Raimundo Orsi: Stjärna i Independiente och världsmästare med Italien

Raimundo Orsi. Han började med att dribbla sig fram på Independientes vänsterkant. Gick vidare till att bli utlandsproffs i Juventus och på samma gång persona non grata hemma i Argentina. Som kulmen på hela karriären fick Orsi fly Italien för att inte bli inkallad till Mussolinis armé som skulle inta Abessinien under mitten på 30-talet.

I början av 1900-talet uppgick den italienska populationen i Argentina till ungefär 1,000,000 människor, vilket var cirka 30% av den totala befolkningen. Den största delen av den italienska befolkningen hade emigrerat ifrån dom sydliga delarna av Italien, men det fanns en bastant del som kommit ifrån Genua. Det var dessa som slagit sig ner i området La Boca i Buenos Aires och som sedermera grundade klubben Boca Juniors.

Raimundo Orsi föddes i Avellaneda till italienska föräldrar. Redan som liten började han spela för laget som han alltid drömt om att få representera – Independiente. Med den argentinska storklubben vann Orsi tre ligatitlar på 20-talet och fick också äran att representera Argentina i såväl Copa América som dom olympiska spelen.

Raimundo Orsi i Independiente där han vann tre ligatitlar på 20-talet.

Orsi älskade tango och spelade själv fiol. Under åren i Independiente bildade han ett band tillsammans med kompisarna Marcucci och Antonio Ciaccio.

1927 vann Argentina Copa América med Orsi i laget och året efter kom man tvåa i dom olympiska spelen. Båda gångerna var Orsi en bärande spelare och efter OS i Amsterdam bestämde han sig för att det var dags att testa på något nytt.

Den italienska storklubben Juventus lockade med pengar, en fin bil (Fiat 509) och möjligheten att få spela i världens då bästa liga. Orsi trivdes väldigt bra i Juventus där han bl.a. var lagkamrat med landsmannen Renato Cesarini. Pga. att han lämnat Argentina – och ansökt om italienskt medborgarskap missade han VM-slutspelet 1930 där Argentina gick hela vägen till finalen. Mest troligt hade nämligen Orsi annars varit en del av detta lag.

Raimund Orsi i Juventus matchtröja.

Det var dock inte helt lätt att få såväl spelartillstånd – som italienskt pass i det fascistiska Italien på 20-talet. Något som hette ”Carta de Viareggio” hade introducerats 1926 vilket innebar att endast spelare med italienskt medborgarskap fick lov att spela i Serie A. Detta ledde till en stor spelarflykt då många ungrare och österrikare spelade i den italienska högstaliga och fick därför se sig om efter ett nytt land att spela fotboll i.

Det som räddade Orsis chanser att spela i Italien var det faktum att han hade italienskt påbrå och kunde ansöka om ett italienskt pass. Processen tog dock ett helt år och Orsi missade därför en hel säsong av fotbollsspelande.

Med Juventus vann Orsi ligan fem år i rad mellan 1930 och 1935. Dessutom blev han, trots en del kontroverser, även uttagen i det italienska landslaget som tränades av Vittorio Pozzo. Det fanns många i Italien som inte ville ha med dom utlandsfödda italienarna i landslaget – däribland den fascistiska regimen. Förbundskaptenen Pozzo ansåg dock det hela vara rappakalja med tanke på att spelarna kunde bli inkallade till armén. ”Kan dom dö för Italien är jag övertygad om att dom även kan spela fotboll för oss”, ska Pozzo ha slagit fast.

Till världsmästerskapet på hemmaplan i Italien 1934 tog förbundskaptenen ut tre spelare som fötts i Argentina, men flyttat till Italien och nu kunde representera landet. Det handlade om, förutom Raimundo Orsi, också om Luis Monti och Enrique Guaita. Mycket talar för att även Guillermo Stábile – skyttekungen ifrån VM 1930 – också varit med ifall det inte varit för hans återkommande skador.

Italien dominerade världsmästerskapet redan ifrån början. Turneringen hade inget gruppspel utan det var utslagsmatcher som gällde ifrån början. Först besegrade Italien USA med 7-1 och Raimundo Orsi stod för två av målen. I kvartsfinalen blev det betydligt jämnare mot Spanien och mötet tvingade fram en extra match då det blev 1-1 efter förlängning. På den tiden fanns nämligen inte något straffsparksavgörande än. Returen vann Italien efter att Giuseppe Meazza gjort matchens enda mål i den elfte minuten. Semifinalen passerades för italienarnas del, även denna gång med 1-0 efter mål av Enrique Guaita mot Österrike.

I finalen väntade ett Tjeckoslovakien som imponerat stort under mästerskapets gång. Det hela blev ett nervkittlande drama som Italien tillslut vann med 2-1. Raimundo Orsi gjorde kvitteringsmålet, med endast nio minuter kvar på matchklockan, vilket innebar att finalen gick till förlängning. Väl där blev Bologna-stjärnan, Angelo Schiavio, stor matchhjälte med sitt avgörande 2-1-mål.

Raimundo Orsi, Enrique Guaita och Luis Monti var nu alla världsmästare, men ingen av dom fick ta emot en guldmedalj. Dessa var nämligen reserverade för dom Italienfödda spelarna och ingen annan. Inför finalen hade Mussolini hållt ett tal inför dom italienska spelarna och slagit fast dom skräckinjagande orden; ”Vinn eller dö”. Orsi fortsatte att spela för Juventus fram tills 1935 när världsomspännande händelser ställde allting på sin spets.

Mussolini hade en enorm övertygelse om att Italien behövde kriga för att vinna tillbaka sin nationella stolthet – och finna en bättre identitet. Målet för denna operation blev att invadera det afrikanska landet Abessinien – dagens Etiopien. I stort sett alla stridsdugliga män kallades in till armén och även om man brukade göra undantag för profesionella idrottsmän hade Mussolini inga tankar på att inkludera dom Argentinafödda spelarna i detta undantag.

Därmed hotade nu krigets vindar att drabba Orsi och hans lagkamrater som fötts i Argentina. Några flydde till Spanien – andra Frankrike, medan Orsi själv vände hem till Argentina igen. Här vann han inte direkt några sympatier bland folket. Dettq då dom såg honom som en förrädare vilken spelat för ett annat land – och dessutom lett dom till ett prestigefullt VM-guld.

Orsi spelade den första tiden, efter återkomsten, i Independiente och senare en kortare period för Boca Juniors, Platense, Flamengo, Peñarol och slutligen Santiago National i Chile. Med Flamengo vann han visserligen delstatsmästerskapen i Rio, 1939, men annars var det tunnsått med framgångar efter flytten ifrån Italien.

Raimundo Orsi hade en intensiv och framgångsrik karriär i såväl Argentina som Italien. Att han blev tvingade att fly för att inte dras in i en konflikt han egentligen inte hade någonting med att göra påverkade i slutändan även avslutningen på hans karriär. Allt var dock såklart bättre än att delta i ett krig under Afrikas stekande sol.