Årskrönika 2021: Allt ifrån årets skyttekung till årets vredesutbrott

Då var det dags att summera det argentinska fotbollsåret 2021.

Det blev onekligen ett speciellt fotbollsår där publiken kom tillbaka till arenorna, där Colón blev mästare för första gången någonsin och där River Plate – med Marcelo Gallardo vid rodret – tillslut fick lyfta ligapokalen i höstas efter sju års väntan.

Men kanske framförallt var det ett år som bjöd på många vackra mål, en hel del kaos och storklubbar i kris. Dessutom tackade några av landets främsta fotbollsspelare, under dom senaste decennierna, för sig.

Här i denna artikel ska vi ta upp högt som lågt – glatt som ledsamt. Allt mellan himmel och jord hittar ni i denna årskrönika för det argentinska fotbolsåret 2021.

Årets ligaguld: Två stycken ligamästare utsågs under året. Colón vann i våras och River Plate under hösten. Personligen håller jag Colóns guld lite högre även om detta, dessvärre, inte säkrades framför någon publik då restriktionerna ännu inte hade lättats vid tidpunkten för guldet. Det här var nämligen Colóns första ligaguld någonsin och glädjen som detta inbringade till klubbens supportrar var enormt påtagligt.

Årets skyttekung: Julián Álvarez smällde dit 18 mål under höstens ligasäsong när River Plate vann guldet – och med det vann Álvarez också skytteligan. I vårens ligaspel gjorde han ytterligare två mål vilket gör att Álvarez målfacit, för ligaspelet 2021, blev 20 mål. Även som framspelare var han framträdande med sina 12 assist sett över hela ligaåret.

Julián Álvarez hade ett magiskt 2021.

Årets lag: Det är svårt att välja något annat lag än River Plate som ”årets lag”. Detta då man tog flest poäng, sett över hela året, och dessutom dominerade man stundtals sina matcher på ett väldigt överlägset sett. En maskin som byggts upp av Marcelo Gallardo.

Årets flopp: Även om jag inte hade särskilt stora förväntningar på San Lorenzo, inför året, var ändå 2021 ett rejält bottenapp för storklubben. Båda huvudtränarna, som anställdes under året, lämnade innan ens ett halvår hade gått av deras respektive anställningar. Totalt hade man fyra olika tränarkonstellationer under året då även Leandro Romagnoli och Diego Monarriz tillfälligt tog över spakarna när huvudtränarna lämnat sina uppdrag. Utöver detta kom San Lorenzo på en 21:e plats i höstens tabell av 26 lag. Bedrövligt, minst sagt.

Årets kaos: Årets kaos stod utan tvekan Primera Nacional för. Under hela året, i den argentinska andradivisionen, var det kaos med flyttade matcher, usla domarinsatser, anklagelser om förfördelning av vissa lag (läs Barracas Central), hot ifrån supportrar mot sina klubbledningar och avgående presidenter. I slutändan tog Tigre och Barracas Central platserna upp till Primera Division. Men ordet kaos var onekligen ledordet genom hela säsongen.

Årets avsked: Under årets gång bestämde sig flera stora spelare att lägga skorna på hyllan. Däribland Maxi Rodríguez, Nacho Scocco, Fabrizio Coloccini, Leonardo Ponzio och Ricardo Álvarez – för att nämna några. Dessutom tog Lisandro López avsked ifrån Racing Club och kommer spela nästkommande säsong – hans sista – i Sarmiento för att kunna vara nära sin sjuka mamma som bor i Junín. Även Carlos Tevez gjorde sin sista match, för Boca, under året som gick. Trots att han ännu inte bestämt sig för om han ska spela något mer, är det väl högst troligt att anfallaren, även han, lägger skorna på hyllan.

Maxi Rodríguez tog farväl av Newell’s supportrar – och fotbollen under hösten.

Årets citat: ”Det är ingen verklighet. Men föreställ er att vi hade förlorat den finalen. Den smärta som vi hade känt i det ögonblicket”.

– Marcelo Gallardo när River Plate firade den 9 december att det gått tre år sedan man besegrade Boca Juniors i finalen av Copa Libertadores. En tydlig pik till sina ärkerivaler ifrån River Plates huvudtränare.

Årets landslagstriumf: Att Argentina vann Copa América i somras var såklart stort då landslaget dels inte vunnit en stor titel sedan 1993 – och dels för att Messi äntligen fick vinna en titel med sitt Argentina. Dom största hjältarna blev dock främst Ángel Di María, som satte segermålet i finalen mot Brasilien, och målvakten Emiliano Martínez som räddade flera straffar på vägen mot guldet.

Årets vredesutbrott: Lanús-anfallaren Lautaro Acosta fick ett rejält utbrott på domaren Darío Herrera under slutet av höstsäsongen. Efter mötet med Racing Club ska Acosta gått in i domarens rum och hotat honom med att ifall han dömde Lanús igen, så skulle Acosta döda honom. Nu har domen fallit över Acosta som stängs av i åtta ligamatcher under inledningen på den kommande säsongen.

Darío Herrera och Lautaro Acosta är inte dom närmaste vännerna.

Årets besvikelse: Dom argentinska lagens framfart i såväl Copa Libertadores – som Sudamericana fick väldigt abrupta slut och faktum är att inget lag hade något att sätta emot dom stora bjäsarna ifrån Brasilien. Detta var f.ö. det andra året i rad som en Libertadores-final spelades mellan två brasilianska lag och det tredje raka året som ett lag, ifrån samma land, vann turneringen. Kan vi hoppas på en – eller två revanscher under 2022?

Årets tippningssuccé: På ett personligt plan lyckades jag, för en gångs skull, ganska bra med mina spaningar inför säsongen. Jag tippade t.ex. att River Plate skulle bli mästare i höstas – vilket man också blev. Att Álvarez skulle få sitt stora genombrott under året – det fick han – och att Pablo Magnín skulle vinna skytteligan i Primera Nacional. Det gjorde han på 22 gjorda mål. Min tro på att Estudiantes Rio Cuarto skulle gå upp var desto sämre, dom slutade i botten. Men på det hela taget var mina förutsägelser, under 2021, avsevärt mer träffsäkra än tidigare år.

Årets kontraktsförlängning: Att Marcelo Gallardo valde att skriva på ett nytt kontrakt med River Plate, över 2022, mottogs såklart av ett stort jubel ifrån klubbens supportrar. Hans förlängning med klubben var den bästa julklappen man kunde önska sig.

Marcelo Gallardos förlängning med River Plate firades såklart bland klubbens supportrar.

Årets ”nära skjuter ingen hare”: Talleres spelade stundtals en fantastisk fotboll under året och var länge med i snacket om ligaguldet såväl i våras – som i höstas. Dessutom tog man sig hela vägen till finalen av Copa Argentina där man tillslut föll mot Boca Juniors efter straffar. Detta är lite Talleres i ett nötskal. Man är nära, men ändå så långt ifrån. Klubben har aldrig vunnit en stor nationell titel. När det känns som att man nästan är där och fingrar på pokalen, då glider den nästan alltid dom ur händerna.

Årets veteran: José Pepe Sand fortsätter att ösa in mål trots att han fyllt 41 år. Delad tvåa i höstens skytteliga – bara tre mål bakom den 20 år yngre Álvarez – var onekligen inte fy skam för gode Sand. Ett föredöme som fortsätter att hålla hög klass.

Pepe Sand fortsätter att ösa in mål för sitt Lanús.

Årets lag: Det kan ni läsa om här.

Årets tatuering: Många av dom argentinska landslagsspelarna tatuerade in Copa América-pokalen efter sommarens turnering. Men den tatueringen jag fastnade för var Ángel Di Marías nya Rosario Central-gaddning på ryggen. Alla vet vi att Di María fortfarande hyser varma känslor för klubben han fostrades i och yttern har redan en Central-tatuering på benet sedan tidigare.

Årets tack: Tack till alla er som läser, kommenterar och delar artiklarna ifrån enkoppmate.com. Det uppskattas något enormt. Gott nytt år och vi ses under 2022.