stiles, sexan i Manchester United, var en liten terrorist. Han sparkade, slogs och vi – ja givetvis slogs vi också, vi slogs ännu mer. Vi var ett hårt lag att möta. Samtidigt minns jag att inför mötet med Milan gick en präst, associerad med militären i landet, ner i omklädningsrummet och sa till oss; ”vinn eller dö”. Vi var alla unga spelare, jag var bara 23 år…”

Argentina styrdes vid denna tidpunkt av en militärregim* och dessa ville stationera ett exempel gentemot spelarna i Estudiantes efter den brutala matchen mot Milan. Därför fick Poletti den extremt hårda bestraffning med fängelse i 30 dagar och en livstidsdom ifrån fotbollen. Den livslånga avstängningen reviderades dock senare till endast 7 månader efter att militärregimen fallit.

”Jag ångrar absolut ingenting. Jag fick betala hårt för det jag gjorde. Trettio dagar bakom galler och 7 månader utan fotboll. Dom stängde först av mig på livstid, men detta ändrades sedan efter att militärregimen fallit. Prästen som hade sagt; ”vinn eller dö” visade heller aldrig sitt ansikte igen. Dom (militärregimen) ville att vi skulle vinna matchen till varje pris för att få bort fokus ifrån dom själva. Detta eftersom det, vid denna tidpunkt, var stora arbetaruppror och strejker i landet”.

När Poletti kom tillbaka ifrån avstängningen hann han med att vinna Copa Libertadores 1970 och förlora Interkontinentalcupen, samma år, mot Feyenoord. Dock hade målvakten, vid denna tidpunkt, blivit petad av Néstor Errea och han började därför att se sig om efter en ny klubb.

Tillslut bestämde sig Poletti för att lämna Estudiantes och gå till Huracán istället. Efter ett år i Buenos Aires gjorde han den, något oväntade, flytten till Grekland för att spela i storklubben Olympiakos. Här spenderade Poletti ett år innan han, dessvärre, tvingades lägga handskarna på hyllan tillföljd av segdragna hälsoproblem.

Alberto Poletti är mest ihågkommen för att ha varit målvakten i det Estudiantes som dominerade sydamerikansk fotboll under slutet av 60-talet. Hans brutala spelstil – och dom händelserna i mötet med Milan gjorde honom dessutom ökänd bland den breda massan i Argentina. Själv tog han dock det hela med ro.

*Fotnot: Argentina styrdes ifrån 1966 och 1973 av en militärjunta. Under majoriteten av dessa år satt Juan Carlos Onganía som ledare – och diktator för landet (1966-1970).