1994: Albeiro Usuriaga: Mästaren med Independiente som fick ett tragiskt slut på livet

1994. Han dansade sig fram på Estadio Libertadores de Américas gräsmatta och med sina gambetas fann han vägen in i Independiente-supportrarnas hjärtan. Albeiro Usuriaga var en spelare som bjöd på det lilla extra, såväl utanför – som på planen. Dessvärre fick hans liv ett väldigt abrupt slut på en gata i hemstaden Cali.

”Min dröm är att hamna på El Gráficos omslag”.

Detta ska en ung Albeiro Usuriaga ha sagt till en av sina närmaste vänner under 70-talets första halva. 1994 skulle denna dröm till slut komma att bli sann. Efter en fin uppvisning mot Banfield, där Independiente vann med 4–0, fick Usuriaga högst betyg av alla och med detta en plats på tidningens omslag.

Usuriaga föddes i ett av dom mer ruffiga områdena i den colombianska staden Cali under mitten på 60-talet. Det som familjen saknade i pengar vägde man istället upp med sina drömmar och kärlek till varandra. Usuriaga återkom ofta till hur mycket han älskade sitt barndomskvarter hemma i Cali och sa bl.a. en gång att det enda sättet att få honom därifrån var i en kista.

Det blev istället via fotbollen som Usuriagas horisont breddades. Han debuterade 1986 för América Cali under samma säsong som klubben nådde sin andra raka Copa Libertadores-final. Väl där förlorade man dock mot River Plate som i sin tur knep sin allra första titel i turneringen någonsin. Under sina inledande år, inom den colombianska fotbollen, gjorde Usuriaga sig känd för att gasa runt i sin nya bil.

”Det var omöjligt att inte lägga märke till när Usuriaga närmade sig träningsanläggningen. Vibrationerna ifrån musiken i hans bil lät flera kvarter därifrån och när bilen väl dök upp ackompanjerades den alltid av några motorcyklar som körde vid sidan om, samt personer som hängde ut ifrån bilens fönsterrutor”.

Det var litegrann av en show oavsett var Usuriaga drog fram. Han själv konstaterade att journalisterna i Colombia ofta följde efter hans bil för att göra en intervju via fönsterrutan istället för på planen efter matchen.

”Journalisterna i Colombia är mer intresserad av dig som person än dom är av själva fotbollen”.

Sitt första pris som matchens lirare, hemma i Colombia, bestod av en låda med kläder ifrån ett av dom största klädföretagen. Usuriaga gick in och valde en helt vit dräkt varpå hans kompisar gav honom smeknamnet ”El Palomo” – duvan – som han sedan bar med sig under resten av sin långa karriär.

Usuriaga hoppade runt mellan flera klubbar i Colombia innan han tillslut hittade rätt i storklubben Atlético Nacional i Medellín. Här gjorde han bl.a. fyra mål mot uruguayanska Danubio i Copa Libertadores och efter en genomgående fin säsong lockade han till sig ett intresse ifrån spanska Malaga. Tiden i Spanien blev dock kortvarig och det var istället hos den kommande klubbadressen som Usuriagas karriär skulle bli odödlig.

Den argentinska storklubben Independiente värvade in honom 1994 och Usuriaga skulle komma att bli en avgörande del av det laget som vann Clausuran samma säsong. Tillsammans med spelare som Sebastián Rambert, Gustavo López och Diego Cagna vann Independiente ligan efter att ha besegrat Huracán, i en direkt avgörande match, i säsongen sista omgång med 4-0.

Usuriaga i Independientes matchtröja.

Bortsett ifrån titel som sådan innehöll Usuriagas tid i Independiente betydligt mer än så. Han blev extremt populär bland klubbens supportrar för sina finter – och vindsnabba löpningar förbi motståndarnas backlinje. Usuriaga spenderade två sejourer hos Independiente och ska faktiskt ha trivts så pass bra i den argentinska storklubben att han sagt till en nära vän att Avellaneda blivit som ett andra hem för honom. Detta var onekligen stora ord med tanke på att han tidigare förkunnat att han endast skulle lämna sin hemstad i en kista.

Under samma säsong som Usuriaga vann ligan med Independiente hamnade han dessutom i hela Sydamerikas bästa elva det året tillsammans med lagkamraterna Rambert och López. Usuriaga fick även chansen i det colombianska landslaget och gjorde faktiskt det avgörande målet i playoffspelet till VM 1990 mot Israel. Dock kom han aldrig med i den slutgiltiga truppen till världsmästerskapet. Den officiella förklaringen var disciplinära problem och visst hade Usuriaga vissa problem med disciplinen under sin brokiga karriär. Men trots detta var ändå landets experter tämligen överens om att han borde ha kommit med till VM-slutspelet i Italien.

Usuriagas andra sejour med Independiente tog slut 1997 och även om han fortsatte att spela tills 2003 var dom bästa stunderna bakom honom. Samma år som han lämnade Independiente åkte Usuriaga fast i en dopingkontroll då det hade hittats kokain i hans urin. För detta stängdes anfallaren av i två år och även om han själv yrkade på att det var en dum engångsföreteelse hjälpte det föga.

Usuriaga åkte hem, låste in sig och föll ner i en djup depression. Hans agent fick föra hans talan när journalister bad om en intervju. Tillslut var avstängningen över och Usuriaga valde att prata om det som skett.

”Jag är ingen narkoman, det var bara ett problem som jag hade då. Det var viljan att testa på saker och ting varpå jag hade oturen att fastna i en dopingkontroll. Det var den enda gången som jag konsumerade det. Jag kan bevisa det. Jag har spelat fotboll i Colombia, Spanien, Mexiko, Ecuador, Brasilien och Argentina. Överallt har jag lämnat ett negativt test. Därför kan man inte komma och påstå att en person som spelat 10-års professionell fotboll är en narkoman”.

Usuriaga var med och vann ligan 1994 med Independiente.

Usuriaga kom tillbaka och spelade några säsonger för General Paz Juniors och All Boys i dom lägre divisionerna av det argentinska seriesystemet. Därefter hann anfallaren dessutom med en vända i paraguayanska Sportivo Luqueño och venezuelanska Carabobo.

Här någonstans är vi framme vid den ödesmättade dagen i februari 2004. Strax efter klockan sju på kvällen var Usuriaga på väg ut ifrån en affär i Cali när en man klev av en motorcykel och avfyrade tre skott som samtliga träffade den tidigare Independiente-anfallaren. Usuriaga föll ihop och dog omgående. Anledningen till mordet har aldrig riktigt kunnat fastslås.

Hans familj hade mottagit ett mordhot några timmar tidigare och en teori är att eftersom Usuriaga hade vittnat i flera rättegångar fanns det en hotbild mot honom. Det sägs också att polisens slutgiltiga tes var att mordet beställts av en person i den undre världen vid namn Jefferson Valdez Marín. Samtliga personer som var inblandade, på ett eller annat sätt, i mordet blev antingen själva mördade – i den våldsvåg som följde – eller hamnade inom lås och bom.

För Albeiro Usuriagas del tog livet slut på tok för tidigt. Hans begravning blev dock en fest då hans närmaste bestämde sig för att ta farväl av honom på ett lustfyllt sätt. Musik, sång och dans ackompanjerade kistan ifrån katedralen i Cali till begravningsplatsen. Han som hade dansat sig fram i Independientes matchtröja och charmat den argentinska fotbollspubliken hade nu fallit offer för våldet hemma i Colombia.

Albeiro Usuriaga levde ett händelserikt liv som tragiskt nog tog slut i staden han aldrig tänkte lämna. Nu gjorde han det på det mest tragiska sätt som gick att göra och i den kista han lovade skulle krävas för att få honom att lämna sitt Cali.