Claudio López: ”El Piojo” som öste in mål för Valencia och Lazio

Claudio López. Kanske var det inte helt lätt att hävda sig bland Argentinas bästa anfallare i slutet av 90-talet. Kanske hade han bara extrem otur när han lämnade ett Valencia på uppgång för ett Lazio som snart skulle sjunka likt en sten. Oavsett vad visade Claudio López karriär prov på storslagna mål – och prestationer. Hela hans aura vittnade om en spelare vars karriär förtjänade bättre.

Claudio López föddes i den argentinska staden Río Tercero i mitten av 70-talet. Efter att ha spelat i några mindre, lokala, föreningars ungdomslag drog hans professionella fotbollskarriär igång i Estudiantes. Det skulle dock vara i ett annat argentinskt lag som López karriär tog ordentlig med fart. I Avellaneda reser sig höghusen ståtligt över staden. Mitt i allt detta ligger ”El Cilindro”, hemmaplanen till Racing Club och tillika en av landets största giganter. Arenan byggdes på initiativ av den dåvarande presidenten Juan Perón och ritades av ett gäng tyska arkitekter vilka också hade varit med i uppbyggandet av Tyskland efter Andra Världskriget.

Här inne skulle Claudio López få uppleva många glädjestunder såväl i början – som i slutet av sin karriär. Debuten kom i en förlustmatch mot Deportivo Español i september 1992. Racing leddes, vid denna tidpunkt, av den skicklige tränaren Humberto Grondona – son till förbundets dåvarande president Julio.

Första målet för López i Racing-tröjan kom mot Independiente 1993 och senare samma år skulle han dessutom bli vald till matchens bästa spelare av tidningen El Gráfico i en överkörning av Talleres med 4–0. López hann, utöver detta, också med att trycka dit sitt första hattrick i karriären under en match mot Vélez Sarsfield.

López bedrifter i såväl Racing – som i det argentinska ungdomslandslaget lockade till sig ett intresse ifrån flera europeiska storklubbar. Först i ledet stod Valencia som hostade upp 4 miljoner dollar för López signatur. Med det spanska kustlaget skulle argentinaren nå fina höjder under dom nästkommande säsongerna och skjuta in sig i supportrarnas hjärtan.

Piojo López öste in mål för Valencia på 90-talet.

Tillsammans med den rumänske anfallaren, Adrian Ilie, bildade López en offensiv hos Valencia som hjälpte föreningen att nå högre upp än man gjort på väldigt länge i tabellen. Från att ha vant sig vid mittenplaceringar, år efter år, kunde nu Valencia äntligen utmana om topplaceringarna igen. Säsongen 1998–99 kom Valencia på en fjärdeplats och året efter kom man trea. López målfacit kröp varje säsong i Valencia förbi tjugo-måls-strecket och hade sin topp under den näst sista säsongen med trettio gjorda mål.

Säsongen efter var Valencia snubblande nära att vinna Champions League med López i laget. Dock tog det hela stopp i finalen mot ett övermäktigt Real Madrid. Senare samma sommar gick López till Lazio för den präktiga summan av 35 miljoner euro. Lazio var då ett lag på frammarsch som vunnit Serie A året innan och som stöttades av den rike finansmannen Sergio Cragnotti. Laget innehöll också redan flertalet spännande spelare i Marcelo Salas, Pavel Nedvěd och Siniša Mihajlović. Utöver detta köptes López landsman, Herman Crespo, in samma sommar.

Lazio tränades av Sven-Göran Eriksson och hade siktet inställt på att försvara ligatiteln samt utmana ordentligt i Champions League. Men den första säsongen i Lazio blev ingen höjdare för Claudio López del. Året blev förstört av skador och det skulle dröja till kommande säsong innan han gjorde sitt första mål för Romklubben.

Tiden i Lazio blev inte lika lyckad som den med Valencia.

Samtidigt som inledningen i Lazio blev en besvikelse, för López del, tog Valencia slutligen en efterlängtad ligatitel borta i Spanien. En olycka brukar sällan komma ensam och det gjorde det inte heller för López – och Lazios del. Cragnotti hamnade i personliga ekonomiska besvär och klubben drogs ner i en nedåtgående spiral som höll på att sluta i konkurs. Crespo lämnade för Inter och det offensiva hoppet ställdes uteslutande till López.

Trots att han började komma upp i ålder fortsatte argentinaren att prestera en fin fotboll. Han lyckades dels med att göra 15 mål – vilket var hans bästa facit sedan han anlänt till Italien – och dels med att nå en överraskande plats i Uefacupens semifinaler. Väl där visade sig dock Porto vara alldeles för starka och trots mål ifrån López lyckades inte Lazio ta sig vidare till finalen.

Sakta men säkert sjönk också standarden i klubben och trots att López fortsatte att bjuda på några vackra mål per säsong led dom bådas relation mot ett ofrånkomligt slut. López gick till mexikanska Club América där han lyckades vinna sin första ligatitel någonsin. Anfallaren trivdes också väldigt bra i Mexiko där han kände sig uppskattad och slapp den argentinska journalistkåren vilken han ansåg var på tok för kritiska gentemot honom.

”Just nu upplever jag ett enormt lugn. Och just därför tog jag också detta beslut att flytta hit. För att få lite sinnesro och för att slippa att alla konstant pratar om en. Det finns uttryck som det konstant skrivs om, i tidningarna, kring mig och det smärtar väldigt mycket att läsa. Jag har blivit väldigt hårt dömd av pressen – framförallt den argentinska”.

Claudio López vann ligan med mexikanska Club América.

Efter sejouren i América valde han att vända hem till Racing innan det blev några, mindre lyckade, säsonger i amerikanska MLS.

Med landslaget spelade Claudio López i två världsmästerskap, men dessvärre utan att nå särskilt långt i något av dom. Under Frankrike-VM 1998 nådde Argentina till kvartsfinal där holländarna, med en viss Dennis Bergkamp i laget, blev alldeles för svåra. Detta trots att López kvitterat Kluiverts ledningsmål i mitten av den första halvleken.

VM i Sydkorea/Japan blev sedan än mer besvärligt för argentinarna som åkte ut redan i gruppspelet efter att, i den sista gruppspelsmatchen, bara fått oavgjort mot Sverige.

”Det finns ett sår som jag aldrig kommer att kunna läka – och det är uttåget ur VM i Japan. Det är omöjligt. Du har möjligheten att uppfylla en dröm, att vara med i landslaget, arbeta med dom bästa spelarna, ta dig dit (till VM) och på vilket sätt vi gjorde det. På det viset som landslaget spelade – som vi demonstrerade under kvalspelet och hela processen fram till mästerskapet var något helt fantastiskt. Att sedan avsluta VM på det sättet, det är verkligen ingenting man vill göra. Det är utan tvekan den största smärtan jag upplevt någonsin”.

Uttåget ur VM 2002 smärtar Claudio López än idag.

López hamnade själv i blåsväder efter världsmästerskapet då han, öppet, kritiserade flera av sina lagkamrater, i en intervju, när han trodde att kameran var avstängd. Bland annat fick sig Batistuta en släng av sleven.

”Om du är lagets målgörare. Du har spelat fotboll hela ditt liv och vet om att journalisterna inte kommer att kritisera dig en millimeter – då måste du trycka fram bröstet”.

López spelade inte i fler världsmästerskap och blev utan en stor titel med sitt Argentina. Hans karriär lovade så mycket mer än vad den i slutändan genererade. López fina vänsterfot åstadkom ett antal vackra mål genom karriären, men dessvärre uteblev dom stora titlarna. Klubbytet ifrån ett Valencia på frammarsch – till ett Lazio som snart skulle haverera var karriärens tveklöst största misstag.