Un día como hoy 1970: Estudiantes vinner Copa Libertadores för tredje året i följd

Dom blev knappast älskade av den breda massan. Istället blev Estudiantes succéfyllda årgång i slutet av 60- och början av 70-talet symboliskt med en antifotboll som få i Argentina – och omvärlden uppskattade. Men utan den hade Argentina förmodligen inte vunnit VM 1986.

Hur många gånger har man hört talas om ett vinnande fotbollslag där flera av spelarna hamnade i fängelse för att ha spelat alldeles för brutalt nere på planen? Kanske inte allt för ofta men så var fallet med Estudiantes i slutet av 60-talet. Sin första Libertadores-titel kom 1968 och sen rullade det på dom nästkommande två åren. Under tränaren Osvaldo Zubeldía hade man satt ihop ett fysiskt starkt lag som knappast bad om ursäkt ute på planen. 

Samma år som man vann den första Libertadores-titeln fick man möta det årets Europacupvinnare i Interkontinentalcupen, Manchester United. Matchen kom att gå till historien som en av dom mest våldsamma drabbningarna i fotbollshistorien. Carlos Bilardo, som spelade i samtliga av dessa vinnande Estudiantes-lagen, minns Zubeldías och vilken effekt han hade på laget. 

”Osvaldo lärde oss att vi skulle vinna oavsett vad och det var något som blev ingraverat i mig under för all framtid. Vi kunde träna frisparkar och hörnor på träningen i flera timmar. Osvaldo ställde sig i straffområdet, höjde sin hand, och sa ’här ska bollen komma”. Sen höll vi på tills bollen hade träffat hans hand”.

Zubeldía hade kommit till Estudiantes redan 1965 men då var målsättningen i klubben en helt annan. Istället för att slåss om titlar låg huvudfokus på att hålla sig kvar i Primera Division. På ett personligt plan kom Zubeldía själv ifrån en mindre lyckad sejour med det argentinska landslaget och även han behövde få en nystart i vardagen. Omgående lyfte tränaren upp flertalet talanger ifrån ungdomsakademin och tillsammans med några nyförvärv formade han ett vinnande lag. Juan Sebastiáns Veróns pappa – Juan Ramón spelade i detta lag och han ger en liknande bild kring tränaren som Bilardo gjorde.

”Zubeldía missade inga detaljer. Vi tränade på allt som fanns att träna på. Ibland tog han med oss till den lokala tågstationen för att sedan peka på arbetarna som hoppade på tåget och med bister uppsyn säga ’tror ni att ni är arbetarna? Det är ni inte. Dom människorna som går där – dom är arbetarna. Glöm aldrig det”.

Tränaren trodde på hårt arbete och en hög arbetsmoral i hela truppen. Disciplin var A och O. Det hela bar också tämligen omgående frukt och två år efter att han anlänt till föreningen blev Estudiantes mästare i Argentina. Åren därefter blev ett enda långt segertåg där främst Copa Libertadores-titlarna staplades på hög. 1968 kom första titeln i Sydamerikas mest anrika turnering och året efter lyckades Estudinates att försvara sin titel. 

Samma år som man vann sin andra raka Libertadores-titel tog man sig också an italienska Milan i Interkontinentalcupfinalen. Det blev, precis som matchen året innan mot Manchester United, en våldsam match där flera spelare fick avbryta pga. skada. Tre spelare, däribland målvakten Alberto Poletti, sattes i fängelse av den dåvarande regimen i Argentina pga. att bl.a. ha slagit till Milans lagkapten Gianni Rivera. Målvakten blev dessutom avstängd på livstid – en avstängning som senare hävdes. 

Inför turneringen 1970 var Estudiantes, av förklarliga själ, med bland favoriterna på förhand men det ansågs ändå vara osannolikt att ett lag skulle lyckas vinna turneringen tre gånger i rad. Men likväl var det exakt detta som Estudiantes åstadkom under det första året på 70-talet. På vägen mot titeln besegrade man samtliga lag som man mötte: Independiente, Deportivo Cali, Millonarios, Universitario Lima, Racing Club, Palmeiras, Universidad Católica, Club Nacional, River Plate och slutligen Peñarol. På tjugofyra matcher vann man arton och gjorde trettionio mål. Zubeldías lag, bokstavligt talat, manglade sig hela vägen mot titeln.

Estudiantes spelade ett 4-3-3 under Zubeldía men lärde sig snabbt att ändra till ett 4-4-2 och ett 4-4-1-1 om det behövdes under matchens gång. Flexibiliteten i taktiken var en av beståndsdelarna som utgjorde succén. 

”Taktik inom fotbollen är konsten att placera ut dina spelare på bästa sätt. Att koordinera dina spelare till det optimala ute på planen”.

Den 27 maj 1970 spelade man 0–0 mot Peñarol och efter att ha vunnit det första mötet med 1–0 på hemmaplan fick man lyfta Libertadores-pokalen. Returen i Uruguay var en uppvisning i försvarsspel och hur man stänger en match till perfektion. Den högt ansedda tidningen El Gráfico i Argentina stämde in i hyllningskörerna till laget efter titeln.

”Estudiantes har gett oss en extraordinär lektion i fotboll. Men ännu viktigare har dom visat upp ett praktexempel på dignitet och hur man ska ta sig an livet i stort”. 

Trots alla svarta rubriker kring Interkontinentalcupsfinalerna som spårade ut, fanns nu istället en viss stolthet kring Estudiantes bedrifter hemma i Argentina. När man vann sin första ligatitel 1967 var det i egenskap av det första laget utanför ”the big five” som gjorde det. Där och då började den skeptiska inställningen att infinna sig hos dom andra storklubbarna, något som Carlos Bilardo kommenterade såhär vid tillfället för titeln:

”När någon kommer ifrån fattiga omständigheter och börja vinna saker. Då finns det ett visst motstånd mot detta”. 

Estudiantes tredje raka Copa Libertadores titel var något speciellt. Det var en bedrift som ingen annan klubb hade lyckats med tidigare och något som gav eko i hela fotbollsvärlden. Antifotboll eller inte, detta var trots allt ett lag som gemene man i Argentina borde vara stolta över än idag. Zubeldía inspirerade flera av sina spelare som senare tog med sig det dom lärt sig in i sina respektive tränarkarriärer. En av dessa var Carlos Bilardo som senare kom att bli världsmästare 1986 med Argentina – användandes en taktik och spelstil som påminde väldigt mycket om den gode läromästaren Osvaldo Zubeldía.